Av Thomas ytterberg

Det som utmärker 2017 är att det är året då allt fler började ta del av LG:s OLED-paneler och då inte bara LG själva. Nu finns det flera alternativ till LG, där några är snarlika i prisklass. Reorna kan också ställa till det där annars dyra modeller plötsligt landar inom smärtgränsen för din plånbok. Så vad är då skillnaderna och likheterna?
Artikeln har medvetet inga priser därför att priserna ändras hela tiden. När detta skrivs i september har många modeller pendlat så tydligt i pris, flera tusen ned och sedan tillbaka. Vad apparaterna kommer att kosta i november och under mellandagsrean är minst sagt öppna frågor. Du kan som tålmodig spekulant spara tusenlappar på dessa reor. Men vilken OLED ska du då välja? Är de likadana när LG tillverkar alla paneler?
Här finns en viktig skillnad i att själva OLED-panelen tillverkas av LG, närmare bestämt bolaget LG Displays. Hela TV:n, produkten som helhet, tillverkas av respektive företag vilka adderar sina funktioner, sina menysystem, sin bildbehandling och allt annat som inte har med själva bildplanelen att göra. För LG och deras TV-apparater med OLED-panel är det LG Electronics som bygger den färdiga produkten. Därför finns det väldigt många likheter men också väldigt många olikheter mellan de olika modellerna.

Olika: Smart-TV, menyer och fjärrkontroll
Om något är tydligt är det att just OLED-panelen kommer från en och samma tillverkare. Allting annat runt om själva panelen är olika vilket märks allra tydligast när det gäller handhavandet. Alla funktioner runt om själva bilden, menyer, smart-system och fjärrkontroll är därför samma system man är van med från respektive tillverkare. Eftersom OLED-modellerna tillhör varje tillverkares utbud av flaggskeppsmodeller kan man räkna med att de har det senaste i processor- och programväg.
• LG:s OLED-modeller har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som LG:s andra TV-apparater från samma år
• Sonys OLED A1-modell har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som Sonys andra TV-apparater från 2017
• Panasonics EZ950 och EZ1000-modeller har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som Panasonics andra TV-apparater från 2017
• Philips POS901F och POS9002-modell har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som Philips andra TV-apparater från 2017, inklusive Philips Ambilight
• Alla smart-system blir förr eller senare utdaterade. De kommer att tappa funktioner i takt med att tjänsterna förändras och ställer andra krav på elektroniken som finns i TV:n

Olika: Paneler från 2016 och 2017
När detta skrivs i september förekommer det fortfarande försäljning av 2016 års modeller från LG, alltså de som heter 6-någonting i produktnamnet, B6V, E6V och så vidare. Philips modell POS901F är en 2017-modell men använder samma typ av 2016-panel medan POS9002-modellen har den nyare 2017-panelen.
2016-OLED-panelerna är fortfarande väldigt bra men inte lika vältrimmade som 2017-OLED-panelerna på ett par punkter. De viktigaste skillnaderna är att 2017-panelerna har mindre problem med ojämnheter när panelen ska visa mörka nyanser nära svart.
2017-panelerna är också något ljusstarkare på så sätt att de kan hålla en hög och jämn nivå av ljus utan att aktivera en Automatic Brightness Limiter, ABL, lika tydligt. Det vill säga att de undviker i högre grad att panelen ändrar sin ljusstyrka baserat på bildens ljusinnehåll.
Gränsen går vid ungefär 200 nits på 65-tummarna. Så länge som du kör upp till 200 nits ljusstyrka i referensvitt orkar OLED-panelen med att ge den ljusstyrkan i hela bilden hela tiden. Detta är något lägre för 55-tummarna men det råder också en hel del variation mellan exemplar.
Ska man då välja en 2017-panel framför en 2016-panel? Svar ja. Om du har råd är det alltid det bättre valet. Nu är OLED med 2016-paneler knappast dåliga och fortfarande i toppklass vad gäller bildkvalitet. Så det blir aldrig fel. Men de panelerna (och äldre OLED-modeller) kan ha problem som en del ägare uppfattar som störande, framför allt återgivning av skuggnyanser. De pendlar också mer i ljusstyrka baserat på bildens innehåll jämfört med 2017-panelerna.
• För LG är alla modeller med 7 i namnet deras 2017-modeller med moderna paneler. LG:s B7, E7, C7 och G7-modeller är 2017-paneler
Modellbeteckningar med siffran 6 i namnet är 2016-modeller.
• Sony A1 är 2017-panel
• Philips POS901F använder en 2016-panel. POS9002 använder en 2017-panel
• Panasonic EZ950 och EZ1000 använder 2017-paneler
• Har du råd, välj en 2017-panel framför en 2016-panel då dessa presterar jämnare vid ljus bilder och har mindre problem med skuggnyanser

Lika: reflexfilter och vinklar

Samtliga OLED-TV har idag ett högblankt reflexfilter som dämpar reflektioner väldigt effektivt. Har man en stark ljuskälla, ett fönster eller en lampa reflekterad direkt i panelen kommer det att synas, men dämpad och ofta med en rosa/vinröd färgton. OLED har inte perfekta betraktningsvinklar och långt från sidan träder en färgskiftning in över panelen, ofta mot en turkos ton. Jämfört med en LCD-panel är det dock ett extremt litet problem. Särskilt som tonkurvan, hur bilden ljussätts, samt kontrastförhållande inte förändras i vinkel.

Lika: Ljusstyrka och ”ljusbeteende”

Samtliga OLED-modeller som säljs idag är kapabla att generera 300 nits eller mer i maximal ljusstyrka och närmare 700 nits i HDR-läge. Se avsnitt längre fram om HDR. Konstant ljusstyrka över hela ytan har ungefär samma begränsningar och där är gränsen runt 200 nits. 65-tummarna ger överlag mer ljus än 55-tummarna eftersom det är större paneler. Samma mängd nits över en större yta.

Förmågan att lysa med starkt ljus över hela ytan är också snarlik, där du kan räkna med att 2017-panelerna klarar runt 200 nits i ljusflöde oavsett ljusmängden (APL-nivån) i bilden och 2016-modellerna ligger något lägre. Nu räcker 120 nits gott och väl för ett mysbelyst vardagsrum och 200 nits är mer för dagsljusförhållanden.

OLED-panelerna är också kapabla att släcka ned sitt ljus för ett skyhögt kontrastförhållande, mer eller mindre oändligt. Mätaren som används, Klein K10A, säger runt 13 triljoner till 1 i kontrast men det är snarare en kombination av begränsning i programvara och mätarens marginaler för vad som i praktiken är noll mängd ljus eller ∞:1 i kontrastförhållande.

Panasonic och Sony väljer däremot att inte släcka ned 100 procent men väl 99,99999 procent till vad som är runt 100 000:1 och mer i kontrastförhållande. Den där skillnaden kan förklara varför både Sony och Panasonics modeller är de bättre modellerna vid hantering av skuggnyanser.

• Ljusstyrka för normal bild (SDR) når kring 300 nits

• Idealiskt är att hålla sig till 150–200 nits för att undvika att panelen måste justera sin ljusstyrka baserat på bildens innehåll

• Ljusstyrkan når tillfälligt omkring 700 nits i HDR-läge

• Kontrastförhållandet i OLED-panelerna är närmast oändlig. Pixlarna är kapabla till att släcka ned helt och hållet med i praktiken 0 ljus

• Sony och Panasonic har finjusterat detta och kontrastförhållandet är 100 000:1 eller högre. Fortfarande lite ljus i det svarta men i så små mängder att vi inte kan urskilja det

• Sony och Panasonic har också lyckats bättre med hur de hanterar nyanser nära svart. De har högre precision jämfört med Philips och framför allt LG (se senare avsnitt)

• Ljusstyrkan är en typisk detalj som är likadan mellan tillverkarnas apparater, då det i så hög grad baseras på själva OLED-panelens kapacitet

Olika/Lika: Färgåtergivningen

OLED-panelen sätter tydliga gränser för vilket ljus som kan alstras, vilket också ställer de absoluta gränserna för hur färgerna beter sig. Fast det viktigaste för hög färgkvalitet är att allt mellan svart, vitt, rött, grönt och blått faktiskt är rätt. Och där kan vi konstatera att alla lyckas mycket bra. Men också att fabriksinställningar ofta överdriver alla färger och skapar olikheter vilka är mindre önskvärda.

I fråga om att återge de traditionella HDTV-färgerna kommer alla OLED-apparater från LG, Sony, Philips och Panasonic att fungera väl och ofta mer än väl. Skulle du också välja att få din TV-kalibrerad av någon som kan sin sak, mäter just ditt exemplar och lämnar en rapport, är möjligheterna stora till att få exakt bildkvalitet.

Där det skiljer sig är på detaljnivåer där framför allt Sony och Panasonic tar ett kliv framåt med bäst kontroll över alla nyanser. Sonys och Panasonic väljer att kontrollera OLED-panelen på ett sätt som ger exaktare kontroll över skuggnyanser. Är färgåtergivning en kritisk fråga är det Sony eller Panasonic som rankas högst.

• Panasonic och Sonys modeller har minst problem med posterisering, tydliga steg mellan närliggande nyanser, där Panasonics reglage tillåter den största nivån av reglering utan att det tillför problem och fel

• Philips modeller ger förhållandevis begränsad kontroll över färgerna vid kalibrering

• LG erbjuder omfattande kontroll men har och de reglage som kan förstöra bilden allra mest när de väl används

• LG:s modeller har visat upp de mest omfattande problemen med posterisering av de OLED-modeller vi träffat på

• Panasonics apparater har överlägsna reglage för den som vill finjustera alla aspekter av färgerna, vill testa att kalibrera själv. Ironiskt nog är Panasonics apparater är de som behöver justeras allra minst

Olika/Lika: HDR-bilden

OLED-panelen ger alla tillverkare samma förutsättningar för HDR med den ljusstyrka, det kontrastomfång och det färgomfång som är möjligt med själva panelen. Dock blir det precis som med traditionell HDTV skillnader i hur bilden går från svart till vitt och från ingen färg till stark färg. Den tonkurva som används för HDR10 kallas PQ, perceptual quantizer och används på UHD Blu-ray, Playstation 4 Pro och Netflix bland annat. Hur väl PQ-tonkurvan följs är olika och skiljer sig åt.

Eftersom HDR är nytt och hela tiden ändras, det tillkommer nya standarder och nya samarbeten bildas när detta skrivs, är det också svårt att dra tydliga slutsatser. Vad vi sett i tester kan ha ändrats, åtgärdats och förbättrats när detta väl skrivs.

Styrkan i HDR-bilden med OLED ligger i det dynamiska omfånget med djup svärta. 700 nits i ljusstyrka för HDR är dock lite lågt och sida-vid-sida mot en ljusstark och välbyggd LCD med sofistikerad kontroll över belysningen. Sonys OLED A1 ser ganska klen ut jämte Sonys eget LCD-flaggskepp ZD9 då den senare är mer än dubbelt så ljusstark.

• HDR10 är den första HDR-standarden och ingår i HDMI-specifikationen. Används av UHD Blu-ray, flera spel för Playstation Pro och Netflix bland annat

• HLG, Hybrid Log Gamma, är ett format avsett för utsändningar, TV, satellit och så vidare. Används idag på en del 4K-satellitkanaler samt även Youtube

• Dolby Vision är ett mer sofistikerat format som börjar dyka upp på UHD Blu-ray och Netflix

• LG:s 6- och 7-serier hanterar HDR10, HLG och Dolby Vision med fler format planerade eller under införande för 7-serien

• LG är tydligast och flitigast med att faktiskt uppdatera sin modeller för nya HDR-format

• Sony A1 hanterar HDR10. HLG och Dolby Vision är utlovat

• Philips hanterar HDR10. HLG är utlovat

• Panasonic hanterar HDR10 och HLG. Oklart kring Dolby Vision då Panasonic står bakom ett konkurrerande alternativ som kallas HDR10+

• Ja, HDR är ganska rörigt just nu. Särskilt som apparaterna hela tiden uppdateras

Lika/olika: Rörelsehantering

Begreppet ”rörelsehantering” är ett sådant där luddigt begrepp som dyker upp i framför allt internet-diskussioner. Vad man ofta syftar på är hur rörlig bild flyter på TV:n vilket är ganska enkelt att bedöma själv i en butik.

Problemet med alla den typen av jämförelser är att man aldrig riktigt vet vad man jämför innan man tar TV ut ur butiken till en kontrollerad testmiljö. Rakt upp och ned i en butik kommer de olika apparaterna att interpolera bilden för att skapa mer ”flyt”. Och de kommer att interpolera olika mycket för de har så pass olika funktioner och tillverkarna så olika idéer kring hur detta extra flyt ska skapas.

Interpolering kommer alltid till priset av att det uppstår fel i bilden. Ryck, smetningar, dubbelbilder och märkliga ”auror” runt skådespelare. Samt att film inte ser ut som film utan som en dokumentär eller såpopera. Nivån av interpolering skiljer sig åt och därför kommer det också att se väldigt olika ut när du jämför apparaterna rakt av. Du som betraktare är dessutom allt annat än objektiv och kanske inte medveten om de problem som uppstår med interpolering. Förmodligen är ditt intryck av ”bäst” baserat på din nuvarande TV, som du är van med.

När HemmaBiotidningen testar TV-apparaterna stänger vi av all interpolering så att material avsett för film och 24 bilder i sekunden återges helt utan alla de fel som interpoleringen skapar. När det handlar om att återge film som film är tänkt att återges är det faktiskt ingen skillnad mellan apparaterna. I alla fall ingen skillnad som går att peka ut så länge vi betraktar varje apparat individuellt.

Olika: Interpoleringen för ”flyt”

Börjar man jämföra med interpolering påslagen ser det helt enkelt väldigt olika att varje tillverkare adderar sin bildbearbetning, sina idéer om bildflyt och vilka inställningsalternativ. Ofta heter de olika klatschiga namn som ”Trumotion” (LG) eller ”Perfect Natural Motion” (Philips) eller ”Motion flow” hos Sony – det är väl Philips vi kan rikta mest kritik mot eftersom där får du färre möjligheter att finjustera interpoleringen jämfört med konkurrenterna.

Vad man kan konstatera är att alla OLED-apparaterna från LG (Reglaget ”Biosalong” måste vara på), Sony, Philips och Panasonic gör rätt när de ska återger 24p-film från Blu-ray och 50 Hz från DVD. Men också att alla tillför fel till bilden när du använder interpoleringen, fast på olika sätt. Så begreppet ”Rörelsehantering” blir därför väldigt godtyckligt.

• LG, Sony, Panasonic och Philips apparater hanterar rörelser i bilden och återger bildfrekvensen på rätt sätt när man stänger av interpoleringen

• Hos LG måste reglaget ”Biosalong” vara på för att film i 24p ska flyta på rätt sätt

• Alla OLED-apparater har interpolering och den är ofta på från början

• Interpolering skapar fel i bilden, hack, ryck, dubbla konturer, smetningar, aura-effekter med mera. Hur mycket av detta du märker av är individuellt. Det är väldigt svårt att sluta se sådant när du väl lärt dig se problemen.

• Philips ger färre alternativ för sin interpolering, Perfect Natural Motion, jämfört med de andra tillverkarna som kan finjustera nivåerna

• Interpoleringen ger olika resultat och bildens flyt blir därför väldigt olika. Kombinera med ditt godtycke som betraktare – vad du är van med och har lärt sig ser eller inte – och du har ofta ingen aning om vad du jämför. Vad som upplevs som bäst är godtyckligt.

Lika: Risken för inbränningar

OLED är en teknik som bygger på att varje pixel är sin egen ljuskälla vilket är hela hemligheten bakom det enorma kontrastomfånget. En pixel kan släcka ned helt och hållet bredvid en pixel som lyser med maximal ljusstyrka. Med tiden slits och förändras materialet i OLED-panelen och detta varierar med hur varje pixel används. Här finns det dessutom fyra subpixlar för vit/ljusstyrka, grön, röd och blå.

Vissa av panelens pixlar slits snabbare än de omgivande pixlarna och därför leder till skuggfenomen. Det kan till exempel vara en kanallogotyp upp i hörnet som hela tiden lyser ljusare än omkringliggande pixlar. Eller displayen i ett spel. När du växlar bild kommer pixlarna att lysa starkare eller svagare än omgivningen

Därför ligger det också i sakens natur att det kan bli inbränningar på en OLED och det förekommer rapporter om exemplar som visar upp sådana fenomen. Här ska man skilja mellan tillfälliga och permanenta inbränningar.

En permanent inbränning är ett ojämnt slitage där pixlarna har förändrats tillräckligt mer för att de ska skilja sig från omgivande pixlar. Dessa problemet blir du aldrig av med. När det kommet till rapporter om permanenta inbränningar är det minst sagt glest trots att LG:s OLED-teknik funnits i många år. Mycket tyder på att det är ett mindre problem jämfört med plasmatekniken.

En tillfällig inbränning handlar om pixlar på grund av tillfälliga förändringar, ofta värmen, sänder ut ljus annorlunda en stund. Dessa problem klingar av med tiden, ofta minuter. Ser du en OLED-TV i butik som nyss kört ett spel och du ser en ”inbränning” från spelets menyer eller liknande är det troligtvis en tillfällig förändring. Låt vanlig TV-bild snurra en 10–20 minuter och kom tillbaka. Troligtvis är detta borta då.

Riktigt hög ljusstyrka, över 400 nits likt under HDR, kommer att ganska snabbt påverka pixlarna som lyser starkt. Inom 20–30 sekunder blir ljuset väldigt grönt. Sedan börjar OLED-panelens skyddskretsar arbeta och släcker ljuset som gradvis sjunker och det gröna försvinner inom någon minut.

• OLED-teknik har förutsättningar för permanenta inbränningar. Men efter ett par år med LG:s OLED-teknik tyder inte mycket att detta är samma problem som det var med plasma

• Tillfälliga förändringar av panelen och dess ljus är lätta att framkalla, särskilt när du kör ljusstarkt, likt HDR. Men detta är just tillfälliga förändringar

• Ser du sådana fenomen, låt panelen ”vila” med rörlig normalt bild ett tag och det försvinner

Olika: latenstider för spel

Latenstiderna för spel, även känt som ”input lag” skiljer sig ordentligt mellan de olika tillverkarnas modeller. Latensen är den fördröjning som sker i elektronik och signalbehandling innan bildsignalen blir till synligt ljus på panelen, något som framför allt är problem för spelande. Detta är helt i linje med hur apparaterna använder samma typ av bildpanel men adderar sin egen elektronik och bildbehandling.

Bildinterpolering (läs avsnitt om rörelsehantering ovan) skapar alltid hög latens eftersom elektroniken ska räkna fram påhittade bildrutor. Därför aktiverar du apparaternas spelläge vilket minskar latenstiderna. Vid 60 Hz är en bildruta 16,7 millisekunder lång och latenstider över 16 ms fördröjer alltså minst en bildruta. Idealet är därför att ligga under 16 ms fördröjning.

Var gränsen går för när man märker detta problem är väldigt individuellt. Som tumregel räknas 40 ms som en gräns när det negativt påverkar koordinationsförmågan för vana spelare.

