Skön läsning

Varulven

I väntan på en ny, riktigt bra varulvsfilm dammar vi av Alexandre Dumas klassiker Varulven från 1857.

Annons:

Läsvärt

I väntan på en ny, riktigt bra varulvsfilm (som aldrig kommer) dammar vi av Alexandre Dumas klassiker Varulven (Le Meneur de Loups) från 1857.

Det legendariska odjuret, som förvandlas från människa till en blodtörstig varulv vid varje fullmåne, tillhör våra äldsta och mest omtalade myter. Men det var först med Dumas berömda roman som besten fick sitt stora litterära genombrott. (Boken publicerades på svenska första gången 1976.)

Historien bygger på en gammal folksägen från Dumas hemstad Villers-Cotterêts i norra Frankrike. Författaren berättar om hur han själv är ute och jagar varg. Trots att han skjuter en varg verkar djuret oskatt och kommer undan. Dumas har sällskap av sin fars gamle trädgårdsmästare som säger; ”Det där var Thibaults varg.” Sedan berättar han den märkliga historien om träskomakarens besynnerliga öde.

Allt börjar när Thibault råkar komma i vägen för friherren av Vez under en jakt. Baronens skogsvaktare misshandlar skomakaren som straff. En illa tilltygad Thibauld lyckas ta sig hem. Då knackar det på dörren till hans stuga. Utanför står en jättelik varg som går på bakbenen.

Den talar till honom med människoröst och erbjuder Thibault en möjlighet att hämnas genom att ingå en pakt med Djävulen. Då kan skomakaren få makt att skada vem som helst genom att bara tänka tanken. Men för varje ond tanke kommer vargen ta ett av hans hårstrån som betalning.

Thibault går med på förslaget och önskar skogsvaktaren död och en hemsk olycka för friherren. Men snart märker Thibault att konstiga saker händer med hans kropp …

Varulven är inte bara en stark skräckroman, utan också en drabbande skildring av mänskligt vanvett, förfall och förnedring. Den borde man faktiska göra film på.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår