filmrecension Hemmabio #1-2 2021

THE PAINTED BIRD

Magnifikt kriksepos

 

En liten pojke växer upp med en sträng faster i ett ödsligt östeuropeiskt jordbrukslandskap. Dagarna är hård rutin och förnedring. Det är sent 30-tal och det mullrar vid horisonten. Plötsligt är pojken ensam, på flykt undan östfrontens fasor.

Jerzy Kosińskis roman The painted bird från 1965 blev kontroversiell redan från start. Den totalförbjöds i Polen och anklagades för smutskastning, då den även beskriver grymheter som begås av civilbefolkningen. Det påstods att Kosiński ljög om bokens självbiografiska inslag och att han inte skrivit den själv. Romanen har anklagats för att spekulera i förintelsen och kallats ofilmbar.

Detta arv spökar i Václav Marhouls filmversion. Den namnlöse pojke stapplar fram i ett grymt landskap. En kamera fångar allt i magiskt vackra svartvita bilder, utan musik och med mindre än tio minuter av dialog i en nästan tre timmar lång film. En utmaning för vem som helst, men också en film som etsar sig fast direkt.

Här finns en provkarta på ondska, från stympningar till mord och tortyr. Detta har lett till protester och kritik, men att vika bort kameran vore det verkliga övergreppet.

Marhoul berättar om barn och krig. Han berättar om judisk och romsk erfarenhet under andra världskriget. Här finns väldigt lite av hopp och glädje, men mycket av sammanbiten och målmedveten överlevnad. Pojken kan inte låta sig beröras om han ska komma undan med livet i behåll.

Liksom Marhouls kamera betraktar han omvärlden med en närmast analytisk distans, som blir kyligare under filmens gång. Det fungerar som en motvikt till filmens grymheter, som aldrig känns spekulativa eller utstuderade. Jämför detta med regissörer som närmar sig våld med fetishering och emotionell manipulation, som Tarantino i Inglorious basterds eller Gibson i The passion of the Christ.

Det går heller inte att komma ifrån att The painted bird är en mycket gripande historia som berättas med stor skicklighet. En särskild aspekt blir här hur tydligt inspirerad Marhoul är av allt från Kubrick till Tarkovskij. Men allra närmast har filmen en relation till Elen Klimovs mästerverk Come and see från 1985. Här finns så många paralleller i handling och upplägg att Marhoul väljer att kommentera det öppet, genom att helt enkelt ta med Aleksey Kravchenko i en biroll.

Denna smygande blandbandskänsla blir mitt enda förbehåll, men det är mer av en kuriositet bland flera i den säregna och hypnotiska upplevelse som The painted bird är.

Trailer hittar du HÄR


THE PAINTED BIRD

DRAMA

Producerad: 2019

Format: DVD 16:9 HD, DD 5.1

Utgivare: Njutafilms

Längd: 169 min

 

Filmen: 9

Bilden: 10

Ljudet: 9

Extramaterial: 3

 


Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår