Maxad monsteraction.
När ni läser detta har så när som på en månad tre år gått sedan den första filmen om Marvels utomjordiska symbiot med smak för hjärna och hans värdkropp, den strulige journalisten Eddie Brock (Tom Hardy), recenserades i denna tidning.
Jag var inte överförtjust och noterade hur filmen kämpade med att hitta en identitet, troligen då den passerat genom många händer på väg mot vita duken. De problemen finns inte i samma utsträckning här.
Man kommer snabbt in på den märkliga relationskomedi som är förhållandet mellan Brock och Venom.
Det blir en del återanvända gags men också gråt, tandagnisslan och en frisläppt symbiot som ger sig ut i San Franciscos regnbågsfärgade nattliv. Men först river man av bakgrunden till karaktärerna som sätter mycket av tonen för tvåan, Kletus Kasady (Woody Harrelson) och Frances “Shriek” Barrison (Naomie Harris).
De som stannade kvar till efter sluttexterna på förra filmen fick redan då en försmak av som komma skulle i form av en liten stinger med Harrelsons karismatiske psykopat.
Den som vill lägga på ett intertextuellt filter kan notera likheterna med skådespelarens genombrottsroll som Mickey Knox i Natural Born Killers, regisserad av Oliver Stone efter ett manus av Quentin Tarantino.
I Venom: Let There Be Carnage spelar Kasady oförhappandes med i en nytändning av Brocks journalistkarriär efter att Venom räknat ut var seriemördaren gömt kropparna efter sina offer.
Det och många av de andra scener som skulle kunnat leda till någon form av fördjupning, ett ord som känns lite malplacerat i diskussionen, hastar den i övrigt fullt kompetente regissören Andy Serkis (som jag antagligen är lite väl snäll emot på grund av hans prestation i de senaste Planet of the Apes-filmerna) igenom för att komma till det som intresserar honom och, får man anta, stora delar av publiken. Monsterfajterna.
Scenerna med tentakler, explosioner och massmord är genomgående väl iscensatta. Man levererar verkligen allt kaos och köttande de som gillar serierna från 90-talet kan önska sig.
För egen del blev jag mest nöjd när Kasady sjunger lite Johnny Cash efter sin spektakulära flykt från San Quentin. Men smaken är ju olika.
Klar förbättring jämfört med ettan, från en låg nivå förvisso, och man får verkligen skäppan full av slapstick, slakt, slem och symbioter vilket ju kan vara en kvalitet i sig.
Extramaterialet är som en utdragen gruppkram med lite spår bakåt mot serieförlagorna.
VENOM: LET THERE BE CARNAGE
SKRÄCK/ACTION
Producerad: 2021
Format: 4K UHD/BD 1.85:1, Dolby Atmos TrueHD 5.1, DD 5.1
Utgivare: SF Studios
Längd: 97 min
Filmen 5
Bilden 9
Ljudet 9
Extramaterial 6