Ursprungligen publicerad i HemmaBio 4/2022
Av Thomas Nilsson Foto: Studio S, Erica Voldi-Arvroth & Anna Voldi-Arvroth
Det är Studio S i ett nötskal. Nu firar det uppkäftiga filmbolaget 15 år (2022) och vi har pratat med bolagets nestor, filmälskaren och censurhataren Sven-Erik Olsson.
Studio S liknar ingen annan distributör på den svenska marknaden.
I deras färgsprakande utbud hittar vi en salig blandning. Allt från klassiker som Cykeltjuven (1948), Den tredje mannen (1949), Vi som älskade varann så mycket (1974) och Blecktrumman (1979) till djurskräckisar som Jättehajen – vindsurfarnas skräck (1981, Troma-trams som Spöksnubben i skrubben (1987) och kultkrigsfilm som Inglorious Bastards (1978).
Tecknat, familjefilmer, dansk gladporr och Jacques Tati-komedier trängs sida vid sida med Ingmar Bergman, Leatherface, Charles Bronson, 91:an Karlsson, Louis de Funès, Åsa-Nisse, Povel Ramel, varulvar, Hasse Ekman, Buster Keaton och Sickan Carlsson.
Men hur gick det egentligen till?
En dröm gick i kras – en annan blev succé
Sven-Erik Olsson är mannen bakom Studio S.
Det var ofrånkomligt att filmfantasten SEO – som alla vänner och ovänner kallar honom – på något sätt skulle jobba med film. Efter sina äventyr som potatissorterare, diskare och frilansjournalist blev det äntligen film för hela slanten.
SEO var en av skribenterna som gjorde Scandinavian Film & Video till en klassisk filmtidning på 1980-talet. Samtidigt fick han in foten filmbranschen.
– Parallellt jobbade jag som frilansande copywriter åt en rad bio- och videobolag, sen som inköpare och copywriter på heltid. Först för Jaguar Film och Max’s Film, sen följt av Sonet Film och Atlantic Film, berättar SEO.
Ända sedan Film & Video gick i graven hade SEO också gått och ruvat på en idé som till slut blev omöjlig att blunda för.
– Jag tog alla mina surt förvärvade slantar och plöjde ner rubbet i mitt livs stora dröm – Stardust, en egen filmtidning!
Med på båten var också dåvarande flickvännen Ebba Rydqvist och filmjournalisten Stefan Nylén.
Men projektet gick åt helvete.
– Jag hade överskattat svenskarnas filmintresse. Tidningen var på tok för dyr att göra och alldeles för lyxig, minns SEO.
– Dessutom var bio- och dvd-bolagens bemötande av att det hade startats en bred, folklig filmtidning fyllt av arrogans och illvilja, så det gick trögt med annonspengarna.
Filmbolagen återgick till sina fikapauser och dödade min dröm, samtidigt som jag bevittnade hur mina sparslantar tog slut på lite över ett år.
Men SEO ångrar ingenting.
– Absolut inte. Jag tycker fortfarande att Stardust var en otroligt bra filmtidning. Det är fortfarande många som hör av sig och berättar hur mycket dom gillade den.
Jag har hellre en tom bankbok än att jag som 90-årig gubbe sitter på pensionärshemmet och undrar vad som kunde ha hänt, om jag hade vågat. ”Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”… Ja, du vet, skrattar SEO.
En galen belgare och ännu galnare bolagsnamn
När Stardust gått hädan var SEO arbetslös för första gången sedan han var tonåring.
I ett par veckor funderade han på vad han skulle göra i stället.
– Det var den alltid lika idéfyllda Ebba som föreslog att jag skulle förverkliga en annan dröm – att starta ett filmbolag.
På Stockholm Filmfestival hade hon lärt känna en ”galen” belgare som ett par år innan startat ett uppkäftigt litet dvd-bolag. Belgaren var Nicolas Debot och bolaget var Njutafilms.
– Nicolas tände på idén att starta ett systerbolag ihop med mig, inriktat på att ge ut klassiker från 1980-talet och bakåt. Filmer som aldrig tidigare getts ut på dvd i Sverige, säger SEO.
De två satt sedan länge och funderade på vad det nya bolaget skulle heta. Det skrevs långa listor och ett flertal förslag skickades till registreringsverket, men fick avslag.
Vad var det för namn ni fick nobben på?
– Det var Samuraj Film, en hyllning till Akira Kurosawa och Toshiro Mifune, förstås. Sen hade vi Atomic Film, Safari Film, Zebra Film och Gud vet allt. Men också mer skämtsamma namn som Nördisk Film, Svens Filmindustri, Skambox, Ass-lantic. Men dom skickade vi aldrig in, haha.
Hur kom du på namnet Studio S?
– Jag satte mig på mitt favorit-kinahak, Hang Chow vid Fridhemsplan, och beställde in så mycket öl att det hade kunnat däcka både Richard Harris och Richard Burton. Sen sa jag till mig själv att ”du går inte härifrån förrän du kläckt namnet!”
Bakfull till tusen och med en halväten baguette i gapet vaknade SEO upp nästan ett dygn senare med en lapp i handen. På den stod det: ”Studio S.”
– Yes, censurhatare som jag är fick jag på storfyllan idén att stjäla vårt namn från det legendariska teveprogrammet från 1980 där begreppet ”videovåld” såg dagens ljus.
Samma program som också fick precis motsatt effekt än tänkt och fick hela videofilmsbranschen att explodera av glädjefnatt. Det ovanliga med denna fylleidé var att jag tyckte det var en bra idé även efter att jag hade nyktrat till.
Du har alltid avskytt filmcensur. Hur har det sporrat dig att släppa filmer som klippts sönder av censuren förr om åren?
– I dag är jag bara tacksam för censuren, haha. Det gör att jag kan köpa in filmer som tidigare totalförbjudits och skriva typ ”Filmen som förbjöds i Sverige. Nu i oklippt originalversion!” på omslaget. Det säljer som fan, skrattar SEO.
– Men under tiden jag var ung och arg journalist på Film & Video var det blodigt allvar. Jag och mina vänner, och alla andra filmälskare, levde ju för film. Det var vårt liv och så kom den här DDR-pöbeln och klippte sönder, förbjöd och pissade på det vi hade kärt. Dom var onda människor.
Vi på Film & Video gick i bräschen för censurhatet. Vi redovisade exakt vilka klipp som censorerna hade utfört och publicerade ofta bildnoveller, så läsarna ändå skulle få se stillbilder på dom förbjudna scenerna, minns SEO.
– Det blev så absurt att göra dom här listorna varje månad, så en gång flög fan i mig. Så jag skrev att nu har censuren även klippt i Kalle Anka och Piff & Puff firar jul och så spaltade jag upp dom olika klippen, som exempelvis ”Ekorrar snaskar kotte utgår”.
Alla tyckte det var roligt – utom censuren. Dom ringde upp chefredaktören och tyckte att ”det här är inte saker man skämtar om” och ansåg att hon skulle ”ta mig i örat”, haha.
Självklar samlingsbox med förbjudet videovåld
Den 14 februari 2007 släpptes de första fyra Studio S-filmerna.
Det var Roger Corman-klassikern Little Shop of Horrors, den snaskiga nazi-sexploitation-rullen Salong Kitty och två Ingmar Bergman-filmer, Musik i mörker och Fängelse.
En minst sagt udda blandning som skulle komma att prägla Studio S för all framtid.
– Högt och lågt, kult och kultur i en härlig röra.
När SEO i en intervju med tidningen Vi blev tillfrågad om sitt kall när han och Nicolas startade bolaget svarade han: ”Jag vill inte leva i ett land där Cykeltjuven inte finns utgiven på dvd”.
Nu gör den det. Först på dvd och nyligen även på Blu-ray.
På den vägen har det sedan rullat på rejält.
Bolaget har släppt åtskilliga klassiker av legendarer som Vittorio De Sica, Stanley Kubrick, Steven Spielberg, Ettore Scola, Roman Polanski, Rainer Werner Fassbinder, François Truffaut, Federico Fellini och Brian De Palma för att nämna några av de största.
Filmer som inget annat bolag i Sverige verkade intresserade av att släppa på dvd. Samtidigt har man satsat lika stort på att ge ut högljudd B-action, bortglömda kultrullar och, förstås, totalförbjuden skräck.
Uppkäftigt nog dundrade Studio S också ut en maffig 8-disc-box med samtliga av de utskällda och beslagtagna filmer som det ökända teveprogrammet Studio S – Vem behöver video? varnade för 1980 och som startade hela videovåldsdebatten.
I boxen fanns oklippta utgåvor av Motorsågsmassakern, Verktygsmördaren, The Boogeyman, Dödens mannekänger, Eaten Alive och Terror. Som bonus fanns också hela Studio S-programmet i originalskick, komplett med dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström som blev så upprörd att han citerade Bibeln och insinuerade att det var en god idé att hänga kvarnstenar runt videovåldsspridarnas halsar och sänka dom i närmaste sjö.
Vilken är er största ”prestige”-release?
– Det är definitivt Ingmar Bergman – 100 år. Vi jobbar mycket ihop med SF och till hundraårsjubileet av Ingmar Bergmans födelse satte vi ihop den ultimata Bergman-boxen. 28 diskar fullproppade med alla biofilmer som mästaren regisserat och/eller skrivit manus till.
Över 70 timmar film, plus massor av bonusmaterial och fyra utförliga booklets. Allt förpackat i en tjusig, numrerad lyxlåda. Den finns bara i 2 000 exemplar och är en samlarutgåva som kommer att stiga i värde med åren.
Vilken film har varit allra svårast att få loss rättigheterna till?
– Många av klassikerna har varit komplicerade att köpa. Framför allt har dom varit svåra att hitta. En del tycks tro att det finns nån slags magisk bok som man slår upp och så finns alla titlar där och vem man ska kontakta om man vill ge ut filmerna.
I själva verket handlar det om att greppa tag i förstoringsglaset, sätta på sig Sherlock-mössan och ge sig ut på detektivuppdrag, förklarar SEO.
– Om man sitter på Disney, Warner, Universal och dom andra amerikanska storbolagen är det enkelt. Dom har själva producerat filmerna och finns i deras ägo tills solen exploderar.
Men om man, som vi, jobbar med världens övriga klassikerutbud, så är det spaning som gäller – och tålamod. Mycket tålamod!
Vad gäller Cykeltjuven, Vi som älskade varann så mycket och några till, så jagade jag dessa i över tio år. Rättigheterna till Pensionat Paradiset hittade jag i Brasilien. Ja… i Brasilien! Det säger en del om hur gamla filmer kan ”få fötter” och hamna där man minst anar det.
Ni har också gett ut massor av svenska klassiker och fått mycket beröm från folk som hört av sig.
– Ja, det stämmer. Vår satsning på svenska klassiker inleddes redan dag ett när vi gav ut dom två gamla Bergman-filmerna. Men verklig fart tog det ett halvår senare när jag köpte in Hasse Ekmans Flicka och hyacinter (1950) som ständigt är med på alla listor över Sveriges 10 bästa filmer, berättar SEO.
– Eftersom jag skriver i stort sett alla copytexter själv och är inblandad i all design av omslagen är min research ofta omfattande. I fallet med Flicka och hyacinter stötte jag på en hemsida om Hasse Ekman på nätet, rattad av en 24-årig Göteborgstjej som bland annat lagt upp sin universitetsuppsats om filmen.
Jag tyckte att den var så genomarbetad och välskriven att jag tog kontakt med henne för att få hjälp med fakta kring filmen. Hon var väldigt tillmötesgående, så vi blev snabbt vänner och av henne lärde jag mig mycket om Hasse Ekman och annan gammal blågul film, minns SEO.
– Hon hade också ett digert bibliotek med svenska klassiker inspelade från SVT som jag fick låna. Snart insåg jag också att det fanns mängder med suveräna klassiker som borde ges ut på dvd.
Tack vare henne har Studio S sen dess givit ut samtliga av de 41 filmer som Hasse Ekman regisserade, ofta med sig själv i huvudrollen, och ett stort antal andra blågula klassiker. Hon har även skrivit text till flera av omslagen och dom booklets som medföljer boxarna, säger SEO.
– Kvinnan i fråga heter Helena Marcusson och är numera min fru och mamma till vår lilla bäbis, Evangeline. Kan man ha en bättre fru än en annan filmdåre, haha?
Dags även för film på bio
Ett par år efter starten damp Höst i Paris med Juliette Binoche ned hos Studio S.
– Det var en helt ny film. ”Ni får den stort sett gratis”, sa bolaget. ”Ingen vill ha den”. Men vi skulle ju inte syssla med ny film och rullen var helt hopplöst pretto. Men WTF, Binoche var superpopulär för tillfället, so why not? Filmjäveln blev en rungande succé – och så var vi plötsligt inne i gamet med att köpa in ny film för dvd, minns SEO.
Något år senare testade Studio S på att även släppa ny film på bio.
– Även det hände av en slump. Ett danskt bolag hade köpt in Okuribito, en japansk lågbudgetfilm om en ung man som jobbar med liksvepningar inför begravningar. Inte Marvel Comics direkt.
Men den var bra, väldigt bra. Sverigerättigheterna kunde vi få billigt, så vi slog till. På svenska fick filmen titeln Avsked. Sen gick den plötsligt och vann en Oscar för ”Bästa internationella film”. Sådär ja, så var vi biodistributörer också!
Kurosawa, Guldbaggen och den vidrige herr Honka
I april 2021 släpptes den tusende filmen. Att det blev en box med Akira Kurosawa, Masterpiece Collection Volume 2, var ingen slump.
– För min del var det Kurosawa som allt började med när jag som elvaåring såg De sju samurajerna på teve, säger SEO.
– Jag minns till och med exakt när det var. Den 11 juli 1976. Det bara smällde till av cineastiskt glädjerus under min rufsiga lilla lugg. Detta var minsann nåt helt annat än Clownen Manne, Storpotäten och pratande strumpor!
Men egentligen har Studio S passerat tusen titlar med råge.
–Vi har ju gett ut en massa boxar med svenska klassiker, så det handlar nog snarare om 1200 titlar.
Men blandningen på repertoaren är fortfarande lika bångstyrig, vild och hejdlös.
– Förra året gav vi ut den tokhyllade Till min dotter som var den andra filmen som vi erövrade en Guldbagge för ”Bästa utländska film” för. Samtidigt släppte vi lös den ökända blodsorgien Den vidrige herr Honka som fick både kritiker och inköpare att fly hals över huvud från visningen vid Berlinfestivalen.
Dvd lever som format!
Det släpps allt färre filmer på dvd och Blu-ray i Sverige.
Idag är det främst de stora biosuccéerna som hittar ut på formaten.
– I en tid när alla andra bolag sen många år slutat ge ut ”Golden Oldies”. Ja, om man undantar 007, Star Wars och några till, så fortsätter vi envist år efter år efter år, säger SEO.
– Allt handlar om en enorm kärlek till film. Och vi gör detta helt utan stöd från filmfonder och utan nåt stort bolag som backar upp oss ekonomiskt, så det gäller att ligga i, dygnet runt. ”All vaken tid är arbetstid”, som Johan Engwall på Atlantic Film ofta sa till mig. Han var hård, haha.
Försäljning av dvd och Blu-ray sker numera till största delen på nätet. Film i fysiska butiker existerar knappt. Vad tror du om formatets framtid?
– Dvd och Blu-ray som format håller ingalunda på att försvinna. Kolla bara på USA som ligger hästlängder av år före oss i utvecklingen. Där försvann alla fysiska dvd-butiker redan för över 15 år sen. Plus att dom har haft HBO, Netflix och andra streamingtjänster mycket, mycket längre än vi här i Sverige. Har allt detta gjort att dvd-och BD-marknaden försvunnit? Absolut inte, dundrar SEO.
– Dom formaten säljer fortfarande bra, men nu via Amazon och andra nätbutiker. Och likadant är det i Sverige. Det gäller bara att hålla sig till dom rätta filmerna. Glöm teveserier, nyproducerad B-action och allt annat som det finns stora mängder av på streamingtjänsterna. Men om man i stället riktar in sig på efterfrågade klassiker, kultfilmer och annan specialfilm så går det att sälja mycket dvd- och Blu-ray-kopior.
Detta av tre orsaker – för det första finns dessa filmer i stor utsträckning inte tillgängliga från streamingbolagen. För det andra finns det inget bonusmaterial till filmerna på streamingtjänsterna och för det tredje så vill riktiga filmnördar, liksom boknördar, ha sitt eget ”bibliotek” hemma, understryker SEO.
–Vi har nyligen släppt succéer som Flash Gordon (1980), This is Spinal Tap (1984), Total Recall (1990), Terminator 2 (1991) och Basic Instinct (1992) på Blu-ray, digitalt nyrestaurerade med superfin kvalitet och med flera timmars bonusmaterial. Det är omöjligt för streamingjepparna att matcha detta.
Studio S har även gett ut nyrestaurerade släpp av till exempel Mandomsprovet (1967) och John Carpenters Dimman (1980).
– Jösses, vad detta har tagit tid att få ihop. Nästan hela 2021 gick åt för flera av oss för att ro i land detta. Men det blev bra. Flera av våra utgåvor vågar jag påstå är dom bästa i världen och fullmatade med upp till fyra timmar bonusmaterial! Säg den streamingtjänst som kan konkurrera med det. Äkta filmälskare ser och samlar film på dvd och Blu-ray, och så kommer det alltid vara.
Retrosläppen blir ännu flera
Tack vare bolagets kulturgärning finns hundratals av gamla pärlor utgivna på dvd och Blu-ray. Filmer som antagligen aldrig sett dagens ljus i Sverige utan Studio S.
Under den nya etiketten Retro Film har man börjat ge ut ännu flera gamla godbitar, varav de flesta aldrig tidigare har släppts på dvd i Sverige.
Bland dem Bronson-klassikern Cold Sweat (1970), Het sol (1960) med Alain Delon och westernrökaren A Town Called Hell (1971) med Telly Savalas. Andra titlar, som Den långa flykten (1978) och Roadgames (1981) har aldrig tidigare funnits ute på svensk Blu-ray.
– Jag återkommer hela tiden till tanken på varför jag en gång startade bolaget – ”Om ingen annan vill ge ut dom här filmerna, så får jag väl göra det själv!”, avslutar SEO.