Intervju: Victoria Carmen Sonne

Av Thomas Nilsson Foto: Viaplay, Tri-Art m.fl.

Danska Victoria Carmen Sonne har på kort tid blivit en av Nordens mest uppmärksammade skådespelerskor. Hon fick sitt stora genombrott med omtalade Holiday. Nu syns hon i sitt första internationella drama, Red Election, och vi fick en pratstund med henne.

Du tycker egentligen inte om att bli intervjuad och prata om dig själv?

– Haha, nej. Jag har inga problem att prata om filmer och serier som jag har medverkat i. Jag är stolt över mitt jobb och dom roller jag har gjort. Det är bara när det blir personliga frågor som jag kan känna mig obekväm.

Det säger Victoria Carmen Sonne, 27, på telefon från Köpenhamn.

Men nu har du gjort så pass mycket att det blir ofrånkomligt att folk blir nyfikna på vem du är och vill veta mer om dig.

– Ja, och jag vet att det är en del av yrket. Och jag har blivit bättre på att prata med journalister.

Problemet är väl att pressen oftast är mest intresserad av skvaller och att skapa rubriker om allt sånt som egentligen inte har med ditt jobb att göra.

– Så är det ju, förstås. Men jag försöker undvika den sortens intervjuer. Det har hänt att jag har fått otroligt privata frågor. Då kan jag tänka; ”För fan, varför skulle jag vilja prata om såna saker med pressen om jag inte ens pratar med mina närmaste om det!” Men jag ska erkänna att ibland kan jag själv tycka att det är lite roligt att läsa om vad kända personer gör på sina lediga söndagar. Bara för skojs skull, haha.

Det är förstås en knivig balansgång mellan att vara tillgänglig för media när man ska göra reklam för en ny film och utan att verka svår eller jobbig, samtidigt som man ska hålla på sitt privatliv. Man vill ju inte få pressen emot sig.

– Men precis, och det kan vara lite komplicerat ibland. Jag vill ju gärna låta intressant och få folk att bli intresserad av mitt jobb och vilja se filmerna jag gör. Det är ju bäst att vara så ärlig som möjligt. Men samtidigt finns det ju sånt som jag vill hålla privat och inte prata med journalister om. Sånt som folk inte behöver veta för att uppskatta det jag gör på film.

Omskakande och prisbelönt genombrott

Victoria filmdebuterade 2011 med dramat Frit Fald.

Hon har varvat kortfilmer med långfilmer sedan dess och fått mycket beröm för sina starka rollgestaltningar. Bland filmerna märks till exempel You &Me Forever (2011), Copenhague A Love Story (2016), I blodet (2016) och Winter Brothers (2017). Starka, prisbelönta dramer som tyvärr inte fått den uppmärksamhet de förtjänar i Sverige. 2016 belönades Victoria med Bodil-utmärkelsen för ”Bästa kvinnliga bi-roll” för filmen In the Blood.

Det stora genombrottet kom med Holiday (2018) med manus och regi av långfilmsdebuterande Isabella Eklöf. Ett provokativt gripande drama som kretsar kring unga Sascha (Victoria) som reser på semester till den turkiska Rivieran där hon festar, shoppar och blir bortskämd av sin kriminelle, turkiske pojkvän Michael (Lai Yde).

Men priset för den lyxiga tillvaron är högt. Sasha tvingas leva i en bubbla där det är den svartsjuke och våldsamme Michaels regler som gäller. När Sascha träffar holländske Tomas (Thijs Römer) och visar intresse för honom uppstår en situation där Sascha utmanar sin pojkväns auktoritet. När Michael upptäcker detta inser Sascha att det inte kan sluta väl.

Holiday blev en stor kritikersuccé och Victoria vann också en Bodil för ”Bästa kvinnliga huvudroll.” 2020 utsågs hon till Årets ”Shooting Star” vid Berlins filmfestival. I Psychosia (2019) spelar Victoria Jenny, en självmordsbenägen patient på ett sjukhus som efter långa, förtroliga nattliga samtal med psykologen Viktoria (Lisa Carlehed) skapar ett band till en annan människa som hon aldrig tidigare upplevt. Filmen fick världspremiär vid filmfestivalen i Venedig.

Miss Osaka, med manus och regi av Daniel Dencik, kom 2021.

Här möter vi Victoria som Ines, en ung och osäker kvinna som inte trivs med sig själv. Under en Norgesemester tillsammans med sin pojkvän träffar Ines sin dubbelgångare i Maria (Nagisa Morimoto) – en förförisk halvjapansk turist vars identitet Ines stjäl när Maria plötsligt försvinner. Ines dödförklarar sig själv, reser till Osaka där hon får anställning som servitris på samma nattklubb som Maria tidigare jobbade på och börjar ett helt nytt liv. Men det blir samtidigt början på en farlig balansgång mellan fantasi och verklighet.

