TEST: PIONEER BDP-LX58

HÄRLIG BLU-RAY

Pioneer är tillbaka och tar klivet från hafsiga Blu-rayspelare till biffiga multiformatare som inte kompromissar eller fuskar. Redaktionen diggar!

Text Ludwig Swanberg (ljud) och Thomas Ytterberg (bild)
Foto Magnus Fredholm

Att sammanställa en multiformatsspelare som står ut i mängden kan tyckas vara en svår uppgift. Det finns ju redan så ohyggligt många skivsnurrare ute på marknaden, så varför ens överväga att lansera en ny modell? Särskilt i dagar som dessa då många väljer bort direktavspelning helt och hållet till förmån för bekvämligheten i uppspelning från disk och nätverk eller förstås att strömma över nätet. Pioneer väljer ändå att släppa två nya skivkunniga Blu-rayspelare på marknaden i höst. Vad ska få oss att höja på ögonbrynen inför dem?
Vi behöver faktiskt bara packa upp LX58:an för att få en tydlig ledtråd. Den väger BLY. Visst, den ser ut som vilken annan påkostad Blu-ray-spelare som helst, fast här är chassit också kassaskåpsstabilt och byggt i 1,6 mm tjock metall. Undertill finns en extra järnplatta på 3 mm.
Allt känns nästan overkligt välbyggt och signalerar att ekonomichefen förmodligen var på långsemester när utvecklingsavdelningen spikade specarna. Modellen finns i svart och silver.
Väl på plats i racket och med strömmen påslagen trycker vi eject, och en värdig, precis lagom långsam släde kommer ut med en dämpad rörelse. Härligt! Man har lagt extra energi på att göra transporten så vibrationsfri som möjligt och slädens majestätiska lugn vittnar om att man menar allvar. Prefixet du söker är anti. LX58:a är anti-plast, anti-rangel och anti-smäck.

Effektivt och fokuserat
Spelplanen är nu i princip vidöppen och vi erbjuds att lägga i princip vilken skiva som helst i släden och trycka play. LX58:an tar alltså både CD, DVD, DVD-Audio och SACD. Ja, och Blu-ray förstås. Filstödet är massivt. Spela vad du vill, det går förmodligen alldeles utmärkt. Inklusive 3D- och Dolby Atmoskodade filmer. Några enkla manöverknappar och en USB-ingång är allt som pryder framsidan. Displayen går att stänga av via en knapptryckning på fjärrkontrollen.
Baksidan är nästan lika spartansk. Ett par analogutgångar, två HDMI-utgångar, en USB-ingång, en nätverksingång, en RCA digitalutgång och en ytterligare utgång som märkts "Zero Signal". Vad är det för påhitt? Jo, det visar sig vara ytterligare en ledtråd till att man menar allvar med den här maskinen.
Anslut en RCA-kabel mellan Zero Signal-utgången och en ledig RCA-ingång på din förstärkare, så har du förenat jordpunkterna för dem båda, och därmed eliminerat alla lömska krypströmmar och därtill påföljande brumfenomen som kan uppstå mellan apparater som kopplats samman. Ligger din prioritet på bildsidan, kan du på samma sätt välja att ansluta Zero Signal till en ledig bildingång på din processor. Det är bara att testa sig fram, var den gör störst nytta. Lite trevligt extrapyssel.

Dubbla HDMI och stereo
En enkel nätbrunn (ojordad!) och sedan är sagan all. Vad betyder det, egentligen? Jo, att LX-58 försetts med en enda analog stereoutgång. Vill du köra högupplöst Dts- och Dolby-material i multikanal får du vackert koppla in en HDMI-kabel i en lämplig surroundförstärkare, vilken då måste vara hyfsat ny för att kunna översätta de senaste formaten.
Du kan välja att köra bild och ljud separat i varsin HDMI-kabel vid behov, till exempel för att få så opåverkad bild som möjligt och kunna köra multikanalsljudet med en förstärkare som följer dina ljudkrav men där HDMI-växeln inte hanterar exempelvis 4K- eller 3D-signal. Eller gör fel med bilden på andra sätt, vilket också förekommer.
Eftersom du i princip lyssnar till förstärkarens processor och analogdelar vid en HDMI-koppling, ägnar vi därför större uppmärksamhet till analogutgångarna. Det är inte helt rättvist – både chassit och elektroniken i LX58 handlar om en enda sak – att få ner jittervärderna till ett absolut minimum. Digitalsignalerna klockas om internt oavsett om de ska ut genom digitalutgångarna eller vidare till de inbyggda DAC:arna och över till analogutgångarna. Seriöst och stabilt.

Audiogenisk intimitet
Redan under de första tio sekunderna står det klart att vi har att göra med en spelare utöver det vanliga. Klangen är ovanligt välmående. Framförallt röster får en trygg förankrad kvalitet och klingar smeksamt och rent förföriskt i rummet. Det finns inte en tillstymmelse till vasshet eller nasala tendenser. Både Toni Holgersson, Mark Hollies och Julia Fordham formligen blomstrar och fingertoppskänsla och nyansrikedom präglar både röster och instrumentinsatser. Intimt, mättat och med ett absolut lugn över återgivningen.
Och då har vi bara spelat CD-skivor hittills. DVD-Audio och SACD öppnar upp ljudlandskapet ytterligare. Det förstnämnda räknas visserligen som ett insomnat format, men har du ett knippe favoritskivor i DVD-Audio så stortrivs de i LX-58:an. SACD är fortfarande alive and kicking, framförallt inom den akustiska och klassiska scenen och det låter rent och klart som ett nytvättat panoramafönster om både Sony, Telarc, Opus 3 och Harmonia Mundis senaste godbitar.
Allra bäst låter spelaren med högupplöst material. Norska 2L Audio spelar in musik på Blu-ray och har även en hemsida med provlyssningsbara högupplösta musikfiler. De befintliga inspelningarna klingar vidöppet och majestätiskt och den hudnära kvaliteten som anmälde sig redan vid vanlig CD-avspelning är helt intakt. Lugnet i stormen finns också med i anrättningen, och det är slående hur behagligt allt känns.

Ljudet i lådan
Är LX-58:an då den perfekta musikspelaren? Nej, det är den inte. Den självklara opponenten i ringen torde vara Oppos utmärkta BDP-103D. Därför kopplade vi in en väl inkörd sådan och jämförde. Båda klarar av uppgiften att vara din enda musikspelare om du vill, men de tolkar materialet på varsitt sätt.
Oppo låter frisk som en fjällbäck och klingar ljusare än Pioneerspelaren. Den senare har en närmast krämig framtoning och bara njuter sig igenom skivorna med välgräddade klangbottnar och en gyllene livshållning. Oppos spelare är betydligt mer mångsidiga funktionella och ståtar med både analoga multikanalsutgångar och HDMI- och digital-ingångar. Du får själv avgöra vilket som väger tyngst för din personliga del.
På vågen har Pioneer tyngden och självförtroendet hos en Sumobrottare. Det ultrastabila bygget och den noggranna jitterreduceringen är två viktiga anledningar till den häpnadsväckande höga ljudkvaliteten. Ser fram emot att få provlyssna storasyster LX-88 lite längre fram i höst. Den har fler inbyggda DAC:ar, separat skärmade avdelningar för digitalt, analogt och strömförsörjning, balanserade utgångar och ett ännu tyngre chassi, till en merkostnad av ungefär femtusen kronor.

Bilden är som den ska vara
När det handlar om bildkvalitet finns det inga friska fjällbäckar att tala om. Det ska vara rätt, för är det inte rätt så är det fel. Det är inte du som reproducerar bilden som bestämmer hur frisk fjällbäcken ska se ut. Precis på gränsen där, mitt i limbo, har vi avvägningen mellan korrekthet och förföriska förändringar.
Likt musiken behåller sin själ i en bra inspelning kommer bilden, visionen och berättelsen i bilden endast till sin rätt så länge som spelaren är genuin mot det som faktiskt finns på skivan.
Oavsett om det är färgsatt Hollywood-allt-brakar-loss-film eller mer finstämt berättande, en naturdokumentär eller för den delen en Blu-raykonsert med apans arsle så tråkiga men likväl erkänd pösmunkar ur artisteliten: inget ska tas bort från eller läggas till bilden. Till skillnad från ljudintrycken kan vi med bild faktiskt trycka på paus och peka – titta där! Där är det fel och där är det rätt. Objektivitet på gott och ont.
Så i bildvärlden är filosofin att låta TV:n eller projektorn stå för alla sådana förändringar. Ljusstyrka, tonkurva, färger, skärpeintryck – allt justeras i bildvisaren efter situationen och rummet. Även om det oftast rör sig om subtila tweak är det likväl godtyckliga skruvningar och det finns alltid situationer där du råkar ut för kaka på kaka.
Ja, det kan verka som spelaren tweakar till mer kontrast ifall den mörkar ned skuggtoner och ljusar upp högdagrar (så kallad s-gamma). Men i fall din TV gör allting rätt? Tja, då sitter du där med igensotade skuggor, svarta kläder som blir svarta sjok i en hårt ljussatt bild med vaxade apelsinansikten jämfört med spelaren som håller nivåerna rätt.

4K-tweaks är faktiskt OK
Vad är då acceptabla tweak av bilden? Jo, de förändringar du kan bestämma över och undvika ifall du så önskar. BDP-LX58 har 4K-uppskalning och kan ge den där subjektiva extra detaljåtergivningen som 4K-uppskalning kan skänka till Blu-ray. Vi jämförde med Panasonic TX-65AX900 som vi testar i detta nummer 12-2014 och det är en av de mest korrekta och färgsäkra Ultra HD-TV-apparater vi testat.
Vid uppskalning kommer tweakandet av bilden och det är skärpe- och detaljintryck som förstärks. Något som alltså kan fungera väldigt väl när vi talar om att återge Blu-ray på en UltraHD-panel. Kör du 1080p direkt från spelaren är det inga sådana tendenser vilket är positivt eftersom det snarare riskerar försämra bilden.
Jämför vi med hur Panasonics Ultra HD-TV skalar upp bilden är det tydligt att vi får både ett piffigare men också lugnare bildintryck. Färger och tonkurvor är fortfarande rätt men det finns mer detaljkänsla från 4K-signalen i BDP-LX58. På text, grafik och testbilder kan man spåra detta men det är aldrig problematiskt för bild i allmänhet och ansikten i synnerhet. Här upplevs att detaljer och struktur helt enkelt återges tydligare.
Fjärrkontrollen ger också en knapp för att direkt byta upplösning så att du snabbt kan växla mellan att köra Blu-ray som 1080p utan tweaks och att få ut 4K-uppskalning. Enda nackdelen är att valen också rör frekvensen, så du måste manuellt växla mellan "4K" och "4K/24" beroende på vad du tittar på för Blu-ray, till exempel en normal film i 1080p/24 och en Blu-ray-konsert som går i 1080i kräver detta växlande för att inte ge ryckig bild.

Tar initiativet tillbaka
Måttstocken sedan flera år är Oppos spelare. Där får vi referensnivåer för bilden och det är inget som påverkas. Detta har inte alltid varit sant för alla Blu-rayspelare och många produkter påverkar bilden i riktningar som du inte kan göra någonting åt. Här gör Pioneer helt rätt och ger oss en bild som inte är förändrad så länge som du väljer att ha det så.
Rent praktiskt kan du behöva välja ett "Video Adjust"-minne som "Memory" och där dubbelkontrollera att reglagen är nollade. Fjärrkontrollen ger oss tydlig åtkomst för detta och från början står inställningen på ett "pro"-läge av någon sort. Nu mäter vi inte allt och alla men kan direkt konstatera att några av dessa lägen påverkar bilden mer än de andra.
Glädjande att se att Pioneer med LX58 tar tillbaka lite av det initiativ de en gång hade. Pioneer gjorde ett flertal grymma Blu-rayspelare framåt 2010. Sedan togs tillverkning över av Sharp som vid den tiden gjorde några av de skraltigaste och förmodligen långsammaste spelarna på marknaden. Och de blev ju inte bättre av att det stod Pioneer istället för Sharp på utsidan.
Kan LX58:n sparka Oppo på knäna? Kanske. Pioneer ger oss inte samma genomtänkta och superfunktionella apparat. Pioneer ger oss en Youtube-klient men ingen Netflix. LX58 kan flytta textningen (håll in subtitle-knappen tre sekunder) men är inte lika rapp i handhavandet och saknar Oppons utförliga nätverksspelare. I fråga om bildkvalitet från Blu-ray är skillnaden däremot närmast akademisk.

Ludwig och Thomas sammanfattar
Utan alla dess ljudtekniska beståndsdelar hade BDP-LX58 varit en dussinspelare som vilken som helst i den långa raden. Det finns spelare som tar för sig ännu mer dynamiskt ljud och har mer "riv och driv" i återgivningen än vad LX58 bjuder på. Men de spelarna är då uppemot tio gånger dyrare också. Nu sticker den ut ur mängden och jag är mycket imponerad. Pioneer menar allvar. Det känns roligt och förhoppningsfullt.
I fråga om bilden är det härligt att kunna peka med hela handen och säga: Bra! Inga fusk, inga fel och heller inget falskt fett. Det osar kvalitet och skön känsla över hela produkten. Här kan vi lita på att bilden återges som den ska återges. Precis som det ska vara.

PLUS

Välbyggd och oklanderlig

MINUS

Få nackdelar

SUMMA

Kvalitetsprodukt

 

 

Pioneer BDP-LX58

Funktion: Multi/Blu-rayspelare

Anslutningar: 2 HDMI ut, Stereo RCA, koax s/pdif

Extra: USB, Ethernet, RS-232, Zero Signal

Mått: 435 x 118 x 338 mm, 9,9 kg

Pris: 6 990 kronor

Publicerad i HemmabIo 1-2, 2015


Artikelflöde

Miniprojektor från Sony

FICKBIO

Det är inte helt ovanligt med pyttesmå projektorer, men när Sony släpper en som ska kunna projicera en 120-tumsbild blir vi nyfikna!


Nytt från XTZ

Alpha får sällskap

XTZ:s värstingserie Divine är nu inne på sin andra inkarnation, och med Delta (och Delta C) är serien komplett. 


Sex smarta kanaler

NYTT FRÅN BRYSTON

Brystons nya slutsteg 24B³ i Cubed-serien har två råstarka kanaler (2x300 W) och fyra kanaler på vardera 75 W, allt i 8 ohm. 


Nytt från Q Acoustics!

Stora förbättringar

Brittiska högtalartillverkaren Q Acoustics brukar uppdatera sina modellserier efter några år, och nu är det dags för 3000-serien att få tillägget ”i” i modellbeteckningarna. Och när det kommer till den relativt billiga 3000-serein är det rejäla förbättringar!


3D lever!

Tacka Optoma för det, som med sin UHD51 levererar både 4k och 3d, och det till ett pris under 20 000 kronor! Den ska enligt uppgift också hantera HDR på ett bra sätt, och med 2 400 lumens ljusstyrka kan den nog funka bra i ett vardagsrum.

Tacka Optoma för det, som med sin UHD51 levererar både 4k och 3d, och det till ett pris under 20 000 kronor! Den ska enligt uppgift också hantera HDR på ett bra sätt, och med 2 400 lumens ljusstyrka kan den nog funka bra i ett vardagsrum.


Större fransmän

TRIANGLE THETIS

Med Thetis 380 (bilden) och Thales 400 ökar Triangle på konarean rejält!


Nytt från Sony

Ljudstrålande värsting-OLED

Sonys nya värsting-tv AF8 har inte bara oled-panel och det fantastiska bildbehandlingschippet X1 Extreme, utan även Acoustic Surface-tekniken som gör att hela bildytan även strålar ljud.


Sommarens bästa svenska film

Den blomstertid nu kommer

Myten säger att Sverige är som mest sårbart när det är storhelg och många myndigheter håller stängt. Därför är det ingen slump att filmkollektivet Crazy Picures långfilmsdebut utspelar sig på midsommarafton. Vi har pratat med gänget bakom bioaktuella thrillern Den blomstertid nu kommer.


Wind River-tävlingen avgjord!

NI VANN!

Nu har vi dragit vinnarna i tävlingen!


KRÖNIKA THOMAS NILSSON

Tänk på döden

Det händer att jag gör det allt mer nuförtiden.
Tänker på döden, alltså.
Jag vet inte riktigt varför.


Nya UHD-spelare

Panasonic har en hel serie nya UHD-spelare på ingång

Allra intressantast är referensspelaren 9000 och lillebrorsan 820.


Spelrecension

SHADOW OF THE COLOSSUS

"En poetisk stillhet som ibland snabbt byts mot skräckinjagande vackert kaos under kolossfighterna."


Test: LG UP970

Steget till UHD Blu-ray

LG:s UHD Blu-rayspelare UP970 är en rättfram spelare som också har ett lågt pris, vilket aldrig är fel!


Loewe bild 3.55 OLED

STILFULL OLED

Är du ute efter en TV med det där lilla extra ska du absolut kolla in Loewes senaste OLED-modell: Bild 3.55!


HBO NORDIC

NYHETER I MAJ

Miniserierna Patrick Melrose, med Benedict Cumberbatch i titelrollen, och C.B. Strike, baserad på böcker skrivna av J.K. Rowling samt de nya HBO-filmerna The Tale och Fahrenheit 451 får alla premiär i maj.


Meddelande

Laddar meddelande...