filmrecension Hemmabio #3 2021

SACRIFICE

Fasan i jorden

 

Skräckförfattaren H. P. Lovecraft var en banbrytare och en paradox. Med ett antikverat sinnelag och dito språkbruk skrev han berättelser där modernitet och högteknologi krockade med uråldriga naturkrafter och det mänskliga alltid drog det kortaste strået.

I stort ignorerad av det litterära etablissemanget under sin alltför korta levnad är han nu den mest väldokumenterade och studerade av alla författare från pulperan. Lovecrafts historier är i public domain sedan länge och filmatiseringarna är vid det här laget legio.

Vad som för hundra år sedan tog ut en ny riktning för litteratur i skärningspunkten mellan skräck och sf har blivit kodifierat som en uppsättning nostalgimysiga klichéer, kraftigt påverkade av spel baserade på hans verk. Tungvrickande namn, kultister i kåpor och tentakler hör till de vanligaste inslagen. De kan snabbt bockas av i Sacrifice och de egna vinklingarna uteblir.

Baserad på Paul Kanes långnovell “Men of Cloth”, som i sitt ursprungliga utförande lutade mer åt folk horror, visar Andy Colliers och Tor Mians film om ett hemvändande som går åt fanders hur lättvindigt vissa tar på Lovecraft.

På ett vis är det lätt att förstå. Med rätt referenser öppnar sig möjligheten att komma in på någon av de många Lovecraftfestivaler som i vanliga fall arrangeras årligen runtom i världen. Och där omfamnas av ett ofta förlåtande fan community.

På plussidan är Collier en långt bättre fotograf än manusförfattare och regissör. En del av vyerna från norska Bjørke och Hjørundfjorden är vördnadsbjudande och mer Lovecraft än något annat filmen har att erbjuda. 

 

 

SACRIFICE

 SKRÄCK

Producerad: 2020

Format: BD 2,35:1, DTS-HD MA 5.1

Utgivare: Njutafilms

Längd: 87 min

 

Filmen 4

Bilden 7

Ljudet 7

Extramaterial ­-

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår