Skön läsning Favoriter ur arkivet Hemmabio #11 2022

På vandring genom tv-historiens magiska värld

Samlingarna i SVT:s kostym, möbel- och rekvisitaförråd är Nordens största för film och teve. Vi fick en guidad rundtur och dammade av några klassiker ur den svenska tevehistorien. Vi har snackat med Linnéa Arnewi.

Annons:

Av Thomas Nilsson  Foto: Thomas Nilsson, Matylda Gauza Randquist 

 

Vi befinner oss i Frihamnen i Stockholm.  

Det är här i Magasin 4 på cirka 7 500 kvm som SVT huserar med sitt enorma förråd av kostymer, möbler och rekvisita. Efter drygt 60 år har man samlat på sig över 300 000 kostymobjekt, drygt 1,7 miljoner rekvisita-föremål och 125 000 möbler. Det gör samlingarna till de största i Norden.

Dessa är uppdelade i tre avdelningar; Kostymsamlingarna, Möbel- och dekorsamlingarna (som även omfattar Gardinsamlingarna) och Rekvisitasamlingarna.

Sedan 2008 är allt är samlat på ett och samma ställe. Det innebär en både hållbar och strategisk resurs för hela den svenska mediebranschen, men även internationellt.

Här möter vi Linnéa Arnewi, ansvarig för Kostymsamlingarna.

Hon är kostymtekniker, stylist och sömmerska, men även kreativ redaktör för SVT:s hemsida över Magasin 4-samlingarna.

Det är också Linnéa som tar oss med på en över tre timmar lång guidad rundtur genom de imponerande samlingarna och svensk tevehistoria.

 

Jobbet är en evig nostalgitripp  

Det första kända fyndet under denna långa, nostalgiska vandring genom tid och rum gör vi redan i trappan på väg upp till kontorsavdelningen.

Här står en skyldocka med kläderna som Birgitta Andersson hade på sig som Hedvig i det klassiska barnprogrammet Från A till Ö (1974-1975) och med Bert-Åke Varg som Ugglan Helge.

Linnéa har jobbat i Magasin 4 i åtta år nu.  

– Det är så häftigt och en enda nostalgitripp att få jobba här. Första veckan var rent utmattade, huvudet var så fullt av intryck, skrattar Linnéa när vi tar plats inne i avdelningens fikarum.

Från början var hon bara ansvarig för kostymsamlingen, men arbetsuppgifterna växlat och ökat under åren.

Linnéa har också varit involverad i den omfattande ombyggnad som man precis har blivit klar med. Den kom till för att det ska bli smidigare för folk att hitta vad man söker och för att få ut sina plockningar på ett snabbare och proffsigare sätt.

– För att få till det, så byggde vi om på alla avdelningarna. Nu har vi dessutom börjat digitalisera allt. Vartenda plagg, varenda möbel och liten sak kommer att få ett litet chip på sig, fotograferas och katalogiseras i datorn. Det är ett jätteprojekt som kommer ta tid. Men då får vi också reda på exakt hur många saker vi har i samlingarna, för det vet vi faktiskt inte nu, haha.

Man har även byggt till ett nytt uthyrningsrum på Kostymsamlingarna och ett nytt pentry där kunderna kan värma sina luncher när dagarna blir långa. Både Möbel - och dekoravdelningarna, samt Rekvisita-samlingarna har fått nya hyllor och fler hissar. Man har även byggt till ett nytt uthyrningsrum för kostymörerna på Kostymsamlingarna.

– Hos rekvisitan har det dessutom byggts en ny entré med en lounge där kunderna kan ta en kaffe och hålla små möten.

 

Hur många är ni som jobbar med samlingarna? 

– På Kostymsamlingarna är vi sex anställda. Alla har någon typ av kostymbakgrund. En av våra kostymörer har till exempel jobbat med alla Beck-filmerna. Någon är konstnär och en annan jobbade som mönsterkonstruktör på Indiska i många år. Det är en väldigt kul blandning av kreativa människor här.
Likadant på Rekvisita-samlingarna, där är det många som har pluggat film. Dom har också flera anställda för dom hanterar enormt mycket grejor. Totalt rör det sig nog om 12 personer. Men alla samlingarna har också en drös med extraarbetande personer.

 

Man sparar på mycket, men det är omöjligt att spara på allt.


