Test: Classé Sigma

High end hemmabio börjar här!

Classés behovsanalys av den typiska Hemmabio Sapiens idag har lett till en förstärkarkombination som präglas av mycket medvetna val. Mycket är bortrensat. Men vad är kvar?

Publicerad i HemmabIo 4/2015

Text: Ludwig Swanberg

Vi är många som går och funderar på "nästa steg" i vår hemmabiokarriär. Sitter du med en hyfsat stark receiver med någorlunda aktuell processor, och en uppsättning högtalare som du lyssnat dig fram till är du en helt normal medlem av den växande skaran av filmkollare. Vi har alla vissa anspråk på kvalitet, och delar uppfattningen att det ska vara KUL att kolla på film hemma. Men – om det nu redan ÄR kul, vad är det då för vits med att hålla på och fundera på att uppgradera?

Svaret hittar vi i insikten att varje film- och musikupplevelse är en anrättning som tillretts av en eller flera andra människor som vill ge dig en åktur. Om du nu vill åka någonstans, vill säga. Sinnesresor är vad som bjuds, och biljettpriset varierar med hur stimulerade och involverade vi vill bli. Du vet själv hur svårt det är att leva sig in i en film om man måste lyssna på TV:ns inbyggda högtalare, till exempel.
Beslutet att skaffa ett ljudsystem till hemmabion var därför inget att fundera särskilt länge på. Men – många somnar om efter första uppnådda uppgraderingssteget, och har egentligen ingen aning om att det finns flera lika stora steg till att ta om man verkligen vill "åka in i filmen". Eller musiken, för den delen. Ett avgörande steg, och ett stort lyft för hemmabion, brukar vara att uppgradera till separat förförstärkare/processor och slutsteg. Problemet är bara att det kostar så mycket, särskilt om man suktar efter riktiga High End-grejer. Med BÅDE kraft och kvalitet.

För vem?
Och det är här Classés nya Sigma-system kommer in. Konstruktörerna har gjort en rad medvetna val, vilka har inneburit att man fått försaka ganska mycket, för att kunna hålla så hög kvalitet som möjligt där det är mest betydelsefullt för användaren utan att priset dra iväg allt för mycket. Den moderna användaren, vill säga.

Genomtänkt
Själva lådan är en detalj. Man använder samma låda till flera olika enheter, med tjocka resonansdämpade borstade aluminiumsidor och ett sinnrikt system för att växla mellan "hemmaversion" och "studioversion", där man bara vänder sidostyckena "ut och in", beroende på hur man vill ha det. Studioambitioner finns alltså, och där brukar vi prata balanserat. Sigma SSP-försteget är balanserat, men bara på framkanalerna. Centern, bakhögtalarna och rear surround/höjdhögtalarna får hålla tillgodo med obalanserat. Varför? Jo, för att kunna hålla budget. Helt balanserat runt om hade höjt priset med ett antal tusenlappar.

Vad får man?
Ett par balanserade ingångar finns "för ljudkällor som nödvändigtvis måste skickas analogt, som till exempel vinylspelare". Två vanliga RCA-ingångar bredvid XLR-jacken. Resten är digitalt. Hela sju HDMI-ingångar och en utgång. Tre koaxiala digitalingångar, två optiska och en asynkron USB-ingång. En ethernetport finns också – men inte för strömningsändamål. Någon mediaspelare är SSP-försteget inte. Det får man lösa på annat sätt. Till exempel via Airplay eller DLNA, som båda stöds. Eller den mediaspelare du gillar bäst, helt enkelt. En inbyggd version skulle höjt priset, och dessutom blivit omodern ganska fort, resonerar man.

Vad får man inte?
Förutom att man inte får något mediaspelare och inga appar får man faktiskt inga analoga videoingångar eller -utgångar heller. Inte ens en sketen liten kompositvideohona. Varför? Jo, för att det kostar pengar. Och utrymme. Och högfrekventa signaler skitar ner en del för analoga ljudkort med ambitioner. Bort med dem, alltså. En annan sak som lyser med sin frånvaro är all form av uppskalning. Vi har alltså INTE möjlighet att peta in vår DVD-spelare och peta ut en konstgjord 4K-signal från SSP-försteget. Varför? Jo, enligt Classé görs detta allra bäst i själva bildvisaren – antingen det är en TV eller projektor. Dessutom sitter det inbyggt i flera Blu-rayspelare redan, så varför lägga pengar på dubbel funktionalitet när man klarar sig minst lika bra utan? På ljudsidan får man som sagt bara ETT par balanserade utgångar, och dessutom bara EN subwooferutgång. Behöver du flera får du titta på storasyrran CT-800.

Ren front
En till sak man får klara sig utan är en hel uppsjö med knappar och rattar på fronten. En enda MENY-knapp, en MUTE-knapp, och så Power-knappen förstås. Det är allt. –Va!?
Ett påslag ger svar på tal. Vips tänds den smakfullt bakåtlutade pekdisplayen och ger dig genast en hel rad med möjligheter.
Och nu börjar pulsen öka på allvar, för möjligheterna är minst sagt många: Du kan aktivera och avaktivera en lång rad av ljudkällor, och det är inga problem att låta samma apparat ha flera identiteter om du vill. Som att ansluta en Blu-ray-spelare dels till HDMI 1 och låta den heta Blu-ray (eller Börje eller vad du vill...), och samtidigt ansluta den till XLR-ingångarna och kalla den CD eller SACD, och dessutom ansluta den till HDMI 2 och kalla den för Mediaspelare.
Och så där kan du hålla på. Du kan ge varje ingång helt egna preferenser vad gäller antal högtalare, delningsfrekvenser, bas eller inte bas, och även lägga till ditt favorit-avkodningsläge för den valda källan. SSP kommer ihåg allt.

Fina inställningar
Ja, skulle det råka vara så att du samlat på dig sju helt olika högtalare, så går det faktiskt att vrida till ett användbart resultat med Classé-försteget. Det finns nämligen en niobands parametrisk eq för varje individuell högtalare. Och filterkonfigurationen är underbart lättarbetad. Du går in i eq-menyn och väljer en högtalare. Så väljer du en centerfrekvens för aktuellt band – alltså en punkt som du vill utgå ifrån när du vill börja bryta i frekvenskurvan. Default-inställningen är på 200 Hz.
Och så är det bara att börja bryta. Klicka uppåt för att öka på, och neråt för att minska amplituden för den valda frekvensen. Du kan dessutom välja Q-värde på din frekvensförändring. Det fungerar som så, att om du vill ha en flack avklingning över och under frekvenspunkten du förändrat, så väljer du ett lågt Q-värde. Vill du istället ha en smal spets eller dipp, väljer du ett högt Q-värde. Och det här kan du göra på nio olika ställen per högtalare! Det går således att skräddarsy sina förändringar hyfsat minutiöst om man har koll på hur det klingar i rummets alla hörn och lokaliteter. Classés konstruktörer hävdar att detta är långt mer effektivt än dagens alla priseffektiva autokalibreringar, som sitter i var och varannan dussinreceiver idag. Någon sådan medföljer som du förstår alltså INTE. Följaktligen inte heller någon mätmikrofon. Ett par tusenlappar köper dig dock XTZ:s lättanvända Room Ralayzer, och då är du hemma!

Glad idag. Sur i morgon?
Vi vet alla att surroundformat och panelupplösningar är färskvara. I Classé SSP-fallet klarar bildutgångarna som sagt att vidarebefordra 4K när det finns hos bildkällan, och med surroundformaten ligger det till på följande sätt: Idag klarar SSP allt upp till DTS HD Master 7.1 och Dolby True HD 7.1. Du kan välja om AUX-utgångarna på Pre Out-sektionen ska agera Rear Surrounds eller Height Speakers. Idag kan du alltså INTE peta igång Dolby Atmos, hur gärna du än skulle vilja. Men – slår formatet kommer Classé att erbjuda en uppgraderingsmöjlighet för användarna till reducerad kostnad. Man byter då själva processor-chip:et och laddar det med ny mjukvara. Detta har redan gjorts i företagets större processorer, så infrastrukturen existerar redan för en sådan operation. Men idag får du glatt låta taket vara intakt ett tag till om du väljer att slå till på en SSP.

Biomuskler
Den naturliga följeslagaren till Classé SSP heter kort och gott AMP5. Vad kan den besynnerliga beteckningen betyda...? Jo, att vi har fem likvärdiga kanaler i en och samma låda. Det är för övrigt samma låda som används till försteget. Kostnadsoptimera var ordet.
Slutsteget känns välbyggt och är tungt utan att vara jättetungt. Precis som hos försteget är de två första kanalerna balanserade, och resten obalanserade. Mest krut på framkanalerna. Eller mest kvalitet kanske, för krutet är detsamma rakt igenom: Tvåhundra hästkrafter till varje högtalare. I energisparandets namn använder man sig av switchande nätdelar och Klass D-förstärkarkretsar. Men två processorer har smugit sig in i lådan också...

Fortare!
En viktig parameter när man konstruerar förstärkare är att få ner "dötiden" mellan den positiva och den negativa halvan av frekvenskurvan. Single End rörförstärkare har inte det problemet, eftersom ett enda rör får ta hand om hela uppgiften i sådana, men i princip alla andra konstruktioner brottas med att minimera tiden för stafettväxlingen mellan plus och minushalvorna. I fallet AMP5 och även i stereo-versionen AMP2 sköts växlingen med hjälp av processor (en i AMP2 och två i AMP5), som bildligt talat piskar på förloppet och minskar dötiden. Man har med hjälp av DSP (digital signal processing) nått ner ända under ultrasnabba tre nanosekunder, vilket minskar distorsionen radikalt jämfört med bara lite långsammare Klass D-konstruktioner, hävdar man. Switchningsfrekvensen som ligger vid 384 kHz filtreras bort från det analoga utgångssteget. Man menar att lösningen dels ger bra kraftresurser, och dels försvinnande låg distorsion genom hela det hörbara området. Har vi hört det förut...?

Lystring!
Stora löften kräver kräsna kontrollörer. Vi kopplar upp Classés Sigmaburkar till ett par Wilson Maxx3, ett par Wilson Duette och en Wilson Thor's Hammer subwoofer. Chords toppmodell Sarum signal-, högtalar-, och strömkablar används rakt igenom. Vi kalibrerar upp avstånd och nivåer –märkligt nog ställs avstånd in endast i tum och fot, inga centimeter här inte – och så kör vi igång.
Ljudkällan Pioneer BDP-LX88 skickar alla möjliga ljudformat via HDMI, och SSP-försteget växlar snällt och snabbt om till varje nytt format. Väljer du "Discrete"-läget får du precis bara vad du petar in, utan någon som helst processing, men en hel del övriga surroundlägen finns att välja med också, så där har man inte snålat in alls.
Det första man lägger märke till är att AMP5-steget orkar och vill spela bas. Inga problem alls att formligen vräka ur sig rena vattenfall med djupbas om du har det på inspelningen. Effekten är så pass påtaglig att vi väljer att koppla ur den stora subwoofern ur ekvationen och köra systemet i 4.0-konfiguration. Skillnaden är förvånande liten – det vrider på riktigt bra längst ner fortfarande. Betydligt bättre än hos alla de integrerade surroundreceivers vi stött på. Här har vi stött på en tydlig klass-skillnad. Roligt. Uppmuntrade av resultatet bestämmer vi oss för ett så kallat krumsprång. En Magnepan MG-CC3 centerhögtalare och ett par Amphion Ion Rear Surround-högtalare adderas. Och så jobbar vi oss fram till de filter- och nivåjusteringar som behövs i setupmenyn (du kan förresten lagra nio olika konfigurationer samtidigt om du vill) för att få dem att spela ihop med Wilsonhögtalarna. Och... det går faktiskt över förväntan. Fullt användbart, och 7.1 är ju kul om man har möjlighet. Ja, vi får lov att koppla in även AMP2-steget, som du förstår. Men det gör vi så gärna.

Toppen?
Resten av frekvensregistret andas också på ett oansträngt och naturligt sätt. Faktum är att det i princip aldrig låter hårt eller vasst. Snarare öppet och luftigt, framförallt i mellanregistret. Det ger en härlig silkes-känsla till alla de stråkorkestrar som brukar pryda många filmproduktioner idag, och inbjuder även till att gasa på lite extra med volymkontrollen om man känner för det. Den vanliga reflexen att kisa med ögonen och rygga tillbaka lite behövs inte här – Classé tar i med sumobrottartag och välter dig glatt hela vägen ner i mattan när det hettar till. Ja, ljudmattan i alla fall.
Toppoktaverna har också den där sammetskvaliteten. De låter precis på gränsen till återhållna, men aldrig dämpade. Resultatet är ett köttigt och stort ljud som stöttar upp dig underifrån och låter dig åka på en skönt bolstrad bädd av sköna och mjuka klanger. Lite som att få eskort ner i havsdjupen av två vänligt sinnade blåvalar, kan jag tänka mig.
DVD-Audio-produktionen "Off Space" bygger upp ett rymdlandskap kring lyssnaren, och skickar samtidigt coola stillbilder till displayen på SSP-försteget. Coolt. Paul Simons multikanalsproduktion "You're the One" dundrar på med en hel armé av afrikanska trumslagare. Det är faktiskt fest hela dagen med Classé som musiksystem, och särskilt om du har en knippe multikanalsproducerad musik.

Denzel spränger lastbilar
Den nyproducerade filmen The Equalizer bygger på en gammal TV-serie om en pensionerad actionhjälte som försöker återanpassa sig till vardagslivet. Den börjar lugnt och stillsamt, och på syltan nere på hörnet myllrar det av dialoger och ljud från servitörer och kökspersonal, med lagom inblandning av gatans alla ljud på andra sidan fönstren. Här excellerar Classés kombination med kristallklar adressering av alla individuella ljud, och det är svårt att låta bli att titta över axeln när det hörs steg och porslinsljud bakom oss. De gamla takterna tar dock snart vid, och vips befinner vi oss på en jätteparkering där en stor skara fullproppade tankbilar ställts upp. Alla ägda av den listige och onde fienden. Men Denzel har tändstickor...

Rasp. Rasp. Fjutt. Fräs...
Och – du gissade det: KA-BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM. I hela kvarteret faktiskt. Det gemensamma krafttaget från sju likvärdiga slutstegskanaler är lika effektivt som en timme på massagebänken. Det får skelettet att frikoppla sig från sin omgärdande kött- och muskelmassa en kort sekund, och känslan är ovan och behaglig på samma gång. Man liksom flyter i ett brinnande petroleumhav, mitt i favoritfåtöljen där hemma. Det är det inte alla som gjort. En fuktig trasa kan dock komma väl till pass. För att torka bort handsvetten från de hopskrynklade armstöden efter filmen, menar jag.
Även mer finstämda filmer kommer till sin rätt med den kanadensiska kombinationen. I Boyhood åker familjen bil hit och dit och flyttar in och flyttar ut, och byter skola och sover i tält och håller på. Alla nya ställen innebär nya rums- och miljöklanger, och Classé rapporterar dem med så pass hög precision att man vill veva ner bilrutan och andas när stämningen blir för tryckt i kupén. Man blir involverad, kort sagt, även av mer lågmälda produktioner.

Vi summerar
Classés nya Sigma-serie har tagit elva år att utveckla. Den presenteras visserligen som instegs-serie, men hur man än ser på saken är 43 000 kronor per del en försvarlig summa pengar för de flesta av oss. För de pengarna får man ur ett perspektiv en hel hög med bortvalda funktioner och finesser, men det förträffliga i kråksången är att den tillgängliga budgeten använts för att optimera kvaliteten på de funktioner vi verkligen har användning för. Resten behöver vi inte bry oss om.
Själva designen är enligt undertecknad Classés hittills snyggaste, och användarinterfacet är sällsynt genomarbetat och härligt att botanisera i. Pekskärm äger så hårt. Men mest av allt imponerar den fullvuxna ljudkvaliteten. Det här är äkta high end, till ett pris som måste ses som högst rimligt. Och klivet upp från våra vanliga hemmabioreceivers är inget annat än ett jättekliv.
Så du får definitivt en betydligt intressantare film- och musikresa om du väljer att ta steget. Ett tecken på att konceptet fungerar är att det fått jobba dubbelt under hela testperioden. Från tidig morgon till sen kväll. Och man vill bara ha mer. Jag säger som Laurie Anderson: –Oh Canada! Ni klarade det.



Effektförstärkarna i Classés Sigma-serie är konstruerade för att kunna prestera rejäla kraftuttag med stor hänsyn tagen till totalekonomi, både när det gäller prestanda per krona, driftkostnader och livslängd. AMP2-förstärkaren är utvecklad direkt från Delta-seriens CA-D200, från vilken man har använt både nätdel och förstärkarkretslösningar. På samma sätt som CT-serien använder sig av samma kretslösningar som den likvärdiga Delta-serien, men i andra chassin, är Sigma AMP2 faktiskt likvärdig med den 200 Watt starka CA-D200, men i ett chassi från Sigma-serien. AMP5 bygger även den på samma konstruktionslösningar, men med en del nödvändiga förändringar tillagda för att få ut full kraft och precision ur fem kanaler.
Konstruktionen bygger på att använda sig både av switchande nätdelar och utgångssteg. Nätdelen korrigeras av en så kallad Power Factor Circuit, och opererar med hela 90 procentig effektivitet. Inte mycket övergår i värme, alltså. Belastningen på elnätet är jämn och utan plötsliga strömspikar, vilket effektivt håller tillbaka negativa biverkningar i återgivningen av de högsta frekvenserna. Lösningen innebär en konstant effektreserv på över 1 kW, vilket är långt mer än vad som går att klämma in i en vanlig hemmabioreceiver med konventionell teknik.


Classé Sigma SSP
Apparattyp: 7-kanals surroundförsteg med EQ och tonkontroller
Tillval: MM/MC Phono-kort
Digitala ingångar: 7 st HDMI, 3 st koaxiala SPDIF, 2 st optiska, 1 st USB
Digitala utgångar: 1 st koaxial SPDIF
Analoga ingångar: 1 par XLR, 2 par RCA
Analoga utgångar: 1 par XLR, fyra par RCA (7.1)
Formatstöd: USB upp till 24/192. Airplay: AAC, MP3, VBR, AAX, Apple Losless, AIFF, WAV, DLNA: MP3, FLAC, WAV, Ogg Vorbis, WMA, AAC
Frekvensomfång: 8 Hz – 200 kHz vid stereo, digital bypass
Strömförbrukning: 35 W
Mått: 433 x 95 x 370 mm (b x h x d)
Vikt: 8,2 kg
Färg: Svart
Pris: 43 000 kr

Classé Sigma AMP5
Apparattyp: 5-kanals Klass D slutsteg
Uppgiven effekt: 5 x 200 W RMS vid 8 Ohm, 5 x 400 W RMS vid 4 Ohm
Analoga ingångar: 2 st XLR, 3 st RCA
Frekvensomfång: 10 Hz – 20 kHz, -1 dB
Strömförbrukning: 200 W vid 1/8-dels effektuttag vid 4 Ohm
Mått: 433 x 95 x 370 mm (b x h x d)
Vikt: 12,7 kg
Färg: Svart
Pris: 43 000 kr

Classé Sigma AMP2
Apparattyp: 2-kanals Klass D slutsteg
Uppgiven effekt: 2 x 200 W RMS vid 8 Ohm, 5 x 400 W RMS vid 4 Ohm
Analoga ingångar: 2 st XLR
Frekvensomfång: 10 Hz – 20 kHz, -1 dB
Strömförbrukning: 177 W vid 1/8-dels effektuttag vid 4 Ohm
Mått: 433 x 95 x 370 mm (b x h x d)
Vikt: 10,5 kg
Färg: Svart
Pris: 32 000 kr
Info: www.hifiklubben.se, www.classeaudio.com


Artikelflöde

Äntligen besked!

SISTA SÄSONGEN AV GAME OF THRONES - PREMIÄR I APRIL 2019

Game of Thrones sista och åttonde säsong i sex avsnitt har premiär på HBO Nordic i april 2019.


Z-Wave.Me Wall Controller SC

Som en strömbrytare på väggen!

Tänk om man kunde tända och släcka i taket genom att trycka på en knapp, en slags lampknapp på väggen, i det rum man vill tända i – och fjärrstyra eller tidstyra samma lampa!


MÅNADENS STORBILDSUPPLEVELSE

SPIDER-MAN

Spindelkillen är tillbaka! Denna gång i form av en PS4-exklusiv stortitel utvecklad av välrenommerade Insomniac Games.


Osmart på IFA

Popps Smart Camera Gateway

Det smarta, intelligenta hemmet bjuder på enastående komfort och bekvämlighet och har redan blivit en realitet.


Referensmässig UHD-duo

Värstingar från Pioneer

Sedan Oppo lämnade spelarmarknaden har Panasonic varit ensamma om en tung lyxspelare med alla finesser, men nu får den konkurrens av Pioneer UDP-LX500, och senare i år UDP-LX800.


Intervju – Ennio Midena

Han är verklighetens Videomannen

I nya svenska thrillern Videomannen kretsar handlingen kring en fanatisk VHS-samlare och en försvunnen zombierulle. Vi har träffat videofantasten som filmens huvudperson delvis är inspirerad av.


TÄVLING

JURASSIC WORLD: FALLEN KINGDOM

TÄVLA OCH VINN FILMEN PÅ BLU-RAY OCH SPELET TILL PS4!


Recension

THE CREW 2

Var det ont om semesterdagar i somras? Behöver du ett miljöombyte? Då föreslår jag att du hoppar in i Ivory Towers massiva racingvärld, som spänner från kust till kust på nordamerikanska kontinenten.


Sony UBP-X500

Billig universalspelare

Slanka Sony UBP-X500 - firmans tredje och billigaste Blu-rayspelare.


Blu-rayaktuella You Were Never Really Here

Vedergällning på beställning

När You Were Never Really Here premiärvisades på Cannesfestivalen ifjol fick filmen ta emot en lång stående ovation från publiken. Nu släpps äntligen det kritikerhyllade och brutalt intensiva thriller-dramat på Blu-ray.


Möbelsnickeri för hemmabio

Läcker retro

I Vancouver finns MazinCraft som specialiserat sig på möbelsnickeri för hemmabio.


Smidigare korrigering

Ny version av Dirac Live!

Den nya andra generationens ljud- och rumsoptimeringsprogram är inte bara uppgraderad rent tekniskt utan ska också vara ännu mer lättanvänt med både tydligare gränssnitt och förenklad inkoppling.


Sony TV

Nya toppmodeller

Namnet Master reserverar Sony för sina allra bästa TV-apparater och nu kommer två nya minimalistiska Mastermodeller: AF9-OLED och ZF9-LCD.


32-kanals processorförsteg

StormAudios nya topprocessor

Ett balanserat moduluppbyggt 32-kanals processorförsteg överlastad med finesser som tre 3D-format, Sphere Audio och Dirac Live-korrigering, men ändå har överskådligt gränssnitt och är lika hemtam multisammanhang som i kräsen hifimiljö - finns det?


Exklusivt för hemsidan!

Krönika: I favoriternas fotspår

När regnet sveper in från väster och sommaren drar sin sista suck dricker vi kaffe på Kafé Öresund i Viken.


Meddelande

Laddar meddelande...