Märklig, känslosam och suggestiv ”folk horror” som berör.
Två fårfarmare lever ensamma, isolerade på en gård i ödebygden.
En dag föder en av tackorna en märklig skapelse; till hälften flicka, till hälften lamm. Det barnlösa paret uppfostrar varelsen som sin egen dotter och döper henne till Ada.
Jag kan lätt föreställa mig hur en sådan filmidé skulle mottas av svenska filmkonsulenter och producenter.
”Nja, det är inte den sortens filmer vi ska göra i det här landet”, hade man förmodligen sagt och tackat nej – precis som vanligt.
Men i Danmark och Norge går det utmärkt. Där är man inte lika rädda för att utmana, provocera och chansa på lite udda filmer. Det verkar vara lika högt i tak i den isländska filmbranschen som låtit långfilmsdebutanten Valdimar Jóhannsson (regi) och poeten Sjón (som skrivit manus tillsammans med Jóhannsson) koka ihop denna bisarra, men suggestiva och finstämda hybrid av familjedrama och ”folk horror”.
Noomi Rapace och Hilmir Snær Guðnason är båda väldigt bra och övertygar stort som Mária och Ingvar, makarna som bor med sin fårhjord långt ute i ingenstans på Island. Ingvars bror Pétur (Björn Hlynur Haraldsson) blir först chockad och äcklad av Ada när han kommer på besök. Men efter hand mjuknar han och blir till en kärleksfull farbror som leker och skojar med Ada. När Pétur kör traktor och åker ut för att fiska får Ada följa med.
Men naturen ger och naturen tar.
Till slut krossas den makabra familjelyckan på ett brutalt sätt.
Det är en märklig film – och en märkligt känslosam historia. En sorglig och gripande upplevelse som verkligen berör. Både hjärtevarmt och finstämt, olycksbådande och återhållsamt otäckt.
Man känner för lilla Ada och kan inte förstå varför någon skulle vilja den egendomliga varelsen något illa. Samtidigt antyds det också att det finns något hotfullt och hämndlystet som lurar bland fjordar, fjäll och dimmiga dalgångar.
Det tar nästan 10 minuter innan den första repliken yttras. Men så dags är jag redan fängslad. Insvept i denna förbryllande, fantasifulla och förtrollande skröna som visar sig vara omöjlig att värja sig emot.
Det är ”slow movie” när konceptet är som allra vackrast och mest stämningsfullt. Fotot är magiskt. Miljöerna är hänförande och mäktiga och på samma gång ödesmättade skrämmande.
Den här sortens filmer är otroligt knepiga att ro iland med. Risken är stor att man inte lyckas hålla sig på rätt sida med en sådan knasig story. Antingen blir det genreblodigt eller så går humorn överstyr så det bara blir tramsigt och kultkitschigt.
Men Lamm fungerar för att regissören och skådespelarna tar historien och karaktärerna på fullt allvar. Det är ett udda, men mycket lyckat grepp att man valt en så vardaglig tonträff. Mária och Ingvar tar allt med ro.
De fortsätter sköta gården och sina sysslor, titta på handboll på teve och laga köttfärssås med spaghetti till middag. Ada är helt enkelt ”bara” deras barn.
Filmens styrka är det oförutsägbara. Det mystiska och lågmält hotande som lurar under den alldagliga ytan. Diskbänksrealism som möter en övernaturlig, magisk realism. Som Hem till gården med en ovanligt absurd twist. Märkvärdigt och minnesvärt.
LAMM
DRAMA/SKRÄCK
Producerad: 2021
Format: SVOD
Utgivare: C More
Längd: 106 minuter
Betyg: 8