Text: Ludwig Swanberg
Bild: Mats Meyer-Lie & Magnus Fredholm
Har du hört uttrycket "gör om – gör rätt" någon gång? Jag kan föreställa mig att en viss amerikansk nestor i högtalarbranschen hörts mumla detta mantra ett antal gånger, i synnerhet vid situationer när någon entusiastisk konstruktör presenterat en ny, fräck högtalare med bara ett enda element, och dessutom helt utan delningsfilter.
Mannen jag tänker på är Mr. Sandy Gross. Du känner igen honom på hans buskiga vita skägg, hans pliriga ögon, och kanske framförallt – på hans guldfärgade öron. Han är mannen bakom många bejublade högtalarkonstruktioner genom åren, från både Polk och Definitive Technologies. Han älskar rörförstärkare, och trivs allra bäst när det är liv i luckan och när byxorna fladdrar i takt med musiken. Nu lanserar han sina senaste konstruktioner. Vi polerar upp öronen och lyssnar.
Extra allt
Amerikanskt betyder stort och vräkigt, gärna med mintgrön metalliclack, vingar och flames. Och visst är det maffigt. Vi pratar även i termer som "amerikanskt ljud" här på redaktionen, och då förstår alla att vi menar ovanligt generös basåtergivning och en insmickrande glittrig diskant, och rejält med "klubba" i anslaget.
Inget fel i det, men lika subtilt och nyanserat som ett glas Cherry Coke med hälften Dr Pepper och en rejäl klick spraygrädde på toppen. Och så en rejäl näve bacon-chips på det. Så begränsade är vi i våra fördomar, och det är ju bekvämt, eftersom vi på så sätt redan tycker oss veta hur högtalare från olika delar av världen låter, bara genom att titta på poststämpeln på paketet.
Same same, but different...
Uppackandet och installerandet av Sandy Gross nya hemmabiosystem gjorde ingenting för att rucka på våra kära fördomar. Vi känner väl igen designlösningen med heltäckande svart kroppsstrumpa och högglansiga topp- och bottenplattor (Mirage, Vandersteen, Polk, Def Tech med flera) och ställer vanemässigt upp högtalarna i testrummet. Frontkanalerna består av ett par hög-smala Triton 3 pelarhögtalare, med inbyggd aktiv subwoofer längst ner. Men – vad nu då? Varför sitter polskruvarna, nätbrunnen och volymreglaget framåt? Och diskanten och mellanregistret bakåt!
Jahaaaa...!
Noggrant upplysta om att vända på steken känner vi oss genast smartare. Vi noterar då att varje Triton Tre-högtalare består av en toppsektion med ett 4,5-tums mellanregister längst upp, och under denna en kvadratisk banddiskant, och så nyss nämnda bassektion med ett fett 5 x 9 tum stort "racetrack"-element framåt och två 6,75 x 8 tum stora slavbasar åt sidorna. Ett 800 W starkt Klass D-slutsteg driver hela (bas-)kalaset. Ett avrundat "boll-galler" håller vardagens förlupna projektiler i schack.
Tala tydligt, tack
Centerhögtalaren bär det amerikansk-klingande namnet Super Center X, och har samma smärta kroppsstrumpa och blanka sidor. Den är bestyckad med två 4,5-tums mellanbaselement och den bekanta banddiskanten framåt, och så en rejäl slavbas uppåt. Ett par förgyllda terminaler av god brukskvalitet bakåt. Det handlar bokstavligen om att flytta väggarna, även i den förhållandevis nätta centerhögtalaren. En storasyster finns i modellprogrammet om du vill ha ännu mer patos i pratet.
Ryggdunkare
Bakåt brukar betyda begränsade placeringsmöjligheter. Därför har vi valt att använda de nya Aon 2 stativhögtalarna – en nätt konstruktion, med förhållandevis jättemycket konyta. Ett par terminaler bakåt, en banddiskant – samma som hos de övriga högtalarna – och en aktiv mellanbas framåt och två passiva radiatorer utåt sidorna. Man kan riktigt se hur den hoppar omkring på väggen i ren iver att få underhålla ägaren.
Då så!
Nu har vi alltså fått ihop femton baselement (tre per framhögtalare, tre var för center och bakhögtalare). Tycker du det låter mycket? En snabb titt på toppmodellen Triton 1 hade resulterat i tjugotre basar, så vi befinner oss ändå fortfarande i Landet Lagom. Tanken är att försöka få dessa att sjunga någorlunda tillsammans. Ingen lätt uppgift alls, med tanke på alla ljudspridare i alla riktningar. Om vi skulle få tänka helt fritt och lägga till någonting ytterligare till kombinationen - vad skulle vi kunna tänka oss då?
Hmmm...
Ja men, varför inte...
...en baslåda! Guldöronen tillverkar tre olika sådana. Vi rekvirerar in en Forcefield Four subwoofer. Den har ett framåtriktat aktivt element. Och ett gigantiskt passivt salsgolv till element nedåt. Då har vi alltså burit in totalt sjutton baselement i rummet – och en handfull mellanregister och diskanter också, förstås. Vi kopplar dem till vår trevlige trotjänare – Yamahas potenta Aventage RX-A1010. Strömkablar från Chord. Signal- och högtalarkablar från Audioquest. En 55-tums LED-TV från Loewe får sköta synintrycken.
Sladdbarn av vår tid
Eftersom Triton 3 har inbyggda aktiva subwoofers (en per torn), får vi dra hela tre lågnivåkablar från subwooferutgången, och försöka få till en jämn basfördelning mellan fronthögtalare och subwoofer. Det leder till att vi får ställa samtliga högtalare i läge "small" i setupmenyn. Bara av rent intresse snöar Magnus och undertecknad in på uppgiften "hitta rätt delningsfrekvens", tar vi fram en Terra Sonde Audio Toolbox-realtidsmätutrustning, och så sätter vi igång och vrider och lyssnar och mäter. Och som vanligt fungerar människans öra bättre än vi någonsin tror – vi hittar hyfsat snabbt rätt delningfrekvenser – 60 Hz för framhögtalarna, och 80 Hz för center och bakkanaler låter bäst i just vårt setup, som är helt baserad på hur vårt rum beter sig. Du själv kan få helt andra värden, så kopiera inte våra värden helt slött bara.
Vitt och brett
Triton-tornen trivs dåligt inklämda i hörn, och vill ut en bra bit på golvet. Brett isär går dock fint – förutsatt att du riktar in dem mot lyssningsplatsen, eller till och med korsar dem framför nästippen. Centern vill väldigt gärna komma upp en bit från golvet – annars låter den lite väl ombonad och rund i konturerna. Ett stadigt stativ ställer skärpan bättre än en skramlig TV-bänk. Det är faktiskt samma grundlagar som för fotografering – står grejerna stadigt blir detaljeringen bättre.
Noteringar från brusefåtöljen...
Vi grund-brusar mot öronen, och dubbelkollar med Toolboxen, och noterar att vi ligger lite lågt på bakkanalerna, och att centern och subwoofern behöver tas ned en halv decibel. Annars var det bra. Och äntligen kan vi börja spela. En tacksam blick riktar vi till importören, som försett oss med inmotionerade exemplar av samtliga högtalare också.
De-doo-doo-doo...
The Police släppte en Återförenings-turné-Blu-ray för ett par år sedan. Den är kul! Den ena av de två discarna innehåller en dokumentär där vi får följa de tre "vännerna" på en rundtur som börjar på ett hotell i Kanada och fortsätter längs klubbar och arenor i Nordamerika. Den är rått och realistiskt mixad, och innehåller en hel del spontana livetagningar från bullriga klubbar och provisoriska backstage-loger. Ljudet är dock hela tiden betryggande auktoritärt och väl förankrat i botten – vilket ger många ledtrådar till hur akustiken lät i de olika miljöerna.
Stewart Copeland slår hårt på sina högt stämda pukor, och trampar stadigt och bastant på 22-tumsbaskaggen, samtidigt som akrobatkonsterna på Hi-Haten når nya höjder. Golden Ear-systemet hanterar det här på ett förvånande alert sätt. De många små elementen klarar av reptilsnabba transienter, och skjutsar dessutom på med bra tryck både neråt och uppåt. Det låter livfullt och underhållande. Inte tungrott eller förvirrat, som man skulle kunna förvänta sig med så många basar.
Extra glittrigt eller skrikigt kan vi inte påstå att det låter heller. En artikulerad livfullhet uppåt kombineras med en underskattad kvalitet – det låter lättlyssnat. Den egenskapen hos högtalare gör att man bara råkar se hela filmen, när man egentligen tänkt kolla ett klipp eller två.
Hur i hels...
Vad är då hemligheten bakom denna förvånande stadga och dynamik? Ja, det rör sig om flera genomtänkta lösningar: De oregelbundet formade kabinetten är konstruerade i "medite" – en slät och slagkraftig MDF-liknande fiberplatta, som lämpar sig väl för konstruktioner som behöver hålla ihop och hålla stilen över lång tid. Lådorna är ordentligt stagade inuti, och faktum är att även kroppsstrumpan hjälper till att hålla ihop paketet ännu tightare. Långsmala framåtriktade basar i kombination med sidoriktade passiva element används för att få så smal baffel som möjligt. Det ger en öppnare och tydligare ljudbild än en konventionell bred lådhögtalare med ett stort framåtriktat element.
Huller om muller
Det finns flera skäl till att man valt att bygga in en subwoofer i varje fronthögtalare. Dels är det det allra lättaste sättet att integrera basen (även LFE) med de övriga frekvenserna. Dels ger det en extra trycksättning av rummet, och från olika positioner – vilket gör att olika rumsfrekvenser "masseras". Lägg därtill en (eller två) subwoofers, och du har ett recept för ovanligt riklig och jämn trycksättning av de lägsta frekvenserna i rummet. Det går snabbare än du tror att vrida till ett bra resultat – förmodligen för att så många olika radiatorer används på så många olika platser. Alla placerade lågt – för att få stöd även av golvet.
Gosskören
Ett långslagigt 4,5-tums mellanregister med gjuten korg och en kvadratisk banddiskant tar över uppåt. Det är en tuff uppgift att åka ikapp med all basenergi, så att slutresultatet klingar som en enda enhet. Det dragspelsformade membranet i diskanten har valts dels på grund av sin höga verkningsgrad, men även på grund av det dynamiska förloppet hos konstruktionen. Delningsfiltret mellan de två elementen är av tredje ordningen, och optimerat för ett jämnt fasförlopp. Man har även tagit med den fysiska avrullningen hos mellanregisterelementet i beräkningen, och byggt kabinettet för att dra nytta av denna. Bassektionen filtreras med DSP, eftersom man menar att det går att få till en högre precision i basfiltren på det sättet. Noggrannheten ligger på 0,1 dB. En så kallad "Zobel-krets" har byggts in parallellt med diskanten, för att kompensera för högtalarkablarnas eventuella fasvridningar, och underlätta för förstärkaren att driva hela ekipaget.
Sandy Gross kallar sig själv återfalls-entreprenör. En snabb blick i backspegeln, så förstår man lätt vad han menar. 1972 startade han upp sin första högtalarfirma i sitt eget garage. Utan formell utbildning fick ett stort musikintresse och en förmåga att lita till sina egna öron duga som motivation till att börja konstruera egna högtalare, och ganska snart var det kö utanför garageporten. Det företaget heter idag Polk Audio, och levererar högtalarlösningar runt hela världen idag.
Sandy själv är dock inte kvar. Han gick vidare och grundade ett nytt företag – Definitive Technologies. Där fick han gehör för sina okonventionella idéer om höga smala torn med en hel hög aktiva och passiva element som med klurig teknik och bra öron går att få att spela tillsammans. Sandy Gross verkar formligen älska kon-yta. Även hans subwoofers tyder på det, med sina generöst tilltagna slavbasar åt alla håll.
Efter en hel rad patent och utmärkelser genom åren med både Polk och Definitive Technologies kom till slut tidpunkten för en skön och välförtjänt pension. Trodde vi, ja. Precis när trumpetfanfaren tonat ut reste sig herr Gross från stolen och gick bort till ritbordet igen. Och funderade en sväng till: "Det måste gå att få fram ett stort, kraftfullt och engagerande ljud med hög precision och vacker klang utan att det ska behöva kosta flera årslöner för den stackars entusiasten", sa han till sig själv. Och klämde in några till element där de fick plats. "Ju fler, desto bättre", tycktes han mumla för sig själv.
Ladda pickadollerna
Uppiggad av det dynamiska anslaget i Police-produktionen provar vi även några filmtitlar. Slagsmålen i Cowboys & Aliens har precis rätt punch, och när de flygande figurerna anfaller briserar bomberna med ett köttigt anslag runtom oss. Dialogen framgår också bra.
Tarantinos Django Unchained är en enda accelererande benkrossarfest, med tilltagande blodsplatter för varje ruta, och den dynamiska och köttiga grundkvaliteten består. Aldrig torrt. Aldrig skrikigt. Gott om kropp, men ändå tydligt uppåt. Det är först när man pressar på riktigt ordentligt som det kan låta lite pressat här och var, men då "gnölar" systemet snarare än skriker. Det jag menar med det uttrycket är att mellanregister och mellanbas tappar konturskärpan en aning när planeterna krockar och hela havet stormar som värst. Vet du att du gärna vrider på allt vad tygen håller, bör du förmodligen kika på en större Tritonmodell fram, och hoppa upp till stora centern. Men testriggen öser på riktigt bra, så läs inte in för mycket i denna radanmärkning.
Kvantitet är det nya
Det som särskiljer Golden Ears hemmabiolösning från mängden är just mängden. Antalet tryckplattor (membran) som sätts igång är ovanligt stort, och den totala ytan som försätts i rörelse konkurrerar i princip med panelhögtalare. Med hjälp av både klanglådor och inbyggda aktiva subwoofers har dock Triton-högtalarna en betydligt högre verkningsgrad och dynamik än alla panelhögtalare. Transparensen finns där, tack vare banddiskanter, materialval och genomtänkta låd- och filterlösningar. Timingen sitter också, vilket både imponerar och förvånar undertecknad mest av allt.
Prislappen motiveras mer än väl av riktigt bra prestanda. Visst finns både lyxigare och snyggare lösningar, men frågan är hur stor nytta du har av det när belysningen dämpas i biorummet och bilden tar över uppmärksamheten. Golden Ear bidrar med tung och tight bas och en skön, varm och livfull ljudbild. Amerikanskt? Javisst. Extra allt för hela slanten, och en rejäl klick grädde längst upp ger maximalt mys i biomörkret. Enjoy.
Plus
Prestanda per krona. Maffigt bioljud från smala torn
Minus
Vackrast när det skymmer
Summa
Dynamiskt alert system med litet fotavtryck och stort ljud
Tre snabba
* Inbyggda och externa subwoofers ger jämn basspridning
* Enhetliga element rakt över håller ordning på fasförloppet
* Lättdrivet. Du kan använda din befintliga förstärkare.
Golden Ear Triton 3
Apparattyp: Trevägs passiv golvhögtalare med aktiv subwoofer
Bestyckning: 1 st 1-tums banddiskant, 1 st 4,5-tums mellanregister, 1 st 5x9-tums aktiv bas, 2 st 6,75x8-tums passiva basar
Effekt: 800 W klass D
Frekvensomfång: 21 Hz-35 kHz (+/-3,6 dB)
Verkningsgrad: 90 dB vid 2,83V, 1m
Impedans: 6 Ohm (3,4 Ohm som lägst)
Mått: 18 x 112 x 33 cm (B x H x D)
Vikt: 20,5 kg per styck
Finish: Svart kroppsstrumpa, högblank svart topp- och bottenplatta
Pris: 22 000 kr per par
Golden Ear Aon 2
Apparattyp: Tvåvägs monitorhögtalare med passiva basar
Bestyckning: 1 st 1-tums banddiskant, 1 st 6-tums mellanbas, 2 st 6,5-tums passiva basar
Frekvensomfång: 42 Hz- 35 kHz (+/-3 dB)
Verkningsgrad: 89 dB vid 2,83V, 1m
Impedans: 8 Ohm
Mått: 20,5 x 31 x 25,5 cm (B x H x D)
Vikt: 5,5 kg per styck
Finish: Svart kroppsstrumpa, högblank svart topplatta
Pris: 10 000 kr per par
Golden Ear Super Center X
Apparattyp: Tvåvägs centerhögtalare med passiv bas
Bestyckning: 1 st 1-tums banddiskant, 2 st 5,25-tums mellanbasar, 1 st 7x10-tums passiv bas
Frekvensomfång: 45 Hz-35 kHz (+/-3 dB)
Verkningsgrad: 90 dB vid 2,83V, 1m
Impedans: 8 Ohm
Mått: 51 x 14,6 x 28 cm (B x H x D)
Vikt: 6,8 kg per styck
Finish: Svart kroppsstrumpa, högblanka svarta sidostycken
Pris: 6 000 kr per styck
Golden Ear ForceField Four Subwoofer
Apparattyp: Aktiv subwoofer
Bestyckning: 1 st 10-tums bas framåt, 1 st 11x13-tums passiv bas nedåt
Effekt: 1200 Watt Klass D
Frekvensomfång: 14 Hz-250 kHz
Mått: 34 x 33 x 46 cm (B x H x D)
Vikt: 14,5 kg per styck
Finish: Svart
Pris: 7 000 kr per styck
Info: www.goldenear.com, www.plaudio.com
Publicerad i HemmaBio 5/2015