I filmen möter vi ett äldre par i deras Parislägenhet, överbelamrad med böcker, saker och minnen från ett långt liv tillsammans i årets starkaste filmupplevelse.
Årets starkaste filmupplevelse
Fransk films ”enfant terrible” har genom åren väckt rabalder med en rad brutalt djärva filmer, kanske främst uppmärksammad för Irréversible (2002).
Nu chockar provokatören Gaspar Noé igen med Vortex – fast på ett helt annat sätt än förut. Men även om filmen, som tillägnas ”alla vars hjärna förtvinar före hjärtat”, i grunden är en gripande och svindlande vacker kärlekshistoria är regissören inte på något sätt ute efter att skona sin publik den här gången heller. Vortex är stundtals snudd på outhärdlig, men också just därför årets starkaste filmupplevelse.
Vi möter ett äldre par i deras Parislägenhet, överbelamrad med böcker, saker och minnen från ett långt liv tillsammans. Han (makalöst porträtterad av Dario Argento) är en författare som skriver på en bok om filmberättandes drömska kvalitéer. Hustrun (lika hjärtskärande gestaltad av Françoise Lebrun) är pensionerad psykolog.
Han varken kan eller vill se hur illa ställt det är med sin livskamrat som allt snabbare försvinner in i demensens dimmor. Istället begraver han sig i sitt arbete och ringer i smyg till sin älskarinna medan hustrun allt mer förvirrad tappar fotfästet i tillvaron.
Han är själv också skör efter en tidigare stroke När hon glömmer gasen på spisen, går vilse på väg till apoteket och spolar ned makens anteckningar i toaletten efter att ha städat hans skrivbord inser även han att det inte längre går att blunda för att de står inför ett mycket svårt, livsavgörande beslut.
Det blir då parets drogmissbrukande son (Alex Lutz) som för första gången tvingas ta ansvar för sina föräldrar istället för att bara förlita sig på deras stöd.
Med utgångspunkt från ett tiosidigt treatment improviserade skådespelarna själva fram dialogen. Delar av handlingen och många av scenerna växte också fram spontant framför kameran. Bland dem några av filmens mest känsloladdade ögonblick. Det är något som skapar en brutalt närgången känsla av intimitet och realism. Vetskapen om att man filmade i kronologisk ordning förstärker också den dokumentära upplevelsen.
Det här är förstås ett koncept som helt står och faller med skådespelarna.
Att Françoise Lebrun (Mamman och horan, 1973) är en briljant karaktärsskådespelerska visste vi redan sedan gammalt. Men att skräckregissören Dario Argento i sin skådespelardebut var i stånd att leverera en sådan hjärtknipande stark prestation framför kameran kom som en rejäl överraskning.
De två gör tveklöst ett par av årets allra främsta gestaltningar på film och förtjänar alla tänkbara priser, hyllningar och utmärkelser, precis som Gaspar Noé som har en osviklig förmåga att ständigt hitta nya sätt att överraska, skaka om och väcka starka känslor hos sin publik.
Vortex finns på Blu-ray, dvd och streaming från den 26 december.
Betyg: 10