I väntan på rättegång för de mord han begått för Arthur Fleck en inrutad, helvetisk tillvaro på Arkham Asylum.
MANNEN SOM SKRATTAR
Det har gått en tid sedan händelserna som porträtterades i Joker. I väntan på rättegång för de mord han begått för Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) en inrutad, helvetisk tillvaro på Arkham Asylum.
Han är kraftigt medicinerad och nollställd, men behandlas också som något av en kändis. Övriga intagna och de burdusa vakterna känner alla till hans sista spektakulära mord.
Fansen han fick efter att ha skjutit programledaren Murray Franklin (Robert De Niro) i direktsändning har även utanför murarna fortsatt agiterat för hans sak. Vi får intrycket att de stiliserade affischerna med texten “FREE JOKER” är ett lika vanligt inslag i Gothams stadsbild som OBEY!-postrar med Andre the Giant är i vår värld.
Det har dessutom gjorts en krattig tv-film om Flecks korta men intensiva brottskarriär som ytterligare spätt på kulten. Andra reaktioner på hans missdåd går åt ett helt annat håll. Den unge åklagaren Harvey Dent (Harry Lawtey) yrkar på dödsstraff för Flecks brott.
Rutinen störs en dag då Fleck eskorteras till ett möte med sin advokat. I den öppna delen av anstalten ägnar sig en grupp åt allsångsterapi. En blond kvinna hajar till när Fleck hasar förbi musiksalen och lyckas lite senare initiera kontakt. Hennes berättelse om likartade traumatiska uppväxtförhållande är början på en stormig romans som får Fleck att drömma om sångnummer och passionerade scenframträdanden med sin dam Lee Quinzel (Lady Gaga).
Joker var en udda film på många sätt. Regissören Todd Phillips meritlista fram till dess dominerades av grabbiga komedier som Road Trip och Baksmällan-trilogin. Men här drämde han till med en svartsynt historia om psykisk ohälsa och våld där Martin Scorsese-klassiker som Taxi Driver och King of Comedy sattes på kollisionskurs med Batman-mytologin.
En milt uttryckt udda mix som rätt otippat blev en dundersuccé. Priserna regnade över Joker, med ett guldlejon i Venedig för bästa film och en Oscar till Phoenix som största utropstecknen för gemene man. Dessutom drog man in över en miljard på biograferna. Att kalla såväl filmbolaget Warner Brothers som kritikernas och publikens förväntningar skyhöga är troligen en underdrift.
Vad gör då Phillips och resten av gänget bakom filmen? Med Joker: Folie à Deux levererar de en om möjligt ännu mörkare berättelse som gör våld på de flesta av dessa. Förhandssnacket har handlat en del om hur Phillips vägrat rätta sig i ledet och koppla sitt verk till DCs nya filmkontinuitet där James Gunn (Guardians of the Galaxy, The Suicide Squad, Peacemaker) håller i taktpinnen.
Något som enligt exempelvis Variety irriterat en del fanboys. En reaktion som enbart visar att de som påstår sig vara fanatiker inte har koll på sin seriehistoria. Flera av de nu mest hyllade serierna om just figuren Joker började som fristående avstickare.
Tänker på exempelvis tokhyllade Batman: The Killing Joke av Alan Moore och Brian Bolland. Så att Phillips insisterar på att låta sina filmer förbli separata borde väl egentligen inte vara kontroversiellt i en tid när idén om multiversum och flera parallellt löpande kontinuiteter etablerats.
Men Phillips nöjer sig inte med detta utan riskera med sin vilda blandning av förhöjt smutsig realism, grälla musikalnummer med diverse örhängen och bisarrt rättegångsdrama även att mota bort den breda publik som annars potentiellt flockats till biograferna för att se Lady Gaga. Åtskilligt annat som bubblar under ytan, alternativt bankas in med en jätteträklubba som hämtad från tecknad film, indikerar att regissören är fast besluten att sticka hål på det mesta som gjorde föregångaren så framgångsrik.
En uppfriskande anarkistisk attityd värdig filmens sjuka protagonist. Likaså att Joker: Folie à Deux driver vilt med både förövarromantiker, kändiskult och våldsbejakande extremister. Även det förefaller vara ett svar på en del av de märkligare hyllningar Joker fick från folk som i filmen såg en appell mot enprocentarna.
Hur fragmenterad och osammanhängande den än må upplevas vid en första anblick så lyckas ändå Joker: Folie à Deux tack vare konsekvent visuell estetik, mer stark musik av Hildur Guðnadóttir och intensiva rollporträtt framförallt från Phoenix ändå träffa hjärtat och lämna åtminstone den här kritikern mer berörd än konfunderad och irriterad.
BETYG: 7