Text: Olle Linder, Bild: Mats Meyer-Lie

Med mellanklassen tänker jag en receiver för sådär tiotusen och resten av anläggningen i motsvarande klass. Inte high end men bra mycket bättre än instegsklassen.
Jag vill slå ett slag för slutsteg till fronthögtalarna. I den här klassen har du en bra signalkälla och riktigt schyssta högtalare. Och själva förstegsdelen i receivern är säker riktigt bra, men om du tittar på mätningarna (vår effektkub) av bioreceivrar så får du svart och vitt på att i princip alla har svårt för låga impedanser.
Ett bra transistorslutsteg ska mäta som en kub ner till ett Ohm. Men den genomsnittliga bioförstärkaren gör inte det. Och det betyder att högtalarnas dynamiska impedans påverkar hur förstärkaren låter. Det här resonemanget är visserligen förenklat men likväl stämmer det.
Om en högtalare har en helt linjär impedans på säg åtta Ohm så blir det tämligen okritiskt mycket ström förstärkaren kan lämna vid två Ohm. Men vilken högtalare fungerar så?
Och vad betyder detta i praktiken? Jag har testat att koppla ett par svenska sprillans nya monoslutsteg till en gammal testvinnare, Yamaha RX-A1010.
Vi testade Yamaha-förstärkaren 2011 och den är fortfarande bra. Jag älskar känslan i volymkontrollen, den är behagligt tung och precis lagom trög. När den kom kostade den 11 000 kronor och på slutet gick den att få för 8 000. Trots att den är en evighet gammal så går den fortfarande för upp mot femtusen på begagnatmarknaden, vilket inte förvånar mig.

Underspecificerade
Mikael Bladelius återvände till Sverige 1996 efter en karriär på Threshold och Classé. Han startade först Advantage som är den mest ambitiösa high end-satsningen i Sverige. Efter några år bytte han varumärke till Bladelius med en fortsatt inriktning på främst tung hifi. Och det har rullat på bra sedan dess, inte minst i Asien.
Vi har testat Njord Mono, som främst är framtaget för den marknaden och då är massor av Watt ett viktigt säljargument. Njordarna lämnar drygt en halv hästkraft var vid åtta Ohm.
En viktig framgångsfaktor för Bladelius elektronik är kompetensen att bygga smart. Förutom att det låter bra och är väl konstruerat så är allting smart tillverkat – samma chassi och kabinett återkommer i flera modeller, liksom terminaler och annat utvändigt. Vilket gör att de kan konkurrera prismässigt mot betydligt större tillverkare.
Dessutom har Njord Mono samma baskretsar som till exempel förstärkaren Tyr, med skillnaden att Njord är balanserad rätt igenom. Som alla andra Bladelius förstärkare låter de bäst balanserade, har låg motkoppling och är underspecificerade. Vår mätning säger 500 och inte 300 Watt.
Slutstegen är analoga hela vägen och går i klass A/B med tämligen låg brytpunkt. Jag har spelat ruggigt högt med dessa slutsteg och de blir knappt ljumma på utsidan. På framsidan finns bara en Stand by-knapp och den vanliga blå lysdioden.
Själva strömbrytaren sitter på baksidan, liksom ingångar och kontaktdon från WBT. Det är en fördröjning i påslaget, det tar en minut innan förstärkarna är igång. Tyvärr saknas 12 voltsstyrning.
Om du lånar hem ett par Njord Mono från din handlare, se till att de är rejält inkörda. Det tar tid innan de lossnar. För drygt ett år sedan testade jag två integrerade förstärkare från Bladelius – Tyr III och Brage. De lät vassa och jobbiga i början. Tyren ligger på 2 x 115 watt, medan Brage som går i klass A ger två gånger 50 men med betydligt mycket högre elförbrukning tack vare klass A. Mer om det nedan.

Stabil förstärkare med detaljer
Jag började med att koppla in Yamahan till mina Tannoy-högtalare – en halv telefonkiosk med ett 15" koaxialelement i en basreflexlåda. Och det lät riktigt anständigt. Lättlyssnat. Men med Njord anslutna till Pre Out så blev det en resa ett par klasser till. Helt plötsligt fick högtalarna en helt annan djupbas och mycket maffigare ljudbild, både på djup och bredd. Att bara köra Yamahan var inte längre lika roligt. Vad hände med dynamik och detaljer? Så långt bara musik.
I biorummet körde jag fram och tillbaka med bara ett par stativare fram, NHT 1.5 som kan beskrivas som en så pass neutralhögtalare att den är tråkig. Jag autokalibrerade med frontarna i läge Full range, och utan sub. Det låter vansinnigt, men dessa små stativare kan prestera oväntat mycket bas, med rätt elektronik.
Problemet med att utvärdera ljud i en hemmabio är att jag sugs in i filmer och blir trollbunden. Jag vet inte hur många gånger jag har sett Upp, men jag blir lika tårögd varje gång. Men mellan snyftningarna hinner jag konstatera att skillnaden är som att jämföra Hudiksvalls ABK (div III) med Hammarby. Med Njord blir det en helt annan detaljeringsgrad och finare skiftningar i dialoger och miljöljud.
Över till storslägga och katastroffilmen San Andreas. Där visar det sig verkligen vad en stabil förstärkare betyder mycket för komplexa händelser vid låga frekvenser. Kontrollen av basen blir en helt annan och högtalarna klarar av att spela högre tack vare lägre distorsion.
Jag har även kört Njord i redaktionens ena lyssningsrum. Bland annat med ett par B&W 800 D3. En riktig best på 94 kilo, strax under 300 000 kronor paret och -3dB vid 15 Hz. De låter sjukt bra och en djupbasåtergivning som är totalt galen.
Jämförelsen Yamaha 1010 med eller utan Njord Mono blev helt trivial. För mig blev det mer intressant att maxa slutsteget med ett riktigt bra försteg, Bladelius Saga MkII

Spelar sjukt högt
Ett halvår efter fjolårets test av de integrerade förstärkarna Tyr III och Brage köpte jag Saga och slutsteget Mode – som i praktiken är Brages slutsteg. Klass-A och lite biffigare nätdel. I vilket fall, jag förväntade mig att Njord skulle påminna mest om Tyr II.
När jag nu lyssnar på Njord blir jag förvånad hur nära det ligger Mode ljudmässigt, klass-A steget borde ju låta mycket varmare och gosigare. Men så är inte fallet, i det avseendet ligger de mycket nära varandra. Mode är i stället bättre på att låta elakt på fräsiga inspelningar, det har en rikligare, mer mångfacetterad palett på skalan mjukt till vasst. I det avseendet är Njord klangmässigt fattigare.
Men när det gäller att spela sjukt högt vinner Njord, då gör de kraftigare musklerna sig gällande. Och faktum är att de låter mycket behagligt, utan att vara färgade, tillsammans med B&W:s prestigehögtalare.
För några år sedan testade jag Pass Labs minsta monoslutsteg XA60.8, som är fullt jämförbara med Njord Mono, och blev vederbörligen imponerad. Allra sist hade jag möjlighet att jämföra dem med samma tillverkares XS300 för 1 100.000 kronor paret. Drygt. Jag lärde mig att hur bra jag än tycker att ett slutsteg är, så en nolla till på prislappen gör skillnad.
Njord Mono hottar upp en receiver med Pre Out ordentligt. Men den ska allra helst drivas balanserat via XLR-ingångarna. Och vill du ha något som är märkbart bättre blir det riktigt dyrt.

Bladelius Njord Mono

Monoblock 300 Watt vid 8 Ohm
Ingångar XLR och RCA
Storlek: (BxHxD)
Vikt 16 kilo
Pris 30 000 kr/st.
Info: hifiagenten.se

Plus Muskler
Blir inte het
Finlir

Minus Saknar 12 Volts-trigger