Hon gjorde precis som Tarantino

Victoria hade egentligen ingen tanke alls på att bli skådespelerska.

– Jag har alltid älskat film och varit fascinerad av film så länge jag kan minnas. Men det har egentligen aldrig handlat om hur man gör film eller hur man jobbar bakom kameran. Det var inte så att jag har drömt om att bli skådis sen jag var barn. Det var mer historierna, relationerna och människorna i sig som jag såg på film som fängslade mig så enormt mycket.

Men du ”gjorde en liten Tarantino” i början.

– Ja, lite så kanske, haha.

Redan som ung tonåring fick hon deltidsjobb på den danska ”drugstore”-kedjan Mata i Köpenhamn.

– Jag ville tjäna egna pengar, så jag kunde köpa öl, skrattar hon.

En bit bort på samma gata låg videobutiken Playtime. Uttråkad av att sälja tvål, smink och toapapper gick Victoria dit och frågade om jobb. Och jobb fick hon.

– Det var en rätt sunkig butik och vi hade inte så många kunder, så jag hade gott om tid att titta på film hela dagarna.

En av filmerna som Victoria fastnade för var Diamond Daisy (2007) med Noomi Rapace i huvudrollen. Bara några veckor senare på väg till skolan såg Victoria en annons i en tidning om en öppen provfilmning för en ny film av samme regissör (Simon Staho) som gjorde Diamond Daisy.

– Jag hade aldrig skådespelat förut, men fick ett infall och gick dit. Och på den vägen är det, skrattar hon.

Hur känns det nu när du är en etablerad skådespelerska och ser tillbaka på det faktum att karriären började av en ren slump?

– Jag har förstås fått en helt annan syn på det här med att vara skådespelare och att jobba framför en kamera. Men jag tror att det många gånger är rena tillfälligheter som avgör var vi hamnar i livet och att man ska våga ta vara på möjligheterna som dyker upp för att ta reda på vem man är som person och vad man vill ägna sig åt. Sen handlar det också om dom människor man möter och hur man påverkas av dom. Skådespeleriet är ett intresse som har vuxit fram och nåt som jag för varje år har ägnat mer tid och energi åt att utveckla.

Sin stjärnstatus är inget Victoria tänker på.

– Det är klart att jag blir glad och stolt över att få ett erkännande för det jag gör. Samtidigt kan det kännas abstrakt att få beröm och en massa uppmärksamhet. Men det roligaste, och viktigaste, är ändå alltid att få göra film som får människor att reagera. Och att få jobba med dom jag trivs med.

Nu har jag inte sett alla filmerna du har gjort. Men finns det nån röd tråd i dom roller du har valt eller nåt annat som filmerna har gemensamt? Det känns som du mest gjort lite tyngre dramer och inte så mycket lättsamt …

– Ja, haha. Men vi människor är komplexa och jag tror att vi dras till dom historier som skildrar lite mörkare sidor. Sånt som vi också alla själva bär inom oss och som skildrar olika aspekter av livet.
I grunden är jag nog en väldigt positiv person som blivit nyfiken på att utforska sånt som känns svårt och komplext. Jag kan också tycka att man många gånger kan hitta humor i tragiken. Den biten är jag väldigt intresserad av.
Annars är jag en person som uppskattar det ljusa i livet och att ha roligt. Kärlek är viktigt för mig, inte bara i ett parförhållande, utan också kärleken i sig och kärleken till livet. Jag skulle vara intresserad om det dyker upp nåt lite mer lättsamt projekt framöver, men bara om det är en historia med mänsklig komplexitet.

Som du själv sa, det finns ju ofta något både vackert och humoristiskt i det svarta och tragiska. Som i Pusher–filmerna, utan att dra några paralleller till dom roller som du själv har spelat …

– Precis, det finns väldigt mycket humor i Pusher–karaktärerna. Om man tar dom filmerna som exempel handlar dom ju också om en stark längtan efter att bli sedd och älskad. Den gemenskap som karaktärerna söker är både humoristisk och hjärtskärande vacker. På samma sätt blir det också väldigt roligt och mänskligt när dom strävar efter att hitta sånt som kan lätta upp deras dystra och desperata livssituation.

Saknar du också videobutikerna?

– Ja, det gör jag. Dom världar man kan uppleva genom filmen är verkligen magiska. För mig var videofilmerna och videobutiken min ingång till den magin. Alla människoöden, platser och olika kulturer. Fördelen med att kunna se film online är att utbudet är så stort och att det är så lätt att se film. Men det var nåt speciellt med att kunna gå in i en fysisk butik och välja film. Det är trist att den tiden är förbi.

Vi börjar prata om gamla videobutiker, om Harry´s Place och videobutiken i Nicolas Winding Refns klassiska Bleeder på Nørrebro och förlorar oss i ett långt sidospår om Köpenhamn.

Victoria säger att Pusher-trilogin tillhör hennes absoluta favoritfilmer och berättar att hon själv bor i samma kvarter där man spelade in Pusher 2.

– Det känns alltid lite speciellt att gå förbi krogarna och andra ställen som användes i filmen.

Sorg, avsky och action

Nu är Victoria aktuell i Viaplay-serien Red Election.

Den handlar om ett omaka par, den brittiska MI5-agenten Beatrice (Lydia Leonard) och den danska underrättelseagenten Katrine (Victoria), som måste samarbeta för att stoppa ett ryskt terrordåd i Berlin.

Victoria beskriver sin rollfigur som ”fylld av både sorg, avsky och kärlek”.

Red Election känns lite annorlunda mot vad du har gjort förut.

– Ja, det är lite mer kommersiellt och lite mer action än jag brukar göra. Men det var spännande att prova på nåt nytt, nåt som har mer fokus på storyn i sig än på att vara en karaktärsdriven motor i en historia. Det var en intressant erfarenhet att var en bricka i spelet och ingå i en större ensemble med många duktiga skådespelare.

Hon säger att hon inte har något emot att fortsätta göra ”smala filmer”.

– Genren i sig är inte viktigt. Det viktiga för mig är att jag känner en koppling till historien och dom människor som jag jobbar med.

Victoria har ingen lust att göra film som bara har som mål att provocera.

– Jag gillar inte människor som bara vill provocera för att få uppmärksamhet, varken som skådespelerska eller privat. Jag vill bara jobba och umgås med människor jag tycker om och som är ärliga, intressanta och har nåt att berätta.

Var det lättare för dig att göra den här typen av roll i Red Election jämfört med dina tidigare, betydligt tyngre och mer personliga karaktärer?

– Nej, absolut inte. Snarare ännu mer lite komplicerat. Mitt uppe i kriminalhistorien gällde det att få in mer djup och fler dimensioner i min karaktär för att göra henne mer till en ”riktig”, levande människa, haha. Det var helt klart en utmaning.

Handlingen i Red Election utspelar sig både i London och Köpenhamn, men allt är inspelat på Irland.

Ni filmade trots pandemin?

– Ja, vi började spela in i mars 2020, men fick stänga ned efter bara två veckor grund av lockdown på Irland. Det tog ett halvår innan vi kunde återuppta arbetet igen och sen spelade in fram till november. Det var väldigt märkliga omständigheter att jobba kring med en pandemi.

Du vet förstås inte om det blir en säsong två än?

– Nej, de beror på hur väl serien uppskattas av publiken. Men det finns en öppning för en fortsättning – oavsett om min rollfigur överlever eller inte, skrattar Victoria.

Vad är du mest nöjd av det du gjort hittills?

– Det är svårt att säga. Men en film som ligger väldigt varmt om hjärtat är Neon Heart – Usynligt hjerte (2018) som utspelar sig i Köpenhamn. Den tror jag att du som gillar Köpenhamn skulle tycka om.

Filmen handlar om Laura (Victoria) som återvänder hem till Köpenhamn för att börja om på nytt efter en tid som porrskådis i USA. Hennes ex, förre knarkmissbrukaren Niklas (Niklas Herskind) planerar en födelsedagsfest för två män med Downs syndrom som han jobbar med, samtidigt som hans lillebror Fredrik (Noah Skovgaard Skands) kämpar för att bli accepterad i det testosteronstinna huligangäng som han umgås med.

Märkte du något intresse från den svenska filmbranschen efter framgångarna med Holiday som delvis är svenskproducerad?

– Inte direkt.

Det är ju lite märkligt. Danska filmskapare använder ofta svenska skådespelare, men inte lika ofta tvärtom.

– Ja, det är också lite konstigt. Det finns ju många riktigt bra danska skådespelare. Och jag tycker det hade varit kul att jobba i Sverige.

Har du något nytt på gång nu?

– Jag spelade faktiskt in två filmer förra sommaren. En av dem är norsk, Explosioner i hjärtat, tillsammans med hiphop-artisten Silvana Imam. Men jag kan inte prata så mycket om dom än. Nu har jag några nya projekt som väntar på att finansiering, så det kan kanske bli nåt mer framöver. Mycket hänger ju på hur den här pandemin utvecklar sig.