RESPECT

BLINKA, LILLA STJÄRNA DÄR…

Musikhistorien har varit en naturlig del av vår skildring av världen i mer än femtusen år. Den är tung och betydelsebärande, och unik på det sättet att den fortfarande förenar oss människor runt jorden i gemensamma upplevelser kring antingen en genre, en epok, en ensemble, ett rock- eller popband, eller kanske en enda extra klart lysande person.

Vi har alla en relation till glöden innanför skjortbröstet på de musiker eller sångare som träffat just oss med sina själspilar. Så har det varit genom alla år.

I vår tid har vi, för att bara nämna några besjälade glödspetsar, ett närmast outtalat gemensamt förhållningssätt till Billie Holiday, Miles Davis, Elvis, the Beatles, Bob Dylan, Elton John, Stevie Wonder, Michael Jackson, Neil Young, Madonna, Pink Floyd, Prince, Queen, Whitney Houston, Beyonce och minst lika många till (och jag ber djupast om ursäkt för att jag missade just din klarast lysande ledstjärna…). Och lika självklar på listan är – som du redan listat ut – förstås Aretha Franklin.

Modet att försöka skildra hennes livshistoria på film är stort. Det krävs just – som filmens namn understryker – respekt, för att ro iland jätteuppdraget utan att det kantrar åt antingen pastisch- eller kommershållet – två uppenbara och ständigt närvarande fallgropar längs vägen.

Manusförfattare Tracey Scott Wilson och Carolyn Ann Khouri har valt att lägga ut en tråd som börjar när unga Aretha växer upp i en baptistfamilj i Detroit i början av 1950-talet, för att fortsättningsvis låta oss följa med längs alla upptänkliga knutar och böjar ända fram till slutet av rullen. En kronologisk berättelse, med ganska få blickar bakåt eller åt sidan längs vägen.

Den sydafrikanska regissören Liesl Tommy gör sin filmregidebut här. Hon har en om möjligt ännu svårare uppgift, eftersom hon dels ska försöka få en vanlig skådespelare att lysa och ljuda lika besjälat som en av vår tids allra största sångerskor, och dels lyckas med konststycket att lägga ut alla de krokar som ska hålla vårt intresse vid liv under hela den två timmar och tjugofem minuter långa resan.

Valet av sångerskan Jennifer Hudson känns genomtänkt och motiverat. Hennes egen pågående livstråd har redan knycklats till betänkligt av svåra familjetragedier och oförutsedda tunga trauman, som hon tvingats ta sig ur med hopbitna käkar och knutna nävar.

Vi kan förnimma detta både i hennes blick och kroppshållning genom hela filmberättelsen, från det att hon som ung kvinna försöker bryta sig loss från sin praktiserande frikyrkopastor till far, seriöst skildrad av Forest Whitaker, till dess att hon via ett antal mer eller mindre lyckade branschsamarbeten med producenter och medmusikanter slutligen når fram till sin nya identitet till stjärnglittrande diva i strålkastarljuset på de allra fashionablaste scenerna och salongerna.

Upplägget känns alltså genomarbetat, och berättelsen är odiskutabelt värd att berättas. Ändå får jag som betraktare lite för ofta kämpa med engagemanget och nyfikenheten inför den kroniskt kronologiska skildringen.

Jag förstår precis när det är tänkt att jag ska ryckas med och antingen förfasas av de ideliga örfilarna från den våldsbenägne manschauvinistiske maken, eller förtjusas av svänget från det käcka vita helyllegänget till jazzband som lägger grunderna till Miss Franklins massiva skivframgångar.

Stundtals lyfter det också, när pusselbitar faller på plats och vägvalen klarnar för mig som betraktare, men ännu oftare gnager ”är-vi-framme snart”-känslan i kroppen. Jag tänker att uppgiften kanske är alltför svår ändå. För det är svårt, om inte omöjligt till och med, att försöka lysa ikapp med de allra största, hur gärna man än vill.

Och visst sjunger Hudson bra, filmen igenom, men bara ett kort klipp i extramaterialet får henne att blekna bort till evig glömska i jämförelse med originalet i en raspig originalupptagning från förr.

Men Miss Franklins historia är väl värd att berättas, så som lektion fungerar upplägget ändå hyfsat. Även om det hade behövts minst ett par bensträckare längs vägen. 

RESPECT

DRAMA, MUSIKBIOGRAFI

Producerad: 2021

Format: BD 2.39:1, DTS-HD 5.1

Utgivare: SF Studios

Längd: 145 min

Filmen 6

Bilden 7

Ljudet 7

Extra 5