Film Hemmabio #3 2020

Fullt ös i 24 timmar

Le Mans ´66 är den rafflande berättelsen om rivaliteten mellan de båda klassiska biltillverkarna Ferrari och Ford och om kampen om att vinna det legendariska 24-timmarsloppet Le Mans.

Klassiska Le Mans 24-timmars är en av världens största, äldsta och mest berömda biltävlingar. Loppet har årligen körts på Circuit de La Sarthe utanför franska Le Mans sedan 1923, dock med avbrott för åren under Andra världskriget.

Tävlingen går ut på att tre förare turas om att under ett dygn köra ett ekipage så många varv som möjligt runt den drygt 13 km långa banan. Totalt brukar det handla om ett 60-tal bilar som tävlar. Från början fanns inga regler om att förarna måste avlösas, det hände att vissa förare själva försökte köra hela loppet för att vinna tid.

Under 80-talet infördes regeln att varje stall måste ha minst två förare. I takt med att bilarna blev allt snabbare tillkom också flera nya regler, bland annat att man måste ha tre förare som avlöser varandra och att ingen enskild förare får köra mer än totalt 14 timmar. Fram till 1969 sprang förarna från depån, tvärs över banan, till sina bilar inför starten. Efter en dödsolycka samma år slopades den traditionen. Från 1971 startas loppet rullande.

Dansken Tom Christensen har rekordet för flest segrar i Le Mans – nio förstaplatser mellan 1997 och 2013. Han är också den förare som vunnit flest lopp i rad, 6 segrar mellan 2000 och 2015.

 

Upprörda känslor blev till utmaning

Le Mans ´66 (eller Ford v Ferrari som filmen heter i original) handlar om rivaliteten mellan de två klassiska biltillverkarna Ford och Ferrari och är baserad på en verklig historia. James Mangold (The Wolverine) har regisserat efter ett manus skrivet av Jez Butterworth (Spectre), John-Henry Butterworth (Edge of Tomorrow) och Jason Keller (Escape Plan under pseudonymen Arnell Jesko.)

Handlingen tar avstamp 1959 på Le Mans.

Carroll Shelby (spelad av Matt Damon) blir den förste amerikanen att vinna det mytomsusade 24-timmarsloppet. Några år senare tvingas han av på grund av hjärtproblem avsluta sin tävlingskarriär och sadlar om till att bli bilförsäljare.

1963 lägger Fords vice-vd, Lee Iacocca (gestaltad av Jon Bernthal), ett bud på ekonomiskt krisande Ferrari som ett led i planen på att bli framgångsrika i Le Mans och därmed också kunna sälja fler bilar. Men Enzo Ferrari (porträtterad av Remo Girone) vägrar och säljer istället företaget till Fiat, som låter familjen fortsätta äga Ferraris racing-stall, Scuderia Ferrari. Fords ägare, Henry Ford II (spelad av Tracy Letts) blir vansinnig och beordrar sina experter att genast ta fram en bil som kan vinna Le Mans och sätta stopp för Ferraris dominans inom racingsporten. Iacocca anlitar då Carroll Shelby som i sin tur plockar in sin vän, den brittiske mekanikern och racerföraren Ken Miles (här spelad av Christian Bale.)

 

Avgörandet på Le Mans

Tillsammans börjar Shelby och Miles jobba med prototypen till Ford GT40, en bil som Ford hoppas kunna ge Ferrari en rejäl match på racingbanorna. När man gör sig redo att ställa upp i Le Mans 1964 får Miles beskedet att Ford valt bort honom som en av förarna. En upprörd Miles förklarar att de inte kommer ha en chans i loppet – och han får rätt. Men Shelby påpekar också för Henry Ford II att man är på rätt väg. Ferraristallet hade blivit uppskakat över de hastigheter som Fords bil kommit upp i strax innan bilen fick problem och tvingades ge upp. Paret Shelby-Miles fortsätter att utveckla en ny modell, Ford GT40 Mk II, och gör stora framsteg, trots en del missöden med bromssystemet.

1966 övertar Leo Beebe (gestaltad av Josh Lucas) racingteamet på Ford och tar nytt sikte på Le Mans. Beebe förklarar att han tänker driva programmet vidare, men utan Miles. Shelby övertygar dock Henry Ford II att ge Miles en chans att stanna kvar – om denne lyckas vinna 24-timmarsloppet i Daytona. Trots hård konkurrens från ytterligare en bil i Ford-stallet vinner Miles och får chansen att bli en av förarna i årets Le Mans-tävling.

Nu ska Ferrari en gång för alla tvingas ned på knä …

 

Nya stjärnor i rollistan

Le Mans ´66 är en film som varit på gång i flera år, men inte kommit så långt som till inspelning. När projektet senast dammades av igen var det tänkt att Tom Cruise och Brad Pitt skulle spela Shelby och Miles med Joseph Kosinski (Tron: Legacy) som regissör med ett manus skrivet av Jason Keller. Titeln på filmen var då Go Like Hell.

Men så blev det alltså inte.

I februari 2018 lät 20th Century Fox meddela att James Mangold var klar som regissör och att huvudrollerna gått till Matt Damon och Christian Bale. Mangold har berättat i flera intervjuer att han varit intresserad av projektet sedan 2010 och med jämna mellanrum kollat med Fox om rättigheterna till filmen varit till salu.

Inspelningarna drogs igång sommaren 2018. Man filmade på olika platser runt om i Kalifornien, Louisiana, Atlanta och Georgia. Några scener spelades även in på plats på Le Mans. De hisnande, och mycket realistiska, racingscenerna har fått mycket beröm, både av publik och kritiker. Scenerna från Daytona är inspelade på Auto Club Speedway i Fontana, Kalifornien. Andra spelades in i Mojave Valley och på Porsche Experience i Carson, också det i Kalifornien. Filmteamet byggde även upp kopior av läktarna, depåerna och garagen i Le Mans på Aqua Dulce Airpark i kaliforniska Aqua Dulce.

Racingscenerna på Le Mans är inspelade i delstaten Georgia.

Scenerna som utspelas på LAX (Los Angeles flygplats där Ford byggde sina tävlingsbilar) är filmade på Ontario International Airport i Ontario, Kanada.

 

Minutiöst bildpusslande

I en filmad intervju med Alex Logan på imdb.com berättar regissören James Mangold om svårigheterna med att återskapa Le Mans och tävlingsbanan som den såg ut för 50 år sedan.

Så mycket av filmen utspelar sig på Le Mans. Banan ser ju helt annorlunda ut idag. Enda chansen var att filma små avsnitt på fem olika platser runt om i USA och sedan pussla ihop allting så att det ser ut som om vi faktiskt är på Le Mans 1966, säger Mangold.

Här fick man verkligen anstränga sig för att allt skulle hänga ihop och skapa illusionen av att allt faktiskt är filmat på samma plats och i ett svep – bilarnas positioner, ljuset och vädret måste matcha varandra och smutsfläckarna måste vara desamma, oavsett om klippen är inspelade i Kalifornien eller i Georgia. Man har även använt digitala effekter i stor utsträckning för att skapa filmens realistiska atmosfär och känsla.

Det var extremt rörigt att hålla reda på alla detaljer, trots att vi filmade i någorlunda kronologisk ordning, berättar Matt Damon i samma intervju.

Inför inspelningarna tog Christian Bale körlektioner på Bondurant High Performance Driving School. Som av en händelse hade ägaren varit god vän med verklighetens Ken Miles, så Bale fick höra många historier om Miles som han kunde använda för att porträttera filmens Ken Miles. Bales instruktör och filmens stunt-coordinator Robert Nagle, var full av beröm för Bale och sa att Bale var den bäste skådis han någonsin sett bakom en ratt.

Uppmärksammade ”brummie-ismer”

I en intervju med Indiwire (november, 2019) diskuterade James Mangold utmaningen med att göra en film med mycket action i, men som för den skull inte bara blir ytlig och tråkig.

Ju mer man bryr sig om karaktärerna, desto mer intressanta blir actionscenerna eftersom vi verkligen bryr oss om personerna som utsätts för de här strapatserna, förklarade regissören.

Man ser ofta riktigt skickliga filmskapare falla i den fällan: man är rädd för att storyn i sig inte är tillräckligt spännande och drar upp tempot med snabba klipp och effekter av rädsla för att publiken annars ska känna sig uttråkad. Man är inte känslomässigt involverad då, utan förlitar sig på att döva åskådarnas sinnen med action.

Christian Bales muttrande under tävlingsscenerna har också fått en del uppmärksamhet. Mangold förklarade i Indiwire:

Det kallas ”Brummie-isms”. Christian skrev upp en massa uttryck som är vanliga i trakterna kring västra Birmingham där Ken Miles kom ifrån. När vi spelade in de scenerna hade han en lapp med ord och uttryck som han använde. Inget av det fanns i manuset, det var Christian själv som kom på detta.



Hur mycket är sant?

Handlingen i Le Mans ´66 bygger på verkliga händelser.

Frågan är då hur nära verkligheten filmens händelser ligger.

Det mesta skildrat så som det faktiskt hände, förklarade James Mangold i Indiewire-intervjun.

Men vi har givetvis tagit oss vissa friheter för att det ska passa vårt berättade. Bland annat fanns det betydligt fler lopp som vi inte kunde redogöra för i filmen. När jag har sett filmer om sport har jag alltid känt att det inte blir lika bra att sammanfatta saker med hjälp av montagescener. Jag ville inte göra ett sammandrag av sju, åtta tävlingar utan valde att fokusera på ett lopp.

Här bygger ju allt på idén med att det är en tävling som körs i 24 timmar utan avbrott. Man får ett helt annat perspektiv på loppet om man får en känsla av att man faktiskt ser loppet på riktigt. Det är extremt tufft för både bilar och förare. Enda möjligheten att visa det är att inte skildra 24-timmarsloppet på 11 minuter. Vi har gjort Rädda menige Ryan baklänges. Publiken får se ett 90 minuter långt drama, sedan drar vi ut i krig. Loppet i filmen är nästan en timme långt.

Det största ”fusket” i filmen rör Enzo Ferrari.

Han var aldrig på plats i Le Mans under det här loppet. Det var jag själv som valde att placera honom där. Jag kunde bara inte klippa mellan en scen mellan mamman och barnet och Ferrari i telefon. Ledsen, men det gick inte.

 

Bogserade av racerproffs

I en intervju med Los Angeles Times (november, 2019) avslöjar både Matt Damon och Christian Bale att ingen av de två privat är några större bilentusiaster och aldrig tidigare hört talas om historien mellan Ford och Ferrari.

Men jag tror inte man behöver bry sig ett dugg om bilar, sade Bale.

Alla kan relatera till den slags passion som driver människor att vilja förverkliga drömmar i sitt liv och de hinder som dyker upp på vägen, oavsett om motståndet kommer utifrån eller från egna, inre demoner.

I radioprogrammet Npr (november, 2019) får Matt Damon frågan om hur mycket han själv fick köra under inspelningarna.

Vi vill ju sitta bakom ratten så mycket som möjligt för att det är roligt. Men Christian var den av oss som körde mest själv. Filmen handlar ju om hans tävlingsåkande. Jim (regissören) hade placerat kameror inne i bilarna för att skapa en känsla av att åskådarna upplever exakt samma sak som förarna. Men oftast sitter man som skådespelare i en bil som är placerad på ett flak. Flaket är kopplat till en bil som körs av professionella stuntmän och racerförare, så det handlar mest om att se ut som man vet vad man gör och följa med i rattrörelserna så bra man kan. Vi fick själva aldrig köra särskilt fort. Försäkringsbolaget hade stränga restriktioner och förbjöd Christian att köra fortare än 56 km i timmen, mycket beroende på att våra gamla tidstypiska hjälmar inte levde upp till dagens säkerhetskrav.

Le Mans ´66 släpps på dvd och Blu-ray den 30 mars.

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår