H.G. Wells klassiker om den osynlige mannen har filmats många gånger genom åren. Nu släpps en omtalad nyversion på Bluray, regisserad av Leigh Whanell som skrivit manus till flera av filmerna i Saw-serien.
Text Thomas Nilsson Bild Universal Sony
En nyinspelning av H.G. Wells-klassikern Den osynlige mannen har varit på gång sedan 2006.
Då var projektet en del i en ny filmserie baserad på Universals klassiska skräckfigurer och med Johnny Depp som påtänkt för rollen som den osynlige mannen.
En nyinspelning av Frankensteins monster (med Javier Bardem som monstret) var också planerad. Men Universal ändrade sig 2017 när remaken av Mumien floppade både ekonomiskt och publikmässigt. Istället beslöt man sig för att satsa på fristående filmer om de legendariska ”monstren” och drog upp helt nya riktlinjer för projektet.
Storyn i den uppdaterade filmen om den osynlige mannen har väldigt lite att göra med Wells välkända bok. Regissören Leigh Whannel (Insidious: Chapter 3) har också skrivit manus till filmen. Han är annars mest känd för att ha skrivit manus till de tre första Saw-filmerna tillsammans med James Wan.
Här möter vi Cecilia (Elisabeth Moss). Hon sitter fast i ett destruktivt förhållande med den framgångsrike, men våldsamme affärsmannen och forskaren Adrian (Oliver Jackson-Cohen). En natt har Cecilia fått nog. Hon drogar Adrian och flyr sin plågoande med hjälp av sin syster Emelie (Harriet Dyer). Cecilia gömmer sig sedan hemma hos en barndomsvän, polismannen James (Aldis Hodge) och dennes tonårsdotter Sydney (Storm Reid).
När Adrian plötsligt begår självmord verkar livet ljusna för Cecilia. Hon får ärva en betydande förmögenhet och börjar försöka hitta tillbaka till ett normalt liv igen. Men när Cecilia flyttat hem igen börjar hon snart upptäcka att allt inte står rätt till. Skräckslagen tvingas hon konfrontera misstankarna om att Adrian inte är död …
Filmade i Australien
I januari 2019 dammade Universal av tankarna på att göra nya filmer baserade på bolagets klassiska monster.
Producenten Jason Blum och Blumhouse Productions (som ligger bakom framgångsrika skräckfilmer som Paranormal Activity, The Purge, Split och den senaste remaken av Halloween) hade vid flera tillfällen i intervjuer uttryckt en förhoppning om att få jobba med Universals Dark Universe-koncept.
Blum fick också chansen och lockade sedan Leigh Whannell att tacka ja till att både regissera och skriva ett nytt manus.
Johnny Depp var inte längre aktuell för den manliga huvudrollen. Istället lyftes namn som Armie Hammer (Mannen från U.N.C.L.E.) och Alexander Skarsgård (Big Little Lies) fram. Till slut valde dock producenterna att satsa på en kvinnlig huvudkaraktär och Elisabeth Moss (The Handmaid´s Tale) fick jobbet som Cecilia.
Inspelningarna drogs igång i Sydney, Australien, i juli 2019 och avslutades i september samma år.
Så blir man osynlig
Den stora utmaningen med att filmatisera H.G. Wells bok har alltid varit de samma.
Hur gestaltar man en osynlig man och hur gör man det på ett realistiskt, men ändå spännande sätt?
När den första filmatiseringen gjordes 1933 fanns ju inte CGI och ”green screen” tillgängligt.
Claude Rains, som spelade den osynlige mannen, var mesta tiden insvept i bandage. För att skapa illusionen av att han var osynlig när han tog av sig bandaget filmade man skådespelaren insvept i svart sammetstyg framför en svart bakgrund. För att flytta på saker i rummet använde man enkla, praktiska knep som till exempel trådar och vajrar.
I senare versioner har man förstås använt datoranimeringar i allt större utsträckning, med CGI och både ”blue screen” och ”green screen”.
Leigh Whanell och hans specialeffekt-team använde en blandning av traditionella tekniker och det allra senaste inom CGI. I vissa scener använde man tunna trådar, precis som i 30-talsversionen, för att få det att se ut som saker flyttades eller dörrar som öppnades och stängdes av en osynlig hand.
