ROMERSK FATTIGMANSVERSION AV GAME OF THRONES
Det har surrat rejält om Gladiator 2 (biopremiär 15 november) som sägs vara mer actionspäckad än originalet. Trailern verkar också lovande.
Men innan dess hinner katastrofmästaren Roland Emmerich (The Day After Tomorrow) ro iland sin serie om intriger, skumraskspel och politiskt fiffel i det gamla Rom.
Mycket kretsar förstås kring gladiatorspel, men också kring kejsar Vespasianus (Anthony Hopkins) som tog initiativet till att bygga Colosseum, men som dog innan amfiteatern byggdes färdigt. (I serien slåss man inte på Colosseum, utan på dess föregångare Circus Maximus.)
Precis som Ridley Scotts Gladiator (2000) är serien löst baserad på Daniel Pratt Mannix roman Those About to Die från 1958. (Titeln syftar på den latinska fras som kejsaren hälsades med vid gladiatorspelen – ”Ave Caesar, morituri te salutant” (”Hell Caesar, de som ska dö hälsar dig.”
I intervjuer har Roland Emmerich berättat att han sett filmer som Spartacus (1960), Ben Hur (1959) och Quo Vadis (1951) och serier som Rome (2005) otaliga gånger. Men han har också avslöjat att den största inspirationskällan har varit Game of Thrones.
Det märks inte så mycket som man kanske hade trott och hoppats på.
Emmerich har aldrig riktigt fått den respekt han förtjänar – tysken är en skicklig filmmakare och duktig historieberättare.
Men ambition är en sak.
Resultatet en annan.
Man kan undra varför han inte riktigt vågat gå ”all in” här.
Ett par nakna bröst och en småblodig gladiatorfight här och en försynt sexscen där gör ingen sommar.
Jämfört med Game of Thrones är det här väldigt snällt och återhållsamt. Strids- och hästkapplöpningsscenerna är fartfyllda och skickligt iscensatta. Men serien saknar förebildens våld, provokativa tonläge och kommer inte i närheten av dess mustiga atmosfär och närgångna brutalitet.
Scenografin är visserligen mäktig.
Det är snyggt filmat och svulstigt påkostat. CGI-miljöerna fungerar mestadels fint, men studiokänslan är genomgående svår att skaka av sig. Storyn är förvånansvärt odramatisk och berättarmässigt känns det splittrat och många gånger ofokuserat.
Skådespelarinsatserna övertygar inte heller, man ligger fler klasser under Game of Thrones.
Inte minst stör jag mig på att så många pratar en utpräglad ”snobbengelska”. (Det fungerade i teveserie-klassikern Jag, Claudius, 1976, men inte här.)
Anmärkningsvärt att notera är också att en legend som Anthony Hopkins gör sin roll väldigt trött och avmätt. Men det har kanske lika mycket med åldern som med karaktärsbeskrivningen att göra.
Sen förstår jag inte varför man så ofta envisas med att man i historiska dramer ska prata modernt.
Jag har till exempel väldigt svårt att tro att de gamla romarnas skrek ”Fuck off” till varandra.
Nu har jag bara hunnit förhandstitta på en handfull avsnitt och hoppas på att säsong ett landar med ett kvalitetslyft.
Men tillåt mig tvivla …
THOSE ABOUT TO DIE, SÄSONG 1
DRAMA
Producerad: 2024
Format: SVOD HD 16:9
Utgivare: TV4 Play
Längd: 10 x cirka 60 minuter
Betyg: 5/10