När Ian Fleming skulle hitta på ett namn till agent 007 i sin första bok, Casino Royale (1953), ville han ha ett så enkelt och alldagligt namn som möjligt.
Att valet föll på just James Bond var en ren slump. Filmen The Other Fellow har biopremiär idag.
Fleming fick syn på en bok i sitt arbetsrum som hette Birds of the West Indies, skriven av den amerikanske ornitologen James Bond. Fleming tyckte det var ett lagom tråkigt och anonymt namn och lånade det till sin superagent.
Resten är historia.
James Bond är en ikon vi förknippar med action, vackra kvinnor, fantastiska uppfinningar, exotiska platser, exklusiva miljöer och otroliga äventyr. En He-man som alla män drömmer om att vara.
Men hur är det egentligen om man råkar heta James Bond på riktigt?
Är det bara coolt eller kan det också betyda problem?
Frågan plockas upp i den prisbelönta australiska dokumentären The Other Fellow, regisserad av Matthew Bauer. (Filmens titel är lånad från en klassisk replik i I Hennes Majestäts hemliga tjänst, 1969).
I filmen, som Bauer jobbat med i nästan tio år, möter vi en brokig skara män från hela världen som heter James Bond på riktigt.
Bland annat en brittisk armésoldat, en politiker på Guyana, en amerikansk präst, en homosexuell teaterregissör, en pensionerad oljeborrare och en morddömd svart man från Arkansas. Alla har samma tragikomiska problem gemensamt – de tvingas stå ut med att höra samma skämt varenda dag, år efter år. Och stångas med dilemman som att boka restaurangbord, öppna bankkonto och skaffa kreditkort.
Världen tycks ha svårt att acceptera att det finns människor som faktiskt heter James Bond på riktigt.
65-årige, svenske Gunnar James Bond är den ende av de medverkande som självmant tagit sig namnet James Bond.
Hans livshistoria tar också upp en stor del av denne fascinerande och överraskande rörande film som vågar gå på djupet i de skiftande och märkliga levnadsöden som rullas upp.
Gunnar James Bond driver världens enda 007-museum i småländska Nybro och älskar förstås Bond. Men den främsta drivkraften är att med hjälp av sitt Bondintresse försöka ta reda på vad som hände hans pappa som spårlöst försvann 1959. För honom har Ian Fleming blivit ett slags fadersgestalt. Gunnar har använt böckerna och filmerna om Bond som sin guide; för hur man klär sig, uppför sig och talar till kvinnor. Allt sådant som hans pappa skulle ha lärt honom. Nu hoppas Gunnar att folk som ser dokumentären kan bidra med nya ledtrådar om hans saknade pappa.
Det fina med filmen är att man tar problematiken kring namnet James Bond på allvar. Allt skildras med värme, respekt och kärlek.
Det finns mycket att skratta åt. Men man skrattar alltid med männen vi möter och aldrig på deras bekostnad. I det ligger också filmens stora styrka.
Betyg: 8 (av10)