MÄKTIG, MEN SMÅTRÅKIG OCH ONÖDIG REPRIS
Jag hade vissa förhoppningar när trailern först släpptes.
Men redan en bit in i filmen på premiärkvällen började jag bli rastlös. Då såg jag ändå filmen där en film av den här kalibern ska ses – i en fullsatt biosalong med stor bild och ännu större ljud.
Gladiator 2 utspelar sig 16 år efter originalfilmen.
Hannu (Paul Mescal) lever ett stillsamt liv i den nordafrikanska provinsen Numidien. När romerska soldater, ledda av general Acacius (Pedro Pascal), erövrar staden dödar de hans fru och säljer Hannu som slav.
Hannu hamnar i Rom som styrs av romarrikets svar på Beavis och Butthead – de korrupta och nyckfulla tvillingbröderna Caracalla (Fred Hechinger) och Geta (Joseph Quinn).
I imperiets kronjuvel festar de rika medan de fattiga tigger på gatorna. För att kompensera för bristen på bröd erbjuder överheten skådespel till folket.
De spektakulära slagsmålen på Colosseum är påkostade, brutala och blodiga. Macrinus (Denzel Washington) är vapenhandlaren som arrangerar fighterna på arenan. Han får upp ögonen för Hannu som visar sig vara en jävel på att slåss och erbjuder honom att bli gladiator.
Alexander Karim spelar sjukvårdaren Ravi som plåstrar om Hannu och gladiatorerna mellan varven.
Kvar från förra filmen är Lucilla (Connie Nielsen) som efter Maximus död gift om sig med Acacius. Hannus mystiska ursprung upptar en stor del av handlingen och vill hålla publiken på sträckbänken in i det längsta.
Klantigt då att hemligheten med Hannus verkliga namn och bakgrund redan tidigt avslöjades i filmbolagets reklam inför premiären.
Annars då?
Jo, det är en snygg, sevärd och påkostad saga.
Scenografin är storslagen och stridsscenerna mäktiga.
Men som film är det en fantasilös, småtråkig och onödig repris av klassikern från 2000. Och Paul Mescal är sannerligen ingen ny Russel Crowe. Okarismatisk och valpig.
Med sina 2 timmar och 38 minuter är filmen dessutom minst en halvtimme för lång.
CGI-effekterna övertygar inte heller. Sämst är de fula, tecknade monsterbabianerna.
Precis som i den första filmen blandas fakta hejvilt med fiktion.
Historikerna har bland annat klagat på sjöslaget på Colosseum. Det finns inga belägg för att hajar användes. Men annars är det bara att googla – romarna fyllde faktiskt arenan med vatten på riktigt och anordnade ”naumachiae”, simuleringar av berömda sjöslag, komplett med små flatbottnade krigsskepp.
Och djur användes flitigt i gladiatorspelen, både apor och noshörningar som i filmen. Men även giraffer, flodhästar, strutsar och krokodiler. (Bara under invigningen av Colosseum ska 9 000 djur ha dödats.)
Däremot kickade antikens smågrabbar inte fotboll som David Scarpa (manus) och Ridley Scott (regi) vill få oss att tro.
Sen har ju Scarpa och Scott förstås generöst utnyttjat den konstnärliga frihetens gränslösa arena för att koka ihop en egen fantasy-version av romarrikets historik. De har hittat på och skruvat till.
Ingen av dem har påstått att de velat göra en dramadokumentär.
Men jag fattar att historikerna blir provocerade.
Själv blir jag inte lika irriterad på den sortens fabulerande.
Jag är mest besviken på att filmen är så tråkig.
Nu pratas det redan om andra uppföljare.
Då kan man påminna om Maximus berömda slagord från den första filmen;
”Vad vi gör i livet ekar i evigheten”.
Tvåan är ett blekt eko av originalet och har inget nytt att tillföra.
Varför skulle då en andra uppföljare bli annorlunda?
GLADIATOR 2
DRAMA
Producerad: 2024
Format: SVOD
Utgivare: Prime Video
Längd: 148 minuter
Betyg: 5