I andra, mer komplicerade scener använde man stuntmän i gröna dräkter som i efterbearbetningen suddades ut av i datorerna.
– I scenerna där Cecilia blir plågad av sitt osynliga ex använde vi vajrar för att dra i henne åt olika håll.
Det berättade regissören i en intervju med RadioTimes (februari, 2020).
Andra gånger skapade man illusionen av en osynlig man utan några som helst effekter genom att helt enkelt använda olika, panorerande kameraåkningar.
Man lät också kameran bara vila i ett rum, något som skapar en osäkerhet hos åskådarna som anar att det kan finnas en osynlig figur, men inte vet exakt var eller hur hans närvaro kommer gestalta sig. Vissa scener är också filmade ur den osynlige Adrians perspektiv.
En hjälpande hand
Ett stort ansvar för att skapa illusionen av att vara förföljd av en osynlig man lades förstås på Elisabet Moss axlar.
Många gånger var hon helt ensam i rummet och fick spela ut hela sitt känsloregister utan någon motspelare. För vissa scener krävde hon att Oliver Jackson-Cohen (Adrian) fanns i rummet, så hon kunde fokusera på en verklig gestalt för att få till de rätta känslorna.
– Leigh och jag diskuterade vad som skulle passa bäst för varje scen – om jag skulle vara ensam, om Oliver skulle vara närvarande eller om det skulle vara en stuntman. Det förklarade Moss i samma RadioTimes-intervju.
– De gånger Adrian skulle prata föredrog vi att Oliver skulle vara i rummet.
– Jag var med i rummet mycket mer än man kanske anar, avslöjade Jackson-Cohen för RadioTimes.
– Vi har inte velat avslöja i vilka scener eftersom vi ville låta publiken gissa hur vi fick till de effekterna.
Det blev inte som i Hajen
Ljudet var också viktigt för att skapa en trovärdig illusion av en osynlig man.
– Jag ville skapa en verklig närvarokänsla av Adrian, trots att vi inte kan se honom, fortsatte Leigh Whanell.
– En tanke var att använda musik, ungefär som i Hajen. Där vet publiken att hajen är nära när man hör musiken, trots att man inte kan se den. Men jag valde bort det alternativet. Jag ville inte ha ett så tydligt musikaliskt tema.
Den största och mest komplicerade CGI-effekten användes, ironiskt nog, för att dölja den osynlige mannen snarare än att lyfta fram honom och skrämma publiken med hans gestalt.
– Det är en svår process att digitalt sudda ut en person i en ”green screen”-dräkt. Det visade sig också var den största utmaningen med filmen – och mycket svårare än jag hade räknat med, medgav han och fortsatte:
– Det är betydligt enklare att lägga in en animerad varulv i efterbearbetningen än att sudda ut en stuntkille.
– Men de mest effektiva skräckfilmerna har aldrig förlitat sig på specialeffekter, menade producenten Jason Blum i samma intervju.
– Och det klassiska ”monster” som behöver minst specialeffekter är ju den osynlige mannen. Här ville vi fokusera mer storyn, valet av skådespelare och på karaktären som blir osynlig än på hans närvaro i fråga om specialeffekter. Jag tror också det är viktigare att få till de bitarna rätt för att skapa en bra film än att sträva efter ett högt produktionsvärde, avslutar Jason Blum.
En uppföljare är redan på gång. Det beskedet kom i juli och Leigh Whannell är aktuell som både regissör och manusförfattare igen.
En spin-off på 40-talsfilmen The Invisible Woman har också fått grönt ljus.
Från Claude Rains till Christian Slater
Historien om den osynlige mannen tillhör de stora litterära Sci fi-klassikerna.
Kortromanen skrevs redan 1897 av H.G. Wells (1866-1946) som också blivit berömd för klassiker som Tidsmaskinen (1895), Doktor Moreaus ö (1896) och Världarnas krig (1898). Precis som berättelsen om den osynlige mannen har även de böckerna filmatiserats flera gånger.
Wells bok Den osynlige mannen utspelar sig i Iping, en liten by på den engelska landsbygden. Hit kommer en märkligt vresig främling som visar sig vara vetenskapsmannen Griffin. Han uppför sig besynnerligt, iförd en stor överrock, hatt och handskar. Ansiktet är helt inlindat i bandage och ögonen döljs bakom ett par stora skyddsglasögon.
Griffin checkar in på värdshuset The Coach and Horses och ber att få bli lämnad i fred. Han tillbringar den mesta tiden på sitt rum där han arbetar med ett hemligt kemiskt experiment och går bara ut under sena nätter. Plötsligt börjar mystiska inbrott begås i byn utan att någon lyckas se vem tjuven är. Det dröjer inte länge förrän spåren leder till värdshuset och den maktgalne vetenskapsmannen.
På film och teve
Den första filmatiseringen kom 1933.
James Whale (Frankenstein) regisserade och Claude Rains (Robins Hoods äventyr) gjorde rollen som den mystiske värdshusgästen, här kallad Jack. Filmen ingick i Universals legendariska ”monster-filmserie” och blev en stor succé.
Den fick också åtskilliga uppföljare, men det dröjde till 1940 innan den första fick premiär, Den osynlige mannen återvänder. Uppföljarna, och spin-off filmerna, hade väldigt lite att göra med H.G. Wells bok. 1940 kom också en komediversion av romanen med en osynlig kvinnlig huvudperson, Den osynliga kvinnan.
Historien har också blivit teveserie fyra gånger.
Först ut var brittiska Den osynlige mannen som rullade två säsonger mellan 1958 och 1959. Här kretsar handlingen kring vetenskapsmannen Dr. Brady. Vem som spelar honom höll producenterna hemligt. I rollistan står bara att den osynlige mannen ”spelar sig själv.” Uppgifter tyder dock på att Michael Goodliffe, som porträtterar en kriminell forskare i pilotavsnittet, var den som gestaltade den osynlige mannen.
Dr. Brady blir först anlitad av den brittiska säkerhetspolisen för ett känsligt uppdrag utomlands. Men när doktorn blir känd för allmänheten förvandlas han till en populär brottsbekämpare som slåss mot både skurkar och spioner.
Den bästa serien kom 1975. David McCallum (Mannen från U.N.C.L.E.) spelar en forskare som blir osynlig när han medverkar i ett teleporterings-experiment och sedan blir jagad av Pentagon när han vägrar låta militären utnyttja hans forskning.
Ytterligare serier kom 1976 (Gemini Man), 1984 (Den osynlige mannen) och 2000. En animerad version kom 2005.
Ett päron till farsa blir osynlig
1992 gjorde John Carpenter en egen version, Den osynlige mannen, löst baserad på romanen Memoirs of an Invisible Man av Harry F. Saint.
Här spelar Chevy Chase börsanalytikern Nick Halloway som under ett möte på ett atomforskningslabb somnar samtidigt som en olycka inträffar i byggnaden. När han vaknar upp har han blivit osynlig och har ett helt koppel av militärer och CIA-agenter efter sig.
Daryl Hannah gestaltar teveproducenten Alice som får rycka in och hjälpa Nick. Carpenters version har liknats vid I sista minuten möter Starman. Regissören tillbringade ett och ett halvt år tillsammans med två andra manusförfattare med att skriva om originalmanuset som Chase tyckte var för mycket ”ett päron till farsa blir osynlig” och ge det en mer allvarlig underton. Kritikerna var imponerade av specialeffekterna, men filmen fick oförtjänt dålig kritik överlag.
Paul Verhoeven (Robocop) regisserade Hollow Man (2000). Kevin Bacon spelar forskaren som anmäler sig att frivilligt testa ett osynlighetsserum. När kollegorna misslyckas med att göra honom synlig igen blir han galen och börjar döda folk. Filmens specialeffekter blev Oscarsnominerade, men priset för Bästa visuella effekter gick till Gladiator.
Verhoeven var inte alls nöjd med filmen. I intervjuer har han sagt att han kände sig deprimerad flera år efteråt. Kritikerna sågade också filmen, men den blev ändå en kassasuccé och regissörens mest inkomstbringade sedan Basic Instinct (1992).
Uppföljaren Hollow Man 2 (2006) släpptes direkt-till-video med Christian Slater som den osynlige mannen. Filmen väckte ingen större uppståndelse. De få kritiker som recenserade den gav tummen ned.
Mordisk kurragömma på klassiskt tema
H.G. Wells klassiker om den osynlige mannen har filmats många gånger genom åren. Nu släpps en omtalad nyversion på Bluray, regisserad av Leigh Whanell som skrivit manus till flera av filmerna i Saw-serien.
Text Thomas Nilsson Bild Universal Sony
En nyinspelning av H.G. Wells-klassikern Den osynlige mannen har varit på gång sedan 2006.
Då var projektet en del i en ny filmserie baserad på Universals klassiska skräckfigurer och med Johnny Depp som påtänkt för rollen som den osynlige mannen. En nyinspelning av Frankensteins monster (med Javier Bardem som monstret) var också planerad. Men Universal ändrade sig 2017 när remaken av Mumien floppade både ekonomiskt och publikmässigt. Istället beslöt man sig för att satsa på fristående filmer om de legendariska ”monstren” och drog upp helt nya riktlinjer för projektet.
Storyn i den uppdaterade filmen om den osynlige mannen har väldigt lite att göra med Wells välkända bok. Regissören Leigh Whannel (Insidious: Chapter 3) har också skrivit manus till filmen. Han är annars mest känd för att ha skrivit manus till de tre första Saw-filmerna tillsammans med James Wan.
Här möter vi Cecilia (Elisabeth Moss). Hon sitter fast i ett destruktivt förhållande med den framgångsrike, men våldsamme affärsmannen och forskaren Adrian (Oliver Jackson-Cohen). En natt har Cecilia fått nog. Hon drogar Adrian och flyr sin plågoande med hjälp av sin syster Emelie (Harriet Dyer). Cecilia gömmer sig sedan hemma hos en barndomsvän, polismannen James (Aldis Hodge) och dennes tonårsdotter Sydney (Storm Reid).
När Adrian plötsligt begår självmord verkar livet ljusna för Cecilia. Hon får ärva en betydande förmögenhet och börjar försöka hitta tillbaka till ett normalt liv igen. Men när Cecilia flyttat hem igen börjar hon snart upptäcka att allt inte står rätt till. Skräckslagen tvingas hon konfrontera misstankarna om att Adrian inte är död …
Filmade i Australien
I januari 2019 dammade Universal av tankarna på att göra nya filmer baserade på bolagets klassiska monster.
Producenten Jason Blum och Blumhouse Productions (som ligger bakom framgångsrika skräckfilmer som Paranormal Activity, The Purge, Split och den senaste remaken av Halloween) hade vid flera tillfällen i intervjuer uttryckt en förhoppning om att få jobba med Universals Dark Universe-koncept.
Blum fick också chansen och lockade sedan Leigh Whannell att tacka ja till att både regissera och skriva ett nytt manus. Johnny Depp var inte längre aktuell för den manliga huvudrollen. Istället lyftes namn som Armie Hammer (Mannen från U.N.C.L.E.) och Alexander Skarsgård (Big Little Lies) fram. Till slut valde dock producenterna att satsa på en kvinnlig huvudkaraktär och Elisabeth Moss (The Handmaid´s Tale) fick jobbet som Cecilia.
Inspelningarna drogs igång i Sydney, Australien, i juli 2019 och avslutades i september.
Så blir man osynlig
Den stora utmaningen med att filmatisera H.G. Wells bok har alltid varit de samma.
Hur gestaltar man en osynlig man och hur gör man det på ett realistiskt, men ändå spännande sätt?
När den första filmatiseringen gjordes 1933 fanns ju inte CGI och ”green screen” tillgängligt. Claude Rains, som spelade den osynlige mannen, var mesta tiden insvept i bandage. För att skapa illusionen av att han var osynlig när han tog av sig bandaget filmade man skådespelaren insvept i svart sammetstyg framför en svart bakgrund. För att flytta på saker i rummet använde man enkla, praktiska knep som till exempel trådar och vajrar.
I senare versioner har man förstås använt datoranimeringar i allt större utsträckning, med CGI och både ”blue screen” och ”green screen”.
Leigh Whanell och hans specialeffekt-team använde en blandning av traditionella tekniker och det allra senaste inom CGI. I vissa scener använde man tunna trådar, precis som i 30-talsversionen, för att få det att se ut som saker flyttades eller dörrar som öppnades och stängdes av en osynlig hand.
I andra, mer komplicerade scener använde man stuntmän i gröna dräkter som i efterbearbetningen suddades ut av i datorerna.
– I scenerna där Cecilia blir plågad av sitt osynliga ex använde vi vajrar för att dra i henne åt olika håll.
Det berättade regissören i en intervju med RadioTimes (februari, 2020).
Andra gånger skapade man illusionen av en osynlig man utan några som helst effekter genom att helt enkelt använda olika, panorerande kameraåkningar. Man lät också kameran bara vila i ett rum, något som skapar en osäkerhet hos åskådarna som anar att det kan finnas en osynlig figur, men inte vet exakt var eller hur hans närvaro kommer gestalta sig. Vissa scener är också filmade ur den osynlige Adrians perspektiv.
En hjälpande hand
Ett stort ansvar för att skapa illusionen av att vara förföljd av en osynlig man lades förstås på Elisabet Moss axlar.
Många gånger var hon helt ensam i rummet och fick spela ut hela sitt känsloregister utan någon motspelare. För vissa scener krävde hon att Oliver Jackson-Cohen (Adrian) fanns i rummet, så hon kunde fokusera på en verklig gestalt för att få till de rätta känslorna.
– Leigh och jag diskuterade vad som skulle passa bäst för varje scen – om jag skulle vara ensam, om Oliver skulle vara närvarande eller om det skulle vara en stuntman. Det förklarade Moss i samma RadioTimes-intervju.
– De gånger Adrian skulle prata föredrog vi att Oliver skulle vara i rummet.
– Jag var med i rummet mycket mer än man kanske anar, avslöjade Jackson-Cohen för RadioTimes.
– Vi har inte velat avslöja i vilka scener eftersom vi ville låta publiken gissa hur vi fick till de effekterna.
Det blev inte som i Hajen
Ljudet var också viktigt för att skapa en trovärdig illusion av en osynlig man.
– Jag ville skapa en verklig närvarokänsla av Adrian, trots att vi inte kan se honom, fortsatte Leigh Whanell.
– En tanke var att använda musik, ungefär som i Hajen. Där vet publiken att hajen är nära när man hör musiken, trots att man inte kan se den. Men jag valde bort det alternativet. Jag ville inte ha ett så tydligt musikaliskt tema.
Den största och mest komplicerade CGI-effekten användes, ironiskt nog, för att dölja den osynlige mannen snarare än att lyfta fram honom och skrämma publiken med hans gestalt.
– Det är en svår process att digitalt sudda ut en person i en ”green screen”-dräkt. Det visade sig också var den största utmaningen med filmen – och mycket svårare än jag hade räknat med, medgav han och fortsatte:
– Det är betydligt enklare att lägga in en animerad varulv i efterbearbetningen än att sudda ut en stuntkille.
– Men de mest effektiva skräckfilmerna har aldrig förlitat sig på specialeffekter, menade producenten Jason Blum i samma intervju.
– Och det klassiska ”monster” som behöver minst specialeffekter är ju den osynlige mannen. Här ville vi fokusera mer storyn, valet av skådespelare och på karaktären som blir osynlig än på hans närvaro i fråga om specialeffekter. Jag tror också det är viktigare att få till de bitarna rätt för att skapa en bra film än att sträva efter ett högt produktionsvärde, avslutar Jason Blum.
En uppföljare är redan på gång. Det beskedet kom i juli och Leigh Whannell är aktuell som både regissör och manusförfattare igen.
En spin-off på 40-talsfilmen The Invisible Woman har också fått grönt ljus.
RUTARUTARUTA
Från Claude Rains till Christian Slater
Historien om den osynlige mannen tillhör de stora litterära Sci fi-klassikerna.
Kortromanen skrevs redan 1897 av H.G. Wells (1866-1946) som också blivit berömd för klassiker som Tidsmaskinen (1895), Doktor Moreaus ö (1896) och Världarnas krig (1898). Precis som berättelsen om den osynlige mannen har även de böckerna filmatiserats flera gånger.
Wells bok Den osynlige mannen utspelar sig i Iping, en liten by på den engelska landsbygden. Hit kommer en märkligt vresig främling som visar sig vara vetenskapsmannen Griffin. Han uppför sig besynnerligt, iförd en stor överrock, hatt och handskar. Ansiktet är helt inlindat i bandage och ögonen döljs bakom ett par stora skyddsglasögon.
Griffin checkar in på värdshuset The Coach and Horses och ber att få bli lämnad i fred. Han tillbringar den mesta tiden på sitt rum där han arbetar med ett hemligt kemiskt experiment och går bara ut under sena nätter. Plötsligt börjar mystiska inbrott begås i byn utan att någon lyckas se vem tjuven är. Det dröjer inte länge förrän spåren leder till värdshuset och den maktgalne vetenskapsmannen.
På film och teve
Den första filmatiseringen kom 1933.
James Whale (Frankenstein) regisserade och Claude Rains (Robins Hoods äventyr) gjorde rollen som den mystiske värdshusgästen, här kallad Jack. Filmen ingick i Universals legendariska ”monster-filmserie” och blev en stor succé.
Den fick också åtskilliga uppföljare, men det dröjde till 1940 innan den första fick premiär, Den osynlige mannen återvänder. Uppföljarna, och spin-off filmerna, hade väldigt lite att göra med H.G. Wells bok. 1940 kom också en komediversion av romanen med en osynlig kvinnlig huvudperson, Den osynliga kvinnan.
Historien har också blivit teveserie fyra gånger.
Först ut var brittiska Den osynlige mannen som rullade två säsonger mellan 1958 och 1959. Här kretsar handlingen kring vetenskapsmannen Dr. Brady. Vem som spelar honom höll producenterna hemligt. I rollistan står bara att den osynlige mannen ”spelar sig själv.” Uppgifter tyder dock på att Michael Goodliffe, som porträtterar en kriminell forskare i pilotavsnittet, var den som gestaltade den osynlige mannen. Dr. Brady blir först anlitad av den brittiska säkerhetspolisen för ett känsligt uppdrag utomlands. Men när doktorn blir känd för allmänheten förvandlas han till en populär brottsbekämpare som slåss mot både skurkar och spioner.
Den bästa serien kom 1975. David McCallum (Mannen från U.N.C.L.E.) spelar en forskare som blir osynlig när han medverkar i ett teleporterings-experiment och sedan blir jagad av Pentagon när han vägrar låta militären utnyttja hans forskning.
Ytterligare serier kom 1976 (Gemini Man), 1984 (Den osynlige mannen) och 2000. En animerad version kom 2005.
Ett päron till farsa blir osynlig
1992 gjorde John Carpenter en egen version, Den osynlige mannen, löst baserad på romanen Memoirs of an Invisible Man av Harry F. Saint.
Här spelar Chevy Chase börsanalytikern Nick Halloway som under ett möte på ett atomforskningslabb somnar samtidigt som en olycka inträffar i byggnaden. När han vaknar upp har han blivit osynlig och har ett helt koppel av militärer och CIA-agenter efter sig.
Daryl Hannah gestaltar teveproducenten Alice som får rycka in och hjälpa Nick. Carpenters version har liknats vid I sista minuten möter Starman. Regissören tillbringade ett och ett halvt år tillsammans med två andra manusförfattare med att skriva om originalmanuset som Chase tyckte var för mycket ”ett päron till farsa blir osynlig” och ge det en mer allvarlig underton. Kritikerna var imponerade av specialeffekterna, men filmen fick oförtjänt dålig kritik överlag.
Paul Verhoeven (Robocop) regisserade Hollow Man (2000). Kevin Bacon spelar forskaren som anmäler sig att frivilligt testa ett osynlighetsserum. När kollegorna misslyckas med att göra honom synlig igen blir han galen och börjar döda folk. Filmens specialeffekter blev Oscarsnominerade, men priset för Bästa visuella effekter gick till Gladiator.
Verhoeven var inte alls nöjd med filmen. I intervjuer har han sagt att han kände sig deprimerad flera år efteråt. Kritikerna sågade också filmen, men den blev ändå en kassasuccé och regissörens mest inkomstbringade sedan Basic Instinct (1992).
Uppföljaren Hollow Man 2 (2006) släpptes direkt-till-video med Christian Slater som den osynlige mannen. Filmen väckte ingen större uppståndelse. De få kritiker som recenserade den gav tummen ned.
SLUTRUTA SLUTRUTA