filmrecension Hemmabio #1-2 2021

MANK

Glimrande och solkigt vykort från en svunnen epok

Annons:

Historien om Citizen Kane har hittills främst cirklat runt dess unge regissör, producent, huvudrollsinnehavare och omdebatterade medförfattare Orson Welles. Konstigt vore det väl annars. En 24-åring som får full kontroll från ett av världens fem största bolag är stoff för legender. Och filmer.

Den hyllade men också kontroversiella dokumentären The Battle Over Citizen Kane från 1996 ledde till spelfilmen RKO 281 (1999) som skildrar Welles (Liev Schreiber) kamp för att ro debuten i hamn. Huvudmotståndet utgörs av tidningsmogulen William Randolph Hearst vars liv, handel och vandel låg tillräckligt nära Kanes för att han skulle vilja begrava filmen.

Där framställs manusförfattaren Herman J. Mankiewicz, spelad med måttligt bedagad charm av John Malkovich, som en bekräftelsesökande flickvän som dyker upp aspackad och kräver svar om vart förhållandet är på väg. Mank vill rätta till den bilden och ge Mankiewicz, här spelad med betydligt mer dekad charm av Gary Oldman, det erkännande han förtjänar.

 

Att man på vägen själv skarvar en del med historieskrivningen är väl bara väntat. Som Mank säger i filmen kan man inte återberätta en mans liv inom loppet av två timmar, man kan bara lämna intrycket av det.

Skriven av regissören David Finchers pappa Jack under 90-talet skulle den ursprungligen ha dykt upp efter The Game (1997). Fincher senior gick bort 2003 och fick aldrig se sitt manus realiseras. Hur sorgligt det än är så måste det ändå sägas att Mank tjänat på att lagras och framstår 2020 som en extremt potent whisky tappad från fatet vid precis rätt tidpunkt.

Det här är ett motstridigt kärleksbrev till en mytomspunnen Hollywoodepok som möjligen bara existerar i våra kollektiva drömmar. Mank framstår med sin skildring av senatorsvalet 1934 också plågsamt samtida. Den konservative republikanen Frank Merriam ställdes mot progressive demokraten Upton Sinclair i en kampanj präglad av smutskastning och falsarier.

 

Allt orkestrerades av Hearst och filmbolagen i en ohelig allians. Då som nu jämställdes varje ansats till rättvisare fördelning med att lägga räls för fångtransporterna till Gulag. “Nothing changes, only gets worse…” som Tony Wakeford sjöng en gång. Men ändå ett kärleksbrev som sagt och det här är verkligen en film det blixtrar om! Drömfabriken myllrar av aktivitet mitt under pågående depression vilket får orättvisorna att framstå i ännu skarpare kontrast.

Här dikterar kontrakterade manusförfattare nästa storfilm till en sekreterare i tassels och tiara. Festerna är monumentala och Mank en spritindränkt narr vid Hearsts hov. Fotot av Erik Messerschmidt är krispigt och kontrastrikt. Trots att filmning och distribution sker helt digitalt har Mank försetts med skiftmärken vilket givetvis får hjärtat att bulta extra på tittare i maskinistskrået.

Replikerna fyras av snabbare än ljudet av skrivmaskiner på Trent Reznors och Atticus Ross fantastiska och tidstrogna musikspår. Sammantaget en film där Finchers mästerskap och lekfullhet uttrycks till fullo.

 

MANK

DRAMA

Producerad: 2020

Format: SVOD 16:9 HD
Utgivare: Netflix

Längd: 131 min

 

Filmen: 9

Annons:

Netflix

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår