Hemma hos Hemmabio #9 2022

Magi i betongbunker

Filmkvällarna hos en kompis inspirerade Sebastian att äntligen ta tag i planerna på att förvandla ett källarrum hemma i villan till en egen bio. Resultatet blev en liten, men trivsam salong med stor biokänsla.

 

Av Thomas Nilsson Foto: Sebastian


Sebastian har varit filmintresserad så länge han kan minnas.

– Jag minns i alla fall inget särskilt som skapat biointresset, men filmintresset började nog när jag fick se Die Hard första gången.

Idag ser han helst action och äventyr, som till exempel Sagan om ringen, Interstellar och liknande.

När Sebastian var runt 14-15 år köpte han ett litet 5.1-system med dvd-spelare från Sony till sitt pojkrum.

– När jag sedan flyttade hemifrån skaffade jag ganska omgående den billigaste projektorn och duken jag kunde hitta tillsammans med ett ”system one” 5.1-system som jag hade kvar tills alldeles nyligen. Även i fråga om ljudet handlade det egentligen om att få något så billigt som möjligt vid den här tidpunkten.

Efter en utlandsflytt gick det en tid utan någon stor bild eller bra ljud hemma.

– När vi sen flyttade in i huset var inte vardagsrummet riktigt mottagligt för att ställa in stora högtalare och sätta upp projektor, så allting hamnade i förrådet under ett antal år.

 

 

Oljepanna och vattentank stod i vägen

Idag bor Sebastian tillsammans med sin fru och två barn (fyra och tre år gamla pojkar) i Vargön i en villa från 1928 som av tidigare ägare renoverat och byggts ut. 

Orsaken till att Sebastian började bygga ett eget biorum var att han tillsammans med ett par vänner från jobbet började ha lite filmkvällar hemma hos en vän som har ett väldigt fint dedikerat biorum.

– Efter varje filmkväll kände jag mer och mer att det inte dög att titta på film på det sättet jag gjorde hemma, med gammal LCD-teve och en Sonos-limpa. På grund av småbarn hade jag skjutit upp inköpet av en ny teve av rädsla för att någon av grabbarna skulle skicka ett svärd in i den nya teven. Men samtidigt kände jag att jag var tvungen att göra något för att förbättra upplevelsen, så jag köpte mig en Oled-teve, vilket helt klart förbättrade upplevelsen även om det ändå inte räckte hela vägen fram.

Sebastian bestämde sig då för att ta tag i ett rum i källaren som han länge haft planer på att göra till ett dedikerat biorum.

– Men rummet var allt annat än redo att bara ställa in möbler och ljud i eftersom det stod en gammal oljetank, oljepanna och vattentank i rummet, berättar Sebastian.

 

 

Vännen inspirerade till biobygget

Inspirationen till det egna biorummet kom tveklöst främst från Sebastians vän vars bio fick Sebastian att känna att han var tvungen att ta tag i sina egna biobyggplaner.

– Även om jag kände att jag varken hade ambition, budget eller möjlighet att lägga mig på hans nivå, så jobbade jag estetiskt helt efter hans princip och försökte även ta lärdom av hans erfarenhet.

Sebastian berättar att han sällan planerar så mycket när han gör saker, utan det får lösa sig allt eftersom.

– Den enda planen som fanns var att försöka komma till ett stadie där jag kunde testa något med så snabba enkla medel som möjligt, eftersom jag inte alls var säker på att rummets storlek och andra egenskaper skulle lämpa sig för en bio. Kort sagt var planen ut med all skrot (oljepanna, tank osv), måla, in med matta och något på väggarna, upp med duk och testa, och sedan försöka maxa ytan jag hade.

Men vissa kriterier för en bio hade Sebastian ändå.

– Det ska så klart vara bekväma stolar som man kan ligga och halvligga i. Det ska vara mörkt och ljudisolerat nog, så att man kan spela högt utan att störa sin omgivning. Och bilden måste vara stor, gärna lite för stor med en närvarande dialog och bra bas. Det ska bli tyst när det ska vara tyst. Ljudet anser jag nog vara viktigare än bilden, men det måste ändå vara skarp bild.

 

 


Med tigersåg, vinkelslip och goda vänner 

Bygget började med att få bort allt som stod i rummet sedan tidigare.

– Oljetanken fick jag kapa ner i små bitar som jag kunde bära upp och slänga. Samma sak med oljepannan och vattentanken. Tigersåg och vinkelslip var mina bästa vänner (utöver min far och faktiska vänner som hjälpte till). Det här arbetet pågick i omgångar, men slår man ihop tiden tog det säkert någon vecka drygt i ren arbetstid.

Detta följdes av en hel del jobb med att skrapa bort gammal färg, puts och betong som släppt eftersom det antagligen knappt gjorts något i rummet under de senaste 50 åren.

– Sen åkte färgsprutan fram och jag sprayade rummet vitt. Jag tog lite genvägar både i förarbetet och målandet eftersom jag var så osäker på om det verkligen skulle bli en duglig bio och om den skulle användas. Det fanns ju så många faktorer med rummet som var långt ifrån optimala att göra bio av.

Så fort färgen torkat slängde Sebastian in en gammal matta och hängde upp sin gamla projektorduk på kassett.

– Jag märkte omgående att duken (120 tum) var alldeles för stor för rummet och knappt gick att hänga upp rakt. Men återigen handlade allt vid denna tidpunkt om att så snabbt och enkelt som möjligt kunna testa om det över huvud taget fanns någon potential med rummet. Även det gamla One-systemet och Yamaha-receivern ställdes på plats.

Eftersom Sebastian både behövde adressera akustiken och estetiken åkte han till en lokal tygaffär och köpte hem svart sammet att hänga upp runt hela rummet.

– Detta dolde de fula och kalla betongväggarna, och gav även en rejäl dämpning av ljudet i rummet. Jag visste dock att det inte skulle räcka på sikt, framför allt inte för de lägre frekvenserna. Men det fick bli ett senare problem.

 

Första testet av placering och ljud med de nya högtalarna. 


Förvånansvärt bra första försök

Med detta och två klappstolar på plats ringde Sebastian sin vän för inspiration och för ett första test.

– Min gamla projektor hade jag sen länge gjort mig av med, men som tur var hade vännen min en backup-proj att ta med. Duken var skev och bilden för liten på grund av kastavståndet, men så fort vi fick på introt till Mad Max: Fury Road kände vi båda ändå att här finns det faktiskt potential! Den stora förvåningen var att det faktiskt inte lät så illa som vi båda hade väntat oss med tanke på all betong.

Detta ökade såklart motivationen rejält och resulterade i jakten på projektor och duk.

– Ganska snabbt hittade jag en ramspänd Kingpin-duk på Marketplace och en av de enklare 4k projektorerna på Blocket. Farmor hjälpte till att sy sammeten, taket blev inklätt i svart tyg och lite spottar sattes upp. Ett problem jag visste från början att jag skulle stöta på, som nu började bli väldigt aktuellt att adressera, var att jag inte visste helt säkert om jag skulle få ned en soffa för den tajta trappan och de små dörröppningarna till det som nu benämndes som ”biorummet”.

Sebastians fru kom då på idén att leta efter gamla biostolar.

– Och till slut hittade jag en rad på sju stolar, blott fyra timmar hemifrån. Dessa hämtades och när de sedan var på plats var version 1 av rummet klart. Första filmen kollades och jag var otroligt nöjd över att se film så som film ska ses. Även om mitt rum var långt ifrån vad många hade ansett vara bra sett ur egentligen alla aspekter – ljud, akustik, bild och så vidare. Men det gjorde inget.

 

Bakom "kulissen" (duken), där högtalarna, fästen för duken, och lite dämpning finns.

 

Ut med det gamla ljudsystemet

Efter första filmvisningen visste Sebastian att han skulle spendera mycket tid i rummet.

En värmekälla i form av element installerades, hallen/foajen skrapades, målades och fick heltäckningsmatta och andra småsaker fixades också till.

– Sen började processen med att byta ut det gamla ljudsystemet som jag kände inte höll måttet. Målet var att på sikt få dit likadana LCR-högtalare och en akustisk transparant duk, även om det på grund av kostnaden antagligen skulle få vänta.

Först ut var i alla fall basen.

Två stycken SVS PB1000 och en mini-dsp köptes in. Efter lite ”tutorials” och mätningar i så lät basen nu hur bra som helst.

– Mini-dsp:n skapade verkligen magi i betongbunkern som på pappret borde ha katastrofala basproblem. De två basarna fick dock bytas ut till en enkel PB2000 Pro på grund av platsskäl. Det fick helt enkelt inte plats med två basar på ett vettigt sätt. Och eftersom jag bakom duken har en liten ”vrå” ville jag gärna ställa basen där och därmed gömma den helt.

Eftersom rummet är så pass litet och Sebastian ville ha en ljudtransparant duk bestämde han sig för att försöka hitta högtalare som krävde så lite utrymme som möjligt på djupet.

– Jag fastnade för Jamo D500 som enligt recensioner skulle vara riktigt bra för det relativt låga priset. Eftersom jag lyckades hitta även dessa begagnade var saken given.

 

 

Nya biostolar, akustikplattor och basfällor

I samband med detta lyckades Sebastian även komma över en överbliven bit av en AT-duk, vars storlek ändå skulle duga till att göra en 90 tums duk av.

– Jag köpte fästen till denna och monterade den på Kingpin-ramen som jag fäst med lite reglar från taket för att få ned på den höjd jag ville ha den. Jag monterade även en regel från vägg till vägg och satte dit en lång hylla att ställa högtalarna på.

Med den nya subben, LCR kanalerna och duken på plats var nivån på bion höjd rejält och det började låta som ”det ska”.

– Jag fick även tag på nya, moderna biostolar som var betydligt bekvämare. Då började jag spendera mer och mer tid med att kolla film och mindre tid med skruvdragaren.

Sebastian lyckades vid det här skedet även sälja sitt gamla System One-paket och blev således av med bakhögtalarna.

– Eftersom jag sitter ganska nära bakväggen (typ 40 centimeter) ville jag även här ha högtalare som krävde så lite utrymme som möjligt och valet föll då på XTZ Cinema S2. Jag var väldigt sugen på att testa med både surround och surround back, så jag köpte två par av dessa som sattes upp.

I samband med detta köpte Sebastian också ett paket akustikplattor och basfällor. Dessa limmades upp på väggarna bakom sammeten.

– Jag hittade även en del överblivet skumgummi som jag satte mellan högtalarna och på framväggen i ett försök att dämpa det som gick att dämpa.

Just nu tycker Sebastian rummet känns ”färdigt”.

– Det återstår eventuellt lite jobb i ”foajen” och trappen ner till källaren för att få allt så hemtrevligt som möjligt.

 

Källaren precis målad och lite grejer har burits på plats för att försöka få en känsla för om det går att skapa något där nere.

 

Begagnad hårdvara och nytt på önskelistan
Sebastian tillbringade en hel del tid med att greja i biorummet varje kväll så fort barnen hade somnat.

– Det är svårt att bedöma exakt i tid, men skulle jag gissa skulle jag säga i snitt tre kvällar i veckan under tre månaders tid. Allting har kostat cirka 40 000 kronor, inklusive färg, sammet och så vidare eftersom jag har räknat med att jag redan hade vissa saker som till exempel förstärkaren.

Sebastian älskar att handla begagnat.

– Då kan jag köpa fler och bättre saker än min budget tillåter och jag gillar att värdetappet redan skett. Till exempel så hade de 40 000 kronorna jag spenderat varit ungefär det dubbla om jag köpt allt nytt. De stora besparingarna gjordes på projektorn, Jamo-högtalarna och AT-duken. Det enda jag har köpt nytt är basen och XTZ högtalarna.
Möbler och inredning är inte jätteviktigt för Sebastian.

– Förutom stolarna och soffan så klart. I min bio är allt så dolt som möjligt och när lyset släcks infinner sig totalt mörker. Däremot hade jag gärna haft ett snyggare rum med lite annan möblering och andra saker i rummet med om jag hade haft plats. Men eftersom rummet är så pass litet har jag inte fokuserat på det alls.
Det finns redan tankar på att förnya bion.
– I fråga om utrustning står det en nyare förstärkare som klarar 4k och kanske även Atmos på önskelistan. Så också ny projektor. Jag har dock en förhoppning om att dessutom kunna ta ner en vägg och göra bion större om det är möjligt. Jag tror pengarna är bättre investerade där.

 

Sebastians 3 bästa tre tips

 

  • Kör på även om förutsättningarna inte är 100 % rätt. Jag behöver gå i en trappa som jag får böja mig i, genom en gammal korridor man knappt ville gå i utan skor innan jag fixade den och till ett rum som är på gränsen till för litet. Men när jag väl är där spelar inget av allt det någon roll.
  • Skaffa en mick och lär dig REW. När jag först tittade på REW var min första tanke ”det här lär jag mig aldrig”. Men det finns så mycket bra info, guider och hjälpsamma människor på forum och i biobutiker, så man lär sig till slut ändå. Och att kunna mäta upp rummet och inte famla i mörker har varit till stor hjälp.
  • Om förutsättningarna finns, gör en egen eller köp en akustisk transparant duk. Det gör all skillnad.  

 


Stolarna kommer ifrån en biograf i närheten, och förutom att de är väldigt bekväma har Sebastian alltid drömt om att ha riktiga biostolar!


Hårda fakta

Förstärkare: Yamaha RX-V 1067

Högtalare LCR, Jamo D500

Surround, surround back: XTZ Cinema s2

Subwoofer: SVS PB2000 Pro

Projektor: Optoma UHD300X

Filmduk: Dreamscreen ultraweave V7

Mediaspelare: Nvidia Shield Tv pro, Apple TV

Akustik: Vicoustic Mix kit Pulsar

Övrigt: En UMIK-1 att mäta med.

Annons:

Foto: Sebastian Tre stycken pallar från Biltema agerar både fotpall och förvaring. I dem förvaras bland annat kalibreringsmick, tangentbord och lite annat bra att ha där.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår