Av Thomas Nilsson Foto: SVT
Omstridde Jan Stenbeck utmanade etablissemanget och skapade ett banbrytande medieimperium som förändrade Sverige och världen. Nu har hans liv, uppgång och fall blivit en omtalad dramaserie och vi har träffat några av upphovsmakarna.
Den mäktige affärsmannen Jan Stenbeck (1942-2002) var på många sätt väldigt ”osvensk”.
Han hade en ”larger than life”-personlighet som gjorde honom både missförstådd, beundrad och kontroversiell.
Jan föds in i en av 1900-talets mäktigaste finansfamiljer.
När hans far plötsligt dör lämnar Jan livet i USA och flyttar i slutet av 70-talet hem till Sverige igen. Efter en infekterad arvsstrid med sina syskon tar han över investmentbolaget Kinnevik. Men Jan är inte intresserad av att driva familjeföretaget vidare med gamla traditioner. Istället vänder han upp och ned på verksamheten och sparkar in företaget i en helt ny värld.
Jan Stenbeck blir en både mäktig och kontroversiell figur när han utmanar politiker och företagsledare.
Han drar sig inte heller för att köra över sina syskon för att visualisera sin dröm om att skapa ett nytt och banbrytande, globalt medieimperium. Stenbecks tuffa affärsmetoder och burdusa personalpolitik skakar om etablissemanget och det svenska medielandskapet. Han vinner lika många beundrare som fiender.
Han satsade tidigt på mobiltelefoni och satellitteve.
Stenbeck krossade det statliga monopolet med telekombolaget Comviq, startade landets första reklamtevekanaler med TV3 och ZTV och utmanade den svenska dagspressen genom att lansera gratistidningen Metro.
Men som i många turbulenta framgångssagor finns det också mörk baksida av historien. För Stenbeck handlade den om drömmen om uppskattning, ära och erkännande för sin insats för hemlandet inte riktigt blev besvarad.
SVT:s nya storsatsning Stenbeck skildrar inte bara finansmannen, visionären och myten Jan Stenbeck.
Bortom rampljuset och de stora rubrikerna möter vi också människan Jan Stenbeck - fembarnspappan, familjefadern och en man med humor, charm och ett stort hjärta. Och en man som fick betala ett högt pris för sina framgångar.
”Bortom rampljuset och de stora rubrikerna möter vi också människan Jan Stenbeck.”
Dramaserien är baserad på Per Anderssons bok Stenbeck – en biografi över en framgångsrik affärsman (2012) och visas i fem delar.
Huvudförfattare är Alex Haridi (Kärlek & Anarki, Störst av allt) som skrivit manus tillsammans med Lotta Erikson och Helene Lindholm (Jakten på en mördare). För regin svarar Goran Kapetanović (som tidigare regisserat hyllade Kalifat, Knutby och Guldbaggevinnaren Min faster i Sarajevo). I rollen som Jan Stenbeck ser vi flerfaldigt prisbelönte Jakob Oftebro (Hamilton, Svart krabba).
Det är också Alex, Goran och Jakob vi träffar en eftermiddag för en pratstund i tevehuset på Gärdet i Stockholm.
Produktionen drog igång 2020 av SVT och produktionsbolaget FLX.
– Jag kom in 2023, minns Goran Kapetanović.
Alex Haridi var sedan tidigare redan inkopplad.
– Då visste jag nästan ingenting om personen Jan Stenbeck. Det enda jag kände till var myten om honom, säger Alex.
Han hade aldrig tidigare skrivit om verkliga personer.
– Det kändes lite läskigt. Men jag blev nyfiken och ville testa. Så fort jag började läsa på om Stenbeck insåg jag att det fanns så mycket med honom som är otroligt fascinerande. Men om man ska göra en serie som skildrar ett helt liv måste man sålla, särskilt med en person som Stenbeck där det finns miljarder historier. Och man vet aldrig heller riktigt vad som är sant, det beror helt på vem man pratar med. Folk i hans närhet hade olika uppfattning.
Jakob Oftebro fick en förfrågan 2023 om att skicka ett ”self tape” till produktionsbolaget.
– Sen blev jag inbjuden till en audition och fick rollen efter två provfilmningar.
Scenen som Jakob provfilmade är också lite av en nyckelscen i serien.
Under ett styrelsemöte försöker Stenbecks syster visa hur Jan slösar med företagets pengar genom att lägga ner familjens stålverk och samtidigt köpa upp småföretag. Stenbeck lämnar då rummet och kommer tillbaka med en skål spaghetti som han kastar mot en vägg.
En del av pastan fastnar på väggen, det mesta ramlar ner på golvet. Med det vill han visa att planen är att starta 50 nya företag och de som fastnar kör man vidare med. ”Resten är bara spill” som ska avvecklas.
Efter provfilmningen hade Jakob ett år på sig att ”bli Jan Stenbeck”.
– Jag läste Per Anderssons bok, såg Stenbeck – dokumentären (2013) och kollade på Youtubevideos. Men det var svårt att slå hål på myterna, om vad som faktiskt var sant. Han var en fantastisk pappa och en förfärlig chef säger vissa, andra påstår att det var tvärtom. Sant är att han var en komplex person med ett skiftande humör. Han var hård, krävande och tuff. Men också busig, rolig och charmig, allt på en och samma gång.
Hur viktigt var det för dig att fånga Stenbecks utseende, röst och kroppsspråk?
– Väldigt viktigt. Det finns hur mycket material som helst att titta på och sen nöta in. Inte minst hur han pratade. Men sen hade han ingen speciell ”stil”. Det var egentligen mest småsaker jag ville hitta och försöka återskapa. Jag hämtade också inspiration från min pappa (skådespelaren Nils Ole Oftebro). Dels för att han var i samma generation som Jan, dels för att han jobbade med Stenbeck på TV3.
Utseendemässigt är du ganska lik en ung Stenbeck, hur mycket tror du att det spelade in när du fick rollen?
– Säkert ganska mycket. Men det var viktigt att inte göra en karikatyr av honom. Det blev också en fysisk utmaning att skildra Jan som överviktig i slutet av sitt liv. Jag fick gå upp i vikt, men även använda en så kallad ”fat suit” för att få en större kroppshydda och en mask (designad av Love Larson och Eva von Bahr) som gjorde mig rundare i ansiktet.
För dom två sista avsnitten var det ganska tufft att sitta fyra timmar i sminket inför varje inspelning. Men samtidigt bidrog masken till att jag ”blev” Jan på ett djupare sätt. Avsnitt fem var också en utmaning med många stora, svåra och känsliga scener.
Stenbeck var väldigt privat.
– Vi vet inte så mycket om hur han var hemma och med sina barn, inte mer än att han älskade barnen och var fin mot dom. I dom scenerna har jag hämtat mycket från mig själv som pappa. Scenerna där Jan leker med barnen improviserade vi fram tillsammans.
Träffade du någon av de som stod Stenbeck nära?
– Jag träffade Per Andersson som skrev boken. Men även Robert Aschberg, Pelle Törnberg och några till som jobbade nära Stenbeck. Det var också nyckeln för mig till att hitta Jan som karaktär.
Alex blev fascinerad över myten kontra verklighetens Jan Stenbeck.
–”Hur blev han Jan Stenbeck?”För mig blev det ett slags ingångpunkt till hur jag skulle förhålla mig till materialet om honom och sen skildra hur man bygger en sån mytgestalt.
Goran ville göra en serie som påminner om ett grekiskt drama.
– Jag har aldrig gillat hur man ofta skildrar personer som många har otroligt mycket åsikter om. Att allt ska vara antingen svart eller vitt. För mig är Stenbecks liv en historia om en bortsprungen prins som motvilligt tvingas återvända hem för att ta över ett slott som han sen målar i rosa.
Framför allt var han en visionär som utmanade monopolet och förändrade Sverige i grunden. Det var också intressant att försöka förmänskliga myten om Jan Stenbeck och att berätta den historien ur ett tidsperspektiv, om ett Sverige på 70-talet.
Jakob Oftebro är inne på samma spår.
– Han fick allt han ville ha, men slutade ändå isolerad på en herrgård i Luxemburg. Ensam och ledsen med sina hundar. Varför blev det så? Det är det som får hans livsöde att påminna om en grekisk tragedi. Men jag tror inte att han privat var självdestruktiv, det är nog mest en myt.
Men samtidigt tror jag också att han var besviken på sig själv och skämdes för att han blev tjock, ohälsosam och ensam mot slutet. Dom sista åren måste ha varit tuffa.
Jakob hade väldigt lite koll på Stenbeck innan han började jobba med serien.
– Jag är lite för ung för att ha upplevt honom på den tiden. Men han påverkade ju ändå min uppväxt med TV3 och ZTV, dom kanalerna kollade vi på även i Norge. Och han var en fascinerande karaktär som aldrig bad om ursäkt för sina åsikter och uttalanden. Politiskt lever vi i en väldigt ”Stenbecksk” värld nu där politiker och offentliga personer inte heller ber om ursäkt längre.
Hur tätt har ni jobbat ihop som regissör och manusförfattare?
– Väldigt nära, framför allt under inspelningarna, säger Goran.
– Det händer saker hela tiden. Ibland hittar man inte rätt inspelningsplatser, så Alex har kontinuerligt fått skriva om manuset, både före och under inspelningarna. Vi måste anpassa oss och kompromissa ibland, vi har inte dom riktigt stora pengarna att jobba med.
– Som vanligt har man en vision som möter en budget, skrattar Alex.
Är det lättare eller svårare att berätta om en person som inte längre är i livet?
– Jag har ju gjort en del verklighetsbaserat förut, men då har vi inte avvänt personernas riktiga namn, säger Goran och fortsätter:
– Med Stenbeck var det enda rätta att ligga nära verkligheten. Det finns ju många åsikter om Stenbeck. Jag tror en del kommer bli provocerade av att SVT gör en serie om honom, Stenbeck förknippas ju med en person som utmanade etablissemanget och gick sin egen väg.
Alex tror också att vissa kommer känna sig provocerade.
– Dels av hur vi porträtterar honom under 70-talet, men också under slutet av hans liv. Men man måste försöka se helheten, Stenbeck var en komplicerad person med väldigt många olika sidor. Det finns säkert somliga som inte vill se vissa av dom sidorna.
Goran poängterar också att man inte har gjort en dokumentär.
– Det är som Stefan Jarl en gång sa - den enda riktiga dokumentärfilmen är övervakningskameran på Sergels torg. Allt annat blir på nåt sätt vinklat av filmaren. Därför präglas Stenbeck av alla som har jobbat med serien. Den hade kanske sett helt annorlunda ut med andra manusförfattare eller en annan regissör.
Innebär det att ni har tagit er konstnärliga friheter med materialet?
– Vi har försökt hålla oss så nära sanningen vi kan och gjort noggrann research, förklarar Alex.
– Det är ju en SVT-produktion, då har man ett visst ansvar och tryck på sig. Men också ett publicistiskt ansvar att upprätthålla. För att få till ett bra dramaturgiskt flöde har vi förenklat vissa skeenden och tweakat en del detaljer rent tidsmässigt. Det handlar om hur man förhåller sig till personernas integritet och vad man som kreatör vill kunna stå för.
Sen är ju familjen Stenbeck offentliga personer. Det är människor som valt att verka offentligt och på det viset har dom också påverkat oss medborgare. Därför ska dom personerna också granskas. Men dramatiskt, inte journalistiskt.
Det tycker Alex är fair game.
– Det ska dom kunna ta. Men som kreatör vill man inte hänga ut folk i deras närhet som inte var offentliga personer. Det har vi inte heller gjort. Vissa karaktärer är därför påhittade, andra personer är hopslagna till en karaktär vars öden har fiktionaliserats. Vi har haft en tydlig skiljelinje kring vilka som ska kunna tåla en granskning och vilka som har rätt att hålla sitt liv privat.
Stenbeckfamiljens interna bråk fick konsekvenser utåt som Alex vill lyfta fram.
– När Stenbeck bråkade med sina systrar blev det ibland rena sandlådekriget, trots att det var en rik och mäktig industrifamilj. Då påminde dom mer om bortskämda ungar. Men som en konsekvens av att dom slogs om en hink och en spade fick femtusen personer sparken från företaget.
Det visar ju också att även dom rika och mäktiga kan vara lika dumma och barnsliga som vi ”vanliga” människor.
Bråket mellan Jan Stenbeck och hans syster Margareta af Ugglas (utrikesminister 1991-1994) skapade stora rubriker.
– Dom utkämpar nån slags kamp om värderingar kring hur samhället ser ut och vart det ska ta vägen, säger Alex.
– Det intressanta här tycker jag är att Jan privat mår allt sämre ju mer han vinner över Margareta, medan hon ändå på nåt sätt slutar på topp med sin politikerkarriär och en ny familj.
Har ni fått några reaktioner från familjen Stenbeck?
– Nej, dom har fått materialet, så dom har kunnat se serien om dom velat. Men vi har inte fått några reaktioner, säger Jakob och får medhåll av Goran och Alex.
– Men jag hoppas att dom är glada. Vi har ju närmat oss materialet med ödmjukhet och respekt.
Dagen innan vår intervju hade SVT smygpremiär på två av avsnitten på Filmhuset.
I publiken satt bland andra Robert Aschberg och Pelle Törnkvist.
Stenbeck värvade Aschberg till TV3 i slutet på 80-talet och Törnberg är före detta toppchef i Kinnevikssfären som jobbade nära Stenbeck under flera år.
– Om dom inte hade gillat vad dom såg, så skulle dom garanterat inte sitta tysta. Men dom var rörda, glada och nöjda. Det kändes bra, även om vi inte har gjort en serie för dom, säger Goran.
– Att dom tyckte jag gjorde en bra roll är den bästa recension man kan få, säger Jakob och berättar att det var han som bjöd in Aschberg och Törnkvist som tack för hjälpen han fick inför inspelningarna.
– Men dom gillade inte att jag kallade Stenbeck för ”Janne” när vi satt och pratade. ”Vem har sagt att du får kalla honom Janne?”, sa dom. Det var bara dom som stod honom nära på riktigt som fick göra det och det märks att det fortfarande finns en enorm respekt för Jan efter alla dessa år.
För Alex har jobbet med serien gett honom en annan syn på Jan Stenbeck.
– Han har blivit mänskligare för mig, både på gott och ont. Jag ömmar mer för honom nu än tidigare, samtidigt som han framstår som ännu barnsligare och larvigare. Jag tror definitivt att han var missförstådd av sin samtid. Men det innebär inte att serien är ett slags försvarstal för honom. Sen har jag också upptäckt att mycket av det som skrevs om honom på den tiden inte alltid var sant.
Goran menar att Stenbeck var ett barn av sin tid.
– För honom som 40-talist och efterkrigsbarn handlade det om att leva i nuet. Och njuta som om det inte fanns nån morgondag med allt vad det innebar i fråga om mat, dryck och livet i stort. Stenbeck var både vuxen och bebis. Macho och sårbar. Han hade lätt för att gråta, men var samtidigt en tuff affärsman som vägrade prata känslor. Det är en fascinerande kontrast som var intressant att skildra. Han har blivit mycket mänskligare även i mina ögon. Ensamheten i slutet av hans liv är kanske också nåt som i det tysta präglar den generationens framgångsrika män.
Är det ett av de största missförstånden kring Jan Stenbeck som person, att han inte bara vara en okänslig, burdus och hänsynslös buffel?
– Ja, han var lika mycket en känslig och otroligt generös människa, säger Goran.
– Jag tror att han innerst inne var en ganska ensam person, inflikar Jakob.
– Och att arbetsbördan och ansvaret till slut blev för mycket för honom. Framgångarna gjorde honom på nåt sätt också olycklig.
Alex tror att Stenbeck kommer locka fram helt olika tittarupplevelser.
– Beroende på vilken generation man tillhör. Folk i min ålder, som befinner sig mitt i livet, får kanske mytbilden om honom krossad. Dom som är äldre och minns 70-talets Stenbeck får kanske en förståelse för hur mytbilden kring honom skapades. Sen har vi förstås också den yngre generationen som aldrig hört talas om honom. Jag hoppas att dom kan se på sin samtid och vårt medielandskap som ett resultat av Stenbecks visioner - och hitta serien i bruset och det enorma utbud vi har idag.
Stenbeck är inspelad på lite drygt två månader.
– Det var en stor produktion med många miljöer, tusen statister och 150 talroller, säger Goran.
Allt är filmat i Sverige, även scenerna som utspelar sig i New York. Scenerna på Long Island är filmade i Skåne, i Båstad.
Man har också filmat i Stockholm och Göteborg, både interiört och exteriört. Det syns att man lagt mycket tid och energi på att återskapa rätt tidskänsla med scenografi och kläder.
– Scenerna som utspelar sig på Fagersta bruk är inspelade utanför Trollhättan, säger Jakob.
– Biograf Draken i Göteborg finns kvar, så där filmade vi också. Och på Café Opera i Stockholm och i Gamla Stan där Eriks en gång låg, en av Stenbecks favoritrestauranger som sen bytte namn till Pontus in the Greenhouse. (Idag heter krogen Österlånggatan 17. ”Stenbecksrummet”, på andra våningen där Jan ofta åt, finns fortfarande kvar.)
– Vi filmade också exteriörer på Villagatan (13) på Östermalm där Jan hade sitt barndomshem.
Man filmade även på Skeppsbron i Stockholm.
– Men vi fick inte filma utanför nummer 18 där Kinnevik AB har sitt huvudkontor, så det fick bli utanför nummer 20 istället.
– Som manusförfattare är jag så glad att Goran, Jakob och resten av teamet har fått allt att kännas så genuint och levande, säger Alex och fortsätter;
– Jan Stenbeck var en väldigt levande och kaosig person, det tycker jag serien har fångat väldigt väl.
– Jag är väldigt tacksam för den här rollen. Den var otroligt kul och liknar ingenting annat jag har gjort tidigare, tillägger Jakob Oftebro och avslutar:
– Jag vet inte om jag nånsin kommer att få en lika utmanande och spännande roll igen. Då får man nog söka sig till teatern och spela Peer Gynt eller Hamlet.
Stenbeck visas på SVT Play
(Stenbeck – dokumentären ligger också på SVT Play)