Spelrecension

WHAT REMAINS OF EDITH FINCH

"Som en bok, en tavla och en skiva musik på samma gång."

Annons:

WHAT REMAINS OF EDITH FINCH

 

Genre: Äventyr
Utvecklare: Giant Sparrow
PEGI: 12

Testat på: PS4 Pro (Finns även till Xbox One)

 

Spelglädje 9/10
Grafik 7/10
Ljud 8/10
Online nej

Totalt 9/10

 

Jag har såklart missat några spel genom åren, inte bara de mest usla. Det är oundvikligt, även om jag oftast lyckas täcka en majoritet av de större, mer profilerade och i vissa fall sämre titlarna, så var tyvärr en av de jag missade under 2017 det ljuvliga What Remains of Edith Finch.

Eller tyvärr och tyvärr, jag får ju uppleva det nu istället när det kommit som en av juni månads Playstation Plus-titlar. Denna mystiska berättelse om den norsk-ättade familjen Finch som drabbats av idel tragedier och mysterier i deras enorma hus ute i skogen med fler rum, hemliga skrymslen och höga torn än man kan räkna till.

När sjuttonåriga Edith Finch återvänder med en nyckel hon fått från sin döda mor är det dags att ta reda på berättelserna om alla de där låsta rummen hon aldrig fick gå in i som litet barn. Det är dags att ta reda på vad som hänt alla de bortgångna släktingarna och närmaste familjemedlemmarna som i vissa fall bara blev ett år gamla.

Så vi rör oss sakta genom skogen, tar oss in i huset och vandrar omkring lite. I sakta mak berättas en oemotståndlig saga om död, kärlek och allt där emellan. Genom att vi tar oss fram genom rummen till andra hemliga rum, genom luckor och längs fönsterbleck, så går det sakta upp för oss hur de olika bortgångna Fincharnas öden hänger ihop.

Det ena rummet mer mystiskt än det andra är alla pusselbitar i berättelsen som sakta med säkert avslöjar en förbannelse som vilar över släkten och tar livet av alla utom en sista överlevare från varje generation, nu framme vid karaktären vi själva styr, Edith. Tillsammans med fantastisk musik, ganska simpel men ack så vackert designad grafik, slukar det här spelet mig med hull och hår.

Det är ypperligt berättat och det försiktiga gameplayet där vi får spela korta sekvenser av släktningarnas öden och sedan Ediths strosande i det stora huset är perfekt avvägt ner till varje minut. Som en bok, en tavla och en skiva musik på samma gång. Kusligt vackert och ren fröjd att spela från start till slut.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår