Test Hemmabio #3 2021

Rörglöd i stereo

Det kommer allt fler fina stereoförstärkare med hdmi, för dig som inte vill ha en massa kanaler och högtalare men ändå få bra ljud till filmen och musiken. Vi kollar in fräsiga franska Advance A10 Classic!

Annons:

När vi fick de första pressbilderna på Advance Acoustics nya stereoförstärkare A10 Classic blev vi väldigt nyfikna, och lade bums en beställning på ett testexemplar. Förutom att förstärkaren såg riktigt fräsig ut utlovades gott om effekt, och framför allt – hdmi!

Att man gillar att kolla på film med bra bild och ljud betyder ju inte det att man automatiskt vill ha är en full surrounduppsättning där hemma. Och det är här denna typen av maskin har sin givna plats med inbyggt stereosteg, subwoofer-utgång och hdmi, helst med ARC (Audio Return Channel) som låter din moderna TV skicka ner ljudet till förstärkaren via hdmi-kabeln.

 

Rörglöd och VU-mätare

Vi börjar med att kolla in fronten på Advance A10 som består av en 12 mm svart plexiglasskiva med fönster för förstegets svagt upplysta rör (ECC81) och de två VU-mätarna som är närmast synonyma med Advance förstärkare och slutsteg. Chassit känns välbyggt och lådan stabil, och den generösa vikten avslöjar en rejäl nätdel.

För att kontrollera maskinen finns endast en strömknapp och volymratt, där den senare dubblerar som reglage för menyerna. Ett tryck på ratten tar dig till de tillgängliga inställningarna som till exempel cec för hdmi-kontroll, tonkontroller och källvall. De flesta av alternativen utom grundinställningarna finns även tillgängliga via fjärrkontrollen vilket var betydligt smidigare än att ratta på volymkontrollen.

Nu är ju den här sortens maskin av typen man ställer in en gång med smärre justeringar på vägen, så den lite omständliga menyhanteringen innebär inga egentliga bekymmer eller irritationsmoment. Att man har valt den här lösningen beror med största sannolikhet på att man velat hålla fronten ren från reglage och ge uppmärksamheten åt rören och VU-mätarna.

Gott om anslutningar

Baksidans kontaktpanel är riktigt fullmatad för att vara en stereostärkare, med vettiga högtalarkontakter, XLR-ingång om du har sådan kringutrustning samt en drös analoga och digitala ingångar.

Här noterar vi också att hdmi-kontakterna saknar koppling till videoväxel och enbart är för ljud. Den ena kopplar du till din TV med ARC för att få ner ljudet den vägen. Den andra använder du om du till exempel har en Blu-rayspelare med separat utgång för ljudet via hdmi direkt till förstärkaren, vilket du med fördel testar om du har den möjligheten för bästa ljudkvalitet.

Du kan också koppla in din skivspelare (MM) och justera kapacitansen i tre steg och en usb b-ingång till den inbyggda DAC:en från till exempel din dator för strömning av högupplösta ljudformat.

Riktigt intressant är även amp-ingången där du kan koppla pre-out från din hemmabioreceiver och använda A10:ans två slutsteg till fronthögtalarna men gå förbi försteget och styra volymen som vanligt från receivern när du kollar film.

Du kan också laborera ljudet med en liten switch för att köra de första watten i klass A som sedan växlar upp till A/B när du gasar på lite. Vi märkte ingen direkt skillnad, förutom högre värmeutveckling i klass A, men testa gärna.

 

Bra drag

Advance spelar riktigt stabilt med en närmast överraskande pondus och det är inga som helst problem att trycka igång en skiva eller film, luta sig tillbaka och bara njuta. Det händer massor i musiken med riktigt snygga nyanseringar som håller ihop fint i en generös och lätt offensiv spelstil.

Vi får till exempel ett rappt och härligt köttigt trumspel i svenska Opeths utmärkta och mångfacetterade cd Pale Communion med bra fart och snygg timing. Testa gärna spåret Goblin. Musiken liksom rinner på i en klar och stabil riktning och engagerar med fin kontroll. Den är bra luft mellan musikerna och vi får tydliga konturer på de riktigt välklingande instrumenten.

Nu är ju det här HemmaBiotidningen så mest fokus och lyssningstid har naturligtvis lagts på serier och filmer med Advance A10 som sällskap. Och det har varit en trevlig bekantskap, särskilt med understödet vi fick av den nu inkopplade subwoofern som gjorde oss sällskap i anrättningen och gav framför allt filmupplevelserna den känsla som gör hela den upplevelsen så mycket starkare och roligare.

Vi roade oss också med att jämföra med en riktigt bra om än lätt omodern bioreceiver i form av en riktig trotjänare – Pioneer LX83. Vilken lät bäst?

Den kanske mest uppenbara skillnaden låg i attityd och spelstil. Pioneer lät jämnare och mer informationsrik mot A10 som spelade en aning sprödare i toppen men samtidigt köttigare i basen med rätt material. Totalt sett rankade vi Pioneer ett snäpp vassare på de flesta ljudmässiga punkter än Advance A10, men då ska man tänka på att det var en toppmodell med sju kanaler och massor av finesser för nästan dubbla stålarna när det begav sig – bättre på filmljud men borde vara hyfsat jämförbar i ren stereo.

Däremot tyckte vi att Advance A10, som enbart koncentrerat sig på ljudförmedling, var roligare att lyssna på musik med än Pioneer, som låter lite platt och tam jämfört med A10:ans spänstigare och köttigare spelstil. Som dessutom blev angenämare ju mer vi lyssnade. Helt klart en förstärkare som växer med tiden, och det gillar vi!

Vi kunde inte riktigt sluta spela, och körde också en hel del maffig elektronika med bland andra Nigel Stanford samt en hög blandat med jazz, klassiskt och lounge och det kraftfulla fundamentet skapar en skön grund för resten av registren att stå på utan att den spelar ut de mot varandra eller tappar fart, och det svänger bra.

I hårdare och mer pressade partier blir det just en aning pressat, särskilt i diskantregistren. I och för sig inget konstigt och helt normalt för många förstärkare i den här prisklassen, men A10 klarar sig jämförelsevis bra här och det blir aldrig allt för hårt eller gapigt.

 

Bra kub med adekvata strömresurser gör att A10 kan driva vad du än hänger på den.

 

slutsatser

Ska vi sammanfatta de ljudmässiga egenskaperna så levereras vi en härligt frisk och energirik spelstil med rejäl tyngd i basen, vilket gör A10 till en underhållande förstärkare för den som gillar att njuta i stereo, och komplettera med en subwoofer för rätt krydda till filmupplevelserna.

A10 har också trivts bra med olika högtalare, där vi testat med bland annat husets härliga gamla Cav Fi-III, bjässarna Swans F1.1a och B&W PM1. Det har funkat bra med alla men bäst med de mindre modellerna. Så ett par hyfsat generösa golv- eller stativhögtalare med en spelstil du gillar är en bra utgångspunkt att matcha med. A10 upplevs flexibel och inte allt för kräsen mot kringutrustningen.

Vi får också ett närmast överflöd av anslutningar för din analoga och digitala kringutrustning vilket gör att du kan hänga på så mycket du orkar. Gillar man dessutom designen med upplysta elektronrör och VU-mätare får man totalt sett en riktigt fräck stereoförstärkare för 15 000 kronor, vilket känns helt rätt här.

ADVANCE A10 CLASSIC

Vad: Integrerad stereoförstärkare med hdmi

Effekt: 2 x 130 watt/8 Ohm

Analoga ingångar: 1 x XLR, 5 x RCA, amp in

Digitala ingångar: 3 x opt, 1 x koax, 1 x usb

Utgångar: pre out, rec out, 2 x sub out

Phono: Ja, MM

Hdmi: 1 x Audio in, 1 x ARC

Triggers: 2 ut

USB DAC: Ja

Storlek: 430 x 385 x 175 mm

Vikt: 14,5 kg

Pris: ca 14 990 kronor

Info: advance-acoustic.com

Betyg 8 (10)

 

Kringutrustning

Tv: LG C9

Cd-spelare: Shanling CD-T100

Blu-rayspelare: Oppo UDP-203

Mediaspelare: Bluesound Node2

Högtalare: Cav Fi-III, Swans F1.1a, B&W PM1, SVS Ultra Tower

Kablar: Nordost, Taga

Annons:

Bild: Mats Meyer-Lie

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår