filmrecension

Klassikertipset: TILL SISTA ANDETAGET

Vital 60-plussare

 

 

Det är inte alla klassiker som behåller förmågan att trollbinda publiken genom decennierna. Men Jean-Luc Godards explosiva debut är i stort lika förbluffande att se nu som när den först briserade på biograferna för mer än 60 år sedan.

Idag finns de många innovativa grepp Godard och hans fotograf Raoul Cotard använde sig av i nära nog varje film. Tidsmarkörer i form av affischer och popkulturella artefakter, “naturlig dialog” och improvisation, att spela in på gatan och i riktiga lägenheter istället för i studio samt jump cuts är några exempel.

Jean Seberg och Jean-Paul Belmondo fångar effektivt tidsandan i sina roller som amerikansk intellektuell och cynisk kriminell i ett myllrande Paris. Filmens kärlekspar är alltjämt fixstjärnor för den franska nya vågen.

Godard var en i kretsen av filmkritiker på Cahiers du cinéma, bland de andra märks François Truffaut och Jacques Rivette, som ville göra upp med den polerade, litterära franska kvalitetsfilmen. Att det i sin tur ledde fram till en egen uppsättning mer eller mindre rigida regler och den auteurteori som många idag revolterar mot är helt och hållet följdriktigt, men förtar inget av lyskraften i filmerna själva.

Hur inflytelserik Till sista andetaget är får man mångas vittnesbörd om i discens generösa urval av dokumentärer

 

TILL SISTA ANDETAGET

DRAMA/KLASSIKER/THRILLER

Producerad: 1960

Format: BD 4:3, DD 2.0

Utgivare: Njutafilms

Längd: 90 min

 

Filmen 10

Bilden 8

Ljudet 7

Extramaterial 8

Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår