JVC DLA-Z1

Man vet att det är riktiga prylar när enbart själva objektivskyddet är större än locket till kastrullen jag brukar värma ärtsoppa i. JVC:s sanslösa stora och tunga DLA-Z1 vinner på att den har så förträffligt bra optik. Tveklöst överlägsen den optiska kvaliteten hos Sonys VPL-VW550ES-modell (testad i HB 3/2017) som annars är den mer kända projektorn med äkta 4K-paneler.

Då kan vi gissa oss till att 2,5 gånger högre pris i hög grad handlar om den massiva optiken och den kvalitet som krävs för att få 4K-upplösning och skärpa. Det är mycket glas inuti den här 75 centimeter långa och 38 kilo tunga projektorn. För är det något som är svårt att fuska med på en projektor så är det just optiken. Skarp optik som håller för 4K utan distorsion och förvrängning är helt enkelt absurt dyrt.

Men då är JVC DLA-Z1 också det bästa vi sett i fråga om just skärpa. Jag kan med testmönster om 2×2 pixlar fortfarande urskilja just fyra pixlar med ett rutnät. Och det ser likadant ut över hela ytan, såväl i mitten som i hörnen. Och det är fortfarande lika skarpt när jag drar lens shift till maxlägen. Dessutom precis lika skärpt när jag zoomar in till vidvinkel-läge och försöker göra så stor bild på så kort avstånd som möjligt. Detta på en Stewart Studiotek ST130-duk på 110 tum.

Nästintill perfekt

Detta är förstås otroligt imponerande då ett kastavstånd om 1,34– 2,74 ggr och lens shift om ±100% av höjden eller ±43% av bildens bredd, är i klass med exempelvis Epsons smidiga projektorer. Fast där har du aldrig chansen skärpa över hela bilden till att börja med. Hörnen är sämre och lens shift gör det värre.

Samma sak med tidigare nämnda Sony VPL-VW550ES, som har gradvis mer diffusa pixlar ju närmare hörn och kanter av bilden du kommer. Effekter som förvärras ytterligare när man drar i lens shift-funktionen.

Det finns en pixeljusteringsfunktion på Z1 men den behöver knappast användas – återigen en skillnad mot Sony-projektorn där det rekommenderas att man för varje exemplar tar tiden att justera in pixlarna zon för zon. DLA-Z1 håller sig skarp hela vägen och detta utan nämnvärd kromatisk aberration, färgblödningar.

Lika skarpt överallt

Nu är Z1 inte helt fri från optiska fenomen och på testexemplaret har vi en mild gloria-effekt runt de 2×2 pixlar som sträcker sig som svag glöd åt sidorna cirka en halv pixellängd. Mer tydlig effekt vertikalt och ”uppåt” så vi har en glöd cirka en pixellängd ovanför strukturen. Fortfarande med extremt lite färgblödning.

Den vertikala upplösningen är alltså lite sämre vilket är rätt då det är horistontellt vi har mest upplösning som kan bli störd. Samma sak oavsett var på duken vi tittar, såväl i hörn som i mitten. Detta fenomen ska då jämföras med Sony VPL-VW550ES där testexemplaret smetar ihop samma 2×2 pixelstruktur så pass att hörnen blir strukturen snarare droppformad med gloriaeffekter som sträcker sig över 2 pixlar eller mer.

Rent konkret och utan att syna testmönster räcker det med att lägga JVC:s menyer i hörnet för att se att menyn fortfarande är knivskarp. Lycka till med samma sak på Sony VPL-VW550ES!

Blå laserkälla med fosfor

Förutom den skarpa optiken kommer kraften i den här bjässen från en laserbaserad ljuskälla. Denna kallas för ”BLU-Escent” med en fast fosforkälla till skillnad från en del konkurrerande tekniker med en roterande fosforkälla. Den blå lasern exciterar fosforn och kombinationen ger oss en ljuskälla både är extremt snabbkontrollerad och förstås kapabel till en större färgrymd.

JVC specificerar att hela DCI-P3-färgrymden täcks in vilket den gör med besked. Det är ett större omfång än DCI-P3-färgrymden, vilket inte minst märks på röda toner. De lyser lite väl mycket knallrött i vissa scener i filmer. Z1:n täcker in 80 procent av BT.2020-färgrymden vilket också det är imponerande. Där det saknas täckning är framför allt i mättade gröna toner, medan rött och blått i stort representeras rätt.

Poängen är i alla fall att DCI-P3-färgrymden täcks in då det är vad mycket av nuvarande 4K-material mastras mot. DCI-P3 är alltså färgrymden som används för digitala biografer och är den nivå av färgomfång som är praktiskt genomförbar i dagsläget.

Från lilla grottan till stora salongen

Styrkan på den laserbaserade ljuskällan hos Z1 regleras via ”LD Power” och ställs i tre lägen, Low, Mid och High för vad som kan mätas till cirka 800, 1 500 respektive 2 000 Lumen. Detta kan du sedan reglera nedåt med hjälp av en 16 stegs Aperture-inställning. En skillnad från andra projektorer är att denna inställning inte är en optisk bländare utan en ren reglering av laserdioderna.

Skillnaden mellan öppen och sluten ”bländare” är därför också rejäl. Reglaget i botten gav endast 25 procent av ljusflödet. Detta regleras alltså av laserns intensitet och detta påverkar även vitbalans i fråga om just nivån av blått ljus. Kontrastförhållandet är så högt som vi är vana med från JVC:s projektorer. Det är alltså rummet och duken som sätter gränsen.

Vi har möjligheten att med Z1:n reglera mellan 200 och 2 000 lumen ljusflöde. Kapabel att fungera lika väl på dukar från 70 tum och 1,5 meters bredd upp till 200 tum och närmare fem meters bredd, förutsatt då att du kan och vill köra projektorn på rätt ljusstyrka. För här har vi projektorns svagaste sida: bullernivåerna. Hela maskinen har en specificerad effektförbrukning om 750 Watt.

Nackdel: fläktbuller!

Z1 specificeras ha en livslängd på 20 000 timmar oavsett hur starkt du kör den. vad det blir i praktiken är förstås omöjligt att sia om men det räcker för att se en långfilm om dagen i över 20 år.

Ändring av LD Power har i sig ingen större effekt på vitbalansen. Men den går från ett hyfsat milt susande till köksfläktnivåer när du vill ha mer ljus. Som mest susar på en nivå som påminner om en hårtork, tack och lov utan att dränka tal och ljud från filmen. Men helt klart störande och faktiskt sövande. Framför allt att bullret kan pendla en hel del i styrka. På detta område får Z1:n i alla fall stryk av Sonys VPL-VW550ES.

Bullret kommer och går när vi kör Z1:n. Även på låga LD Power-läget och när vi håller oss till SDR-material. Då och då kliver fläkten upp i ett högre läge och backar sedan tillbaka vilket är störande. Med HDR-bild är det mer dynamik inblandat och då pendlar bullret mer. Men det går också att stänga av den dynamiska ljusstyrkan för ett mer konstant susande.

Vältrimmad HDR-bild

HDR-läget hos Z1:n når med LD Power-funktionen på högt läge väldigt långt i ljusstyrka. Den kan därför driva på en HDR-bild utan problem och med ordentligt skjuts i bilden. Här prioriterar man att kunna sätta alla nyanser så tydligt som möjligt vilket är rimligt då en projektor inte har samma förutsättningar som en TV att återge HDR med den tydliga ”punchen” i bilden.

Vad vi ser är ändå alldeles förträffligt och HDR-bild från UHD Blu-ray renderas med vad som kan beskrivas som en nyanserad och lugn bild. Mörka scener drunknar inte i sitt eget mörker och ljuset kommer när det behövs utan köra sönder ögon som är anpassade för en mörk biogrotta. Priset vi betalar för den här kvaliteten är dock det tydliga bullret från fläktarna när alla 2000 mätbara Lumen ska ut på duken.

Full fart över HDMI

Trots trenden hos TV-tillverkarna fortsätter JVC hantera 3D. Glasögon ingår dock inte. Skulle suget komma är det glasögonmodellen PK-AG3 med RF-baserad synk. RF-Sändaren PK-EM2 köps också separat.

För spel är latensen förhållandevis hög, 47 millisekunder, vilket idag räknas som mycket. Det finns ett Low latency-läge som också stänger av bildinterpoleringen som kallas Clear Motion Drive. Detta påverkar dock inte latenstiden. Med andra ord ingen klockren produkt för spel som kräver snabba reaktioner. Ifall någon nu tänkt den tanken om Z1:n.

De två HDMI-anslutningarna på baksidan är också fullvärdiga, alltså maximal bandbredd om 18 Gbps från 2.0-standarden. Det vill säga: du kan köra 4K/60 Hz och RGB-signal eller YCbCr 4:4:4. Alternativt 4K/60Hz med YCbCr 4:2:2 och upp till 12-bitar per kanal. För närvarande utlovas hantering av HDR-formaten HDR10 och HLG, Hybrid Log Gamma. Men sådant kan komma att uppdateras och ändras framöver.

Sammanfattning

JVC DLA-Z1 är förstås en projektor för bildkvalitet, och för att titta på filmat material som håller hög kvalitet. Där är den enbart fantastisk! Du som är van med JVC sedan tidigare kommer att känna igen dig i menyer, funktion och bildkaraktär i fråga om kontrastintrycket. Men med den stora skillnaden att bilden från UHD Blu-ray är helt sanslöst superskarp.

Största problemet, utöver att prisnivån är långt bortom mångas möjlighet, är att den bullrar en hel del. Därför är det en projektor som bör ”byggas bort” för en biomiljö där du kan ställa projektorn avskilt och bakom glas. Särskilt om du siktar på större dukar eller bara vill njuta av HDR på 110 tum som undertecknad gjorde.

JVC DLA-Z1:n kan nog sägas vara projektorvärldens svar på Rolls Royce. Jag nästan skäms för att vi kunde låna den för test så länge och ändå bara hann med att titta knappt 50 timmar. Samtidigt är jag glad. För hade jag vant mig för länge med denna bildkvalitet hade det varit ännu plågsammare att backa tillbaka till den gamla vanliga och numera alldeles tråkiga projektorn.

JVC DLA-Z1

Bildteknik:              D-ILA, 4096×2160 pixlar (3D)

Ljusflöde:                3 000 ANSI Lumen

Förväntat lamptid: 20 000 timmar

Kastförhållande:     ca 1,34 – 2,74 ggr dukens bredd

Lens shift:               ±100% av höjden, ±43% av bredden

Anslutningar:          2 st HDMI (18 Gbps, 4K/60 Hz), RS232C, trigger ut, Ethernet

Mått (BHD):           500 × 235 × 720 mm, 37,5 kg

Info:        JVC, www.jvc.se

Cirkapris:               360 000 kr

Detta är direkt ur kartong och det finns en del att göra med vitbalansen samt tendensen att skjuta på lite för djupa röda toner. Reglagen är desamma som i JVC:s mer bekanta modeller.

Z1:ns HDR-läge prioriterar nyanseringen och därför är HDR-mätvärdena lite apart som de alltid blir med en projektor. Väljer du att utnyttja hela omfånget av ljusstyrka får du också en HDR-bild som ingen annan projektor än har kunnat visa upp. Färgomfånget räcker för hela P3-färgrymden.

Plus

Optiken, bilden och livslängden

Minus

Kan bli högljudd

Summa

En maskin värd att drömma om