Bol (Sope Dirisu) och Rial (Wunmi Mosaku) flyr från ett blodigt inbördeskrig i Sydsudan. De hamnar i Frankrike och tar sig sedan tillsammans med andra flyktingar med båt över Engelska kanalen.
Den överbefolkade båten kapsejsar och många drunknar, men det unga paret överlever. Under tiden de väntar på att bli beviljade asyl och uppehållstillstånd placeras de av myndigheterna i ett fallfärdigt radhus i ett slitet engelskt bostadsområde.
Bol och Rial försöker anpassa sig så gott de kan. Men kulturkrockarna är många och det blir inte lättare av att huset visar sig vara hemsökt av en ond, hämndlysten ande som följt med dem från hemlandet.
Varför spöket kräver Bols liv eller vilken hans skuldbörda är kan inte avslöjas -det är liksom hela filmens twist.
Alla pusselbitarna portioneras ut i flera ganska flummiga och röriga tillbakablickar. Den storyn är ändå hyggligt välkonstruerad och traumat som sliter på relationen mellan Bol och Rial skildras fint och med trovärdigt skådespeleri. Bra som socialrealistiskt drama, men som skräckfilm håller det inte alls.
Det spökar så mycket i huset att jag fort tröttnar på den lavin av trötta genreklichéer som en Lights Out-inspirerad Remi Weekes (manus och regi) öser över oss.
Det är samma gamla knarrade The Grudge-ljud, barnröster, väsande CGI-vålnader och förutsägbara ”jump-scares” som återanvänds gång på gång på gång. Det krävs otroligt mycket mer för att skrämma mig.
HIS HOUSE
SKRÄCK
Producerad: 2020
Format: SVOD 16:9 HD, DD 5.1
Utgivare: Netflix
Längd: 93 min
Betyg: 4