Feed ger svensk skräckfilm hopp
Det finns skäl för att man som tradition alltid blir skeptisk när det kommer en ny svensk skräckfilm och orsaken är enkel – det görs helt enkelt väldigt få svenska skräckfilmer och ännu färre som är riktigt bra.
När folk pratar om bra svensk skräck brukar man fortfarande lyfta fram Besökarna som exempel – och det gör även de som inte ens var födda 1988. Det är lite orättvist, för det har gjorts en del hyfsade försök i genren sen dess.
Men det är klart att förväntningarna har varit stora på Feed. Det finns ju ett stort sug efter ny, bra svensk skräck.
Storyn i sig är inte så mycket att orda om:
Den populära influencern Jossan (Sofia Kappel) får betalt av ett äldre par att vlogga och göra reklam för en konkurshotad camping på en ö. Ett gäng kompisar hänger på för att få en gratis partyhelg och hoppas samtidigt att Jossans stjärnglans ska spilla över lite på dem i deras egna sociala medier. I båten ut till ön får de höra talas om ”Märit i sjön” - en mordisk 1600-talshäxa som livnärde sig på människokött och dränktes i samma trakter. Men ryktet säger att häxan fortfarande lever i sjön och hungrar efter nya offer.
Sen dröjer det förstås inte länge förrän det börjar hända hemska saker på ön.
Feed bryter ingen ny mark, det varslade producenten Joakim Lundell själv om i intervjun i HemmaBio 10/22:
”Det är stereotypiska figurer och genreklyschigt på många sätt”.
Men det behöver inte heller vara fel.
Ibland är det onödigt att försöka uppfinna hjulet en gång till.
Bra skräck bygger många gånger mer på stämning och primitiva känslor än på intellekt. En enkel premiss fungerar bättre än en story där man måste tänka för mycket när det gäller skräckfilm. Det konceptet har regidebuterande Johannes Persson fattat och lyhört iscensatt med finess och helt rätt tonfall.
En del logiska missar och brister kan jag med gott samvete blunda för.
Feed lyckas över förväntan med att återanvända allt det där som vi som älskar skräck redan har sett tusen gånger förut och skapa puls – och man gör det med övertygande skådespeleri, snaskigt brutala, traditionella make up-effekter och en rätt klurig finaltwist. Plus också för den suggestiva musiken.
Filmen öppnar starkt med en effektiv blinkning till The Blair Witch Project (1999) som direkt sätter en överraskande kuslig stämning. Man lånar också snyggt från både Hajen (1975), Fredagen den 13:e (1980) och ett knivmord som skulle kunna vara hämtat ur Dario Argentos klassiska Opera (1987).
Feed är det bästa vi sett i svensk skräckväg på länge och har ett par riktigt ruggiga scener som skrämmer mer än hela Halloween Ends. Michael Myers har tappat stinget, men Märit i sjön levererar.
Betyg: 7/10
Feed har biopremiär den 28 oktober.