Test Favoriter ur arkivet Hemmabio #6 2018

Nytt liv i bion

Varför ska man komplettera sin anläggning med extra slutsteg? Räcker inte de som redan finns inbyggda i min receiver?

Annons:

Det korta svaret är: Det blir bra mycket roligare (oftast)!

Ett annat svar kan vara att du vill bygga ut till 3D-ljud eller andra effekthögtalare, där förstärkaren har processorn och utgångarna men saknar inbyggda slutsteg för ändamålet. Här kan man till exempel komplettera med ett 4-kanalssteg för Dolby Atmos eller ett 2-kanaligt för 2:a Zon och så vidare.

Vi har skrivit om det flera gånger förut, men en del hemmabioprylar, framför allt TV-apparater men även Blu-rayspelare och receivrar, är inte direkt superheta på begagnatmarknaden. Ett par-tre år gamla modeller upplevs många gånger som allt för omoderna, produkter som ändå är fullt fungerande men saknar något av det senaste vi konsumenter gärna vill ha. Något som drabbar i princip all modern elektronik.

Det är lite tråkigt, och många gånger ganska onödigt att byta allt för ofta, för en hel del produkter går att leva med under ganska lång tid. Inom hemmabio så är det delar som högtalare, kablar och just slutsteg som man kan ha i en väldans massa år, bara man är nöjd med dem i övrigt.

 

När det gäller slutsteg så är utbudet enormt ,och flera tillverkare har allt från monoblock till olika storlekar på flerkanalare i sortimentet. Vill du ha ett fint rörslutsteg eller biffigt stereosteg, inga problem.

Personligen älskar jag slutsteg och byter ut eller upp mig med jämna mellanrum, för det här är ju en typ av produkt som är mer eller mindre tidlös. En bra och seriös konstruktion har lång livslängd, och själva funktionen är ju densamma hela tiden – att förse dina högtalare med ljud. Blir det problem brukar det inte vara några större svårigheter att laga eller serva slutsteget, vilket kan kännas tryggt då mycket annat idag bara skrotas.

Och sedan är det kul med slutsteg också, och ganska enkelt – det är ”bara” att lyfta bort de gamla stegen och stoppa dit de nya. Det går fort, man är snabbt igång med lyssnandet, och det är lätt att jämföra med ljudet som de gamla levererade.

Ibland kanske man vill ha mer kraft, transparens eller detaljer och byter av den anledningen. Ibland är man helt enkelt sugen på ett nytt, eller bara lite annorlunda ljud. Slutsteg är perfekt för att hålla intresset vid liv!

 

Pre out

Under testet har vi kopplat in slutstegen på ”pre-out”-utgångar på vårt försteg Yamaha CX-A5100 (ca 25 000 kr ) som känns som en högst lämplig arbetspartner för det här testet, och vi har i huvudsak lyssnat på en 5.1-uppställning och 2 kanaler i stereo.

Cantons Karat Reference 6 agerar golvstående högtalare. Inte helt lätta att ha att göra med, utan kräver en hel del av resten av signalkedjan och serverar skoningslöst alla egenskaper, brister och talanger. De övre registren är särskilt kritiska. Matar du dem med bra inspelningar och passande kringutrustning spelar de mycket bra och effektivt. Skit in låter direkt besvärande, pressat och gapigt. En ganska svår balans alltså. Som stativhögtalare har vi använt B&W PM1, även de högst kompetenta arbetsredskap med en neutral och detaljerad återgivning befriade från nonsens.

 

Testobjekt denna gång är monoblock från tre olika tillverkare i lika många prisklasser. Monoblock är extra intressanta då det ger ”sin” kanal all uppmärksamhet de har till sitt förfogande. Hela slutsteget är dedikerat och kanalerna behöver inte dela kretskort, nätdel, chassi och så vidare med de andra kanalerna som i ett stereo- eller flerkanalssteg. Ljudmässigt brukar det ge en tydlig fördel i form av skarpare och snyggare kanalseparering och mer kontrollerat ljud överlag.

 

 


 

KRINGUTRUSTNING:

Försteg: Yamaha CX-A5100

Högtalare: Canton Karat reference 6, B&W PM1

Bd-spelare: Oppo 203

Bild: Sony AF8 OLED 

Kablar: Supra Sword,  div Monster Cable

 


 

NUPRIME STA-6

När NuForce lade om kursen 2014 och fokuserade på ljudprodukter för den mobila marknaden drog de tidigare medarbetarna tillsammans med investerare och expertis inom switchande nätdelar igång NuPrime Audio. Fysiskt är STA-6 små svarta lådor minst sagt kompakta i formatet, och även vikten på 1,65 kg får anses som riktig lättvikt när det kommer till monblock. Utförandet är sparsmakat med endast en pytteliten lysdiod på framsidan som indikerar drift. Baksidan är prydlig i alla sin enkelhet med fina guldpläterade anslutningar, strömswitch med nätbrunn och en vippa för stereo- eller monodrift (bryggkoppling). Vill du inte sträcka in handen bakom anläggningen för att knäppa igång stegen varje gång du vill lyssna kör du med fördel via triggeringångarna.

Tekniken som används i förstärkarna är inte en renodlad Klass D utan något man är väldigt stolta över och kallar ”ULCAM (Ultra Linear Class A Module) + Class D”, enkelt beskrivet som en ”A+D”-förstärkare, där man med just en A+D-konstruktion kan kombinera finlir med effektivitet inte helt olik den hos Devialets kompetenta förstärkare. Vi går inte djupare in på den här tekniken här men den som är intresserad hittar gott om info på bland annat NuPrimes hemsida.

Effekten anges till 2 x 90 eller 1 x 160 watt bryggkopplat (vilket vi har använt efter rekommendation från NuPrime), och vi får enligt NuPrime samma uteffekt i både 8 och 4 Ohm då effekten begränsas av nätdelen (kolla in vår mätning).

Vill du ha ännu mer effekt och ytterligare finess på ljudet finns storebror STA-9 för cirka 6 500 kronor, och då får du även möjlighet att koppla balanserat (XLR).

 

 

Liten men stor

Det är alltid lätt att bli lurad av storleken. Här har vi ju väldigt små apparater, det kan väl ändå inte låta något vidare?

Vi överraskas dock direkt av den pigga spelstilen och fina basbottnen som ger inledningen av Passengers härlig atmosfär när rymdskeppet smattrar mot meteoriterna samtidigt som skeppets datorer övervakar och fixar systemen. Ljudbilden är riktigt skarp och transparent med fina placeringar av detaljerna och det finns inget som talar för att det skulle handla om ett litet klent förstärkeri i fronten.

Mer action med Deadpool och det pressar på fint i alla delar av ljudbilden, som har finfina placeringar och tydliga konturer. Basen i botten ger välbehövlig stadga åt det hela och klarar jobbet som stabilt fundament riktigt bra.

Med musik i spelarna är grundegenskaperna desamma och det är egentligen inga som helst konstigheter med ljudet totalt sett. STA-6 har en ganska ren och ofärgad grundklang med en liten liten rondör, vilket i det här fallet gör det lättlyssnat även under en längre period och med den mesta typen av material.

NuPrime spelar på med bra flyt och med riktigt distinkta anslag på till exempel stränginstrument och trummor. Även transparensen är klart godkänd och detaljer friläggs på ett sätt som är absolut godkänt för prisklassen.

Får vi önska oss något så är det lite bättre bett med mer kött i ljudet då det i vissa fall blir aningen tunt, men det är i sammanhanget ganska små kommentarer då STA-6 presterar riktigt bra som både hemmabio och hifi-slutsteg. Klart prisvärt!

 

3 SNABBA

Körs med fördel bryggade

Kompakt format

Väldigt prisvärda

 

NUPRIME STA-6

Vad: stereoslutsteg

Effekt: 2 x 90/1 x 160 Watt (bryggkopplad) i 4 och 8 Ohm

Ingångar:                                           RCA, trigger in

Utgångar:                                                 polskruvar

Gain:                        28 dB

Ingångsimpedans:    47 kOhm (RCA)

Mått (B x H x D): 200 x 60 x 184 mm

Vikt:        1,65 kg

Pris: ca 4 000 kr per styck

Info: nuprimeaudio.com

 


 

ADVANCE BX2

Franska Advance Acoustics har släppt sin nya toppserie– Advance Paris. En serie i fysisk ”halvbredd” (23 cm), en storlek man kallar kompakt. Här finns stereoslutsteg, CD, DAC, försteg och så vidare. Förutom formatet så delar de design med front i centimetertjockt plexiglas och känns lätt McIntosh-inspirerade. Du kan också välja apparaterna i svart respektive vitt utförande.

Vi har plockat ut monoblocken Smart BX2 som kanske främst kännetecknas av den stora VU-mätaren med blå bakgrundsbelysning (reglerbar) och röda mätarpinnar.

Baksidan är testets mest flexibla och erbjuder både RCA och XLR-ingångar och två uppsättningar högtalarkontakter, om du vill köra med dubbla kablar (bi-wire). Här finns också en omkopplare för ”High Bias” vilket ska låta steget köra i Klass A de första watten. Vi märkte dock ingen direkt skillnad när vi snabbt knäppte fram och tillbaka, men det tar å andra sidan lite tid när du växlar till Klass A innan den når full arbetstemperatur. Den högre tomgångsströmmen är ändå att föredra vid finlyssning, det låter lite bättre.

Andra finesser på baksidan är en ratt för att justera Gain, förstärkningen, och den kan sänkas i 3 steg: -3, -6 och -12dB. Perfekt om du till exempel vill få till en optimal bi-amping.

Trots det kompakta formatet har man laddat på med bra komponenter i signalkedjan i ett välstagat chassi och en kondensatorbank på 20 000 uF/80V strömsatta av en ordentlig ringkärnetransformator, vilket borde borga för skapliga kraftresurser.

Vi gillar också att triggeringången kompletteras med en utgång för vidarekoppling till nästa slutsteg i anläggningen.

 

Friska anslag

 

Vi radar upp monoblocken på testbänken och kopplar först in Advance BX2. Vi kör balanserat (XLR) och låter slutstegen agera mot våra golvhögtalare i en 5.1-uppsättning där resten av högtalarna drivs av ett flerkanalsslutsteg (Yamaha MX-A5000).

Filmerna är Passengers och Deadpool, som vi använt så många gånger tidigare. Vi kör från början av Passengers där vi får en stor ljudbild med små detaljljud som succesivt växer när rymdskeppet glider fram. Det är bra luftighet och fin transparens i ljudet och förmedlingen känns stabil och kontrollerad.

Skeppet närmar sig den stora meteoriten och den oundvikliga kraschen hanteras snyggt utan att krokna, och det efterföljande klirret från glaspanelerna ligger bra i rummet med tydlig skärpa i en överlag ganska generös ljudbild.

Deadpool, kapitel 3 med röjet på bron. Här får vi ett lite överraskande friskt ös med härligt tryck och fart. Actionscenerna driver på duktigt och det känns att det är bra kraft från botten i slutstegen och vi kan dra på ganska ordentligt innan det börjar låta hårt och komprimerar.

Det smäller på ordentligt men det finns utrymme i filmljudet för lite mer transparens och dynamik.

Vi slår av flerkanalssteget och lutar oss tillbaka för musik i stereo, och det är under dessa förhållanden som slutstegens egenskaper blir som tydligast. Vi laddar med en hög med hederliga CD-plattor och diverse högupplösta spår via NAS med till exempel Dire Straits skira och mångfacetterade On Everey Street och Rage Against the Machines stenhårda Killing in the Name. Klangmässigt är det trevligt och lättlyssnat med ett uns värme och ett jämnt, kontrollerat register. Ljudmässigt är det helt klart flera snäpp upp från de gamla slutstegsmodellerna från Advance.

Musiken får ett skönt driv och det flyter på riktigt spänstigt med bra grepp och ordentlig tyngd i basen. Det är kul att lyssna och lätt att dras med i musiken, precis som det ska vara, samtidigt som detaljarbetet låter hyfsat skarpskuret i en ren ljudmiljö.

Det kritiska handlar om att spelstilen upplevs något odynamisk och ljudbilden känns lite platt.

Överlag spelar dock Advance BX2 med friska anslag och fin fart i musiken uppbackat av en prydlig bas. 

 

3 SNABBA

Bra tryck i litet format

VU-mätare är helt enkelt ballt

Saknar en del dynamik och upplösning

 

 

ADVANCE ACOUSTIC BX2

Vad: monoslutsteg

Effekt: 215 Watt, 8 Ohm

Ingångar:                                                  XLR, RCA

Utgångar:                                                 polskruvar, trigger in/ut

Gain:                        28 dB

Ingångsimpedans:    47 kOhm (XLR, RCA)

Mått (B x H x D): 150 x 230 x 280 mm

Vikt:        8,4 kg

Pris:         8 000 kr per styck

Info: macaudio.se, advance-acoustic.com               

 


 

VINCENT SP-T700

Omgångens tjusigaste, största och tyngsta, men också dyraste, monoblock kommer från tyska Vincent. Ett företag vi haft att göra med ett flertal gånger tidigare, som även de har en riktigt stor produktportfölj. Vid en snabb jämförelse liknar SP-T700 en tidigare modell vi testade för några år sedan (HB 6/2011), ett trevligt slutsteg. Den vi har här är dock en helt ny konstruktion.

Vincent monterar fortfarande sina produkter i Tyskland och producerar chassit (höljet) i Kina, en inte helt ovanlig men klart kostnadseffektiv produktion idag.

SP-T700 är ett biffigt monoblock med kylflänsar på sidorna och en frontpanel av aluminium som pryds av ett läckert elektronrör. Belyst dessutom för bästa effekt. Gillar du inte det finns det en knapp på baksidan för att ställa nivån på lamporna, eller stänga av dem helt.

Rören är dock ingen gimmick utan är högspecade NOS-rör i ingångssteget med 10 0000 timmars drifttid angiven, medan utgångssteget jobbar med klass-A-transistorer. SP-T700 jobbar med full tomgångsström i Klass A de 10 första watten för att därefter gå över till A/B-drift.

På baksidan sitter dubbla högtalarkontakter av god kvalitet för bi-wiring (det är samma signal på båda) och nämnda switch för ljusstyrkan av röret på fronten, RCA-kontakt för insignalen samt triggers in/ut.

Hela konstruktionen känns stabil och välbyggd med ordentlig tyngd vilket alltid känns bra på den här typen av produkt.

 

Låg volym

Låt gärna SP-T700 stå på någon halvtimme eller så innan du lyssnar, de tjänar helt klart på att bli ordentligt varma.

Det första man hör när Vincent går igång är att volymen sänkts rejält efter bytet från NuPrime, det blir nästan tyst. Rymdskeppet i Passengers glider nästan ljudlöst genom rummet och vi vrider upp volymen ordentligt.

Vid samma ljudtryck som när vi lyssnat på de andra får vi en klart bättre ”andning” av ljudet. Det målas upp ett större och luftigare scenario med mer djup i såväl registren som i 3D-effekt.

Miljöljuden,,datorerna och musiken presenteras betydligt mera avslappnat än av de andra två slutstegen.

Kraschen med meteoren och scenerna precis efter har just den karaktären och det låter helt enkelt väldigt sansat och öppet.

Action och Deadpool då? Jodå, inga problem. Det är inte riktigt lika friskt och alert som NuPrime eller Advance, utan mer samlat. Inget negativt dock, utan bara en annan karaktär och en mer tillbakalutad spelstil. Funkar dock utmärkt på de flesta sorters filmljud. Vi får också väldigt behagliga och frilagda miljöljud när det är lugnt samtidigt som det levererar fin tyngd och rappa anslag när det går undan. Och du kan dra på ganska hårt innan det faller ihop, men det är snarare med mer finess och luftighet som Vincent trivs bäst före hysterisk explosivitet.

Även här får vi samma ljudmässiga egenskaper med musik i 2 kanaler. Dire Straits spelar i ett generöst ljudfönster i både bredd- och djupled med skarpa detaljer på musikerna. Anslagen på instrument får en lättsamt behaglig karaktär utan tendenser till taskigt detaljarbete. Vi gillar också den fina men väl anpassade tyngden i botten av registren som verkar utan att ta för mycket utrymme.

Rage Against the Machine kliver också på ordentligt men inte riktigt med samma elektriska driv i de övre registren som hos de andra två, utan här är det fortfarande en lugnare helhet som gäller, men utan att för den skull bli trött och tråkig.

 

3 SNABBA

Bra byggkvalitet och läcker design

Blir väldigt varma

Vuxet ljudideal

 

 

VINCENT SP-T700

Vad: monoslutsteg

Effekt:     150W, 8 Ohm

Ingångar:                                                  RCA

Utgångar:                                                 polskruvar, trigger

Gain:                        Ingen uppgift

Ingångsimpedans:    22 kOhm (RCA)

Mått (B x H x D): mm

Vikt:        16 kg

Pris:         18 000     kr per styck

Kontakt: macaudio.se, vincent-tac.de      

 

SLUTSATSER

Det här var ett både lärorikt och roligt test att göra, och jag ska försöka få ännu mer tid med de här monoblocket i testbion, för det förtjänar dem.

Om vi tar det i prisordning och börjar med NuPrimes små effektiva STA-6 så överraskade de stort. Det är ju egentligen stereosteg men vi körde alltså bryggkopplat för dubbel effekt, och de levererade mycket bra med ett friskt ljud och driv med bra prestanda i övrigt utan att låta stelt, småtråkigt och hårt, vilket var våra tidiga farhågor. Inte superdetaljerat eller ett dynamiskt fyrverkeri, men tufft och distinkt.

Nästa steg är Advance Acoustic BX2, ett läckert bygge med en fräsig VU-mätare som är lätt att gilla. Även ljudmässigt fick BX2 bra betyg. Även här är spelstilen alert med god fart och timing understött av ett stabilt och tungt basfundament. Vi saknade i huvudsak en aning dynamik i ljudet men i övrigt kan vi faktiskt inte klaga alls.

Sista monoblocket är Vincents tjusiga SP-T700 som bara genom sin blotta uppenbarelse drar till sig nyfikna blickar. Nu har vi gått upp rejält i pris, från 4 000 till 8 000 och nu till 18 000 kronor styck, och då har vi all rätt att kräva mer. Och det får vi! SP-T700 spelar med ett moget och balanserat ljudideal utan effektsökeri. Vuxet!

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår