Som ”Werner Oland” kom Johan Werner Öhlund (1879–1938) från Västerbotten att spela mot legender som Greta Garbo, Boris ”Frankenstein” Karloff och Marlene Dietrich.
Som ”Werner Oland” kom Johan Werner Öhlund (1879–1938) från Västerbotten att spela mot legender som Greta Garbo, Boris ”Frankenstein” Karloff och Marlene Dietrich.
Han blev också en av Sveriges genom tiderna största, men mest okända Hollywoodstjärnor.
Familjen flyttade till USA och tog namnet Oland redan när Johan var 13 år.
Karriären som skådespelare började i ett land plågat av förbudstid, börskrasch och efterdyningarna av Första världskriget. Oland syns i den allra första ljudlångfilmen Jazzgossen (1927), men säger bara ett enda ord (”stopp”).
Flest roller under sin 25 år långa karriär kom Oland med sin mystiska dragningskraft att få som ”Yellowface”, en vit skådespelare som spelar asiat.
Världsberömd blev han som skurken Fu Manchu, men främst för en långkörare (totalt 15 filmer) som den kinesiske detektiven Charlie Chan, baserade på deckarförfattaren Earl Derr Biggers böcker.
Under inspelningarna av vad som kom att bli hans sista film, Charlie Chan at the Ringside (1937), försvann Oland spårlöst efter att ha gått ut ”för att dricka ett glas vatten”. Den svårt alkoholiserade Oland hade utan förvarning rest till Stockholm där han också året därpå avled på ett sjukhus, 58 år gammal. (Skådespelaren är dock begravd i Southborough, Massachusetts.)
Oland är den första biografin om denne fascinerade man, hans liv och karriär. Det är filmhistorikern Kim Havar Fahlstedt som ägnat tio år till att forska kring och teckna ett mycket intressant och välskrivet porträtt av en kontroversiell skådespelare som sorgligt nog helt tycks ha försvunnit ur den svenska filmhistorien.