filmrecension Hemmabio #1-2 2020

ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD

Det är snart 30 år sedan Quentin Tarantino slog igenom på Sundance-festivalen med Reservoir Dogs. Tillsammans med en våg av andra unga regissörer definierade han och indiegenren den amerikanska filmens 90-tal.

TARANTINO PÅ HEMMAPLAN

 

Tarantinos bakgrund som filmnörd syntes redan från början i hans produktion, som alltid haft en stark genretillhörighet och använt sig av biroller från ett äldre batteri av Hollywoodikoner.

Även när Tarantino annonserat att en historia ska handla om annat har han också haft svårt att inte kommentera eller uppehålla sig i filmens egna miljöer. Krigsfilmen Inglorious Basterds utspelade sig till exempel delvis i en biograf och hade en filmkritiker i en roll.

När detta fungerat sämre har det känts som att Tarantino suttit i sin gamla videobutik och klippt ihop ett blandband av favoritscener, strösslat med lite metainslag. Men det går inte heller att komma ifrån hur stort och äkta hans engagemang för filmhistorien är.

Det får äntligen fritt spelrum i Once Upon a Time i Hollywood. Här kastar Tarantino alla andra pretentioner åt sidan och låter filmen bli ett kärleksbrev till 60-talets Hollywood, en brytningstid där det gamla studiosystemet höll på att rasa till förmån för en ny tid av auteurer.

I fokus finns Rick Dalton, en Western-stjärna från TV (Leonardo Di Caprio), och hans stuntman (Brad Pitt) som letar efter jobb i drömfabriken 1969. Daltons närmaste grannar är regissören Roman Polanski och hans unga fru Sharon Tate.

Tarantino fyller historien med ett myller av detaljer och sidospår, från små utvikningar om detaljer kring tidens filmproduktion till biroller som får ta plats. Visst är det en delvis spretande handling, men det blir också en härlig miljö att bara låta sig sjunka ned i.

Produktionsdesignen har en detaljnivå som imponerar, där man kan frossa i tidsperiodens kläder, möbler och musik. I takt med att handlingen snävar in mot Manson-morden höjer Tarantino intensitet och spänning, där hans typiska humor och ultravåld är integrerat med större känsla än på länge. Detta beror inte minst på att Once Upon a Time in Hollywood är en hoppfull och glad film, ett stämningsläge Tarantino visar sig behärska alldeles utmärkt.

Det är regissören nionde verk, hans näst sista påstår han. Det vore synd, för det här är något av det bästa Quentin Tarantino gjort.

ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD

 

KOMEDI

Producerad: 2019

Format: BD 2,39:1, DTS-HD MA 5.1

Utgivare: Universal Sony

Längd: 161 min

 

Filmen: 8

Bilden: 10

Ljudet: 9

Extramaterial: 5

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår