Favorit i repris - Focal Aria

Dancers in the Dark

Focals nya Aria-serie är riktiga lindansare. Men håller de balansen i biomörkret?

Publicerad i HemmaBio 5/2014

Av Ludwig Swanberg

 I sydöstra Frankrike, i höjd med Milano och Venedig, ligger Saint Étienne. Här håller Jacques Mahul och hans vänner till sedan början av åttiotalet. Företaget som bar hans initialer i tjugofem år bytte 2005 namn från JM Lab till Focal. Vi har att göra med ett innovativt gäng. Uppfinningarna och patenten är många, och används även av andra förnäma högtalartillverkare, som tecknat avtal med Mahul. Du känner förmodligen igen sandwich-konen i glasfiber och den inverterade domediskanten i metall, till exempel. Man var först med berylliummembran, men använder sig gärna av aluminium och magnesium i kombination också.

 

Låt oss presentera…

Alldeles nyligen kom man ut med sin senaste innovation, och man behövde inte titta långt bort för att hitta inspirationen. Eftersom högtalarkonens uppbyggnad i hög grad påverkar ljudet, ville man få fram ett material som är lätt och styvt, men hade andra resonansmönster än papper, polypropylen eller kevlar. Allra helst skulle det inte kosta skjortan och halva byxan heller. För att komma i rätt stämning begav man sig ut på landet, och satte sig att betrakta de vackra sydfranska fälten, där linväxterna vajade i vinden. Hmm…

 

Lite flax

Lin – eller Flax Fibre, som det kallas på utrikiska – har använts i många århundraden. Dels har själva fröna pressats på olja, men även själva växtfibern användes redan på de gamla egyptiernas tid för framställning av tyg. Kvaliteten på linväxten varierar med klimatet, och i sydöstra Frankrike är förhållandena optimala. Långa starka linfibrer produceras och skördas, alldeles i närheten av Focalfabriken! Så fiffigt. Efter många långa experiment fick ingenjörerna fram ett konmaterial som bygger på att man applicerar en enkel linväv mellan två tunna glasfiberkoner – och så har man ett lätt och styvt material med precis rätt egenskaper som behövs för en naturlig återgivning av bas- och mellanregisterfrekvenser. Se där – nu kan vi börja prata ekologisk high end också!

 

Konstruktion kolon:

Focal Aria 948 är bastanta herrar. Trevägskonstruktioner med dubbla 8,25-tumsbasar och ett 6,5-tums mellanregister i lin-je (häpp!). Högst upp en inverterad domediskant i magnesium och aluminiumlegering, varsamt upphängd i en avkopplande skumgummiring runt membranet. Fronten är läderklädd och lätt avrundad – estetiskt både för öga och öra. Toppen har försetts med en svarttonad glasskiva – snyggt och stabiliserande, men kanske inte HELT klockrent i hemmabiosammanhang om man tänker efter. Hög risk för ljusreflexer från till exempel projektorn, menar jag.

Lådorna är omfångsrika och internt stagade, och dessutom konstruerade med icke-parallella väggar inuti. För att minska själva lådans klangbidrag, förstås. Och man har inte sparat på internvolymen - 948:orna är rejäla högtalare, för riktiga musik- och bioentusiaster. Sådana som du och jag, alltså.

Det behövs stora lådor och rejäla element om man ska ha en chans att återge dynamiska förlopp i fullfrekvens på ett trovärdigt sätt, helt enkelt. Smått göre sig icke besvär, åtminstone inte när vi pratar fronthögtalare. 906:orna bak har samma finish och tekniktänk. Centerhögtalaren har befriande nog sluppit glastoppen – för bildens skull. Bra där.

 

Avancerad enkelhet

Jacques Mahul har länge förordat enkelheten i singlewiring, med korta signalvägar genom delningsfiltret, och relativt få komponenter, och Aria-serien är inget undantag. Ett enda par guldpläterade polskruvar på baksidan alltså. Lösningen ställer stora krav på själva elementen, och det kändes ovanligt spännande att lägga öronen till helt ny membranteknik när vi började lyssna.

Formspråket är klassiskt franskt. Lite bulligare än toppmodellerna, med en vänlig framtoning, som egentligen bara förstärks när man tar bort fronterna och möts av de mys-vävda elementen. Lyssningsrummet får genast en skön Trazan-Apansson-atmosfär med fem Ariahögtalare runt soffan. Jag tar en banan för säkerhets skull.

 

Äktenskapstycke

Testriggen är utförd i högglanslackad pianosvart MDF. Lådorna är relativt tunga och känns väl hopskruvade. Aria är uttalad budget-high end för Focal, men det känns inte ett dugg som att man snålat in på finish och materialval. Vi märker ganska snart att Aria även konstruerats med viss tanke på totalekonomi vad gäller kraven på din övriga anläggning. I motsats till förra numrets B&W-anläggning krävs inga kämpatag med riktigt rejäla förstärkare för att få systemet att sjunga som vi önskar. En välgjord hemmabioförstärkare bara, så är du hemma.

Vi provade några stycken, och fastnade till slut för Sony STR-DA5800ES-receivern. Klangmässigt och kraftmässigt är den en mycket lämplig partner till de franska lindansarna. Som ljud- och bildkälla använde vi oss av en Oppo BDP-103D och även av en Sony PS3. Bra mellanklassgrejer där också, som vi hittar i många hemmabioentusiasters maskinrum om vi tittar efter.

 

Musik…?

Stora högtalarlådor och många element kan ibland resultera i mycket bas. Aria 948 är inget undantag. Tvärtom – det stod tidigt klart att Flax-basarna gillar att flaxa, väl kontrollerade av Sonyförstärkaren. Detta upplever vi som ett klart plus i biosammanhang, men med musik gäller det att hitta rätt placering av kabinetten i rummet för att det hela inte ska gå överstyr. I vårt rum innebar det att högtalarnas bakkant hamnade ungefär en meter från bak- och sidoväggarna. En normal lätt invinkling och inte alltför brett isär (avståndet från lyssningsplatsen till bilden delat med 1,3 är en bra utgångspunkt för avstånd mellan diskanterna på 948:orna) gav rätt mix av fokus och stadga i vårt rum. Focal rekommenderar ett lyssningsavstånd runt 3,5 meter, så det utgick vi ifrån. Bottenplattan är breddad och förstärkt, så det går bra att få till en helt bergstadig placering om man jobbar lite. Det är alltid värt besväret.

 

Ja, musik!

Vi började med att lyssna i stereo. Det tog inte mer än någon sekund förrän vi insåg att vi lyssnade på nästa generation välljud från den franska fabriken! Stor och tung i utseendet är den, men musikförmedlingen är allt annat. Snärt, knorr och spelglädje är det första som noteras på kollegieblocket, för här är det liv i luckan. Ett piggt och lättsamt anslag puffar ut rytmer och klanger mot lyssnaren, som i sin tur svarar med ett förtjust leende. Toppen är lätt och klar, på gränsen till briljant. Krispig skulle kunna vara rätt ord här kanske. Diskantklangen är rätt långt ifrån den typiska mysiga silkesdome-glöd i återgivningen som präglar många engelska och italienska högtalare. Nej, istället är det helt vidöppet här, vilket gör att cymbaler och trianglar och strängar låter nya och rena, snarare än vintage-mjuka. Klar sikt bakåt och framåt alltså. Rummet bakom högtalarna känns stort och vidöppet, och trots högtalarnas mys-mulliga form låter de mer som en transparent panelhögtalare än en mumlande monitor i toppen.

Lättheten präglar även mellanregistret i viss mån. Stephen Simmons låter spröd och uttrycksfull i rösten, och det blir aldrig tjockt. Inte ens lite fylligt. Michael Jackson låter ännu sprödare, med sitt karaktäristiska feeling-vibrato. Båda två är fint frilagda från resten av orkestern. Friheten från lådklang är imponerande, särskilt för prisklassen, måste man säga.

 

Caramba

Men det är i basen vi har all tjong i buljongen vi någonsin kan önska oss. Här finns en hel skopa fyllighet, och merparten av 948:ornas friska vigör bor faktiskt i basen. En mustig och stadig grundklang, som ändå har förmågan att ta avstamp i ett enda tryck och ge sig av mot lyssnaren. Smock! Synthbasar har därför den hett eftertraktade torra knarrigheten, och full kraft i förmedlingen. Kontrabas har mer rondör, men återigen rejält med kraft. Basen går inte bråddjupt, men den gräver sig ner fint i notbladen och driver verkligen på med basmelodierna.

Bastrumma heter kick på engelska. Så låter det också om 948. En samlad smocka, rakt i magen på dig. Varje gång. Det är härligt tycker jag. Orkesterverk och körmusik klarar sig också bra, måste tilläggas. Instrument och röster är väl separerade, och hittar sin precisa plats i rummet. Erik Westbergs Vokalensemble på Opus 3 SACD håller till i en stor kyrka med mycket efterklang. Det går dock ovanligt bra att utröna vad som är direktklang och vad som är efterklang på inspelningarna. Det går även lätt att följa individuella röster i helheten. En imponerande renhet i röstregistret, som dock kan angränsa till kliniskhet ibland, och det finns stunder när jag önskar lite mer fyllighet i alt- och sopranstämmorna. Pianoklangen kan också på en del inspelningar dra lite åt ”en riktigt bra digital pianomodul”-hållet, men det kan faktiskt även bero på själva inspelningen.

 

Brusa högre lilla center

En Aria 900 centerhögtalare och ett par Aria 906 bakhögtalare valdes in i hemmabioanläggningen. Båda är rena tvåvägskonstruktioner, även om centerhögtalaren är en liggande D’Appolito-konstruktion med dubbla 6-tumsbasar. Diskanten sitter lite off-center i baffelns överkant. 906:orna är klassiska tvåvägsmonitorer. De placerades en bit bak, på höga stativ. En manuell brus-rundvandring med decibelmätare kan ge ganska tydliga ledtrådar om rumsakustiken. Till exempel lät golvhögtalarna något olika när man växlade mellan Right och Left Front Speaker på Sony-förstärkarens setupmeny. Vi bytte plats på högtalarna för säkerhets skull, men klangskillnaden bestod. En tjock gardin vid vänster högtalare och en kal vägg vid höger visade sig vara boven i dramat. En diffusionspanel vid förstareflexen på båda högtalarna jämnade ut skillnaderna och gjorde klangen mer likartad. Däremot fick vi en lite mörkare återgivning av bruset i både centern och bakhögtalarna. Dessa tre lät dock påfallande lika varandra, helt oavsett att de stod på helt olika platser i rummet. Centern flyttades uppåt så långt det gick, och en diffusionspanel lades på heltäckningsmattan framför. Man kan ju hålla på så i ett testrum, även om det kanske inte är jättetjusigt i hemmiljö. Ingreppet gjorde dock i princip susen. Klangen påminde nu i högre grad om de stora framhögtalarna. En nivåmatchning med sjukronors decibelmätar-app på Smartphonen, och så var vi igång.

 

Filmtajm

Det blir aldrig tråkigt att dra igång biomaskineriet och slå sig ner och utvärdera ett väl intrimmat bioljudssystem. Förväntningarna är oftast höga, så även denna gång. Signaturerna för Warner Brothers och 20th Century Fox avslöjar redan från början att Ariahögtalarna har stadig benstomme, och trots att vi faktiskt kör utan subwoofer får vi rejäl tyngd i marschtrumme-tjonget före filmen. De rostfria stålfarkosterna i Fast & Furious 6-inledningen har också ett bra bottendrag i det ursinniga motorljudet, och kollisionerna känns fysiskt påtagliga. Inte ens när flera bilar landar på varandra i en enda stor hög går ljudet överstyr. Aria håller ihop, och skriker inte. De levererar bara, och med mycket fysik.

Båtfärderna längs floden i Mud innehåller atmosfäriska ljuddetaljer, blandat med vågskvalp, utombordsmotor och pojkröster. Allt separeras bra, och det går lätt att följa med i dialogen. Det är först när vi laddar några filmer med speaker-röst i mittkanalen som det faktiskt går att slutleda sig till att röstklangen i centern låter snäppet varmare och fylligare än via fronthögtalarna. Intressant. Frågan är om det här är ett medvetet val – i så fall är det en intressant lösning. Tvåvägshögtalare med en annan delningsfrekvens än en trevägshögtalare i samma familj kommer alltid att klinga lite annorlunda, och i Aria-fallet är det förhållandevis lätt att notera. Faktum är att jag faktiskt föredrar röstklangen i mittkanalen om jag jämför. Det går lätt att göra det genom att bara koppla om kablarna – en snabb manöver, så låter Bengt Magnusson eller någon av hans gelikar plötsligt i en annan del av rummet. Det är på inget sätt störande, utan ger snarare rösten ett kryddmått extra värme på film.

Panoreringarna är precisa och tydliga, och den lilla klangskillnaden ger sig inte till känna i vanliga bioljudssituationer. En tänkbar lösning skulle kunna vara att köra med fronter på framhögtalarna och utan fronter på center- och bakhögtalarna.

 

Rattattatta

Kul-kaskaderna i elduppgörelsen i slutscenerna av Mud närmast piercar oss åskådare med projektiler och rikoschetter i alla riktningar. Det är drag på bitarna, och motormullret när jeeparna drar iväg kommer utan tvekan från en driva V8:or. Ingen fransk ekonomi-diesel, som man kanske kunde befara.

 

Vi summerar

Naturfibern är här för att stanna. Konmaterialet klarar av att låta alert, naturligt, luftigt, artikulerat och slagkraftigt på samma gång. Det blir aldrig gällt eller nasalt. Inte heller tungrott eller tjockt. Bara full fart framåt på ett ovanligt engagerande sätt. Den högteknologiska diskanten hänger även den med bra i de dynamiska svängarna, och passar mycket bra tillsammans med flax-flexarna.

Du bör dock välja förstärkare och kablar med viss omsorg för att få ut det mesta av Aria-högtalarna från Focal. En nypa grundvärme i klangen och en säker rytmförmedling är viktiga egenskaper hos elektroniken. Arcam och Rotel kan vara bra alternativ till vår väl fungerande Sony ES-receiver i testen. Anthem och Integra likaså. Rätt uppställt levererar Focal Aria rena cirkusföreställningen varje gång du kör igång anläggningen. Placera med öronen, och bered dig på många glada åkturer med knorr, oavsett om du kollar på film eller bara känner dig lite dans-sugen en vanlig vardagkväll. Ekologisk high end har kommit för att stanna. Varma och glada rekommendationer verkligen.

 

-------------------------------------------------

Fiberlära

Linfibern har flera fördelar för högtalartillverkare. Den är lätt, och styv, och har långa fibrer. Dessutom är den ihålig, vilket leder till ökad stadga och låg vikt. Det tog över fem år för Focals tekniker att utveckla en metod för att låta maskiner applicera linvävsstrukturen mellan de tunna glasfiberkonerna i en så kallad sandwich-konstruktion. De tidigare konstruktionerna med glasfiberväv i sandwichkonstruktion måste byggas för hand, vilket är tidskrävande och kostbart. Ett ytterligare plus är att både odlandet, förädlandet och hopsättandet sker på plats i sydöstra Frankrike. Prestandan finns där – det är bara prislappen som har minskat. Ytterligare exempel på linväxtens användning går att finna inom musikinstrumenttillverkningen – flaxwood-gitarrer tillverkas i Finland. Man buntar ihop fibrerna till en väldigt trä-liknande cellulosamassa och filar till såväl hals som kropp. En Flaxocaster, kanske…

 -------------------------------------------------

Tre snabba

Rejält och välgjort med högteknologiska lösningar

Stort men aldrig bumligt

Pris/prestanda i absolut toppklass.

 

Focal Aria 948

Apparattyp:                                             3-vägs golvhögtalare med dubbla basreflexportar (en framåt, en nedåt)

Bestyckning:                      1-tums inverterad aluminium/magnesiumdiskant, 6,5-tums Flax-mellanregister, 2 st 8,25-tums Flax-basar

Frekvensomfång:             37 Hz-28 kHz (+/-3 dB)

Verkningsgrad:                 92,5 dB vid 2,83V, 1m

Delningsfrekvenser:         280 Hz, 2,6 kHz

Impedans:                         8 Ohm (2,5 Ohm som lägst)

Mått:                                                         37 x 115 x 42 cm (B x H x D)

Vikt:                                    35 kg per styck

Finish:                                Valnöt alt. pianosvart mot pristillägg

Pris:                                    Från 27 990 kr per par

 

 

Focal Aria 900

Apparattyp:                                             2-vägs centerhögtalare med basreflex

Bestyckning:                      1-tums inverterad aluminium/magnesiumdiskant, 2 st 6,5-tums Flax-mellanregister-baselement

Frekvensomfång:             57 Hz-28 kHz (+/-3 dB)

Verkningsgrad:                 91 dB vid 2,83V, 1m

Delningsfrekvenser:         2,8 kHz

Impedans:                         8 Ohm (4,3 Ohm som lägst)

Mått:                                                         53 x 20 x 24,5 cm

Vikt:                                    10,5 kg per styck

Finish:                                Valnöt alt. pianosvart mot pristillägg

Pris:                                    Från 4 990 kr per styck

 

 

Focal Aria 906

Apparattyp:                                             2-vägs stativhögtalare med basreflex

Bestyckning:                      1-tums inverterad aluminium/magnesiumdiskant, 1 st 6,5-tums Flax-mellanregister-baselement

Frekvensomfång:             55 Hz-28 kHz (+/-3 dB)

Verkningsgrad:                 89,5 dB vid 2,83V, 1m

Delningsfrekvenser:         2,8 kHz

Impedans:                         8 Ohm (4,6 Ohm som lägst)

Mått:                                                         22,5 x 39 x 25 cm

Vikt:                                    8,5 kg per styck

Finish:                                Valnöt alt. pianosvart mot pristillägg

Pris:                                    Från 7 490 kr per par

 

Kontakt:                             www.plaudio.com, www.focal.com


Artikelflöde

Uppgradering från Denon

Häftigt 3D-ljud med DTS Virtual:X

DTS Virtual:X-firmwareuppdateringen finns nu tillgänglig för Denon AVR-X1400H, Denon AVR-X2400H och Denon AVR-X3400H.
Under våren 2018 släpps uppdateringar även till modellerna AVR-X4400H och AVR-X6400H . Gratis förstås!


Du har väl koll?

OLED-guiden 2017

Sugen på OLED men vet inte var du ska börja? När reorna börjar närma sig är det läge för en djupdykning om de OLED-TV som finns på marknaden. Så lika, men ändå så olika!


Spelnyheter

Paris Game Week

Nytt från spelfesten i Paris


Samsung fixar hypnos

Glöm favoritfilmen

Känner du att det vore kul att se om en film eller en serie? Vill du att det ska kännas nytt och fräscht igen? Samsung kan ha lösningen!


TÄVLINGEN AVGJORD!!!

It Comes at Night

Nu har vi dragit vinnarna. Är du en av dem?


Ni vann filmen på Blu-ray!

47 Meters Down - tävlingen avgjord!

Ännu en spännande tävling. Vann du?


Test: Bladelius Njord Mono

En svensk hästkraft i bion

Om man sitter med en helt vettig bioanläggning i mellanklassen och vill uppgradera, vad är det då vettigast att lägga pengar på?


TÄVLING!

Vinn filmen på Blu-ray!

Vi har fått fem fina exemplar på Blu-ray att tävla ut av det klaustrofobiska thrillerdramat It Comes At Night.


Intervju: Dragomir Mrsic

Brokig sannsaga från förorten till Hollywood

Efter genombrottet som hårdför maffiaboss i Snabba cash slog Dragomir Mrsic igenom även internationellt. Han har också etablerat sig som framgångsrik entreprenör. Men vägen från Fittja till Hollywood har varit lång, tuff och brokig.


Film: 47 Meters Down

47 meter ner kan ingen höra dig skrika

Scenariot i höstens mest gastkramande drama är lika enkelt som skräckfyllt – två tjejer utforskar havet utanför Mexicos kust. När kabeln till deras hajbur brister störtar den ner i djupet. Radiokontakten med ytan är bruten och syret börjar ta slut när vithajar börjar cirkla runt dem ...


Spelrecension

DEAD BY DAYLIGHT

”Assymetric survival horror action” är en genre som bara inom loppet av några veckor fick tillskott i form av två spel. Det ena av dessa två testar vi här”Assymetric survival horror action” är en genre som bara inom loppet av några veckor fick tillskott i form av två spel. Det ena av dessa två testar vi här.


Bygg egen mediaspelare

Bygg egen mediaspelare – och fjärrstyr hemmabion!

Här är prylen för några hundralappar som kan bli precis vad du gör den till – mediaspelare till tv:n, surfdator i fickformat, fjärrstyrning av elektrisk utrustning i hemmabion eller avkännare för övervakning av temperaturer, färger, rörelser med mera.


Alternativ till actionfilmen: Livesänd balett för hela familjen!

ALICE I UNDERLANDET FRÅN ROYAL OPERA HOUSE I LONDON

På måndag den 23 oktober livesänds den framstående brittiske koreografen Christopher Wheeldons  balett Alice i Underlandet på SF Bio från Royal Opera House i London


Hemmabioskolan

Bakgrundsbelysningen

Du läser ofta om det i tester och nyheter. Men hur fungerar egentligen ljuset från en TV? Hemmabioskolan går igenom varianterna!


KRÖNIKAN: THOMAS NILSSON

Längtan efter att hitta hem

Att längta hem är en naturlig instinkt.
Det är precis lika naturligt att hemlängtan är ett motsägelsefullt ord.


Meddelande

Laddar meddelande...