filmrecension Hemmabio #1-2 2021

FRITZ THE CAT

Jamare som aldrig blir rumsren

Idag är det säkert många som förknippar regissören och animatören Ralph Bakshi med den imponerande men ack så rumphuggna versionen av Lord of the Rings, där drygt hälften av J. R. R. Tolkiens trilogi förtjänstfullt gestaltas med olika animationstekniker.

Han slog dock igenom med dunder och brak ett par år tidigare då filmatiseringen av undergroundnestorn Robert Crumbs serie Fritz the Cat blev den första tecknade filmen att få ett X på sitt certifikat av censuren. Med tanke på vår alltmer känsliga och lättstötta samtid är nog den här kattens förmåga att chockera och uppröra säkrad.

Nu som då går förmodligen det faktum en del tittare förbi att såväl Crumb som Bakshi lika gärna häcklar etablissemanget som de vänsterintellektuella, driver med sexism och rasism genom att visa upp djävelskapet med ett frustande garv och pissa (ibland alltför bokstavligt) på alltihop.

Det här är satir som inte jobbar på att bli omtyckt utan hellre slår hej vilt åt alla håll och hoppas att någon skyldig får en blåtira. Men de som lockades till biograferna av filmens snart vitt spridda rykte fick inte bara se antropomorfa djur ägna sig åt kröka, röka och göka. Man bjöds också på ett tekniskt innovativt verk som ståtade med bakgrunder i stiliserat realistisk stil som sällan skådats varken förr eller senare.

Ljudspåret som i flera scener bestod av dokumentära inspelningar snarare än skriptad dialog förstärkte känslan av att man här får ett ocensurerat vittnesmål från en specifik tid och plats. Sammantaget gör detta Bakshis explosiva debut lika sevärd nu som då. 

 

FRITZ THE CAT

ANIMERAT

Producerad: 1972

Format: DVD 16,9, DD 2.0

Utgivare: Retro Film

Längd: 74 min

 

Filmen 8

Bilden 6

Ljudet 6

Extramaterial 4

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår