Den som följer med i serievärlden känner säkerligen till de många olika kontroverser som kantat Alan Moores och Dave Gibbons klassiker från 1986-1987. I korthet började det hela med något så till synes oskyldigt som ett par badges förlaget DC hävdade var “promotional material”, men Moore (mycket riktigt) ansåg vara merchandise som såldes utan att han och medskaparen fick några pengar för det.
Rättigheterna till verket som Moore trodde skulle återgå till skaparna efter en tid höll DC fast vid genom att aldrig låta den hyllade självreflekterande dekonstruktionen av superhjältegenren gå ur tryck.
I samband med filmatiseringen av ett annat av hans verk, V For Vendetta, beslutade författaren att ta bort sitt namn från alla serier som numer ägs av mediekonglomeraten. Under åren efter Zack Snyders på det stora hela extremt pietetsfulla men lätt tondöva filmatisering av den “ofilmbara” Watchmen har förlaget dessutom gett ut prequels, Before Watchmen, och införlivat de tidigare fristående figurerna i det vanliga DC-universumet jämsides Batman och de andra genom serien The Doomsday Clock. Samt släppt en Rorschachbrödrost.
De flesta som tittar på Damon Lindelofs tv-serie är givetvis lyckligt ovetande om allt det här tjafset men jag kan garantera att det spelade in i upphovsmannens sätt att närma sig uppgiften.
Till min oförställda glädje ger de fyra första avsnitten vid handen att detta är riktigt lyckat. Lindelof respekterar förlagan utan att känna sig fjättrad av den. Tv-serien utspelar sig 34 år efter händelserna i originalet och det blir snabbt mycket klart att detta är en fortsättning som går direkt till källan utan att stanna till vid filmatiseringen.
Här finns samma känsla för innovativa bildlösningar och övergångar som hos Gibbons tolkat i rörliga bilder. Till skillnad från Moore är han fortsatt engagerad i arbetet kring sitt mest kända verk. Den massiva tryfferingen av information i varje ruta som präglade serien är allestädes närvarande och det kommer garanterat bli en del omtittningar med fjärrkontrollen i högsta hugg för att fånga bakgrundsdetaljer som missats första vändan.
Manuset är inte bara en fortsättning på den alternativa historieskrivningen Moore målade upp utan som väntat också en direkt reflektion av vår egen tid av ökad rasism och annat vansinne. De många nya karaktärerna med Angela Abar/Sister Night (en magnifik Regina King) och Wade Tillman/Looking Glass (Tim Blake Nelson) i spetsen sätter sig direkt och man vill veta allt om dem.
Och det hoppas jag vi kommer få göra under de totalt nio avsnitten som utgör första (?) säsongen. Avslutningsvis är som väntat musiken av Trent Reznor och Atticus Ross fullkomligt lysande.
WATCHMEN, AVSNITT 1-4
Producerad: 2019
Format: SVOD 16:9 HD
Utgivare: HBO
Längd: Ca 60 min/avsnitt
Betyg 9