DTS NEO:X , vad är det?

Av Ludwig Swanberg

Till försvar till vår inbyggda innovationsfientlighet använder vi gärna något präktigt uttalande: "Mina gamla träskidor duger fint fortfarande..." eller "Det går lika bra med pulverkaffe..." eller den gamla slagdängan "Det räcker bra med två kanaler till filmtittandet hemma." Och så klappar vi oss på magen och gäspar oss vidare i tillvaron.
Då och då fyller vi jämnt. Och frågan "vad ska man ge till någon som redan har allt?" kommer upp på agendan hos vänkretsen. I snabbköpsbutikerna hittar man förslag vid utgångskassorna. Ge bort en upplevelse! Gratulanten kan hyllas med en åkbiljett till allt från Luftballong till Lamborghini. Och det är ju helt i sin ordning. I de flesta fall återgår allt sedan till det normala, men hos en och annan jubilar vaknar eftertanken till liv efter åkturen. "Hmmm..." följt av "...det där var ju faktiskt roligt." Och så får man vänta i tio år till och hoppas på en åktur till vid nästa jämna decennium.
Ett litet fåtal tänker ett steg till. Sådana som du som läser den här artikeln. Lusten att sätta knorr på tillvaron lite mer regelbundet sätter in, och du börjar läsa på lite. Själv var jag med om en upplevelse på CES förra året som hade just den effekten på mig själv.
Jag fick en inbjudan till en specialvisning av filmen TRON Legacy i 11.4 på en av lyxbiograferna i Las Vegas. Det var en upplevelse som fick mig att svaja till ordentligt i biostolen. Jag hade redan sett filmen i förväg, så jag kände mig lite fesljummen inför att se den igen, men det var inte själva filmberättelsen som fick mig att spärra upp ögonen och peka på duken med utropstecken i blicken. Det var LJUDET.

Ducka - nu kommer den igen!
Udda proffsformat som 11.4 är ju coolt i stora salonger, tänkte jag och klappade mig på magen. Jag kör själv 7.1 hemma, och har hittills tyckt att "det får duga." Men jag har fortfarande svårt att få bort minnet av de diagonala ljudeffekterna som passerade med full kraft högt ovanför mitt huvud i salongen. Det var superfräckt! Realismen tilltar ordentligt när grejer tillåts fara omkring ovanför huvudet, och även i industrilandskap och stadsmiljöer får man en förhöjd verklighetskänsla. Bokstavligt talat.

Min röst ska nu höras...
Filmbolagen älskar att slå på trumman för det senaste. Mono blev stereo. Stereo blev Dolby Surround. Så kom Pro Logic, AC-3 (okej, Dolby Digital), DTS, Dolby True HD och DTS HD Master. Luktfilmen kom och försvann lika kvickt.
3D-filmen har det gått betydligt bättre för. Vi talar redan världsvant om passiv eller aktiv 3D för våra TV-skärmar, och ser fram emot den dag då vi ska slippa brillorna helt. Den dagen kommer.
Nu kommer alltså 3D även på ljudsidan: Elva kanaler plus bas är med bestämda steg på väg mot din biosoffa. Formatet kallas DTS Neo X, och ger dig möjlighet att höra precis samma myllrande omslutande ljudmiljö som undertecknad upplevde på privatvisningen i Vegas i ditt eget hem. Det låter väldigt intressant, men hur är det nu – måste vi byta ut alla våra apparater EN GÅNG TILL nu?
Det måste vi, men bara till en del. Har du byggt upp en biomiljö och är sugen på ett ännu mer omslutande ljudfält har du ett bra utgångsläge. Du har fronthögtalare, center, sidohögtalare och bakhögtalare, och ett bastillskott för "punkt-ett-kanalen".
Har du varit noggrann har du klangmatchat högtalarna och placerat dem på lämpligt avstånd från varandra och lyssningsplatsen. Nu ska sju bli elva (Jaha, det är DET Seven-Eleven betyder!!! Red. anm.), och då gäller det att hålla tungan i rätt mun.

Hur gör djur?
De två första tilläggskanalerna handlar om att bygga på höjden. Front-höjd-högtalarna ska positioneras trettio grader till vänster och höger om centerhögtalaren, och alltså hamna direkt ovanför dina fronthögtalare. Placera dem så att du får till ett ordentligt avstånd, men undvik att smälla upp dem ända uppe vid taklisten. Kan du rikta dem mot lyssningsplatsen är det ett plus, men det är inte nödtvunget.
Tillägg tre och fyra handlar om att breda ut ljudet i sidled. Optimalt placerar du dessa högtalare ytterligare trettio grader utanför fronthögtalarna, och med diskantelementet på samma höjd. Återigen, kan du rikta dem mot lyssningsplatsen är det ett plus.
Det är inte nödvändigt att investera i stora fullregisterhögtalare, men ägna en tanke åt klangmatchning, är du rar. Det kan bli ganska mycket fasfenomen om du bestämmer dig för att blanda vanliga dynamiska högtalare med ett par elektrostater och ett par magnetostater. Verkningsgrad kan i viss mån kompenseras för i bass management-setupen (underbart med svengelska ibland. Red. Anm.) i din förstärkare, men håll ett öga på att det inte varierar alltför mycket.

Spelbara titlar
Idén med DTS Neo X är att ge ljudläggaren i filmstudion en möjlighet att lägga till riktningsljud som endast kan höras i höjd- och breddhögtalarna. Allra mest effektivt fungerar tekniken i produktioner som är optimerade för Neo X.
Den första kommersiellt tillgängliga titeln som ljudlagts enligt konceptet var Expendables 2, som vi recenserade här i tidningen för ett par nummer sedan. Ingen djupgående rulle, utan mer en kavalkad av action-effekter och oneliners. Ganska passande som introduktion till Neo X, kan man tycka.
Som väl är begränsas inte Neo X till användande av optimerade titlar. Du kan välja in formatet redan från en stereokodad produktion, och naturligtvis även 5.1- och 7.1-material. Man använder sig av befintlig kanalinformation och extraherar frekvensinformation till extrakanalerna utan att subtrahera dem från de befintliga kanalerna i grundmixen. Du får alltså ingen ny klangsättning i dina högtalare, utan de tuffar på som vanligt.

Händelsernas centrum
Det är svårt att komma runt att själva omvandlingen sker i bioprocessorn. Den kan sitta i ett hemmabioförsteg eller i en surroundreceiver. Onkyo var tidigt ute med kompatibla receivers redan förra året. Yamaha, Marantz, Denon, Sony och Pioneer var inte långt efter.
Just Yamaha har ju dessutom en egen algoritm för elva kanaler, och har länge varit förespråkare för framförallt höjdkanaler fram. Efter ett par decennier är övriga eniga om konceptet. Ett rungande "vad-var-det-jag-sa!" hörs sannolikt på utvecklingsavdelningen hos den stora japanska tillverkaren.
Vi själva tog del av 11.2 när vi testade Marantz nya bioförsteg AV8801 i förra numret. Den har balanserade utgångar för elva fullregisterkanaler och två subwooferkanaler. Trots all ny teknik är de flesta nya flaggskeppsprodukterna förvånansvärt begripliga och användarvänliga. Om man inte springer ylande till skogs av ord som nätverkskoppling och app-styrning representerar de en utsträckt hand till dig som användare, även om du inte är en hejare på DOS eller HTML-kodning. Ofta bakar man in strömningsfunktioner, Internetradio, uppskalning och bildväxling i maskinerna också, vilket ger goda möjligheter till en installation där du inte behöver koppla om några kablar varje gång du ska byta ljud- eller bildkälla i ditt musik- och biorum. De enda som kan tänkas protestera mot denna utveckling är väl rack-tillverkarna, som plötsligt får sälja betydligt färre hyllplan. Stackars dem.

Du kan om du vill
Om vi ska plocka fram våra kära fördomar gentemot nyheter generellt, och nya avkodningssystem i synnerhet, så kommer den gamla "det där passar inte mig, för jag har inte tillräckligt stort rum" farande ganska snart. Men det är försvarsreflexen som talar. Elva-kanalsvågen kommer starkt, och eftersom tilläggshögtalarna inte behöver vara fullstora, har du inte mycket att sätta emot när du väl har hört ett färdiginstallerat system.
Det låter ännu mer omsvepande och även dynamiskt finns det vinster att hämta med fler ljudgivare. Framförallt i biosammanhang, förstås. Du som skissar på en biosalong med infällda högtalare har egentligen bara ännu mer att se fram emot än tidigare. Underhållningsvärdet i din biograf kommer att bli ännu högre, och förvåningen hos dina besökare ännu större. Jag kan bara fantisera om hur läskigt det kan bli att kolla på mörk skräckfilm i elva kanaler. Hotet kan komma morrande från vilket håll som helst, där du sitter och håller i dig i armstöden. Huga!

Håll rent!
En vanlig fallgrop är att gå i Kajsa Vargs fotspår, och "ta vad man har" och sedan fastna med det. Det kan ju vara skoj att få till resultat direkt, men skitar du ner den kvalitet du omsorgsfullt byggde ihop med för enkla grejer i tillägg, så kan allt resultera i att du får ett sämre resultat.
Använd därför samma konstruktion på kablar som i ditt övriga system, och sikta så nära dina befintliga högtalares kvalitet och konstruktion du kan. Det lönar sig! Purister finns överallt, och några hävdar att man bara kan ha högtalare med identiska specifikationer eller åtminstone samma antal delningar och samma delningsfrekvenser, för att få till "den perfekta ljudbubblan".
Det är klart – har du möjligheterna är det aldrig fel att köra konceptet fullt ut, men mina egna erfarenheter på fältet och även i hemmet har visat att det går att få till ett homogent och trovärdigt ljudfält med rätt placerade högtalare med likartade egenskaper. Man får jobba lite mer med placering och bass management bara. Ha benkoll på fasen bara – det är lätt att råka koppla fel om man försöker prata eller dricka kaffe eller kolla telefonen samtidigt.

Vad behöver man?
För att summera: Först och främst behöver du ett öppet sinne och en bibehållen upptäckarlust. Lägg till två par högtalare av samma konstruktion som dina befintliga högtalare. De behöver inte vara fullstora. Diskant- och mellanregisterklang är viktigare egenskaper än driv i basen för de här två paren. Dra likadan kabel som den du redan använder till de två nya paren, och se till att de står stadigt eller monteras fast. Var noga med fasen.
Till sist: Tillsätt en Neo:X-kompatibel bioförstärkare eller surroundprocessor. Din nuvarande förstärkare passar perfekt i sovrummet/på landet/i sportstugan/husvagnen/klubbstugan/MC-garaget eller hemma hos brorsan eller syrran. Utvecklingen går framåt. Vi hänger med. Trevliga åkturer i biomörkret!

Blu-Ray (och även HD-DVD om någon minns det) har utrymme för maximalt åtta diskreta kanaler. Det gör att alla kanaler utöver detta till nöds måste matrix-processas fram. Det är ett välbekant förfarande, som hänger kvar sedan de dagar då analoga algoritmer var den enda vägen som fanns att vandra längs.
Det fungerar förvånande bra i praktiken, så om du drömmer om fler än 8 diskreta kanaler så får du förmodligen fortsätta drömma ett bra tag till. Det skulle kräva en ny mediaform som ersätter Blu-Ray, och det är konsumentledet inte moget för idag.
Mer troligt är att vi blir förevisade ett nytt filformat med fler högupplösta kanaler i så fall, men det behovet är allt annat än uttalat idag, så det lär dröja många långa år innan dess, om det överhuvudtaget dyker upp. I proffs-världen gäller andra regler. Där kan det säkert dyka upp prototyper på nya format som får pröva sina vingar på specialversioner av filmer som visas för en begränsad skara branschfolk. Precis som på CES härom året alltså. Vi som var där ramlade av stolen, och idag är vi alltså ikapp ute i stugorna. Om vi vill.

Publicerad i HemmaBio 5/2013