A WORKING MAN
Stoppa mig om ni hört den här förut, men Levon Cade (Jason Statham) har ett förflutet som extremt skicklig marinkårssoldat och terroristbekämpare. Nu har han dock lämnat våldets väg bakom sig och jobbar som förman på byggen.
När chefens dotter Jenny (Arianna Rivas) blir kidnappad dras han dock ytterst motvilligt tillbaka in i sitt tidigare gebit av att knäcka skallar och plocka namn.
Låter bekant eller hur?
Vid närmare eftertanke så spelade Statham en kille med liknande CV så sent som i förra årets The Beekeeper, även den i regi av David Ayer.
Precis som för biodlaren är Cades motståndare parodiskt onda. Slemmiga knarklangare till bartenders. Medlemmar ur bratva (ryska maffian); Jason Flemyng med otroligt bred accent; tvillingar i matchande jättefula beppemössor och träningsoveraller (“It’s our brand man. Fucking Haute couture!”); en senig äldre herre i svart vars käpp toppas av en dödskalle med rubinögon. Ledaren för ett bikergäng som när han inte hänger på sin jättelika dödskalletron tar på sig en hjälm med horn för att åka båge. Tjackiga tatuerade kåkfarare utan samvete. Ett slemmigt pervo som gillar att våldta och tortyrmörda unga tjejer.
Kort sagt, man är fullkomligt hjärtlös om man inte blir munter av deras våldsamma farväl till jordelivet för Cades hand. Statham gör jobbet med sin sedvanliga stoicism och få skiftningar i ansiktsuttryck.
I några scener där Cade får hänga med sin dotter Merry (Isla Gie) ler han dock lite grand. Av allt att döma är han en bra och älskad pappa. Trots det försöker Merrys morfar frånta Cade vårdnaden i ett av filmens bristfälligt utvecklade sidospår.
Cade visar för övrigt känslor i ytterligare en scen: när han tar farväl av sitt M14-gevär.
Men det som prioriteras i en rulle av den här typen är som bekant att onda män måste dö. Och många frånfällen blir det. Cade skendränker, skjuter, skär och tar folk av daga på en mängd andra innovativa sätt under sin jakt efter Jenny.
En del sekvenser är snyggt iscensatta men ofta är det tyvärr besvärande många närbilder och snabba klipp, vilket antagligen är billigare att koreografera. Även i övrigt är A Working Man som film betraktat så slarvigt sammanfogad att om den varit ett bygge skulle Cade gett den underkänt.
Förvisso coola scener staplas på varandra men det finns knappt något murbruk som får det att hålla ihop.
Ayer, som en gång i tiden skrev Oscarsvinnaren Training Day och regisserade betydligt mer stramt hållna kriminalare som Street Kings och End of Watch, verkar på senare tid ha gått i barndom. Nu ska det vara vigilanteaction som på 80-talet.
Här kör Ayer verkligen den stilen rätt in i det svartvita kaklet och jobbar utan de gråzoner och problematiseringar som smugit sig in i genren på senare tid. Definitivt inte mig emot. Om Ayer vill fortsätta på inslagen bana har han precis hittat sin guldgruva. A Working Man är nämligen baserad på Chuck Dixons roman Levon’s Trade, den första av tolv böcker om Levon Cade.Samtliga har undertiteln A Vigilante Justice Thriller.
Dixon har jag följt länge i hans roll som författare till seriemanus för figurer som Batman och The Punisher. Fram till nu var jag dock helt ovetande om denna boksvit. Nu när de bra serierna med The Punisher är sällsynta känner jag mig som en prins i en bagarbod inför upptäckten av denna litterära skatt. Här ska läsas!
Även en habil vigilanterulle gör mig som bekant gladare än det mesta andra som finns i filmväg. Därav något som många säkert skulle se som överbetyget sjua till A Working Man.
Så koppla bort logiken, njut av när Statham gör det Statham gör bäst och gläds åt det faktum att om det här drar in pengar lär vi få se Cade på vita duken igen.
BETYG: 7
Anders Lundgren