filmrecension Hemmabio #10 2022

THE NORTHMAN

Supersvulstiga vikingavisioner med Alexander Skarsgårds drivna hämnarprins Amleth.

 

 SUPERSVULSTIGA VIKINGAVISIONER

Vikingar har kommit och gått i filmhistorien. På 50- och 60-talet var äventyrsfilmer populära och bland alla svärd & sandal-produktioner fanns ett även ett par vikingatitlar. De var egentligen mer av kostymfilmer än att de tog tidseran på allvar.

Den första att slå igenom med en brutal vikingarealism var Hrafn Gunnlaugsson, vars Korpen flyger (1984) och Korpens skugga (1988) blev ikoniska. Kanske till den grad av det avskräckte andra från att ge sig in i genren, för det dröjde länge med något större genombrott.

Men 2009 kom Nicolas Winding Refns Valhalla Rising och några år senare den mycket populära Vikings. Tv-serien fick dock kritik för såväl historiska felaktigheter som för att vattna ut tidsperioden med en typiskt konfliktdriven karaktärsstudie utan stark koppling till sitt källmaterial.

Det misstaget tänker inte Robert Eggers upprepa i The Northman. Det här är ett blodigt och brutalt hämndepos vars stil känns igen från det ödesmättade och drömska i The Witch. Från sin debutfilm hämtar Eggers också Anya Taylor-Joy. Hennes snövita slaviska trollkvinna Olga of the Birch Forest fungerar som hoppet om ett annat liv för Alexander Skarsgårds drivna hämnarprins Amleth.

Som namnet antyder har Eggers förflyttat Shakespeares mest kända berättelse cirka 500 år bakåt i tiden, men det är inte så konstigt som det låter. Shakespeare var själv inspirerad av dansk historieskrivning från 1200-talet som byggde på den isländska sagan Hrólfs saga kraka, så på ett sätt kan man säga att Eggers tar Hamlet tillbaka till sina rötter.

Respekten för mystiken och mytologin i den fornnordiska miljön är en av flera styrkor i The Northman. Här är dansen, sången och offret lika viktigt som striden. Eggers kamera älskar den karga realismen såväl som hallucinatoriska visioner, där kontrasterna mellan det ödsliga landskapet och skarpa geometriska bildlösningar ger en säregen känsla.

Brölande dissonanta nyckelharpor förstärks med rituella trummor vars dunkande puls driver historien framåt. Ett dylikt audiovisuellt överflöd kräver sina skådespelare. Skarsgård fungerar bra i huvudrollen, medan jag har svårare för Nicole Kidman som hans svekfulla mor. Bäst är flyktiga biroller, med en vilt stirrande Willem Dafoe som gycklare och en mystisk Björk som profetisk häxa.

Är det något som sviker är det manuset av Eggers och den isländske författaren Sjón. Väl Amleth tagit sig tillbaka till sin farbrors hov väntar en utdragen andra hälft av utstuderad hämnd på liten yta, mot en efter en av hans fiender. Visserligen skildrat med audiovisuell finess, men ändå känns det som filmen tappar något här.

The Northman sluter sig och blir mer konventionell när den skulle behöva breda ut sina svarta vingar. Detta kan jämföras med Valhalla Rising, som siktar bortom horisonten med ett större mått av mod. Men som helhet är detta ändå ett ymnighetshorn av blod, flugsvamp och kallt stål som etsar sig fast direkt på näthinnan. Eggers fortsätter att övertyga.

 

THE NORTHMAN

 ACTION

Producerad: 2022

Format: VOD 16:9 HD, Dolby Stereo (även på Blu-ray)

Utgivare: SF Studios

Längd: 137 min

Betyg: 8

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår