4K, 60fps, Ray Tracing och HDR gör sitt för att skapa en härlig upplevelse för ögat i det här grymma racingspelet!
Jag minns det som igår när jag dundrade ut på Deep Forest Raceway med min vackra blå-vita Viper GTS 96 för första gången. Den hyperrealistiska simulatorn (nåja) och extremt fotorealistiska grafiken (nåja) slog luften ur mig.
Maken till fartkänsla och spelupplevelse som slukade mig inne på mitt pojkrum 1997 när jag första gången stiftade bekantskap med mitt genom tiderna favoritbilspel, Gran Turismo, får mig fortfarande att hoppa till av glädje när jag tänker på det.
Det var enormt stort, mängder med bilar, banor och jag var tvungen att gå i körskola för att låsa upp allting och få köra alla race. Vinna cup efter cup för att låsa upp bil efter bil blev en sorts besatthet med rent sjuk belöningskick.
The Cardigans döpte till och med sin nya platta efter spelet eftersom det spelades så mycket Gran Turismo under inspelningen av albumet på musikstudions Playstationkonsol.
Många år har gått sedan dess och mycket har såklart åldrats med mer (Nina Persson såklart) eller mindre (undertecknad såklart) värdighet, inte minst den visuella biten av spelet.
Även om uppföljaren Gran Turismo 2 bjöd på ännu mer av samma goda så blev det emellertid aldrig efter första spelet sig riktigt likt igen. Konceptet racingsimulator har i princip tagits över helt av Xboxens flaggskepp Forza Motorsport-serie och är hästlängder mer av en riktig simulator än vad efterföljande Gran Turismo-spel någonsin kommit i närheten av.
Jag har dock alltid genom åren haft en förkärlek till Sonys bensinångande monster till spelserie. Det senaste innan nummer sju, GT Sport som fokuserade helt och hållet på online-tävlande, var ett bra spel men saknade både den inbjudande singelplayer-kampanjen såväl som mycket av den gamla goda spelkänslan och spelglädjen.
I den sjunde iterationen gör GT Simulation Mode storstilad comeback och låter mig sukta efter totalt 420 stycken bilar att samla på genom att vinna lopp på alla 90 stycken banor, både fram och bakvända.
Körskolan är tillbaka såväl som arkadläget. Det går att trimma, fixa och trixa med varenda bil och även om det kanske fortfarande inte riktigt är en simulator så är bilkörningen äntligen sådär redigt rolig igen mycket tack vare Dual Sense-kontrollens finkänsliga feedback och adaptiva triggers.
Det är också snuskigt snyggt. Betydligt närmare fotorealism än vad det första spelet uppenbarligen någonsin var. 4K, 60fps, Ray Tracing och HDR gör sitt för att skapa en härlig upplevelse för ögat. Öronen får sitt med fullt stöd för 3D-ljud och ett gediget soundtrack, dock kanske lite väl mycket japansk rock.
Det är med blandad nostalgi och nytändning som jag faktiskt har roligare än på väldigt många år med ett Gran Turismo-spel, och kanske, bara kanske, vågar jag ge mig ut i GT Sport-läget som också medföljer för att bli förnedrad av andra förare online.
Jag måste bara låsa upp ytterligare några bilar till först. Och sen några till. Självklart stänger jag av j-rocken i spelet och vrider upp Nina Perssons ljuva stämma i åttonde spåret ”My Favourite Game” istället undertiden, det är inte mer än rätt.
GRAN TURISMO 7
Genre: Racing
Utvecklare: Polyphony Digital
PEGI: 3
Testat på: Playstation 5
Spelglädje 8/10
Grafik 8/10
Ljud 8/10
Online 8/10
Totalt 8/10