Säg hej till Bolibomba-drakens mamma 

Linnéa är skräddare från första början.  

Hon utbildade sig sedan till kostymör och stylist, först i Sverige och sedan i London under flera år. 

 

Du har själv också jobbat med film och teve? 

–  Ja, men mest med tidningar och reklam. Jag har även gjort filmen om SVT:s verksamhet här för vår hemsida. Och skapat en del figurer till olika SVT-produktioner.

 

Linnéas största bidrag till tevehistorien är tveklöst den klassiska Bolibompa-draken.

– Det var jag som sydde den. Då hade jag ingen aning om att den skulle bli så populär och att den fortfarande lever, men det är förstås kul. Det är extra kul att berätta det för barn, dom blir alltid lika uppspelta.

 

Linnéa visar en prototyp till drakkostymen som hänger i ett ställ på kontoret.

– Det tog fyra månader att designa dräkten, sen nästan lika lång tid att diskutera med regissören innan vi var överens om hur framför allt drakens mage skulle se ut.

Originaldräkten finns i tevehuset på Gärdet.

– Men det finns flera olika dräkter. Draken filmas ju hela tiden och dräkten slits ut. Jag tror dom är inne på en elfte drake nu.

Linnéa berättar att det är väldigt svettigt och slitsamt att gå omkring som Bolibompa-draken.

– Framför allt den första var jobbig att använda. Då kunde man inte se ut genom dräkten. Den hade små kameror i ögonen, sen fick man titta i en liten monitor inne i dräkten för att kunna se var man gick.

 

En värdefull skrivmaskin och sånt som försvinner 

I Magasin 4 är man beroende av att folk skänker saker till samlingarna.

– Vi är fristående från SVT, så vi lever mycket på gåvorna. Många scenografer och kostymörer skänker saker till oss när dom är klara med sina inspelningar. Vi har också ett avtal med SVT att dom ska lämna över kläder och rekvisita till oss, även om det kanske inte alltid blir så. Vi brukar få klänningar som använts i Let´s Dance från TV4. Det är kul.

Linnéa berättar om en kvinna som för några år sedan skänkte en gammal skrivmaskin som länge hade samlat damm hemma.

– Av nån anledning hamnade den skrivmaskinen i ett program med Leif G W Persson och visade sig vara en av Sveriges allra första skrivmaskiner, värderad till 1,5 miljoner kronor. Kvinnan råkade se programmet och hörde förstås direkt av sig till oss och ville ha tillbaka skrivmaskinen – och det fick hon, haha.

 

Man sparar på mycket, men det är omöjligt att spara på allt. Mycket kommer heller aldrig hit från teve -och filmproduktioner, utan kastas.

– Det finns helt enkelt inte plats. Ifjol hade vi också en utförsäljning för att frigöra lite nytt utrymme.  Det måste vi ha med jämna mellanrum för vi har inga resurser att flytta eller bygga ut här.

 

Mycket försvinner också utan att man vet vart sakerna tar vägen. Jag frågar efter

soffan från teveklassikern Svensson, Svensson (1994-2008).

– Den är borta och ingen vet vart det tagit vägen.

 

Men telefonerna från gamla TV Nytt och de klassiska kavajerna från Sportnytt och Sportspegeln, då? 

– Telefonerna finns nog kvar. Kavajerna hämtade TV-sporten tillbaka till tevehuset, så dom finns där.

Baren från programmen med Trazan och Banarne fanns här i samlingarna länge. 

– Men den hämtade Lasse Åberg, så den har han i sitt eget museum nu. En av hans kavajer finns fortfarande kvar, men jag minns inte i vilket program den användes.

Hur ofta händer det att saker försvinner, både kläder, möbler och rekvisita? 

– Det händer tyvärr hela tiden.

 

Finns det någon riktigt klassisk sak som du vet är försvunnen? 

– Televinken-dockan från Anita och Televinken är borta. Den regnbågsfärgade soffan som Stefan Mählqvist satt i Boktipset (1976-1989) är också spårlöst försvunnen.

Andra klassiker som dräkten från Björnes magasin (1987-2004) finns kvar.

– Det finns faktiskt tre Björne-dräkter, men en saknar huvud. Originaldräkten finns på tevehuset, men den är väldigt sliten. Teskedsgumman klänningen har vi kvar, liksom en jättestol från Pettson och Findus. Mycket från julkalendern genom årens lopp finns också kvar. 

 

Doris huvud, ett saknat skrivbord och ”Brasses”Lattjo-lajban”-väska 

Vi hittar både kossan Doris huvud och figurerna som Brasse Brännström hade i sin ”Lattjo-lajban-väska” och plågade Magnus Härenstam och Eva Remaeus med i klassiska Fem myror är fler än fyra elefanter (1973-1975). 

– Tyvärr vet vi inte var ”Lattjo-lajban-väskan” tagit vägen. Den är försvunnen, säger Linnéa.

 

Visst var det så att det var Micke Dubois som var på besök här en gång och snodde Brasses keps och sedan använde den när han blev Svullo? 

– Stämmer precis. Jag har precis skyltat ett fönster uppe på tevehuset på temat Fem myror … och försökte få reda på var kepsen tagit vägen. Det var då jag fick höra att det ryktet faktiskt är sant. Jag fick beställa en kopia av kepsen och lägga in i skylten istället. 

Inne i möbelförrådet letar vi efter det magnifika skrivbordet från Reidar Dahléns kontor från Rederiet, men kan inte hitta det.

– Konstigt, jag vet att det har stått här, säger Linnéa.

Och hur vi än letar kan vi inte heller hitta telefonerna som fanns i TV Nytt-studion.

Men de kan ju fortfarande finnas i hyllorna som dignar av telefoner, gamla datorer, rullbandspelare, projektorer, tjockteveapparater, kassettbandspelare, Instamatic-kameror, VHS-bandspelare, mynttelefoner och tusen andra klenoder från förr inne i Rekvisitaförrådet.

 

Klenoder för uthyrning 

När vi vandrar runt de enorma magasinen upptäcker jag att många prylar, plagg och möbler har ”Reserverat”-lappar på sig. Det är för att man faktiskt kan hyra saker från SVT:s samlingar. Man hyr främst ut till projekt för teve, film, reklam, fotografi, mode, event, musik och teatrar som vill skapa sina miljöer. Men man hyr även ut till fester, kick-off och andra events.

– Vi hyr dock inte ut till privatpersoner, bara till företag, skolor och föreningar med organisationsnummer, påpekar Linnéa.

 

Hyr ni ut allt?

– Nej. Vissa av sakerna som har stark koppling till våra varumärken eller rollkaraktärer hyr vi inte ut. Det kan till exempel vara Kossan Doris, Björne eller Teskedsgummans klänning.

 

Vad vill folk helst hyra? 

– Det är väldigt blandat. Hit till Kostymavdelningen kommer ju främst kostymörer som jobbar med långfilmer. Då hyr man ett rum, plockar ut och provar kläder till skådespelarna. Det händer att vi har kostymörer här i flera månader.
När det gäller teveserier brukar dom stanna ännu längre. Vi har även stylister som kommer för diverse reklamjobb.  En stor del av våra kunder kommer från mediebolag som ska arrangera fester med olika teman.

 

Rent generellt är det svårt att svara på om de saker som folk letar efter finns här.

– Samlingarna är ju enorma, så vi brukar säga att det bästa är om man kommer hit och besöker oss.

 

Gediget gammaldags hantverk 

De äldsta plaggen samlingarna är från tidigt 50-tal.

– På den tiden hade SVT så många hattmakare, skräddare och skomakare som tillverkade allt för hand. Det är verkligen gediget hantverk.

 

Förr i tiden var man väldigt noggrann med att märka alla plagg med handskrivna etiketter.

– Då kunde man se på lapparna i vilka produktioner kläderna varit med och vem som hade burit plaggen. Ibland sydde man även in etiketterna i själva plaggen. Det är förstås jättekul, men sånt finns det tyvärr inte tid med idag.

 

Är det skillnad på vad folk vill hyra och vad man faktiskt hyr? 

– Det skiftar, det går lite i trender. Ett tag var det populärt med 20-tal. Då skulle alla göra film och serier på det tema. Sen blev det väldigt populärt med Game of Thrones, då var den stilen väldigt mycket i ropet.
Men det beror mycket på vad det handlar om för slags kund, om det gäller för utklädning eller för filminspelning. På SVT gör vi ju väldigt mycket historiska dramer och dokumentärfilmer. Till exempel är alla drottningklädslar borta just nu eftersom vi håller på att göra en serie som kretsar kring 1700- och 1800-talet.

 

Finns det något som alltid är lika efterfrågat? 

– Allt som har med 70-talet att göra! Och ABBA. När det gäller 70-talskläder försöker vi både få hit mer såna för dom slits ganska hårt.

 

Är uthyrningen bra business för SVT? 

– Vi har många originalplagg som vi är rädda om och inte hyr ut. Men vi har också en stor nöjesavdelning med stor omsättning. Den har vi funderat på att flytta till ett helt annat ställe och bara kör ren uthyrning där. Det skulle nog bära sig ekonomiskt. Men det är svårt för folk festar ju i kläderna dom hyr. Det blir spår av både tobak, vin och mat och en del annat, haha. Men tvätten ingår i uthyrningen så kläderna blir rena och fräscha igen.

 

Blir man ersättningsskyldig om nåt går sönder? 

– Ja, varje sak är ett uppskattat värde. Om man nåt förstörs eller försvinner får man betala den prislapp som vi har satt på sakerna. Det gör väl att folk oftast är lite mer rädda om plaggen. Men saker försvinner ändå rätt ofta, som sagt.

 

Vilka är dina egna favoriter i samlingarna? 

– Jag har ju jobbat här rätt många år nu, så jag märker att det ändras lite med tiden. Men jag försöker att inte bli ”hemmablind” av att se alla dessa saker varje dag. Jag älskar ju 20-tal och som skräddare uppskattar jag hantverket i dom kläderna väldigt mycket. Detaljrikedomen är fantastisk.
Klänningen som användes i filmen om Monica Zetterlund är en favorit. Men för mig handlar det nog mer om hela avdelningar är enstaka favoritsaker. Vi har en hel avdelning med riddarsaker som jag tycker är otroligt ball.

 

Kulhålet på fel ställe 

Rundturen börjar i Kostymsamlingarna.

På undervåningen finns kläder och accessoarer noggrant sorterat från 1980-talet fram till idag. En trappa upp finns kläder från 70-talet ”ända tillbaka till stenåldern” i ändlösa gångar. Hyllmeter efter hyllmeter med hattar, smycken, monstermasker, drottningkronor, skärp, glasögon, halsband, maskeradmasker, broscher och tusen andra ting.

Jag häpnar över hur enormt mycket prylar det finns överallt.

– Jag upptäcker själv en massa nya saker varje dag. Mycket sånt som jag inte har en aning om vad det är eller har använts till, skrattar Linnéa.

Den här delen av Kostymsamlingarna inhyser också en avdelning med långa hyllrader med bara skor – och det är en obscen mängd skor. Eller ”varje kvinnas dröm”, som Linnéa uttrycker det. Samlingen slipsar är också snudd på perverst omfattande. 

– Den här bar Jonas Karlsson när han spelade Gustav den III, säger Linnéa och plockar fram en kostym från i teveserien Gustav den III:s äktenskap (2001).

– Men som du ser blev det lite fel. Skotthålet är på höger sida, men hjärtat sitter ju till vänster. Jag undrar om det kanske beror på att det blir tvärtom i bild när man filmar.

Linnéa visar även upp dräkten som ”Bajenhunden” (spelad av Jonas Karlsson) använde i Julens hjältar, julkalendern 1999, en klänning som syddes upp för karaktären Mira (Sarah Rhodin) till julkalendern Mirakel (2020) och T-shirten som Gustav Skarsgård bar som Clark Olofsson i Netflix-serien Clark (2022). 

 

Jokern och Unos västar 

Linnéa plockar fram några dyrgripar som varit i karantän flera år nu, bland dem fyra spektakulära klänningar, designade av Jean-Paul Gaultier, som Petra Mede burit som programledare i Melodifestivalen. En av klänningarna gick loss på 130 000 kronor. 

Med hjälp av samlingsförvaltaren Sarah Ryderholm, som kan Kostymsamlingarna på sina fem fingrar, hittar vi också kläder som använts i Rederiet. Här finns både Uno (Hans V. Engström) och Jokers (Johannes Brost) kläder, liksom flera av de andra karaktärernas.  

 

Hur hanterar ni mal och annan ohyra? Kläder är ju känsliga för sådant. 

