SPELRECENSION: DRAGONS DOGMA 2

Välkommen, du upphöjda! Inte hade jag en aning att det skulle vara så här trevligt att vara en nobel, heroisk och föredömlig krigare, älskad och beundrad av alla i landet.

Jag hade heller ingen aning att Dragons Dogma 2 skulle få mig att bli lika förtrollad och förälskad i en spelvärld på ett sätt som jag nog senast bara blivit i The Elder Scrolls-seriens underbara omgivningar med det fantastiska spelet Skyrim som fanbärare.

Capcom kombinerar det bästa från flera olika världar här i Dragons Dogma 2, uppföljaren till det första spelet som kom så långt tillbaka som 2012. Då, när det begav sig, tyckte jag mest att det var ett helt okej spel. Lagom roligt men inte mer än så.
Lite för mycket mellanmjölk utan något som direkt stod ut i mängden.

Nummer två lyckas definitivt desto bättre. Så fort jag skapat min karaktär precis som jag vill ha den så startar min saga. Runtomkring talas det om en upphöjd varelse, en så kallad ”arisen”.

Efter att jag flytt från en fängelsehåla med minnesförlust är det mer och mer som tyder på att jag faktiskt råkar vara denna upphöjda befriare. Men sägnen talar om att det bara kan finnas en i hela världen som är ”arisen” och den personen befinner sig redan på slottet bredvid drottningen. På väg dit uppenbarar sig dock både vänner och fiender som berättar mer om vad som hänt.

Det visar sig snart att jag mycket riktigt är den rättmätiga räddaren, som med laglig rätt egentligen ska sitta nära tronen, men drottningen som sitter där nu lät fängsla mig och förtrolla mitt minne, för att styra sin fejk-upphöjda nicke-docka på tronen bredvid sig själv efter egen vinning.

”Fightingen är det som verkligen skiner tillsammans med den enormt stora och vackra världen.”

Så börjar alltså min jakt på att ta tillbaka det som är min rätt och på ett korrekt och ädelt vis sen regera över skog, mark och invånare. För att få audiens hos det bestämmande rådet behöver jag direkt börja ge mig ut på långa vandringar för att utföra vissa sysslor och uppdrag.
Känslan när man förbereder sig och så småningom ger sig ut från städernas säkra murar och portar är minst sagt pirrig.

Dragons Dogma 2 är relativt komplext, betydligt mer än exempelvis nyss nämnda Skyrim. Tiden spelar en stor roll, om det är ljust eller mörkt ute likaså. Livet och tiden flyter nämligen på hela tiden i Dragons Dogma 2 och vissa uppdrag måste utföras vissa tider på dygnet.

Likaså finns vissa fiender bara på natten eller dagen och så vidare. Vi måste också vila med jämna mellanrum för att återfå alla vara krafter, laga mat att äta för att få upp livskraften och hålla god ton med våra kamrater för att de ska slåss för oss på riktigt när det väl hettar till.

Vi kan välja noga vilka som ska följa med på våra långa utflykter och bland dessa följeslagare med olika personlighetsdrag och kunskaper är olika karaktärer såklart bra för olika typer av uppdrag. Ibland stöter vi på så kallade Pawns som vill slå följe med oss gratis. Ibland måste vi hyra dessa mot en avgift.

Vi har också en personlig Pawn som kan levla upp och utvecklas. Denna kan också lånas ut till andra spelare och inbringa poäng och belöningar. Själva världen är utöver tiden även den föränderlig och i takt med att vi slåss med mer eller mindre stora fiender kan stenras triggas, uppdämda floder kan brista och broar kan kollapsa med stora effekter.

Apropå fiender så kan dom också ligga i bakhåll eller gömma sig i buskar och all fighting sker i realtid och är riktigt rolig. Det gäller att röra sig, blocka vid rätt tidpunkt och använda rätt attack mot rätt fiende. Vissa kanske är svaga mot fysiska vapen, andra mot magi.

Som de flesta actionrollspel spelar också utrustningen en stor roll och går såklart att uppgradera, köpa, sälja och byta. Svärd, brynjor, pilbågar och diverse besvärjelser, potions och ringar går att lägga i ryggsäcken.

Levelsystemet är relativt enkelt gjort och för varje ranking vi går upp fördelas vissa poäng ut beroende på vad vi spelar för klass och hur vi spelar – enkelt men aldrig tråkigt.

Grafiskt tycker jag Capcom lyckas otroligt bra, framför allt med hur själva världen känns levande och enormt stor. Stora dalar, berg och fält byts mot mindre och större grottor som man kan klättra upp i och utforska i jakt på skatter och utrustning.

Storyn är omfattande och alla små sidospår bygger på världen mer och mer. Det finns helt enkelt enormt mycket att sysselsätta sig med i Dragons Dogma 2-världen och sällan har jag känt sådan här äventyrslust.

Fightingen är det som verkligen skiner tillsammans med den enormt stora och vackra världen. Ibland kan den kännas lite väl stor, särskilt med tanke på att man inte kan snabbresa hur som helst, man kan bara placera ut ett begränsat antal kristaller som gör att man kan hoppa snabbt mellan längre avstånd, men det är allt.

Själva resorna mellan uppdragen och till nästa boss, utpost eller grotta är dock en så stor del av spelet i sig själv att det nästan alltid är spännande och kul bara att förflytta sig. På vägen händer alltid någonting och att slå läger vid en öppen eld för att vila upp sitt brödraskap mitt i natten efter en blodig fight hör liksom till hela spelmekaniken.

Mycket också för att det nattetid knappt går att ta sig fram på grund av att det är becksvart och fiender lurar här och var där man minst anar det. Har du ingen brinnande fackla är du körd. Helt plötsligt kan marken rämna och ett enormt troll ger sig på mig från ingenstans, är det då kolsvart blir det svårt att slå tillbaka på bästa sätt.

Dagsljus kan därför både hjälpa och i vissa fall stjälpa dig, beroende var och när i spelet du befinner dig. Ljudmässigt är det välkomponerat och samtliga röstskådespelarinsatser är stabila, även om de kanske inte skiner till på riktigt någon gång – tillräckligt bra dock!

Dragons Dogma 2 är för den som saknar ett nytt Skyrim, gillar intensiva fighter och stora världar. Storyn är fängslande och jag har väldigt svårt att stänga ner spelet för dagen, vilket dessvärre har resulterat i en tillfällig paus från att sova. Det är helt enkelt för mysigt i drakvärlden!         

DRAGONS DOGMA 2

Genre: Actions-RPG
Utvecklare: Capcom
PEGI: 18
Testat på: Playstation 5

Spelglädje 8/10
Grafik 8/10
Ljud 8/10
Online 7/10

Totalt 8/10