TÅLAMODSPRÖVANDE MIX ATT ÄLSKA ELLER HATA
Jag kan inte tänka mig att den här filmen lämnar någon oberörd.
Den är så skruvad, så knasig och så absurd att det är något man antingen älskar eller hatar.
Jag föll inte alls för Ari Asters tidigare filmer.
Jag tycker både Hereditary (2018) och Midsommar (2019) är överskattade, ointressanta och mördande tråkiga.
Därför hade jag inga direkta förhoppningar på den här rullen heller.
Men jag blev glatt överraskad, även om filmen med sina tre timmar är alldeles för lång och i stunder rätt tålamodsprövande.
Joaquin Phoenix är lysande som den medelålders, paranoide Beau. Han bor i en sunkig lägenhet i ett kriminellt område. Bostaden har invaderats av mördarspindlar och på gatorna råder ständigt kaos.
När Beau ge sig iväg för att besöka sin mamma blir han bestulen på både sitt bagage och sin husnyckel. Lägenheten invaderas av en hord zombieliknande, hemlösa galningar och en utelåst Beau, som missat sitt flyg, kan bara sitta på en byggställning utanför och se på hur de trashar hans lägenhet.
När galningarna lämnat lägenheten ringer Beau sin mamma för att berätta vad som har hänt. Men ett UPS-bud svarar och berättar att Beaus mamma är död – en kristallkrona har fallit ned och halshuggit henne i hemmet. I nästa ögonblick blir en chockad Beau, som precis skulle ta sig ett lugnande bad, överfallen och flyr naken ut på gatan. Där blir han först beskjuten av en polis, sedan knivöverfallen av den beryktade ”Nakenmördaren” och till sist påkörd av en food truck.
Två dagar senare vaknar Beau upp hemma hos det gifta förortsparet Roger (Nathan Lane) och Grace (Amy Ryan) som körde bilen som knockade Beau och som plåster på såren nu pysslar om den skadade och än mer förvirrade Beau.
Roger lovar att köra hem Beau till hans mamma för begravningen så fort Beau återhämtat sig. Men precis innan de ska åka försöker parets ångestfyllda tonårsdotter Toni (Kyle Rogers) tvinga Beau att dricka en burk färg. Det slutar med att Toni själv häller i sig färgen och dör. När Grace ser Beau stå över Tonis döda kropp anklagar hon Beau för att ha dödat Toni.
Beau flyr ut i skogen och sedan flippar filmen ut totalt.
Det är en surrealistisk och galen, snudd på utmattande mardrömsmix av skräck, våld och neurotisk, Kafka-esque komedi. Lite som om den hade gjorts av bröderna Cohen eller Quentin Tarantino på speed.
Bland de bisarra inslagen under den sista timmen finns ett långt animerad avsnitt och en galen sexscen där Beau mister oskulden till tonerna av Mariah Carey-låten Always Be My Baby.
Allt är så knäppt att jag först inte riktigt kan bestämma mig om det är genialt eller bara pretentiös, trendkänslig och överarbetad ”elevated horror” för skitnödiga hipsters. Men det är lika knarkrusigt förvirrande som fängslande underhållande och det slutar med att jag fascinerat landar i att det här är befriande knasigt och makabert roligt.
Men jag fattar varför filmen floppade och mainstream-publiken vände den ryggen.
BEAU IS AFRAID
DRAMA/KOMEDI
Producerad: 2023
Format: SVOD
Utgivare: Viaplay
Längd: 179 minuter
Betyg: 7