Skön läsning Krönika Hemmabio #5 2019

2019 – vilken besvikelse

”Kanske borde jag redan tidigt fattat att filmmakarna bara gissade hejvilt om framtiden.” ”

 

Det är 2019 och framtiden är här.

Typ.

Men jag är besviken.

Det ser ju inte alls ut som dom lovade i filmerna vi såg på bio och hyrde på video på 80-talet.

Då verkade manusförfattarna övertygade om att ett tredje världskrig var oundvikligt. Att jorden en så där tjugo år efter millennieskiftet skulle ligga i spillror.

Vår planet är förvisso rätt illa ute, men än så länge lyser apokalypsen med sin frånvaro.

Detsamma gör förverkligandet av alla dystopiska profetior om sexiga replikanter, flygande bilar och nihilistiska gatugäng med solariebrända bikers i pudelfrillor, rullskridskoåkande plundrare och kitschiga kickersbrudar.

 

*

 

Blade Runner är den mest kända av alla postapokalyptiska filmer där handlingen utspelar sig 2019.

Harrison Ford jagar människoliknande robotar som använts som slavarbetare för att utforska främmande världar och som nu måste förgöras. Men förutom att det alltid tycks regna nuförtiden är det inte mycket idag som ser ut som i Ridleys Scotts klassiker.

I Akira har Tokyo återuppbyggts efter att ha ödelagts av en atombomb. Två rivaliserande motorcykelgäng slåss mot varandra. Politiska konspirationer och barn med psykiska krafter får också vara med på ett hörn. Slutstriden står på ett stadium som uppförts till dom olympiska spelen 2020. Som framtidsprognos är filmen inte särskilt lyckad, men man lyckades i alla fall förutspå att sommar-OS faktiskt hålls i Tokyo nästa år.

The Running Man utspelar sig också 2019 och i ett ekonomiskt bankrutt USA. För att undvika uppror bland befolkningen arrangerar militärdiktaturen tevesända gladiatorspel där brottslingar blir jagade av yrkesmördare inför miljoner entusiastiska tittare. Arnold Schwarzenegger spelar polismannen Ben som blir oskyldigt utpekad som brottsling och tvingas löpa gatlopp i programmet.

Det scenariot liknar inte heller det verkliga 2019 – men skrämmande nog är intresset för reality-teve ännu större idag än i filmen.

Och så stort att en före detta dokusåpastjärna har blivit USA:s president.

 

*

 

Självklart hakade dom italienska B-filmsfabrikerna på undergångstrenden i Hollywood med egna filmer.

1983 kom två rullar som båda utspelar sig 2019, båda skamlösa plagiat av dom två första Mad Max-filmerna.

 I The New Barbarians (regisserad av Enzo G Castellari som gjorde Inglorious Bastards) har kärnvapenkrigen ödelagt världen. Tempelbröderna är ett sadistiskt gäng som åker runt på motorcyklar och i pansarbestyckade Beach Buggys och slår ihjäl överlevande som straff för att världen har förvandlats till en öken.

I 2019: After the Fall of New York (i regi av Sergio Martino) är mänskligheten på väg att dö ut. Ett atombombskrig har gjort jordens alla kvinnor sterila – utom en. Dom ondskefulla Eurakerna och den revolutionära Federationen strider om vem som först ska hitta henne bland radioaktiva råttor och annat slödder i New Yorks ruiner.

Med facit i hand kan vi fastslå att Castellari och Martino också var rätt misslyckade som spåmän – och tur är väl det.

*

 

Nu är dom 2019-skildringar som gjorts på senare år inte heller särskilt pricksäkra.

Tekniken för mänsklig kloning ligger fortfarande i sin linda och har inte blivit en miljardindustri som i The Island där världens rika skaffat kloner av sig själva om dom skulle behöva organdonationer.

Jordens befolkning består inte heller till 99 % av vampyrer som i Daybreakers där en farsot förvandlat folk till blodsugare och dom få överlevande människorna förvaras i kylrum där dom tappas på blod.

Fast det var kanske ingen som riktigt trodde på det ändå …

 

*

 

Kanske borde jag redan tidigt fattat att filmmakarna bara gissade hejvilt om framtiden.

Då hade jag inte varit lika besviken idag.

Flykten från New York utspelar sig 1997.

När jag såg den på bio 1981 minns jag att 1997 kändes som en ohyggligt avlägsen framtid. Jag funderade inte så mycket på trovärdigheten i att Manhattan drygt femton år senare verkligen skulle ha förvandlats till ett enda stort högriskfängelse. Den sommaren gick mest åt att försöka bli lika cool som den misantropiske antihjälten Snake Plissken – fast då utan ögonlapp, långt hår och den där kobratatueringen.

När vi hyrde Hands of Steel på video var jag mer på min vakt.

Den italienska The Terminator-rip offen utspelar sig också 1997. Men hur gärna jag än ville kunde jag aldrig riktigt förmå mig själv att tro att jag skulle få uppleva karatekickande robotar och sexiga cyborgbrudar på riktigt.

Jag trodde heller aldrig att vi 2015 skulle leva i en verklighet där vi hade självsnörande Nike-dojor, svävande skateboards och självtorkande kläder som dom påstod i Tillbaka till framtiden del 2.

Men tanken var förstås galet hipp.

 

*

Okej, så dom gamla filmiska profetiorna för 2019 var alltså inte så vassa.

Frågan är vad vi ska förvänta oss framöver.

The Purge utspelar sig 2020.

Ska vi tro att vi då också, under 12 timmar på en särskild dag, får röja vilt på gatorna för att få utlopp för våra frustrationer utan att straffas för det?

Om James Cameron har rätt i The Terminator kommer världen 2029 övertagits av en superdator som skickar mördarrobotar för att utrota människosläktet.

Den som lever 2084 får också se om det blir som i Total Recall med rymdturism till Mars och minnesbanker där man kan köpa minnesimplantat av häftiga upplevelser.

Det är lätt att skratta åt dom knasiga profetiorna i 80-talsrullarna, men risken finns att skrattet fastnar i halsen.

– Världen är död. Den våldtog sig själv, säger en av Tempelriddarna i The New Barbarians. Det är antagligen också precis vad som håller på att hända nu. Om politikerna inte lyssnar på klimatforskarna tvingas kanske våra ättlingar år 2500 krasst konstatera;

– Men vafan, nu är det ju precis som i Waterworld!

 

*

Till sist … Skönt att se hur alla miljömedvetna ungdomar verkligen drar sitt strå till stacken för att hindra klimatförändringarna – inga mobiler, datorer eller iPads, ingen teve, inga nya kläder, handväskor eller skor och smink. Inga skidsemestrar i Alperna eller weekendresor till Barcelona. Och alla går eller cyklar hela tiden – förstås.

 

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår