Spelrecension Hemmabio #3 2020

SHENMUE 3

Det tog sisådär tjugo år...

 

Det tog si sådär tjugo år. Från det att jag satt där i femtonårsåldern framför min lilla vita Sega Dreamcast och tjock-tv, såg sluttexterna rulla förbi efter det andra i ordningen fantastiska Shenmue-spelet.

Spelserien, vars första spel var det i sin tids pengavärde, i särklass dyraste spelet som någonsin utvecklats och lade grunden till en ny genre. Shenmue 1 och 2 var fantastiskt spännande, levande, och nyskapande spel på så många sätt. En öppen värld där alla invånare och karaktärer vi stötte på liksom levde sina egna liv, även när Ryo, vår stela men ack så ikoniska huvudperson lämnade deras liv så fortlöpte deras vardag.

Så nästa gång vi träffade, eller om vi spanade in dem på avstånd, kunde vi se hur de alla fortsatte med sina bestyr, sitt arbete, sin shopping eller socialiserandet med andra karaktärer i spelvärlden.

Shenmue var också snyggt, så löjligt snyggt för sin tid. Storleken och detaljrikedomen var enorm och serien skulle enligt Yu Suzuki och Sega spänna över mängder med spel de kommande åren. Vi skulle ge oss ut på ett stort äventyr i jakt på vår faders mördare och sanningen bakom den mystiska Fenix-spegeln. Räkna med det!

Men så plötsligt sjönk Dreamcast-försäljningen lavinartat, utkonkurrerad av piratkopiering och dålig marknadsföring, och ett Sega i förändring. Företaget beslöt att istället ta en annan riktning, bort från konsoltillverkning och istället satsa på bara mjukvara.

De tvingades prioritera på grund av nya ekonomiska utmaningar och hade inte råd med hur många stora, kostsamma spelserier som helst, och satsade istället för Shenmue på den framgångsrika Yakuza-serien. Yakuza-spelen blev som vi nu vet en enorm succé i Japan och så småningom nu på senare tid även i Europa. Uppenbarligen inget dåligt val av Sega, men för alla oss Shenmue-älskare har vi alltså sedan nästan tjugo år tillbaka längtat efter en fortsättning på Ryo Hazukis hämndsaga.

När Suzuki-san, med sitt egna, nystartade bolag Ys Net år 2015, drog igång sin kickstarterkampanj för Shenmue 3 slogs alla tänkbara rekord. Pengarna flödade in, två miljoner dollar på åtta timmar. När kampanjen var färdig – sju miljoner dollar. Efter fyra års utveckling, ett par förseningar och så mycket längtande att det nästan varit plågsamt, är det slutligen här.

Del tre tar vid i princip direkt efter slutet av Shenmue 2, efter att Ryo tagit sig från Japan till Kina, högt upp i bergen till byn Bailu, där han och hans vän Shenhua lokaliserat Fenixspegeln och Drakspegeln som sagts vara nycklarna till det Lan Di, Ryos pappas mördare, söker för att nå total makt.

Shenmue 3 är, på något magiskt sätt exakt det spel som vi riktiga fans av serien verkligen behövde. Man har nämligen sparat nästan allt det som gjorde Shenmue till vad det blev när det kom, kärnan finns där. Shenmue 3 är ren fan-service och bjuder egentligen inte in nya spelare över huvud taget. Alla seriens små egenheter finns kvar, som det ganska stela konverserandet, den minst sagt speciella kontrollen, det långsamma tempot i berättandet och det ännu långsammare gameplayet. Säljer jag in det? Troligen inte.

Men för oss som gillar att det får ta tid, att det är resan som räknas och inte bara snabba, överraskande intensiva belöningar, är det lika njutbart som en skål perfekt ramen. Istället för att fördela snabba XP-poäng på nya slag och sparkar i fightingsystemet så krävs kompromisslöst tränande i dojon, timvis övande på slag, sparkar och kung fu-ställningar.

Likadant krävs det, precis som i de tidigare spelen att du tjänar pengar på något sätt för att ta dig vidare. Fiska, hazard-spelande eller sakletande kan inbringa pengar – du väljer. Storyn kommer så småningom kräva att du har rätt mycket deg i plånkan och det är upp till dig att lösa det.

För att komma vidare krävs också att du pratar med mängder med folk. Ofta får du rätt luddiga ledtrådar om du ska hitta någon speciell karaktär, eller något särskilt hus du ska in i. Du får kanske namnet på affären du ska finna, men måste själv leta skylten genom att läsa på varje husfasad i staden och så vidare.

Mycket i spelet handlar om vardagliga sysslor, samtidigt som din jakt på sanningen fortsätter i maklig takt. Det är sparsamt med action. Tyngdpunkten ligger helt på utforskning och letande, en del harvande med vardagssysslor så som att äta och sova, och en massa dialog. Musiken är ljuvligt stämningsfull, omgivningarna otroligt vackra, men ansiktsmodellering och animationerna är rätt stela och för verkligen tankarna tillbaka till de gamla spelen.

Detta till trots så sugs man in fullständigt i Shenmues värld, detta beror antagligen mycket på att jag är rejält investerad i spelets story, att jag ser de gamla spelen genom kraftigt nostalgiska ögon, men också för att man behållit själva kärnan i serien för fansen, istället för att slänga in en massa malplacerade nyheter som ska locka nya spelare.

Det är lite riskabelt, för vi fans vill såklart att spelet ska sälja så mycket att vi även får Shenmue 4, 5 och 6, helst innan vi går i pension. Men vi vill inte tappa bort det som gör Shenmue till just Shenmue. Det här är inget GTA, det är inget The Witcher 3, det är inget Yakuza.

Det är Shenmue, ett spel som ritade om spelkartan för tjugo år sedan, vacker vardagspoesi med kung fu-inslag och magiska speglar, lite smått föråldrat och stundtals lite buggigt och totalt supermysigt rakt igenom.

 

SHENMUE 3

 

Genre: Äventyr
Utvecklare: Ys Net
PEGI: 12
Testat på: PS4 Pro

 

Spelglädje 8/10
Grafik 7/10
Ljud 7/10
Online nej

Totalt 8/10

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår