Publicerad i HemmaBio 11/2014
Det tjatas ständigt om det nya medielandskapet.
Det nya medielandskapet betyder att folk har slutat läsa tidningar och böcker tryckta på papper. Istället läser dom i mobilen eller på sin Ipad.
Det nya medielandskapet innebär också att ingen längre ser på teve och film på det gamla traditionella viset. Det gamla folkhemmets "finrum" med teven som altare är borta. Höjdpunkten för min generation var att samlas hela familjen i gillestugan med kaffetermos, mackor och radiokaka framför veckans avsnitt av Familjen Macahan, Kojak eller Snobbar som jobbar. Men "Lägereldsprogrammen" har dött ut och nu ligger traditionen begravd under tjocka lager av damm.
*
Nuförtiden hänger alla bara över sina mobiler och paddor.
Folk är ständigt uppkopplade. Kidsen är uppvuxna digitalt och har fått sociala medier med modersmjölken. För dom är nätet lika självklart som luft – det är nåt som bara ska finnas där. Hela tiden.
Ingen orkar längre vänta. Allt ska vara tillgängligt online, dygnet runt, och alla förväntar sig att allt ska vara gratis. Mobilen är den nya tidens armékniv – den klarar allt, finns alltid med och stängs aldrig av.
Mest av allt tittar folk på Youtube. Enligt en undersökning av Punkt. se ser 53 % av alla svenskar mellan 15 – 24 år på Youtube varje dag. Statistik från Medierådet visar också att tevetittandet ökar, men att folk mest kollar på webben.
Jag tycker det är en förbannat sorglig utveckling. Mediebruset gör mig spyfärdig och ibland vill jag bara dra ur den där jävla pluggen.
Men nu är det inte den nya tekniken i sig jag förbannar. Det är väl bra att man kan glo på sin favoritserie var man vill och när man vill – i alla fall när det handlar om kvalitet som House of Cards, Homeland och Sons of Anarchy.
*
Det stora problemet med det nya medielandskapet är att det har blivit mer av allt, men allt har inte blivit bättre – tvärtom.
Kvantitet har ersatt kvalitet.
Idiotin har ersatt tanke och substans.
Det nya medielandskapet håller på att svämma över av skit.
Ett program som aldrig verkar ta slut handlar om hjärndöda Hollywoodfruar med meningslösa I-landsproblem. Ett annat om folk som jagar råttor och kackerlackor. Jag fattar inte heller nöjet med att glo på folk som åker 60 mil för att köpa billig tandkräm och fula kläder i Ullared, vecka ut och vecka in. En kväll är det en socialt efterbliven lagerarbetare som ska köpa nya läsglasögon. Hans kompis följer med som smakråd – det är det enda avsnittet handlar om.
I Böda camping rycker en vaktmästare ut för att tala om för två husvagnsägare att dom har parkerat för nära varandra.
Ja, jösses, vilken dramatik.
Det nya medielandskapet är sprängfullt av linskåta Svenssons som dejtar, snickrar, slösar och bakar. Och det ska tävlas i allt.
Men allvarligt – hur jävla meningsfullt är det egentligen att bry sig om vem som gör bäst rulltårta eller godast köttfärslimpa?
Youtube ska vi inte snacka om.
Där finns mycket intressant, men också sanslösa mängder skit.
Ta "PewDiePie" som exempel.
Han heter egentligen Felix Kjellberg, är 24 år gammal och brukar kallas världens största Internetfenomen.
Det sjukaste är inte att han blivit kändis av att filma sig själv när han sitter hemma och spelar dataspel.
Det sjukaste är att 28 miljoner människor över hela världen sitter och glor på honom när han gör det. Det är tammefan ett skräckexempel på hur fördumningen fullständigt utarmat mänskligheten.
Och idiotin smittar av sig.
När den första Youtubegalan hölls i Stockholm i april var det kaos och kravallstaket. DN rapporterade att jublet var öronbedövande när bloggare och andra Internetkändisar gjorde entré. När den 12-åriga "sminkvirtuosen Miss Lisibell" dök upp var reportern tvungen att hålla för öronen.
Det är sinnesjukt att så många människor väljer att slösa bort värdefull tid på att beundra en fjortis i Grums som visar upp sin nya necessär – och blir känd och hyllad för det ¬– istället för att själva göra nåt vettigt av sina liv.
Först försöker jag intala mig att jag inte fattar för att jag är för gammal, men sen inser jag att det inte alls är mig det är fel på.
Felet är att framtidens underhållningsvärld är här och att vi har fått den underhållning vi förtjänar.
*
Det nya medielandskapet slår hårt mot biograferna också.
Folk sviker film på bio.
Årets biosommar i USA var den ekonomiskt sämsta på nästan 20 år. Intäkterna minskade med 15 % jämfört med ifjol. Även Sverige fick en släng av sleven. Biobesöken i juni och juli föll med 21 % sen förra sommaren. SF skyller nedgången på fotbolls-VM och fint väder.
Det är förstås inte hela sanningen.
Problemet är att det görs för många skitfilmer, framför allt om gamla superhjältar – och åt helvete för många värdelösa remakes, reboots och reimagines! Publiken har uppenbarligen tröttnat, men Hollywood verkar inte vilja fatta. Istället fortsätter dom att gräva sin egen grav genom att pumpa ut nya, själslösa miljardsatsningar. Därför är det inte konstigt att allt fler väljer att se på teveserier istället. Ja, det görs mycket dynga i serieform också, men det som är bra är ändå överlägset nästan allt som görs på film nu.
Antalet teveserier ökar dramatiskt. Sen Sopranos slog igenom 1999 har produktionen i USA ökat med 1 000 %. Netflix och andra vodtjänster regerar nu, även om vissa röster höjs för att marknaden börjar bli mättad. Branschtidningen Variety går ett steg längre och varnar för en "teveserie-bubbla". Och frågan är befogad – hur mycket orkar vi egentligen konsumera, oavsett hur vi tittar?
Men det verkliga problemet med det nya medielandskapet är inte hur och var vi tittar.
Det kvittar att man kan se allt överallt 24/7.
Problemet är mängden intelligensbefriad dynga som alla dessa digitala Bajamajor spyr ut. Snart kommer dyngan att få det nya medielandskapet att svämma över och dränka oss i skit.
*
Till sist ... På en vecka har jag haft 12 missade samtal från ett utländskt nummer. När jag kollade landsnumret visade det sig vara – Vatikanen.
Antingen har påven ringt fel eller så har jag konverterat i sömnen.