filmrecension Hemmabio #3 2021

LITTLE WOMEN

"Little Women bygger på den klassiska romanen av Louisa May Alcott från 1868, mitt under inbördeskrigstiden i USA."

Annons:

JAG HAR ALLTID ÄLSKAT DIG…

Det går bra för Greta Gerwig just nu. Hon började sin karriär med att nomineras till en Golden Globe för bästa huvudroll i Noah Baumbachs film Frances Ha, och fortsatte med att skriva och regissera Ladybird, med ytterligare fem Oscar- och fyra Golden Globenomineringar som följd.

Hon vann en Golden Globe för Bästa Film, innan hon gick vidare med att fokusera på manus och regi för filmen för denna recension (…som också vann en Oscar för Bästa Kostym sist det begav sig). Ja, i övrigt har hon även hunnit tillkännage att hon och Baumbach officiellt är ett par, vilket vi nog hade kunnat räkna ut ändå, eftersom de fick en son tillsammans förra året. Well, nog med veckotidningsreferat, och nu över till själva filmen:

Little Women bygger på den klassiska romanen av Louisa May Alcott från 1868, mitt under inbördeskrigstiden i USA. Boken skrevs ursprungligen i två delar, varav den andra tillkom först efter högljudda rop och önskemål om hur allt borde och skulle utvecklas för de fyra unga systrarna.

Berättelsen släpper ner oss mitt i vardagsrummet hos familjen March, som består av en frånvarande far (kriget…), en närvarande mor, och så de fyra systrarna. Rollistan är kostbar, med dyrgripar som Meryl Streep och Laura Dern i två av rollerna, även om filmens fokus ligger på den egensinniga storasystern Jo, spelad av Saoirse Ronan (Brooklyn, Hanna), och hennes envetna beslut att försöka skapa sig en karriär som författare.

Då en av systrarna plötsligt blir oroväckande sjuk, kallas hela syskonskaran hem till familjegodset på landet för att återförenas med sin mor. Filmens olika handlingsförlopp närmast kristalliserar vars och ens distinkta personligheter, och belyser samtidigt hur olika livsmål vi kan ha, trots att vi är förenade av kött och blod.

Alcott, och i viss mån Gerwig, bjuder på några rejäla villospår längs vägen, varav ett utgörs av den fagre granngossen Laurie, spelad av Timothée Chalamet (Beautiful Boy, Call me by your name), som gentlemannamässigt öppnar hemmets herrgårdsport för en av systrarna.

Han är något av filmbranschens guldgosse för tillfället, och syns därför i var- och varannan högbudgetproduktion. En befogad gissning är att även Gerwig hyser favoritkänslor för honom, sedan han med stor framgång spelade tuff blaserad pojkvän och rockbandsmedlem i Ladybird.

Frågan är om det är så hälsosamt för filmen egentligen, för unge Chalamet är just väldigt ung i sitt uttryck, och det fungerar inte optimalt här. Jag saknar både tyngd och auktoritet i hans rolltolkning, och det gör det svårt att leva sig in i systrarnas drömmar om en fager framtid tillsammans med pojkspolingen i huset intill.

I övrigt är rollbesättningen klockren, med starka insatser från både Jo och hennes tre systrar. Tonfallet växlar blixtsnabbt mellan uppsluppet busfniss och becksvart tungsinne, och hela familjen följs trovärdigt åt i stämningsbytena. Det är välskrivet och välregisserat och konstant engagerande ända fram till sista filmrutan.

Slutet, som jag inte avslöjar här, är emellertid aningen förvånande, till folkets förmodade förskräckelse/förargelse där i andra halvan av artonhundratalets Amerika. En berättelse om sex starka och självständiga kvinnor som dystert nog förmodligen är lika angelägen idag som för 152 år sedan, då den första gången såg dagens ljus.

Oh, well. Greta Gerwig is doing just great, and that is a fact. 

 

LITTLE WOMEN

 DRAMA/KLASSIKER

 

Producerad: 2019

Format: BD 1,85:1, DTS-HD 5.1

Utgivare: Sony Pictures

Längd: 135 min

 

Filmen 8

Bilden 8

Ljudet 8

Extra 8

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår