Alla känner till Bram Stokers klassiker Dracula (1897).
Men det finns en märklig tegelstensversion av boken (utgiven i Sverige första gången 1899) som få hört talas om.
Mörkrets makter är dubbelt så lång och betydligt mer våldsam, politisk och erotisk jämfört med Stokers originalberättelse. Storyn skiljer sig en rejält från Stokers roman och har ett helt nytt slut. Dracula heter här till exempel greve Draculitz.
Det finns också ett myller av scener och karaktärer hämtade från Stokers arbetsanteckningar till Dracula, men som ströks till den slutliga versionen. Det är rörigt och pratigt, men också gåtfullt, kusligt och mycket spännande.
Litteraturforskarna är förbryllade.
Varför skrevs den? Vem är signaturen A--e?
Var det översättaren som tagit sig ”konstnärliga friheter” och skrivit om Stokers berättelse? Hur mycket var Stoker egentligen själv inblandad i arbetet?
Och vad ligger bakom kopplingen mellan Draculas vistelse i London och Jack Uppskärarens härjningar som beskrivs i det gäckande ”Jack the Ripper”-förordet?
Experter tror att Mörkrets makter redigerades med ett tidigt utkast till Dracula som grund. Den översattes 1901 till isländska i en förkortad och urvattnad version, Makt myrkranna.
Nu har boken getts ut på svenska igen i en ny, utökad upplaga med titeln Mörkrets makter – den unika versionen av Dracula. Flera Dracula-experter har skrivit nya förord som är snudd på lika fascinerande som romanen i sig.
Det sjunde kapitlet (”Kaptenens loggbok”) i Dracula har också blivit film med The Last Voyage of the Demeter (2023) i regi av André Øvredal (Trollhunter).
Handlingen kretsar kring en mardrömsfärd med fartyget Demeter på väg från Östeuropa till London. Men en storm och ett blodbad ombord driver skeppet på grund utanför den lilla engelska staden Whitby. Skepparen hittas död, fastsurrad vid rodret med ett radband och ett krucifix.
Poliserna som tar sig ombord på det övergivna vraket läser i kaptenens logg om en kista i lastutrymmet som ruvar på en ljusskygg demon som nu tagit sig till England. Men inte bara för att stilla sin blodtörst och sprida vampyrsläktet, utan även för att konspirera med politiker och kungligheter och skapa en fascistisk världsordning där hedniska gudar ska dyrkas i makabra blodsriter.
Det är pampigt, blodigt och ödesmättat.
Javier Botet gör en sällsynt otäck Dracula. Det är naturligtvis trist att den ruggigaste Dracula-filmen på åratal inte får plats på de svenska biograferna. Men dubbelt Oscarsnominerade make-up artisten Göran Lundström – som skapade Botets kusliga make up – styrde själv upp en exklusiv visning för en handful vänner på en av Filmstadens biografer i Stockholm.
Tack Göran, för att några av oss fick se The Last Voyage of the Demeter som filmen ska ses – på bio. Alla andra får hålla utkik på streamingtjänsterna.