– Vi kollar av det en gång i månaden. Ser till så att det är rätt temperatur på avdelningarna. Alla pälsverk förvaras i ett särskilt frysrum. Nu har vi inte haft så mycket problem med mal härinne. Men inne på Möbel- och dekorsamlingarna har mattorna fått påhälsningar, så där håller dom på att sanera.

 

Träben, köttbulledräkt och hyllor fulla med strumpor 

På övervåningen går vi i långa gångar fyllda med kläder från 1400- och 1600-talet.  

Det är dräkter till domare, nunnor, präster, bönder, adelsmän, fångvaktare och allt man kan tänka sig. Här finns också ännu mer hattar, underkjolar och korsetter. På en hylla hittar jag även en liksvepning.  

– Här finns också mängder med kläder som är patinerade på olika sätt, tillverkade för att se smutsiga och trasiga och blodstänkta ut, visar Linnéa.

När vi passerat gångar med soldat- och militärkläder och gått förbi en köttbulledräkt hamnar vi i en stor avdelning som bara har baddräkter från sekelskiftet till våra dagar. Vi dröjer oss kvar en lång stund i Linnéas favoritavdelning och tittar närmare på alla riddarutrustningar, hjälmar och svärd – allt ser oerhört realistiskt ut.

– Tyvärr syns ju inte alla dessa fantastiska smådetaljer alltid på bild i filmerna och serierna, säger Linnéa.

Den mest överraskande upptäckten är förstås inte att det ligger ett träben på en hylla, utan att det finns flera hyllplan med lådor fulla av – strumpor.

Men jag borde förstås inte bli förvånad.

Det är verkligen som Linnéa säger: här finns verkligen allt!

 

Lakritsmannen möter Pippi Pelikan

På Nöjesavdelningen passerar vi mängder av kostymer i form av djur, monster och frukter, clowner, tomtar och svampar. Man kan klä upp sig som Elvis eller som superhjältar. Dräkten som Supersnällasilversara (Sara Edwardsson) hade i barnprogrammet Supersnällasilversara och Stålhenrik finns också i samlingarna, men den hyrs inte ut.

Vi hittar också Engelsk konfekt-dräkten som Robert Gustafsson bar som ”Mick Talbot” i ett avsnitt av klassiska NileCity 105,6 (1995). I ett hörn finns dräkten till Pippi Pelikan som hade eget populärt barnprogram 1989 och även syntes i SVT:s klassiska jullovsmorgnar under 1990 och 1991.

I hyllorna finns också peruker och lådvis med lösnäsor och fejköron. I en av gångarna står en låda med blodiga kroppsdelar. Kläder från världens alla hörn och nationaliteter är förstås väl representerat i Kostymsamlingarna. En speciell avdelning med bara barnkläder och barnskor finns givetvis också

Även här finns allt man kan tänka sig och mycket mer där till.

 

Organiserat prylkaos 

Rekvisitaförrådets samlingar är enorma – här finns verkligen ännu mer av allt.

Vi går längs med ändlösa hyllrader med prylar i tusental, både stora och små. Det är lampor, ljusstakar, gamla flaskor, flingpaket, smörbyttor, tapeter, reklamskyltar, askfat, cigarettpaket, leksaker, äggkoppar, medicinburkar, mjölkförpackningar, dammsugare, saltkar och nappflaskor, byggmodeller, porslin, gamla Cola-flaskor, flipperspel, mjukisdjur, musikinstrument och ångmaskiner. En gammal kassaapparat användes i dramaserien Fröken Frimans krig (2013).

Vi hittar förstås även svärd och en massa andra vapen, men också likkistor och gravstenar. Allt är noggrant sorterat och uppställt i egna kategorier.

– Det råder ett slags organiserat kaos här. Men måste man verkligen veta vad man vill ha om man ska hitta det man söker, säger Linnéa.

Även från Rekvisitasamlingarna får företag hyra saker. Här hittar vi också tusentals småprylar i lådor, bland annat namnskyltar till karaktärerna i Rederiet och teveklassikern Varuhuset (1987-1989).

 

Uppstoppade djur och Arne Weises julfåtölj 

Inne i Möbel- och dekorförrådet ligger de gigantiska siffrorna som man har på Sollidens scen när SVT traditionellt ringer in det nya året på Skansen. Vi hittar också prylar som användes i teveserien Pip-Larsson (1989) och kökssaker från julkalenderklassikern om Teskedsgumman som egentligen heter Gumman som blev liten som en sked (1969).

