– No soup for you!
Larry Thomas, skådespelare, författare och regissör (mest känd för rollen som Soup Nazi i ett av de mest ikoniska Seinfeld-avsnitten.)
Det gyllene skinnet (1963)
Jag blev förhäxad av mytologin och Ray Harryhausens fantastiska miniatyreffekter redan första gången jag såg filmen på bio på Manhattan och återvände för att se om den, gång på gång. När filmen började visas på teve gick den ofta tre gånger varje helg, så jag satt förstås bänkad varje gång. Vi hade bara en teve hemma, så min syster blev sur på mig.
När min mamma tvingade mig att byta kanal rymde jag hemifrån i protest – men jag var bara borta ett par timmar. 20 år senare jobbade jag som bartender på Don Chaffeys (filmens regissör) bröllopsfest. Efteråt fick jag chansen att stanna kvar och snacka med honom om filmen, fast han ville tyvärr hellre prata om (teveserien) The Prisoner som han också regisserat.
Exorcisten (1973)
Filmen gjorde ett enormt intryck på mig – inte för att jag någonsin velat se den igen! Jag låg sömnlös en hel vecka efteråt. Ironiskt nog träffade jag Linda Blair på en mässa 2010 där vi båda var inbjudna för att möta fans och skriva autografer. Hon är en underbar person och bad mig medverka på ett av hennes välgörenhetsevents för utsatta djur. Sedan dess är vi goda vänner, men jag har fortfarande inte sett om Exorcisten fler gånger.
Tootsie (1982)
Trots att Casablanca är min allra största favorit och den film som jag tycker bäst definierar Hollywoods storhet måste jag ändå lyfta fram Tootsie. När den kom ut hade jag precis börjat skådespela och var helt förtrollad av Dustin Hoffman (och de andra skådisarna i filmen).
Tillsammans med två kollegor höll jag ett litet showcase där vi turades om att skriva, regissera och spela upp korta scener. Vi lade sedan 10 dollar var och för de pengarna betalade vi en rollbesättare som fick komma och se oss uppträda i hopp om att bli erbjudna jobb. När jag spelade upp min scen blev jag tillsagd att sluta imitera Dustin Hoffman och göra min egen grej istället.
För ungefär ett år sedan befann jag mig på samma flyg som Dustin och hans fru. Jag skrev ned den här historien på ett papper och bad en flygvärdinna lämna det till skådespelaren. När vi skulle kliva av sa jag till Hoffman; ”Tack för att du läste mitt meddelande”. Han svarade med ett skratt; ”Det var en kul berättelse”. Det betydde enormt mycket för mig.
Jag hamnade också bredvid Jessica Lange på ett annat flyg och gav henne en lapp när vi landade. På den stod ”Jag lärde mig mer om skådespeleri av att se hur du undvek Michael Dorseys blick i slutscenen av Tootsie än alla teaterlektioner jag någonsin tagit”. Jag bad henne att inte läsa meddelandet förrän vi hade gått av planet och jag undertecknade det inte, jag ville inte hon skulle missta det för ett raggningsförsök.