LG har varit väldigt lyhörda för problemen med höga latenstider och gradvis förbättrat dessa på såväl 2016- som 2017-modellerna, inklusive spel i HDR. Detta medför också att latenserna kan förändras under produkternas livslängd

• LG:s 2017-modeller är strax över 20 ms och är därför rekommenderade för dig som prioriterar spel

• LG:s 2016-modeller har (med senaste mjukvara) latenser som ligger under 30 ms

• Philips båda modeller är strax under 40 ms

• Sony A1 runt 30 ms vid 4K-signal, men 47 ms vid 1080p-signal

• Panasonics modeller över 40 ms

• Låg latens förutsätter att du använder spelläget

• Interpolering tillför alltid latens

Lika: ständiga uppdateringar

Sist men inte minst är samtliga produkter inte riktigt färdiga när de lanseras. Istället kommer det ny mjukvara till TV:n hela tiden och ny mjukvara kan också påverka beteendet. Förändringarna kan röra sig om allt från rena buggfixar till faktiska optimeringar av hur TV:n fungerar. Till exempel har LG flitigt arbetat för kortare latenstider till sina 2016-modeller. Hur apparaterna arbetar med HDR-signaler är ytterligare sådant som brukar kunna uppdateras.

Detta är förstås bra för den som verkligen vill leva och utvecklas med sin TV i åtminstone ett par år innan uppdateringar och fixar kommer. Problemet i stort är att TV-apparaterna idag är så komplexa maskiner. När vi testar en apparat kan vi upptäcka problem som kanske är åtgärdade tre månader senare.

Kritik kring bilden, likt hur HDR fungerar, kan var åtgärdade bara veckor efter ett test. Bara därför är det värt att vänta ut nylanseringar ett tag. Inte nog med att apparaterna är billigare lagom till höst- och vinterreorna. De fungerar också bättre! På gott och ont vill säga för det blir väldigt svårt att ge er läsare en komplett bild över apparater som hela tiden förändras.

Sammanfattning OLED 2017

Trots att det är samma sorts paneler i OLED-apparaterna från LG, Sony, Philips och Panasonic är det långt ifrån identiska produkter vi har att göra med. Vad som gör en TV till en TV är så mycket mer än enbart en bildpanel. Detta märks inte minst på att varje tillverkares apparat fungerar precis som deras övriga utbud fast det sitter en OLED-panel istället för LCD. Här finns fortfarande mycket utrymme för tycke och smak. En sak ska vi inte glömma och det är att alla OLED-apparater idag hör till toppklassen av TV-apparater. Hela den här artikeln handlar om att jämföra och nyanser mellan produkter om alla är väldigt, väldigt bra.

Mer info och mätningar om de respektive tillverkarnas OLED-modeller hittar du i HemmaBio 10/2017

Av: Thomas Ytterberg

Testa att med en lite vilsen och hjälplös blick kliva in på TV-avdelningen i en stor elektronikbutik under vanlig kontorstid. Då kan du få en TV-demonstration som heter duga! Kanske möts du av hel vägg fylld med femtioelva apparater och ju mer du frågar, desto mer termer och tekniktugg bjuds det på. Något som kan vara roligt att gräva ned sig i men det blir snabbt också förvirrande. Vad är skitsnack och vad är seriöst? Vad betyder siffrorna och för allt i världen: vad är skillnaden mellan modellen som heter 7000, 7050 och den som heter 7500?
För prislappen finns det flera sidor som låter dig jämföra, och dessutom länkar till butikerna som har lägsta pris. Prisjakt och Pricerunner torde vara de mest kända. Fast där kan det bli än mer förvirrande för helt plötsligt hittar du också modellerna 7010, 7070 och 7550 varav några kanske inte ens finns på tillverkarens hemsida. Vilken är den rätta? Vilken ger mest för pengarna? Vad förlorar eller vinner jag med ena modellen?

Minst 400 olika modeller
Att ge direkta svar på de frågorna är i praktiken omöjligt. När till och med tillverkarnas produktchefer måste slå upp fakta i Excel-ark för att lyckas hålla reda på sina egna modeller, hur ska då du och jag lyckas hålla reda på allt från alla tillverkare?
Den gamla liknelsen med att det är djungel där ute stämmer, för det är verkligen en djungel där ute. För det är också så försäljarna vill ha det. När utbudet är omöjligt att överblicka kommer du som köpare att gå på tillfället och ta köpet på impuls. Prissättningen, säljkampanjer, reklam, erbjudanden, bemötandet och hur apparaten placeras i butik är det som påverkar ditt beslut, kanske långt mer än då vågar erkänna för dig själv.
Enligt en av hemsidorna som jämför priser finns det 1350 stycken TV-apparater på marknaden. Om vi avgränsar sökning till apparater från år 2014, full HD och 4K samt 40 tum eller större är vi nere på 400 apparater som finns i lager vilka alla är tänkbara som första TV för er läsare. Fyrahundra! Det finns inte en chans att någon kan hålla reda på alla dessa.
Vi försökte faktiskt göra detta med en stor genomgång 2011 där vi nöjde oss med de cirka 200 apparater som kom från de sex största och namnkunniga tillverkarna (se längre fram). Låt oss säga så här: Det var väldigt mycket jobb för en väldigt ihålig guide. Efter publicering hade fler modeller tillkommit och listan blev mer och mer inaktuell för varje månad.

Detta är tillverkarna
Så djungeln är stor och lika lite som en karta kan guida dig till höger vänster om varje träd i djungeln kan vi svara på vad som är den exakta skillnaden mellan varje apparat. Men vi kan ge en riktning och några kloka ord för en resa i djungeln. Vi börjar med det första du möter och det är tillverkaren. Här finns det sex stora tillverkare i alfabetisk ordning: LG, Panasonic, Philips, Samsung, Sharp och Sony.
Dessa sex utvecklar egna apparater och är på sina sätt särpräglade och erbjuder modeller från budget till riktigt påkostade och stora flaggskeppsmodeller. Andra tillverkare, vilka knappast dominerar marknaden men också gör egna produkter, är till exempel Toshiba samt de mer lyxinriktade B&O samt Loewe.
Utöver dessa finns sedan en lång rad varumärken vilkas produkter främst tillverkas på entreprenad. Där kan du (och vi har träffat på dem i tester) få två modeller med helt olika varumärken på framsidan men som i funktion och specifikation är identiska hela vägen ned till menyerna och den medföljande fjärrkontrollen. Likadana apparater med olika namn på kartongen alltså.
Där har vi namn som Andersson, Finlux, Luxor, Thomson, Grundig, SWEDX och många fler som inte listas i prisjämförelserna men som finns i allt från ICA Maxi till de stora butiksladorna. Här hittar vi även namn som JVC och Pioneer, tillverkare som tidigare om åren gjorde egna apparater men nu endast licensierar ut sitt varumärke och egentligen inte är inblandade i tillverkningen. Några av de ursprungliga tillverkarna för dessa apparater är turkiska Vestel och kinesiska TCL. Åker du utanför Sveriges gränser lär du hitta andra varumärken som i grunden är exakt samma apparater.
Betyder det att de tredjepartstillverkade apparaterna är sämre än de från de stora och kända namnen? Inte nödvändigtvis, men de tenderar att sträcka sig från lågprismodeller till det vi kallar för "mellanklass" som är lite mitt i mellan – inte dåliga och inte imponerande på något sätt. Det är sällan vi ser påkostade profilmodeller där man dragit tekniken några steg extra och når toppklass på bildkvalitet och produkt. Här prioriteras ofta prisnivå framför prestanda.

Koden bakom produkten
Namnen på produkterna är som en liten kod som ska knäckas och detta gäller främst då de sex stora tillverkarna. Hur övriga namnger sina produkter är inte alltid lika glasklart.

• Produktkod: Ignorera, säger sällan något om själva produkten
• Tumstorleken: Precis vad det verkar vara, storleken på modellen
• År och teknik: Vilket år modellen lanserades och ifall det är plasma, LCD, ultra HD eller någon annan teknik. Här är det olika mellan tillverkare och det måste kollas upp separat. Samsung använder till exempel bokstaven H för 2014 och lägger till U för UltraHD vilket är begripligt. Andra, likt Philips, är mer kryptiska och kan knyta in lanseringsår i efterföljande siffror. Ja, det är en djungel!
• Kvalitetsklass: Här brukar det vara enkelt så att ju högre första siffra desto bättre apparat, ur tillverkarens synvinkel då. Med andra ord brukar toppmodeller börja på siffran 9 och ha extra allt i fråga om finesser och teknik. Ju lägre siffra, desto enklare modell och förstås kvalitet överlag. Modeller som börjar på 6 och 7 är "mellanklass" och brukar hänga med nyheterna i fråga om finesser men sakna det där sista tekniska raffinemanget. Siffror på 4 eller lägre handlar om rena lågprismodeller. Lägsta acceptabla kvalitet till lägsta möjliga pris
• Småskillnader: Den tredje och eventuellt fjärde siffran indikerar kanske mindre viktiga detaljer som färgen på TV:n eller huruvida det är en svart- eller silverfärgad list. Men det kan också ge betydande information om vilken TV-mottagare som finns med. Till exempel kan modellen RU9005 (femma på slutet) innehålla en T2-mottagare som krävs för HDTV i marknätet. Själva bildkvaliteten och produkten är så gott som alltid likadan.
• Region: Sista bokstäverna brukar handla om vilken region produkten ska säljas i. Samma bild- och produktkvalitet där en nordisk modell har rätt sorts handböcker, rätt elsladd och är normalt godkänd och certifierad för Boxer och kabel-TV-leverantörer som Com hem. En annan bokstavskod kan innebära att modellen egentligen säljs på kontinenten och har importerats utan att godkännas vilket kanske ger problem vid support och liknande. Garantier kan också skilja sig där den nordiska apparaten har bättre garantier och service. Hur vet du vilken som är nordisk? Titta på tillverkarens hemsida vilken kod de använder.
• Stora brasklappen: Varje tillverkare får för sig att ändra sina egna regler titt som tätt. Så vad som står ovan är bara riktlinjer. Det är heller inget som grundar sig för jämförelser mellan tillverkare. En modell som har siffran 8000 är inte automatiskt bättre än modell 7000 från en annan tillverkare. Men står du och väljer mellan 7000- och 8000-serien från en och samma tillverkare? Ja, då kan du vara säker på att tillverkaren själv anser att 8000-serien från samma år är den bättre modellen. Hur stor skillnad? Ja, där måste du läsa tester, fråga i butiken och kanske försöka jämföra själv.

Plasma – endast budget
Plasma-tekniken dog med flaggan i topp. Det är få personer som avfärdar den kvalitet vi fick från Pioneers Kuro-modeller runt 2009 och Panasonic från de sista åren, särskilt 2013 års ST60-, VT60- och ZT60-modeller. Djup imponerande svärta och mätbart kontrastförhållande som börjar på 10 000:1 och bättre.
Köper du en ny plasma idag kan räkna med att den är hyfsat vettigt inställd från början och inte överdriver färger. Direkt ur kartong är den mer "filmlik" så att säga jämfört med en LCD-tv. Men det är i grunden endast en fråga om bildinställningar. Förvänta dig däremot inte den kvalitet som du kan få hos en äldre Panasonic-modell när du köper en plasma år 2015, utan det rör sig idag endast om lågprisprodukter

OLED – djup svärta

Det enda som kan ersätta en äldre plasma i fråga om att ge djup och mörk svärta är en OLED-TV, och det är LG som drar det tekniklasset. Svärtan är i princip oändlig då OLED kan släcka ned sina pixlar helt. Nackdelen är ett förhållandevist högt pris och få modeller. De vi har testat är heller inte utan skavanker, men det är för tidigt att säga om det beror på tekniken eller själva produkterna. En sak är då säker: vill du ha bästa svärta och kontrast för en filmlik bild är det OLED som gäller! Endast de allra bästa toppmodellerna med LCD-teknik kan mäta sig OLED.

LCD – total dominans

Flitiga läsare vet redan att det egentligen inte finns något som heter ”LED-TV” utan tekniken kallas LCD eftersom det är en bildpanel med flytande kristaller. Tillverkarna klämde till med ”LED-TV” i marknadsföringen för ett par år sedan när de bytte ut lysrören (CCFL) bakom LCD-panelen mot lysdioder, alltså LED. Tunnare och strömsnålare apparater men i grunden samma typ av bildkvalitet som innan.

Idag kan vi dela upp LCD-tekniken i tre läger baserat på vilken panelteknik som används och detta säger faktiskt mer om bilden än någon annan faktor:

• TN-paneler. Enklaste tekniken kallas för TN (Twisted Nematic) och förekommer i de allra enklaste apparaterna. Kontrastförhållandet är lågt och de ger därför klen svärta. Betraktningsvinkeln innebär att så fort du flyttar dig åt sidorna blir bilden annorlunda med andra färger, sämre kontrast och till och med effekt att delar av bilden försvinner!

• VA-paneler. En vidareutveckling är VA-paneler (Vertical Alignment) och beroende på tillverkare kan de kallas för exempelvis MVA, SVA eller PVA. Dessa har som regel betydligt bättre kontrastförhållande och därmed djup svärta. De kan också hantera färger mer exakt och de finns därför i alla klasser, även hela vägen upp till de allra bästa toppmodellerna. Nackdelen är en sämre betraktningsvinkel med blaskigare bild så fort du flyttar dig åt sidorna. Bilden är bäst ungefär rakt framifrån. Två personer får sällan exakt samma bildupplevelse.

• IPS-paneler. Här ger panelen (In-plane Switching) en bättre betraktningsvinkel men panelen kan inte gå lika djupt i svärta och kontrast som en VA-panel. Fördelen är att ifall ni sitter flera personer och tittar i en bred soffa så kommer alla att få ungefär samma bildupplevelse och bilden försämras inte lika mycket åt sidorna.

Med andra ord: Är du ensam och kan sitta mitt framför TV:n är det VA-panel som ger bästa upplevelsen där du får högre kontrast. Är ni flera tittare och ni vill att alla ska få ungefär samma bildupplevelse är det IPS-panel din TV ska ha. Kruxet? Tillverkarna skriver sällan ut vilka paneler det är, så du måste läsa tester eller finna en riktigt påläst säljare i butiken.

Lysdioderna i kanten eller inte?

Lysdioderna kan sitta i kanten av panelen eller bakom panelen, så vilket är bäst? Svaret är att placeringen i sig själv har mindre betydelse. Nu är så gott som alla LCD-TV kantbelysta för det ger den tunnaste konstruktionen. De som har lysdioderna bakom panelen är ett fåtal av de dyraste modellerna som kan släcka ned ljuset i zoner. Dessa modeller är ofta bland de bästa apparaterna därför att det rör sig om bra, välbyggda (oftast) och påkostade produkter. En usel produkt blir inte en bättre TV därför att lysdioderna råkar sitta bakom panelen.

Kurvad TV eller inte?

Detta är en smaksak. Vissa tillverkare är helsålda på detta och har lite halvmärkliga argument varför en böjd TV är bästa uppfinningen sedan brödrosten. Nåväl, vi lägger inte så mycket åsikter i själva formen. Däremot har vi gång på gång haft problem med att kurvade apparater ger värre reflexer. Lampor och framför allt fönster bakom TV:n ger alltid störande reflexer. Med en krökt TV riskerar den reflexen att dras ut över hela bildytan. Urk! Men reflexen kan också försvinna helt och det beror på hur du sitter.

4K bäst hittills?

Att TV:n har Ultra HD-panel med 3840×2160 pixlar betyder inte att bilden automatiskt är bättre, utan endast att panelen har många pixlar. Därför finns det inte mycket egenvärde med Ultra HD i dagsläget och det kan faktiskt vara så att du väljer en sämre produkt när du väljer Ultra HD. Den där modellen med fyndpris och 4K-upplösning kan mycket väl vara en sämre produkt. Kanske är det en TN-panel med tämligen usel bild så vad hjälper det fyrdubbla antalet pixlar när alla är lika usla?

Däremot är det så att de stora tillverkarnas toppmodeller under 2014 och 2015 alla har en panel med Ultra HD-upplösning. Men då är det också en bättre produkt. Panelen är väldigt bra, tekniken som driver alla pixlarna är tipptopp och prislappen är därefter. Det är alltså inte mängden pixlar som avgör bildkvalitet utan produkten som helhet. En god tumregel i dagsläget är därför att en väldigt dyr (och ny) TV med Ultra HD-upplösning är riktigt bra, medan en väldigt billig modell verkligen ger en sämre bild för pengarna.

Är 1000 Hz bättre än 800 Hz?

Idag sänds TV i Europa med 50 Hz bildfrekvens i grunden. TV-spel klarar ofta 30 eller 60 Hz, Blu-ray ger 24 Hz. Det mesta vi ser i fråga om sådant som är inspelat med kamera är faktiskt sällan mer än 25 bilder i sekunden. Så varför talas det om flera tusen Hertz i bildfrekvens?

Bakom tekniken finns ofta interpolering där extra bildrutor beräknas fram med en bildprocessor. Detta har klatschiga namn som ”TruMotion”, ”Motionflow” och ”Natural Motion”. För varje bildruta kan bildprocessorn räkna fram ytterligare en bildruta vilket ger mer flyt i bilden. Då räknas TV:n som 100 Hz. Andra kan räkna fram tre bildrutor och då räknas det som 200 Hz. På detta kalkylerar sedan tillverkarna med stor kreativ lusta. Till exempel kanske lysdioderna kan släcka ned mellan varje bildruta och då anser man att TV:n arbetar i 400 Hz och så vidare och vidare.

Problemet är att detta marknadsförs som att bilden blir skarpare i rörelser vilket stämmer med testbilder. Fast vi tittar inte på testbilder utan allt som är filmat med en kamera är per definition lite oskarpt och detta kan du lätt se på vilken film som helst när du trycker på pausknappen.

Hur bra bildprocessor du än har kan du inte göra en redan oskarp bild särskilt mycket skarpare, utan det som händer är att när det beräknas fram nya bildrutor uppstår fel i bilden. Felen kan bli att bilden hoppar till då och då och att det uppstår gloriaeffekter och ”auror” runt skådespelare. Plus att bilden inte alls rör sig på det sätt film ser ut, utan det är mer som en amatörvideo eller en eftermiddagssåpa.

Hertz-siffran är alltså godtycklig. Det finns ingen specifikationspolis som styr över vilka siffror som får användas, och du kan inte jämföra siffran mellan olika tillverkare. 

Sammanfattning

När vi skriver en sådan här guide finns det en sak som är tydlig: vi måste avfärda det mesta som snicksnack. Tillverkarna slänger sig med termer som verkar tekniska men i själva verket kan liknas vid bondfångeri. Den viktiga informationen som säger något om produktens egenskaper, till exempel typen av LCD-panel, saknas ofta.

Ändå är det stora skillnader mellan apparaterna och det finns bättre och sämre produkter. En siffra som guidar lika bra som tillverkarnas hitte-på-siffror är därför prislappen. De bästa produkterna kostar mer pengar, så enkelt är det. På vilket sätt dessa är bättre eller på annat sätt annorlunda måste man testa sig fram och bedöma från produkt till produkt. Så det fortsätter vi göra! Vi kommer aldrig att kunna rita en karta över hela djungeln men vi kan finna en och annan stig.

Publicerad i HemmaBio 3/2015