Stolpig girl power-action.
Mya (Irma Lake) är en snygg, blond, rysk bloggerska.
Känd som ”Moderator212” reser hon runt världen och dödar kvinnohatande nättroll som sprider misogyna klipp som underhållning.
När två skandinaviska tjejer tillfångatas och mördas i Marocko hamnar den brutala avrättningen också på nätet. Mya åker till Nordafrika och nu är det personligt, för tjejerna var hennes vänner.
Interpol har span på Mya utan att lyckas gripa henne. Men i Marocko dras snaran åt för ryskan. Interpol-agenten Ross (Robert Knepper) och den lokala polisen Lilia (Gladys Bautista) knappar in på den blodtörstiga bloggerskan som samtidigt får korn på den perverse nätprofilen Vance (Michael Patrick Lane) och hans beryktade fester.
Vance är efterlyst för våldtäkt i sju länder och ligger bakom flera ökända sajter som frossar i förnedring, mord och snuff-liknande ”content”. Det är väl inte helt otänkbart att manusförfattarna (Hicham Hajji och Jonathan McConnell) haft verklighetens notoriske Andrew Tate som inspirationskälla här.
Tyvärr är det en rätt svajig film.
Fotot är snyggt och miljöerna likaså. Men det lyser verkligen igenom att det är lågbudget. Både manus, dialog och skådespeleri är stolpigt och tafatt. Regidebuterande Zhor Fassi-Fihri gör väl inte direkt bort sig.
Allt är hyggligt iscensatt och habilt hanterat. Men jag hade gärna sett att hon hade vågat sig på en lite annan approach när man nu väljer att berätta en hämndhistoria ur ett feministiskt perspektiv – typ som i Coralie Fargeats otäcka Revenge (2017).
Nu blir det varken särskilt engagerat eller våldsamt. Man pratar bara om alla hemskheter som de utsatta kvinnorna utsätts för, men vi får aldrig se något av detta.
Jag menar inte att man tvunget behöver vara explicit för att vi ska förstå Myas drivkraft. Men nu upplevs hennes hämndturné som ganska mekanisk och ytlig. Den frustration och ilska hon bär på lyser helt med sin frånvaro.
Jag har läst att folk klagat på att filmskaparna utgått från en verklig händelse från 2018 (där två svenska tjejer blev mördade i just Marocko) och anser att det är smaklöst.
Så kan man ju tycka.
Men då skulle väldigt många andra filmer också hamna i samma skottglugg. Det är samtidigt den eviga frågan – hur länge ska man vänta innan det kan anses vara acceptabelt att göra film om tragiska händelser för att slippa den typen av kritik?
Är fyra år (som här) för tidigt? Eller är det mer hänsynsfullt att vänta 85 år som med Titanic?
Men jag ser inte den diskussionen som det stora problemet med The Moderator.
Det är snarare bristen på engagemang, trovärdighet och spänning som sänker filmen. Att storyn är full av irriterande luckor gör inte heller saken bättre – eller att det är besvärande tamt för att vara en film i den här genren.
Det är också en slarvig film, full av klaffel.
Alldeles i inledningen syns till exempel en text som säger att vi befinner oss i Miami, men scenen är uppenbarligen inspelad i Marocko. Och varför pratar de marockanska poliserna engelska med varandra ibland och ibland arabiska? Sen är slutet också väldigt abrupt och konstigt. Jag kan tänka mig att man vill öppna för en uppföljare, men den twisten fungerar inte alls.
THE MODERATOR
ACTION/DRAMA
Producerad: 2022
Format: Dvd, 2.35:1, DD 5.1
Utgivare: Njutafilms
Längd: 78 minuter
Betyg: 4