Bakgrundsbelysningen

Som bekant finns det egentligen inget som heter ”LED TV”, utan tekniken som skapar bilden är flytande kristaller, LCD. Fast LCD-panelen kan endast släppa igenom eller blockera ljus. Tekniken är transmissiv, ljusgenomsläpplig.

För att det ska bli bild måste det till någon form av belysning och förr i tiden, tja, på 00-talet, var det lysrör (CCFL) som satt bakom panelen. När LED, lysdioder, blev tillgängligt öppnades nya möjligheter att reglera ljuset. Men hur fungerar det och vilka för- och nackdelar har LED?

Autodimmning

Autodimming är den vanligaste formen för hur en LCD-TV påverkar ljuset. Bilden påverkas globalt, och hela bilden på samma gång. För att månen ska lysa starkt måste hela panelen belysas starkt och då blir svärtan sämre. Vice versa för bättre svärta. Då måste belysningen lysa svagare vilket gör att månen lyser svagare.

TV:ns bildkretsar beräknar hur starkt lysdioderna ska lysa baserat på bilden som ska visas. Resultatet är en flytande, dynamisk kompromiss mellan djupare svärta och högre ljusstyrka.

Fördelen är att vi får bättre svärta i mörka scener. Nackdelen är att man ofta märker hur ljusstyrkan i bilden pulserar upp och ned. De flesta, men inte alla, LCD-TV använder den här metoden. Det går ofta, men inte alltid att reglera hur mycket belysningen ska tända upp eller inte. Läs tester!

Kantreglerad belysning

Kantbelysning bygger på lysdioder längs med kortsidorna, ”Edge Lit” Då kan lysdioderna släcka ned i radvis över skärmen och endast lysa där det behövs. Ju närmare månen är en kortsida, desto mindre behöver den motsatta kortsidan lysa upp.

Fördelen är att under rätt förutsättningar kan man få svart i bilden samtidigt som det är ljust i andra delar. Nackdelen är att man också kan se hur delar av bilden lyser upp bandvis, även om effekten är mer subtil än autodimming.

Detta är också effektivt för att släcka ned de svarta banden ovan och under bilden på filmer. Dock brukar textningen påverka detta. Observera att lysdioder i kanterna inte automatiskt innebär att det fungerar på det här sättet. De allra flesta produkter har fortfarande endast vanlig autodimming trots att de säljs som ”Edge Lit”. Många LCD-apparater kombinerar båda metoderna. Varianter med lysdioder i långsidorna förekommer också.

Lokal bakbelysning, ”Local dimming”

Genom att behålla lite tjocklek och sätta lysdioderna bakom panelen kan dioderna regleras aktivt i lokala zoner. Då kan också större delar av bilden släckas ned eller stegvis dämpas. Två olika ljusstarka objekt kan befinna sig nära varande och ändå belysas olika.

Antalet zoner är däremot begränsat. Kanske så lite som ett par dussin upp till närmare trehundra. Därför blir kanterna runt månen fortfarande upplysta. En del avancerade varianter använder hexagonala zoner för att få en mer följsam kontur.

Observera att de flesta TV-modeller vilka kallas för bakbelysta, ”back lit” egentligen använder autodimming. Den här formen av lokal belysning i zoner är komplex och dyr och är därmed reserverad för de absoluta toppmodellerna.

OLED

OLED-teknik reglerar varje pixel individuellt. Ljuset alstras direkt i pixeln och tekniken är emissiv. Därför kan vi behålla svärtan och samtidigt lysa upp månen. Vi behöver inte tänka på zoner och band utan vitt kan tydligt teckna sig pixel för pixel mot djupaste svart. OLED-teknik har fördelen att det verkligen kan bli helt svart. Utvecklingen har också medfört att ljusstyrkan kan bli riktigt hög.

Sammanfattning

En viktig detalj är att skilja på hur lysdioderna placeras och hur lysdioderna regleras. Belysningen i kanterna, ”Edge lit” öppnar för vissa möjligheter, främst en tunnare konstruktion. Belysningen bakom, ”Back lit” ger andra möjligheter som en jämnare spridning av ljuset.

Däremot är regleringen av belysningen något helt annat. Kantbelysta LCD:er må vara vanligast i butikerna. Fast de flesta modellerna har inte annat än autodimming som metod för reglering av ljuset.