Gardinsamlingarna ingår även i Möbel- och dekorsamlingarna. Här hittar vi gardiner som använts i både Rederiet, Varuhuset, Tre kärlekar och Hassel.

När Linnéa var nyanställd fick hon ett samtal från en kvinna vars avlidne man varit jägare.

– Han jagade bara med pilbåge och stoppade upp alla djur som han skjutit. När han gick bort ville frun bli av med alla hans troféer och undrade om vi ville ha dom.

Linnéa åkte dit med sin chef och blev visade till en lada full med uppstoppade djur. Men även hemmet var fullproppat med uppstoppade djur.

– Det var allt från bufflar och zebror till jättestora björnar. Hon ville ju ha betalt, så vi hade inte råd att köpa så många, säger Linnéa.

Inne på samma avdelning visar Linnéa släden som Emil och Alfred åkte med i snöstormen i långfilmen Nya hyss av Emil i Lönneberga (1971).

Innan vi avslutar rundturen rullar vi ut en mystisk dödskalletron, fast Linnéa vet inte i vilket sammanhang den har använts.

Men allra häftigast är nog att få sitta i samma fåtölj som Arne Weise satt i och önskade god jul i rutan under åtskilliga decennier. Då är det inte suset från ventilationssystemet som hörs i gångarna på denna magiska plats, utan tevehistoriens vingslag som gör sig påminda.

 

 


 

Du kan också gå en guidad visning 

För den som intresserad finns det möjlighet att själv gå en guidad rundtur genom de kulturhistoriska samlingarna i Magasin 4.

Det är öppet måndag till fredag mellan 08.00 och 15.00. Rundturen tar cirka 1 timme och är gratis.

– Vi guidar både mindre och större grupper. Men man måste alltid först boka tid för visning på telefon, berättar Linnéa Arnewi som själv är en av guiderna.

Skulle man vilja prova något plagg i Kostymförrådet kan man låna ett provrum. Det kostar då 100 kronor per person.

All information finns HÄR.

 

Kan man som besökare be att få se specifika saker? 

– Ja, det är bara att fråga. Sen hänger det förstås på om vi har dom sakerna.

Vad vill folk helst se under rundturerna? 

– Det är nog främst sånt som har med Rederiet att göra. Det frågar man jättemycket efter.

 

Till Frihamnen och Magasin 4 kommer man enklast med buss, antingen 1 eller 76.

 

 


 

 

Fler bilder från samlingen hittar du i HemmaBio 11/2022 som du kan beställa HÄR

Från A till Ö
Kulhålet sitter på fel sida på kostymen som Jonas Karlsson bar när han spelade Gustav den III i teveserien Gustav den III:s äktenskap (2001), påpekar Linnéa.
Foto: Matylda Gauza Randquist I Frihamnen i Stockholm finns Nordens största samlingar av kläder, möbler och rekvisita för film och teve.
På väg upp till kontorsavdelningen hittar vi en skyltdocka med kläderna som Birgitta Andersson hade på sig som Hedvig i det klassiska barnprogrammet Från A till Ö (1974-1975).
Dräkten som ”Bajenhunden” (spelad av Jonas Karlsson) använde i Julens hjältar, julkalendern 1999 är också sparad.
Robert Gustafssons kostym som ”Mick Talbot” i ett avsnitt av NileCity 105,6 (1995) tillhör förstås de klassiska inventarierna.
Skosamlingen i Kostymförrådet är snudd på obscen. Eller ”varje kvinnas dröm” som Linnéa uttrycker saken.
Kanske HemmaBios Thomas Nilsson blir årets julvärd i SVT. Han trivdes åtminstone i Arne Weises klassiska julaftonsfåtölj.
Samlingsförvaltaren Sarah Ryderholm hjälper oss att hitta vi också kläder som bland andra Uno och Joker använde i långköraren Rederiet.
En stol som användes i Pettson och Findus är bland det lättaste att hitta i förrådet – och bland det svåraste att tappa bort.
Linnéa Arnewi är kostymören som sydde den ikoniska Bolibompa-draken. En prototyp finns kvar på kontoret.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår